Skoglig enfald om biologisk mångfald
Allt oftare möts man av påståendet att vårt klövvilt är ett hot mot den biologiska mångfalden i skogen. Företrädare för skogssektorn har tidigare i första hand skjutit in sig på problem med betesskador från älg på tall; på senare tid har man även börjat låna, låt vara väl utvalda, argument från naturvårdssidan. Nu senast lyfter en skogsmästare i Skogsland fram rådjuret som ytterligare en ”miljöbov” (mitt ordval), som orsakar minskad mångfald i skogen.
En miljö skapad av människan, inte av klövviltet. Här finner viltet självfallet varken föda eller skydd, utan det koncentreras till andra platser.
I delar av Sverige är det tveklöst så att betestrycket av klövviltet begränsar rekryteringen av så kallat ”triviallöv”, som sälg, rönn och asp. Samma sak gäller ädellöv. Mycket av den biologiska mångfalden är knuten till dessa trädslag. Eftersom hjortviltet hyser stor förkärlek för just ek, sälg rönn och asp, i älgens fall jämte tall vintertid, orsakar numera hjortviltet inte bara betesskador i skogssektorns ögon, utan är även ett stort hot mot den biologiska mångfalden i skogen. Att såväl naturvården som en enig forskarkår framhåller att skogsbruket genom val av brukningsformer och trädslag står för en oändligt mycket större utarmning av den biologiska mångfalden väljer man dock att blunda för.
Jag är själv skogsägare, bor på min fastighet och sköter den själv. Jag är långt ifrån blind för vilken effekt hjortviltets betning har. Det är dock viktigt att inse att hjortviltet genom inriktningen på det moderna skogsbruket inte längre finner foder spritt över skogen, utan hopklumpat på vissa platser. Även med förhållandevis låga klövviltstammar kan man då lokalt få så höga viltkoncentrationer att man får stora betesskador, eftersom allt vilt periodvis måste uppsöka samma områden. Där betas då både barr- och lövträd hårt.
Genom att spara löv i produktiva bryn och skyddszoner, utnyttja vägrenarna längs skogsbilvägarna och toppröja kan man skapa mycket foder för viltet. Genom att avverka tall och asp vintertid skapas ännu mer tillgång på foder, men bara om man lämnar grenar och toppar under en period. Inte minst måste man åter plantera tall på tallboniteter. Genom alla dessa åtgärder sprids viltet över större ytor och skadorna kommer i normalfallet minska till en nivå som inte innebär ett problem. Detta gäller såväl för planterade barrträd, som för lövet.
Att anklaga klövviltet för den ökande granifieringen i Sverige är helt absurt. Inte minst som massaindustrin samtidigt närmast kräver att skogsägare planterar mer gran.
ursäkta så hemskt mycket, dels svarade jag på anonym dels påpekade jag att vargdebatten inte hade där att göra.
Suck. Var jag inte tillräckligt tydlig? Ditt inlägg kommer tas bort Danne. Vargen har inget med detta att göra. Jag kommer säkert för eller senare skriva om varg, men det sköter annars min kollega Gunnar förtjänstfullt. Du får diskutera varg där Danne, men inte här när jag uttryckligen säger att jag inte vill ha det i den här tråden. Det är helt hopplöst att följa en debatt i en tråd när någon håller på och för in ovidkommande saker. Att jag måhända håller med dig i sak är ointressant i sammanhanget.
visserligen har anonym rätt på ett sätt, vargen tar, men det gör vi också. Vargen är bara EN art av alla dessa som ingår i ”biodiversitet” kvar har tex en bra bit över 30 000 arter insekter. Att då bara haka upp sig på varg låter lite konstigt, vargen ingår i den biologiska mångfalden och det vi ska komma överens om är hur många de ska bli innan vi kan börja jaga på dem. Fredrik, det kan inte påtalas ofta nog hur viktigt det är med biodiversitet, man kan väl få uttrycka det på lite olika sätt…. sen håller jag med om att vargdebatten kanske inte har här att göra.
Anonym,
jag personligen är precis som Jägareförbundet för en livskraftig vargstam i Sverige. Såsom varande docent i zooekologi anser jag också att jag vet vad det kräver och innebär. Den finns en liten, men inte stor, relevans för din kommentar när det gäller vad mitt ursprungliga blogginlägg handlar om: den enda vägen till en vettig rovdjursförvaltning går via starka klövviltstammar.
Detta är dock inte vad detta blogginlägg handlar om. Jag kommer att radera varje kommentar som innehåller anspelningar på rovdjur eller rovdjurspolitiken i den här tråden. Och ja danne, det kommer även gälla dem som bara upprepar vad jag redan sagt…
”Näe fram för mer biodiversitet i våra skogar och låt ALLA tjäna på det.”
Njaaaaaa, men bara en vargflock i varje län, för ”mycket” biodiversitet är intet för oss riktiga hycklare:o)
Jag tror i själva verket att alla i den här frågan är överens, bara vi kan ta till oss den kunskap som finns hos alla, jag håller nog med Henrik jag med, monokulturer är aldrig bra vare sig vi pratar jordbruk eller skogsbruk. När jag ska gå på jakt vill jag ju inte göra det på en mark som enbart består av granplanteringar, om jag hade varit markägare hade jag inte velat ha bara granplanteringar på min mark, men kanske är det så eller har i alla fall varit så att de flesta planterat gran därför att det gett mest avkastning, och det skall man nog inte skylla markägaren för det är nog ansvariga myndigheter som inte insett vad man beslutat om. Den enda granskog jag verkligen älskat att jaga i är den fjällnära granskogen som faktiskt kan kallas urskog, urskogar har vi ju inte så gott om bara någon 0/00 kvar. Näe fram för mer biodiversitet i våra skogar och låt ALLA tjäna på det.
Henrik G,
jag håller helt med dig när det gäller dialog! Ingen av oss är betjänt av ett skyttegravskrig mellan skogs- & jordbruk å ena sidan och jägarkåren å andra sidan. Många av oss har ju dessutom ett ben i vartdera lägret. För att uppnå samsyn krävs dock att man lika litet för fram grundsynen att viltstammarna skall maximeras, som att skogsbrukets inriktning och metoder planeras som om viltet inte fanns och sedan får viltförvaltningen anpassas därefter. Det går att komma överens, men det är inte lätt…
har idag och avsaknaden av död ved är en faktor till det. Hög diversitet i skogen innebär att många trädslag ska finnas inom ett större område, precis som i en regnskog, men mer om det en annan gång!
Ordet biologisk mångfald betyder helt enkelt att en yta hyser så många arter som möjligt. Klövvilt ingår i den biologiska mångfalden, och det gör även människan även om vi ibland står för en del enfald. Om vi diskuterar trädslag, kan vi ju börja med gran. Varför finns det så mycket gran? Jo 1: vi är bra på att släcka skogsbränder, 2: vi har under en lång tid fått bidrag för att tex plantera igen gamla åkerlyckor med gran. Detta sammantaget gör att vi har fått mycket gran.
Olika trädslag har i sig olika mångfald som lever på trädet. Gran är ett av de trädslag som har lägst diversitet bundet till sig. Ek är ett av de trädslag som har högst diversitet bundet till sig med upp till 1000 arter som lever på eken. Som ekolog brukar jag få förklara vad ekologi är, många tror att en bra ekologi är ett samspel i naturen och det är i viss mån rätt, men i ett ekosystem som fungerar bra är det inte lugn och ro, det förekommer interaktioner hela tiden mellan olika organismer och framförallt störningar, en sådan störning kan tex vara en skogsbrand, då dör granen och andra trädslag får möjlighet att komma in på arenan. Detta gynnar då tex klövviltet som vi sedan kan ta del av.
Bonitet och ståndort är viktigt när man vill veta vilka trädslag som kan passa vid en eventuell nyplantering efter avverkning, låt oss ta ett exempel: en markägare ville avverka de små ekarna på en höjd i ett sprickdalslandskap och istället plantera tall. Problemet var att ekarna var ca 400-500 år gamla och höll en mängd arter, de var inte större därför att boniteten inte var särskilt hög. Trots att ståndorten borde gjort dem större, det fanns arter som indikerade på ett oceaniskt klimat som murgröna, klippfrulania mm. det blev ingen avverkning.
En sak till när vi ändå pratar skog: död ved. När vi hade en föreläsning av en människa från skogsstyrelsen sa han att vi har aldrig haft så mycket skog i Sverige som vi har idag, och det stämmer. Vi har aldrig haft så mycket värdelös skog i Sverige som vi ha
Monokulturer varän de förekommer, tenderar att utsättas för ”skadedjur”. Logiken är enkel: mycket mat på ett ställe – många matgäster!
Stora delar av betesskadorna på skog och jordbruksgrödor går att mildra genom att spara naturliga betesområden för viltet. Vissa andra områden är kanske rent av olämpliga att odla upp?
Vi ”moderna” människor har tyvärr en ”apsyn” på tillvaron. Allt är vårt att leva av…
Jag har själv skog och åker, men har råd att ta skador av vilt eftersom jag inte måste leva av vad lantbruket ger (tack och lov).
Mycket kan lösas med dialog och grannsämja.
Då delar vi en dröm & ambition!
Ett mer varierat landskap med mer biologisk mångfald gynnar viltet, och är fullt möjligt att uppnå genom att tillämpa generell och särskyld hänsyn på ett klokt sätt i skogen. Självfallet samtidigt som man bedriver viltvård för att styra viltet till de delar av landskapet där man vill ha det. Alltför många tror att viltvård bara syftar till att skapa starka viltstammar; det går att göra betydligt mer än så genom klok naturvård/viltvård.
Tycker som du Fredrik; älgen pekas alltför ofta ut som miljömarodör. Arbetar en del med bevarande av vitryggig hackspett. I det sammanhangent pekas ofta älgen ut som ett stort problem. Det älgen betar av asp och sälg är de få lövbuskar som röjsågen lämnat kvar, missat eller i bästa fall lämnat som miljöhänsyn. Röjsågen och gallringsskördaren är det absolut största hotet mot de arter som är beroende av gammal asp, rönn och sälg.
Jag vet att min vision om en skog som erbjuder rikligt med obstillfällen av vitrygg och skottillfällen på älg är en smula naiv men drömmen lever…
Hej Micael,
vi förnekar absolut inte att det finns problem! Det blir tyvärr dessutom lätt en ond cirkel, där fler och fler slutar plantera tall vilket gör att skadorna blir än större för dem som fortfarande gör det. Och så planteras ännu mindre arealer och så vidare. För att man inte skall drabbas hårt som den förste trendbrytaren när det är klar brist på tall i landskapet krävs att man planterar tall över så stora arealer att älgen ”inte hinner med”. Vilket man som privat skogsägare sällan har nog areal till.
Just nu finns just dock de förutsättningarna pga Gudrun och Per; älgstammen hinner omöjligt svara fullt ut på att det plötsligt finns så mycket foder. Isynnerhet om man dessutom verkligen planterar tallboniteter med tall. Därmed kommer älgstammen under några år inte att vara i närheten av att vara foderbegränsad, och betestrycket kommer att gå ner på ungskogen. Ökar man inte avskjutningen kommer dock självfallet stammen att öka, och när skogen som idag är stormhyggen når betessäker höjd kommer det att uppstå klara problem om man inte bedrivit en klok älgförvaltning under tiden. Den bör både bestå i att öka avskjutningen under tillväxtfasen, och att långsiktigt skapa mer foder som dessutom förekommer mer utspritt.
Det går inte att plantera tall!!! Vem vill ge mej pengar till att år efter år plantera om mina hyggen?! Jag vill väldigt gärna se tall i Götalands skogar igen, 3% tallandel av nyplanteringarna är inget, men vem har råd att år efter år göra om jobbet? Jag har gett upp nu, låt skogen utvecklas fritt och skit i vad Skogstyrelsen säger, vitet för att inte plantera blir säkert lägre än att göra jobbet förgäves hela tiden. Vi har 98%- 100% beteskadad tall. Ska jag som markägare behöva stå kostnaden och hägna in all min mark som ska föryngras för att några få vill ha många älgar att titta på? Det bästa vore väl att hägna in allt som för närvarande skall återbeskogas efter stormarna och låta den överstora älgstammen begränsas av en begränsad fodertillgång. De som inte skjuts svälter ihjäl, det är väl ”ekologiskt” och bra!
Jag är en mycket intresserad jägare och skogsägare men jägarförbundet skjuter sej i foten just nu, varför vågar ingen inom förbundet se problemen?