Procentjägare

Att ge sig in i debatten om älgutredningen och om hur älgstammen skall skötas är som att stoppa huvudet i ett jordgetingsbo, t o m värre  än vargdebatten. Reaktionerna på bloggen och de telefonsamtal som redan kommit visar på ett enormt engagemang i frågan. Men inte alla vill eller har förmågan att förstå de budskap som skickas ut. En av blogg kommentarerna kommer från någon som kallar sig 1%aren. Redan valet av alias verkar syfta till att provocera alla som ser älgen som resurs och inte bara som kompis till snytbaggen.

Idag på morgonen har många jägare och markägare oroade ringt för att få klarhet i vilka konsekvenser förslaget kan tänkas få. För att vissa personer inte skall fortsätta att gå fullständigt i spinn inleder jag med att säga att ingen klok vill driva en älgpolitik som innebär att möjligheten att bedriva skogsbruk helt äventyras. Det är inte heller jägarna ensamma som skall bestämma älgstammens storlek, det är i huvudsak en markägarfråga och så har det ju alltid varit. Älgen skall också förvaltas över stora områden med likartade förhållanden. Nu när det är sagt kanske magsyranivån sjunkit något hos ”procentjägarna”, så att resten av budskapet eventuellt når fram.

Min huvudsakliga kritik mot förslaget är att alla de älgskötselområden som idag fungera väl och där markägarna och jägarna enats om ett mål plötsligt inte skall ha rätten längre. Jag sitter själv i styrelsen för ett framgångsrikt skötselområde där vi samarbetat i 20 år och inom ramen för äso i 10 år. Vi har hållit älgstammen på ungefär samma nivå hela tiden. Jägarna och markägarna är helt eniga om att samarbetet är det bästa som hänt. Vi har inga konflikter. En av de största markägarna motionerade t o m om att Svenska Jägareförbundet skulle verka för att älgskötselområdena i sin nuvarande form skulle få bestå, just för att samarbetet har skapat en samsyn och gemenskap som inte fanns tidigare. Motionen gick igenom hela vägen upp till Svenska Jägareförbundets årsstämma, där den antogs.

Vad Norrfalk nu föreslår är att vårt älgskötselområde inte längre skall ha rätt att besluta om älgstammens storlek. Det skall göras av en liten grupp (5 personer) som kallas förvaltningsgrupp. Inom ramen för vad de beslutat skall sedan vårt älgskötselområde ta fram en plan för hur man fördela älgar. Nu skall man ju inte alltid måla f-n på väggen, de finns säkert kloka människor som inte kör över eniga jägare och markägare som samarbetar över 20 000 hektar i en framtida förvaltningsgrupp. Men redan tanken på att ”våra” markägare inte längre skall ha beslutanderätten över hur de skall förvalta resursen älg skrämmer. Det står ganska tydligt på flera ställen i utredningen att jagande markägare är ett problem. Om jag förstår saken rätt innebär det att de diskvalificeras som markägarrepresentanter i framtiden, eftersom de inte sätter skogsproduktion framför älgen som resurs. Storskogsbrukets aktieägarintressen skall uppenbarligen gå före de privata markägarnas intressen av att vårda sin resurs, älgen.

Det finns ingen motsättning i att vilja vårda älgstammen och samtidigt bedriva skogsbruk. Älgen täcker väl sina egna kostnader. ”Patetiskt” blir det, bästa 1%are, när en statlig utredning skriver att skogsbruket genererar 201 miljarder om året och jämför det med de 1,5 miljarder som älgjakten inbringar och utifrån det drar slutsatsen att älgstammen måste minskas. Som om det ena skulle utesluta det andra!

Min vän 1%aren verkar vidare fullständigt ha missförstått vad jag skrev om SLU. Min poäng var att ingen, vare sig Svenska Jägareförbundet eller SLU kan tvinga markägare och jägare om de inte är mottagliga. Svenska Jägareförbundet däremot, till skillnad från SLU som är en myndighet, är en ideell organisation som finns i hela landet. Det gör oss unika och att inte utnyttja detta vore ett stort missbruk av pengar och ideella resurser.

Det finns bara en väg till framgång i den här frågan, samarbete. För den verkliga makten besitter den markägare eller jaktarrendator som väljer att kröka finger eller väljer att avstå. Det kan inte ens procentjägarna ändra på.

Älgko Djurskog 20080507_01.jpg

 

4 Kommentarer
  1. Att viltet dödar och skadar människor får man inte skriva? says:

    Så inga kritik av jägareförbundets hantering av viltolyckor med skadade och dödade människor här på bloggen?
    För känsligt?

  2. Gunnar says:

    Fredrik, du missförstår det jag skriver. Självklart skall älgen förvaltas över stora områden, viltförvaltningsområden. Frågan gäller om målet för förvaltningsområdet skall byggas underifrån eller uppifrån. Det jag skriver skiljer sig inte från förbundets inställning. Det som saknas idag är just ett samråd mellan älgskötselområdena och övriga. Men som utredningens förslag ligger finns det inget självklart samråd, förvaltningsgruppen skall föreslå målen. De flesta läser säkert det jag skriver som att jag befarar att storskogsbruket kommer att diktera villkoren för alla övriga. Men det kan lika gärna bli precis tvärtom. Ta ett område där de privata markägarna äger 80% av marken. De vill ha en älgstam på 10 älgar per tusen hektar, storskogsbruket kanske hälften. En markägare i gruppen röstar för 10 älgar. Det innebär att storkskogsbruket måste acceptera en älgstam på sina marker som kan vara betydligt högre än deras egna mål, även om deras mark är många tusen hektar sammanhängande mark. Är det rimligt? Åtminstone tycker markägarna i ”mitt” älgskötselområde inte det.

  3. Fredrik says:

    Det är ju kul att se att Jägareförbundets anställda inte kan hålla en gemensam linje i vad man jobbar med. Ni går ju ut med VFO och att det ska jobbas inom dessa och älgarna ska förvaltas inom dessa stora områden. I mina ögon är det precis vad utredningen kommit fram till och att man sedan måste dela upp detta i mindre skötselområden för att det ska bli praktiskt genomförbart, vilket verkar vettigt. Det går ju emot vad Jägareförbundet säger, som vill att det skall skötas helt och hållet inom dessa större områden.

    Men nu är det ju offentligt att inte ens Jägareförbundets anställda tor på vad man jobbar med

Kommentering är stängd.