Behöver vi jakttider?

Sitter hemma i köket och förundras över Regeringens beslut igår angående jakttiderna. Vi, SJF, hade föreslagit en lång rad välmotiverade förändringar av etiska (t ex ringduvan), förvaltningsmässiga (t ex dovhind och kalv) och praktiska ( t ex kronhjort med hund från 1/10) skäl, men Regeringen sållade friskt bland förslagen utan någon egentlig motivering till varför man beslutade som man gjorde.

Jag tycker det är dags att fundera över varför vi har jakttider och om de egentligen behövs i sin nuvarande form? Är jägarna idag inte så kunniga och ansvarskännande att jakttiderna för många arter helt spelat ut sin roll?

Se bara på mufflon, en art med jakttid året runt men som aktivt förvaltas och fortlever i högönsklig välmåga. Älgen förvaltas idag i stora delar av landet helt oberoende av jakttiden och orealistiska tilldelningar. Vildsvinen förvaltas väl på de flesta håll trots endast en mycket kort fredningstid för vuxna vildsvin under våren. Vildsvinen både föder ungar och parar sig under andra delar av året men det behövs ingen fredning eftersom jägarna hanterar saken väl själva. Listan på arter där statens jakttider och begränsningar spelat ut sin roll kan göras lång. Jägarna hanterar idag detta på egen hand och det med en etik och kunskap som är av högsta klass. Vi har aldrig haft så mycket vilt i våra skogar som idag och det är vår förtjänst.

Maria Wetterstrand (mp) bekräftade detta så sent som för en vecka sedan då hon i en debatt om yreksfisket särskilt framhöll de svenska jägarnas enastående förmåga att med eget ansvar förvalta viltresursen på ett mycket klokt sätt till skillnad mot yrkesfiskets rovdrift på fiskresursen. Maria kanske inte håller med mig om att tiden snart är mogen för jägarna att hantera jakttiderna själva, utan statens och Regeringens godtycke, men vi är i alla fall överens om att den svenska jakten är ett ansvarsfullt och klokt förvaltande av en resurs. Frågan är om staten behöver lägga tid och resurser på att detaljstyra jakten när vi visat att vi kan själva?