Överskattar vi björnarna?

Björnmöte på verket idag. En del bra besked och en del lite nedslående diskussioner. Det står relativt klart att vi inte får igång någon försöksverksamhet med åteljakt på björn till hösten. Verket vill utreda frågan vidare. Man är helt enkelt rädda för att åtlingen skulle kunna göra att björnarna förknippar människolukt med mat. Men överskattar vi inte björnarnas förmåga att avgöra vad som är vad här? 

Varje höst lämnas drygt 80 000 älgräntor, samt 100 000 – tals räntor efter småvilt i vår natur. De luktar definitivt människa. Vidare har vi några hundra tusen soptunnor, en hel del komposter, fiskrensplatser, campinglämningar, tusentals trafikdödade vilt som hanterats av eftersöksjägare och inte minst rätt många räv- och vildsvinsåtlar. Frågan är om inte björnarna redan idag har alla möjligheter att förknippa människor med mat om de nu har förmågan att göra det? 

Vi vet att nu när vårhungriga björnar kryper ur idet kommer de in i byar lockade av bland annat ostädade fågelbord, ramar från biodlingar och allt möjligt annat. Men är det människolukten som lockar dem? Knappast. Mat luktar mat och människa luktar människa. Jag diskuterade under dagens lunch frågan med en mycket lärd man som studerat rätt mycket etologi, läran om djurs beteende. Han var onekligen rätt road av vår tro på björnens förmåga att övervinna den under många generationer evolverade rädslan för människa och istället förknippa människolukt med mat.

 

 

11 Kommentarer
  1. rr says:

    ”Verket vill utreda frågan vidare. Man är helt enkelt rädda för att åtlingen skulle kunna göra att björnarna förknippar människolukt med mat.”

    Ja det har vi ju enbart Daniel Lignes ord för, inga länkar till NaturvårdsVerket som visar att det enbart är av denna grund man vill utreda fråga vidare!

    ”Vi vet att nu när vårhungriga björnar kryper ur idet kommer de in i byar lockade av bland annat ostädade fågelbord, ramar från biodlingar och allt möjligt annat”
    Här glömma Daniel Ligne något mycket väsentligt, nämligen de tusintall rävåteln hans vänner har anlagt NÄRA bebyggelse för att dra till sig ”rovdjuren”. Dessa underhålls ju hela året om med nya läckerheter.
    Frågan är om vi inte bör lagstadga mot åtling närmare bebyggelse än 5 kilometer eller längre.

    Sedan trodde jag att alla älgräntor och räntor från småviltet skulle gravas ner, ansvarsfulla som jägare är, för att hindra att rovfåglar och andra djur ska få i sig bly från ”miljövännernas” och ”naturälskarnas” kulor?
    Dax att lagstadga även detta?

  2. Daniel Ligné says:

    Nalle: Jag uttryckte mig måhända en smula slarvigt men givetvis går det att lära en björn att förknippa människolukt med mat. Vad jag och den etologlärde ifrågasätter är om det går att lära dem det med åtling för jakt. Att det går med åtling för fotografering är fullt möjligt där maten serveras år ut och år in på samma ställe för samma björnar med folk i anslutning natt efter natt. Trots detta är den verksamheten OK idag…

    Herrero har studerat björnar i Nationalparker som får direktkontakt med människor och mat dagligen. Vi kan säkert ha samma problem med soptunnebjörnar emellanåt i Sverige. Men detta är något helt väsenskilt från åtling under någon månad för jakt långt från bebyggelse. Sedan kommer vi alltid att ha avvikande individer, som den du beskriver i södra Jämtland eller björnen i Valsjöbyn, men vi kan knappast styra förvaltningen utifrån enstaka avvikande individer.

    För att måla ut åtlingen för jakt som ett potentiellt problem i den storleksordning som nu görs krävs i mina ögon en mycket livlig fantasi. Hade man lagt motsvarande summor för att utforska soptunnornas betydelse, hur man bör hantera fiskrens längs populära fiskevatten eller odla havre nära bebyggelse hade jag haft viss förståelse men nu blir det nästan lite löjligt.

  3. Nalle says:

    Sista stycket försvann….

    Det finns exempel från sydligaste Jämtland på björn som lärt sig förknippa människolukt med mat. Det började med att han protesterade ljudligt, men rätt snart fick folk ta sin tillflykt inomhus – han tog front.
    Han sköts efter ett (ovanligt) snabbt tillstånd från Naturvårdsverket.

    Jag drar nog faktiskt lite på munnen åt din vän ”etologen” ;-)

  4. Nalle says:

    Hej Daniel!
    Din etologvän hade synpunkter vid sidan av sitt kunskapsområde, det finns för närvarande ingen etolog i Europa som ens tittat närmare på björnar.

    Det finns exempel från NA där björnar övergått från att vara ”livrädda” för människor, till att attackera …… på endast tre veckor. En som studerat detta sedan 70-talet är Steven Herreo, som skrivit en hel del vetenskapliga artiklar i ämnet samt några böcker.
    För att referera till något av de hans skrivit:
    Bear researcher Dr. Steven Herrero provides the following description of human habituation and human food-conditioning in bears, and the circumstances that lead to these behaviours:
    “If a bear regularly encounters quite a few people, but doesn’t get food from them and isn’t harmed, it simply gets used to people, will tolerate them at closer distances than before, and sometimes ignores them. Such a bear is habituated to people…
    A habituated bear that also eats people’s food and garbage behaves differently than a bear that is only habituated. Such a bear forms a simple association –‘people’ may be followed by ‘food’. I refer to a bear with this expectation as being ‘food-conditioned’.
    Human habituated bears and human food-conditioned bears have the potential to be especially dangerous to humans because:
    •they are willing to be in close proximity to people, and in the case of food-conditioned bears, they may become bold in their attempts to secure food from people.”

  5. henke67 says:

    Jag vet inte säkert hur åtlingen påverkar björnen. Instämmer visserligen i det som flera andra sagt om att det finns så många andra källor för björnen att förknippa människan med mat att åteljakt knappast kan göra någon större skillnad. Men det är ingenting jag är 100% säker på. Men oavsett om vi har rätt i detta eller inte så måste det finnas någon form av konsekvens hos beslutsfattarna. Åteljakten förbjöds en gång i tiden i samband med rädsla för galna ko sjukan. Jag kan inte se argumenten om att vänja björnen vid människolukt som något annat än svepskäl skapat av jaktmotståndare eller folk med väldigt begränsad kunskap i ämnet. Åtminstone så länge det finns en enda ”foto” åtel kvar i landet!!!

  6. Anonym says:

    Anders och Torbjörn: Självklart kan man inte hitta någon som helst logik i hanteringen av denna fråga och självklart är detta ett resultat av några få tjänstemäns helt privata åsikter. Tyvärr inget nytt och tyvärr också ”legitimt” idag att ”driva” på detta vis med just jägarna.
    Som vanligt puttar man sedan forskarna framför sig och ber dem ta fram fakta så att man får ytterligare ett par års förhalning av frågan. Man måste här ta sig en funderare på om det är motiverat att satsa några miljoner på ytterligare utredning av frågan som vi ändå aldrig kommer att få svar på. Hur ska man bevisa att en björn påverkats av åtling och inte just soptunnor, tursitåtlar eller fågelbord? Några miljoner i sjön och förhalning av en alldeles utmärkt jaktform gör såväl forskare som förbudsivrare glada och nöjda.

  7. Anders Nilsson says:

    Håller med dig Torbjörn. Detta förekommer ju i Sverige redan idag. Har själv bekanta från kontinenten som betalade dyrt och satt 4 pers i en koja med mulltoa 24h vid en åtel. Visst fick de se björn och den viste dessutom att de var där.
    En stor skillnad är ju dessutom, kan man anta, att de besökande björnarna i högre utsträckning överlever besöken på fotoåtlarna….En flerfaldigt fotad björn är rimligen en större risk i denna fråga än en skjuten.

  8. Torbjörn Lövbom says:

    Det som är intressant i sammanhanget är att man från bevarande- och myndighetssidan gärna förordar fototurism inriktad mot gömslen och åtling av björn enligt finsk modell. Undertecknad som varit i ett finskt gömsle under en natt med 20-talet björnar framme är helt övertygad att denna form bidrar till att vänja björnar vid människor. Med det förslag om regler runt åtlingen som Jägareförbundet förordat till NV så är risken med jaktåtlar försumbar i sammanhanget. Som vanligt så handlar det här om behovet hos enskilda myndighetspersoner att mot bättre vetande försvåra en effektiv jakt och i förlängningen en efektiv förvaltning av vår björnstam. Bara att beklaga och ytterligare ett bevis på att vi måste få till en ny rovdjurspolitik med ökat inflytande från människor som berörs av våra rovdjur.

  9. Stella says:

    Hur tänkte de nu?

    Som någon annan av bloggarna skrev häromdagen; hur gärna man än skulle vilja så är människan sedan stenåldern en del av naturen och vi kan inte se dem som separata företeelser.

    Jag tror nog att soptunnor luktar nog så mycket människa som åtlar, men inte vill väl NV förbjuda soptunnor på landet?!?

Kommentering är stängd.