Nej, nej, jägarna i Sverige har inte gjort något fel. Ändå ska staten nu tvångsinlösa flera tusen AR-15 från lika många laglydiga jägare efter skjutningen i Örebro i februari 2025.
Beslutet att konfiskera skötsamma jägares AR-15 handlar om mer än utseendet på ett vapen, egentligen inte ens om AR-15. Det handlar om principer. Sammantaget att staten vill försvåra livet för skötsamma jägare för att få visa sig handlingskraftiga. Foto på halvautomatiskt vapen: Johanna Thörnqvist
AR-15 användes INTE i skolskjutningen i Örebro, det var andra vapen som användes. Dessa vapentyper är fortfarande tillåtna.
Beslutet är galet. Alla försök att förklara förbudet av politiker är lika förvirrande.
Regeringen konstaterar att inget ”läckage” förekommer från jägare och sportskyttar. Jägarnas vapen hamnar inte hos exempelvis gängkriminella. Man påtalar också att svenska jägare och sportskyttar är skötsamma och laglydiga.
Läckageteorin, polisens hittepå 1995, då man påstod att lagliga vapen ”läckte” till kriminella från jägare, sportskyttar och vapenhandlare saknade empiriskt stöd då och gör det även 2025. Forskning och statistik visar snarare på motsatsen.
Vapentypen har använts vid några skjutningar utomlands.
Förbudet har dock inget med funktion att göra eftersom andra vapen som fungerar på samma sätt fortfarande är tillåtna.
Återstår egentligen bara en sak, utseendet på vapnet. Kort sagt, det ser läskigt ut, militäriskt. Och man kan undra, var går den gränsen? Vem bestämmer när ett vapen ser för militäriskt ut?
En jägare kan således äga vapentypen AR-15 som INTE användes i Örebro-skjutningen, den får han eller hon INTE behålla.
Samma jägare kan dock registrera om sin AR-15 till målskytte. Då är det plötsligt ett snällare vapen. Sportskyttar får nämligen fortsätta ha AR-15 men inte jägare.
Konstigt är det.
Än rörigare blir det i soppan, för säg att ovannämnda jägare dessutom äger det halvautomatiska kulvapnet Browning Bar som faktiskt användes i Örebro-skjutningen. DET vapnet får jägaren ha kvar. No problem.
AR-15 är ett halvautomatiskt vapen. Halvautomatiska vapen med samma kaliber och som funkar exakt lika för jakt har varit tillåtna sedan 1980-talet. Jag har själv jagat med halvautomat i många år.
Du hittar din egen bössa, den som passar just dig bäst och den som du därmed skjuter bäst med. För flera tusen jägare har det varit en AR-15.
Varför bryr jag mig? De flesta jägare, inklusive jag själv, är knappast speciellt intresserade av AR-15.
Man måste förstå att det här handlar om mer än utseendet på ett vapen, egentligen inte ens om AR-15. Det handlar om principer.
Man måste förstå att det här handlar om mer än utseendet på ett vapen, egentligen inte ens om AR-15. Det handlar om principer. Sammantaget att staten verkar vilja försvåra livet för skötsamma jägare för att, på deras bekostnad, få visa sig handlingskraftiga.
Som jägare tänker jag alltid främst på viltet och jakten. Kan vi minska viltets lidande är det bra, skjuter någon bättre med ett visst vapen är det bra. Ett jaktvapen och en jägare ska vara så konstruerade att skott, ett eller flera, ska kunna skjutas för att i möjligaste mån vara så effektivt som möjligt och minimera djurets lidande.
För vissa jägare passar en halvautomat, det kan vara en AR-15, perfekt för just detta. Speciellt vid eftersök där omständigheterna kan vara sådana att du snabbt måste få i väg två skott i oländig terräng mot ett skadskjutet 100 plus kilo vildsvin som springer rakt emot dig eller din hund på nära håll. Det kan handla om liv eller död. Ibland hinner man inte repetera.
Tänk om alla ändå visste mer om hur en eftersöksjägare jobbar.
Jag gillar inte allt alla andra jägare gör. Vissa jaktformer tråkar ut mig eller passar mig inte alls. Vissa vapen är skitfula.
Men aldrig i hela helsike att jag skulle applådera att staten förbjöd något i jakten bara för att det inte tilltalar mig och på helt lösa grunder.
Så länge viltet eller jakten som sådan gynnas eller åtminstone inte far illa accepterar jag det. Jag värnar jakten för alla jägare.
Principen är jätteviktig och är det som håller oss samman och som i längden betyder något. Vill vi värna vår jakt måste vi göra det tillsammans.
Principen är jätteviktig och är det som håller oss samman och som i längden betyder något. Vill vi värna vår jakt måste vi göra det tillsammans.
Inte sitta och hö-höa åt att staten utan grund konfiskerar en vapentyp som din jaktkompis äger och uppskattar.
I en (förhoppningsvis rejält överdriven) framtid imploderar jägarkåren om vi håller på så. Då går vi sönder inifrån. Vi måste hålla ihop.
I klartext handlar den här konfiskeringen om att ett antal politiker blev skitskraja efter skjutningen i Örebro, ville visa handlingskraft, hittade skötsamma, snälla och laglydiga jägare och såg dem som ett enkelt mål eller tänkte inte alls.
De bestämde i nästa steg att ett vapen som ser läskigt ut men som inte ens användes under skjutningen snarast skulle konfiskeras.
Det är symbolpolitik på högsta nivå. Beslutet kommer att vara verkningslöst.
Istället riskerar det att öppna för liknande åtgärder i framtiden. Som en Pandoras ask.
För tro inte att du som jägare sitter säker. Nästa gång kanske resten av våra halvautomater ryker? Eller är möjligen knivbladen på våra knivar för långa? Fel färg på hagelpatroner? Hundar med för långa ben eller för korta? Otäckt med kamouflageklädsel, förbjud?
Laglydiga jägare, ja egentligen även ickejägare, äger en nästan outtömlig skattkista för politiker att plocka populistpoäng ur.
Därför är beslutet att förbjuda AR-15 fel.
Anm. Åsikter som framförs i bloggtexten är mina egna och speglar inte Svenska Jägareförbundets hållning i frågan.
