Taggarkiv: Makt

Frihet. I Sverige har vi all frihet man kan önska. Som jägare kan du ta din bössa och dina jakthundar och gå ut och jaga. Det spelar ingen roll om du är kvinna eller man. Och vi har möjlighet att uttrycka våra åsikter.
Men frihet kan inte tas för given. Den måste värnas.  Idag är känslan att frihet inte längre tas om hand som den borde. Så många som av någon underlig anledning strider för att begränsa andra. Även inom jakten.

Jag kan inte ta friheten att jaga för given. Den måste värnas och idag är känslan att frihet inte längre tas om hand som den borde. Så många som av någon underlig anledning strider för att begränsa andra. Foto: Rikard Lewander

Dagens samhälle känns ibland inskränkande. Förbjud. Människor vill bestämma hur andra ska leva sina liv, vad de ska äta och inte äta, hur de ska klä sig, var de ska bo, det tar aldrig slut.
Olika grupper skäller på varandra för egentligen vad som helst. Du kan bli hatad för att du jagar, äter kött, vill värna dina tamdjur mot rovdjursangrepp, för att du hugger ner ett träd eller för att du kör fel bil. Och det hela går på känsla. Syftet är: ”Du ska leva ditt liv som jag tycker att du ska leva det.”

Extra tråkigt är det att till och med se fenomenet i jakten där även vissa jägare försöker inskränka varandra, inte faktabaserat utan bara genom att känna efter.

Det kan vara fel på olika slags jakt, vapentyp (en aktuell fråga idag) hundraser eller kanske signalfärger på kläder. Man vill helt enkelt begränsa andra jägares frihet. Inte för att det påverkar jakten negativt utan för att någon blir provocerad. Då ska ingen få jaga så.
Om jag ändå hade ett svar på varför det är så här men det har jag inte. Det finns saker i jakten som jag själv inte förstår och kanske till och med ogillar. Men så länge det inte påverkar något annat än mina egna fördomar respekterar jag vad andra människor gör, hur de vill leva och jaga.

Det finns saker i jakten som jag själv inte förstår och kanske till och med ogillar. Men så länge det inte påverkar något annat än mina egna fördomar respekterar jag vad andra människor gör, hur de vill leva och jaga.

Jakt är frihet. Faktiskt ingenting annat än frihet. Jakt har bara med jakt att göra. Att påstå något annat är att vanhelga den.

Vi jägare borde hålla ihop kring den enkla sanningen att om jakten som sådan inte påverkas, om djurs lidande fortfarande minimeras eller till och med minskar ytterligare, då ska vi låta bli att försöka försvåra och förstöra för våra jaktkamrater.
Äter vi upp oss själva inifrån blir det till slut inget kvar av oss och vår fina svenska jakt. Det finns alltid något någonstans i jakten som någon ogillar. Så försök inte begränsa andra jägare, håll ihop istället. För jakten.

Jakt är objektivt jakt och har inte ett dugg med substanslösa, subjektiva och personliga åsikter att göra.

Kan du argumentera med källor och underlag, fine, annars ställ dig bakom din medjägare.

Vi är berikade med en frihet som för oss är självklar och naturlig men vi måste akta oss för att själva nagga den i kanterna.
För jakt är frihet – och friheten är värd att bevara. Ta den inte för given.

Motsatsen vill ingen uppleva.

 

Om människor känner att samhällskontraktet är brutet finns inte samma vilja att kompromissa. För jägarna och många av dem som lever i vargland finns inte längre detta outtalade avtal med makten. Sveket har blivit för stort.

Som jägare och tamdjursägare i vargland förväntas du alltså vara tacksam. Trots att makten, den långt där borta, förstör dina möjligheter att leva ditt liv med naturen, jakten och dina hundar. Plötsligt ingår du inte längre i överenskommelsen. Foto: Madeleine Lewander

 

”Tänk på barnen som svälter”. Tror vi är många som kommer ihåg de där orden från när vi var små när vi övertalades att äta något vi inte tyckte om.

Det bakomliggande budskapet var enkelt, ”Skäms! Du ska vara nöjd och tacksam för det du har”.
Ja, så tvingade man ju i sig de där överkokta burkärtorna och tänkte att man var tacksam eftersom de svältande barnen aldrig fick överkokta burkärtor.

Så är många av oss uppväxta och nog hänger det med. Vi är tacksamma för allt. Vad som än händer. Om vi inte är tacksamma – skäms! Det är också exakt den retorik de så kallade betraktarna använder mot oss som vill förvalta vargen. Vi som har mage att protestera mot hur det ser ut idag. Vi ska inte klaga, tänk på de svältande barnen!

”Utan Luther stannar Sverige”, skrev teologen Gustaf Wingren (1910–2000). Han menade att det är Luther som vi i de skandinaviska länderna har att tacka för vår arbetsmoral.  Det verkar vara från just Luther som de moraliska värderingar som sätter både individen och samhället i centrum kommer.

Och så var normen, vi nöjde oss, för vi hade det ändå rätt bra. Vi fick något tillbaka. Arbetsmoralen var hög, samhället tog hand om oss, vi litade på myndigheterna. Vi kände tillit till samhället.
Visst kunde saker bli fel men vi litade på att samhällsapparaten och våra demokratiskt folkvalda tog hand om felaktigheterna. Ibland knöt vi näven i fickan men trodde ändå någonstans på att samhället skulle göra sitt bästa för oss.

Då levde landet på ett annat sätt. Även om mäktiga statens toppar även då mest fanns i Stockholm, hade makten långa tentakler som rörde sig ut i och kände av verkligheten i de flesta landsändar. Demokratins krafter var mer spridda över hela landet. Muskler i byhålorna. Och även om vi alla var tvungna att kompromissa en del störde det oss sällan till frustration. Tacksamma.

Plötsligt ingår du inte längre i överenskommelsen. I den lilla maktkoncentrerade bubblan är vargarna viktigare än du. Du får inte längre något tillbaka.

Men så hände något.
Den centraliserade makten, som en stor bläckfisk, började lägga på sig och blev allt större, men bara själva kroppen växte inne i storstan, inte tentaklerna ut i landet, de började istället krympa.
Jobben hittades mer och mer i den stora staden. Urbanisering. Människor flyttade från glesbygden och matade på denna centraliserade maktkropp som blev större medan tentaklerna blev allt kortare. Idag finns bara antydningar till små stumpar kvar av de tentakler som tidigare nådde långt ut i verkligheten.
För den svenska jakten, jordbruket och glesbygden har det inte varit en bra utveckling. Idag är det så många som inte längre har en aning om hur vi lever eller vad vi gör.

Men hela tiden har förväntningarna på oss här ute varit att vi ska vara nöjda. Och tacksamma.

Denna maktbubbla har länge ignorerat verkligheten och istället byggt egna verklighetsfrånvända uppfattningar om hur livet utanför fungerar.
Kvar finns idag bara förväntningar på dig, att du borde finna dig i din lott och vara nöjd med det du har utan att ställa krav. Allt medan din verklighet ignoreras och du istället förväntas skala ner ännu mer på din livskvalitet, le och vara nöjd.

Som jägare och tamdjursägare i vargland ska du alltså vara tacksam. Trots att makten, den långt där borta, med några få undantag, förstör dina möjligheter att leva ditt liv med naturen, jakten och dina hundar . Plötsligt ingår du inte längre i överenskommelsen. I den lilla maktkoncentrerade bubblan är vargarna viktigare än du.
Du får inte längre något tillbaka. Det är slut med fruktsamma kompromisser med människor utan handlar om maktfullkomlighet uppifrån.

Hallå, makten! Det funkar inte så. Om man ska ta, då måste man kunna ge.
Men det kontraktet är brutet. Och det var definitivt inte människorna där ute som bröt det, det enda de ville var att behålla sin livskvalitet. Den tas nu brutalt ifrån dem. Trots att de till och med ropar på hjälp.

Det hela är rätt enkelt. När ni som har makten bara tar och inte längre ger något tillbaka. Då tar den eviga tacksamheten slut. Och ni kan äta upp era överkokta burkärtor själva.

”Ni kan ignorera verkligheten, men ni kan inte ignorera konsekvenserna av den ignorerade verkligheten,” som filosofen sa en gång.