Konsten att kunna tänka sig en minskning…
Det händer mycket nu i viltförvaltningssverige, kanske mer än någonsin. Älgförslag dimper ner och Viltförvaltningsdelegationerna har börjat arbeta i alla län. Jägareförbundet är, tror jag, den enda organisation som sitter med i samtliga Viltförvaltningsdelegationer och därför tror jag vi har en rätt bra överblick. När man studerar det inledande arbetet i delegationerna förundras man över hur otroligt olika myndigheterna, i detta fall Länsstyrelserna, har tolkat exakt samma text på två A4-sidor. Det man med bestämdhet hävdar är omöjligt i en landsända har man redan infört i en annan och det man inte anser sig kunna besluta om i väster har man redan klubbat i öster. Det spretar något alldeles väldigt och det är väl till viss del meningen, förvaltningen ska ju bli regional och anpassas lokalt.
För delegationerna i norra halvan av landet handlar mycket av det inledande arbetet om björn och rovdjur. Mål och nivåer ska sättas länsvis och diskussionerna går heta om var de ska landa. Det verkligt intressanta här är att studera hur tjänstemännen i systemet agerar. Utan tvekan finns det rätt många där ute som inte kan tänka sig en minskning av t ex björnstammen. Det finns liksom inte i deras tankevärld. Helt klart finns det idag utrymme för en sänkning av såväl björn- som lostammen i hela eller delar av län. Inte minst där det totala rovdjurstrycket är som starkast borde man då överväga att genom att sänka björn- eller lostammen minska det totala rovdjurstrycket och kanske mildra effekterna något, men för en del ”går” det helt enkelt inte att tänka så.
Jag kan till viss del förstå hur det kunde bli så här. Har man jobbat med ”bevarande” av stora rovdjur ett helt liv så kanske det inte är alldeles enkelt att övergå till ”förvaltning” eller minskning över en natt. Det är dock, tror jag, helt nödvändigt att man som tjänsteman på en Länsstyrelse börjar inse att det är nya tider nu. Folket är de som bestämmer, även lokalt, och det finns utrymme för aktiv förvaltning och minskning. Klarar man inte av att hantera det måste man nog söka sig någon annanstans. Hela vår nya rovdjurspolitik bygger på folkets delatkighet och demokrati. Mer av allt, alltid, håller liksom inte.
Gunnar: Kloka synpunkter. Jag tror faktiskt att till och med vi som dagligen jobbar med jakt och naturförvaltning kan behöva ögonöppnare av den typ du skrivit. Jag tänkte i alla fall till. Tack.
Daniel,jag tycker ditt inlägg är lysande! Tankegångarna kan tyckas självklara för alla naturkunniga,men de behöver lyftas fram! En aktiv viltförvaltning kräver ett vitt och kunnigt tänkande.Vi som vistas mycket i naturen ser hur mycket rovviltet betyder.Det har de sista åren skrivits överdrivet mycket om varg,en hel del om björn och lo,men det får inte betyda att man på något sätt glömmer bort de mycket vanligare predatorerna räv,grävling,mård,duvhök ,sälarterna och flera till! Människans jakt är hårt styrd av lagar och noggranna regler,men det är lätt att glömma att rovviltet jagar 365 dagar om året,och inte följer regler skapta av människan! På många håll är det sammantagna trycket från alla predatorer alldeles för högt för annat vilt!Också för högt för oss jägare och andra naturbrukare givetvis!
Calle: Så du menar att älgstammen aldrig minskats? Menar du vidare att Jägareförbundet alltid vill ha mer älg i alla lägen?
Att vi har olika mål och preferenser är helt naturligt och kanske rentav bra. Men nu har vi ett forum, Viltförvaltningsdelegationerna, som kan hantera dessa frågor på ett demokratiskt sätt. Då vill det till att myndigheterna kan hantera folkets vilja.
När det gäller älg har vi massor av gamla undersökningar och nya på gång. Jag skulle bli mycket förvånad om en majoritet av folket, eller för den delen markägarna eller dina favvisar bilförarna vill ha mindre älg. Har du siffror som talar emot vill jag gärna se dem. Har du det inte får du nog fortsätta att ses som en arg farbror utan torrt på fötterna.
”Utan tvekan finns det rätt många där ute som inte kan tänka sig en minskning av t ex björnstammen. Det finns liksom inte i deras tankevärld. Helt klart finns det idag utrymme för en sänkning av såväl björn- som lostammen i hela eller delar av län.”
Håhåjaja, och om vi byter ut ordet björn med ordet älg, så står Daniel och och alla de andra ”rakryggade” personer på SJF igen där med byxorna nere, för inte finns det i deras tankevärld att man möjligen borde ha en mindre älgstam.
Vad kallar man såna figurer?
Något som börjar på H och slutar på e och har 8 bokstavar!