Professor, förgiftar vargdebatten
I SVD igår levererade professor Robert Nilsson ett giftigt angrepp på miljöminister Andreas Carlgren i ett debattinlägg. Inlägget handlar främst om att Carlgren, enligt professorn, helt i onödan låtit sig lurats av en forskarrapport om bisfenol A i kassakvitton. Professorn menar att Carlgren hakar på varje nytt larm, ”hur absurt det än mån vara”. Nu har jag ingen som helst kunskap om bisfenol A och dess eventuella skadeverkningar och vet givetvis inte heller om Carlgren oroar sig i onödan. Men i grunden delar jag Carlgrens syn att vi skall ha en giftfri vardag. Det är bättre att han låter utreda saken än jag skall behöva oroa mig, även om jag sällan äter just kassakvitton.
Nu var det inte debatten om bisfenol A som fick mig att skriva, utan det faktum att professorn som raljerar över Carlgren själv gör exakt misstag som han anklagar Carlgren för. Som professor i toxikologi uttalar han sig nämligen även tvärsäkert om rovdjurspolitiken. Han skriver bl a att Sverige under den tid Margot Wallström var EU kommissionär fick stå till svars för den utökade lodjursjakten. Han glömmer givetvis att nämna att EU, efter ett par mindre justeringar från svensk sida, accepterat den svenska lodjursjakten.
Giftprofessorn skriver också att ” Carlgrens departement har totalt misslyckats att förklara hur det kan komma sig att betydligt mer tättbefolkade länder som Italien, Grekland och Rumänien – även inom områden med betydande fåravel – anser sig kunna härbärgera en betydligt större vargpopulation än de ynka 210 individerna inom Sverige, vilket enligt kompetent expertis inte garanterar en livskraftig population.”
Nu tror jag att Andreas Carlgren har lika lite ansvar för att förklara rumänsk och grekisk rovdjurspolitik som Anders Borg har ansvar för de ländernas ekonomiska politik. Men mot bakgrund av hur de båda ländernas ekonomier ser ut och så har jag inte heller speciellt hög tilltro till deras uppskattningar av vargstammarna.
I Italien finns fåraherdar och boskapsvaktande hundar som går med djuren. Det fungerar tydligen ganska väl, men den som följt höstens debatt om thailändska och kinesiska bärplockare kan ju fundera över om 4 000 kr i månaden och 12 timmars arbetsdag är något för svenska förhållanden, Det var nämligen villkoren för de albaner som jag mötte för ett par år sedan, när de vaktade italienarnas får.
Som så många andra struntar professor Robert Nilsson i att redogöra för alla delar av rovdjurspolitiken. All expertis är enig om att fler vargar inte löser inavelsproblemen, det krävs nya gener. Regering och riksdag har valt att lösa det genom införlivande av nya vargar. Det kommer inte bara att lösa vargarnas problem utan kommer även att bidra till att vi kan slippa de problem som en ännu större vargstam för med sig.
Har man en professur i toxikologi kan man uppenbarligen förgifta rovdjursdebatten, utan att ha egentlig kompetens om varg.
