"Det är vår värld!"

 

Signaturen Anders skrev en kommentar under mitt inlägg, Vargar dödar älgkalv följande, ”Vi människor har väl redan brett ut oss så pass över hela världen och förstört det naturliga kretsloppet, The Circle of Life, så det lilla som återstår borde vi väl åtminstonde kunna lämna ifred åt naturen. När vi kliver in i skogen är vi inte längre på våra ägor, trots alla signaturer på alla papper och dokument. Vi kliver in i det lilla som återstår av den fria vilda naturen. Vad ger oss rätten att styra de vilda arternas överlevnad när vi inte ens kan kontrollera människans sjuka förökning? Se hela denna film, lyssna vad dom säger …kan tyckas barnslig, men är ack så tänkvärd…”

Filmen som Anders rekommenderar står i kontrast till filmen där vargarna dödar en älgkalv. Det råder ingen tvekan om vilken av de två filmerna som bäst beskriver verkligheten. Ändå är det ”Anders film” som fostrar våra barn och som fostrat den senaste generationen. Anders uppfattar det som om jag kliver in i en annan verklighet när jag vandrar in i skogen. Han beskriver det som om jag vore en inkräktare i djurens hem. Tänk så olika man kan uppleva sig själv. Jag tycker att jag kommer hem, när jag går ut i skogen. Det är där jag känner mig hemma!

Som ni kanske noterat var jag i Stockholm igår, för att träffa EU kommissionen. Varje gång jag åker därifrån känner jag sorg. Inte för att jag får åka hem, utan för att jag tycker synd om människor som tvingas leva så långt från den skog som Anders beskriver. Nu vill jag inte raljera över andras val, alla väljer att bo där man själv vill och trivs bäst 

Däremot är det ett stort problem för oss som gillar landet att de som bor i städer ser oss som inkräktare i vår egen värld och som på allvar tror att babianen döper lejon(k)ungen och att zebran och kudun hyllar sin blivande regent! Älgkons hyllning till vargen, i filmen från Alaska, torde vara begränsad efter att de tagit hennes kalv.

Jag har skrivit det förr, allt fler blir betraktare och allt färre brukare av naturens resurser. Men (för)brukare av naturens resurser är även den innerstadsbo som äter sin chipspåse ock sköljer den med en cola framför TV-rutan med lejonkungen. Tänk att det är så svårt för många att förstå att jakt inte innebär att förbruka, utan bara att långsiktigt nyttja en förnyelsebar resurs.

7 Kommentarer
  1. Bjärven says:

    Calle, du börjar ju bli intressant att diskutera med!
    Din senaste fråga är ”spot on”, och inte lätt att svar alt 1 eller 2 på.
    Jägarna ingår till största delen i bevarandesidan. Det finns förvisso nollvisionären likväl som det finns tokskallar på andra sidan som har mål på upp mot 5000 vargar.
    Jägareförbundet vill ha en sund vargstam i den storleksordning och spridning som inte ställer till med de problem vi ser idag.
    Det var en parentes.
    Din fråga, jag tror att du har rätt och att båda sidor är en bit disneyfierade, vi är uppvuxna med Djungelboken och Bambi, senare generatione med Lejonkungen, så visst är vi påverkade.
    Dock anser jag att jaktmotståndarna är mer illa däran eftersom man uppenbarligen inte kan koppla ihop att om vi eller vargar ska äta kött så måste någon dö.

  2. Gunnar Glöersen says:

    Calle F, du har en poäng. Jag tycker inte heller att man skall moralisera över att vilda djur dödar varandra, de har inget val. Däremot kan man ha åsikter om deras dödande är acceptabelt ur vårt eget perspektiv. Jag tycker t ex att det är rimligt att ha åsikter om att alltför många hundar dödas av varg. Det kan vara ett motiv för att jaga varg.
    Du tillhör de allra flitigaste förespråkarna för just det synsättet. Du vill skjut bort älgarna för att de inte begriper att de kan bli påkörda av oss när vi kör bil. Tyvärr tenderar du att ge älgarna skulden för att vi kör på dem, du kallar dem för äckliga djur, på samma sätt som vissa säger att vargen är ett äckligt djur som dödar älgar.

    Jag har sett varg-älgfilmen flera ggr och jag måste säga att jag är full av beundran för en vargarna, den med sändare som är mest blöt. Den har ett mod utöver det vanliga. Det är som jag skrev tufft att vara både älg och varg.

  3. Calle F says:

    Svara på en enkelt fråga Gunnar, VEM är det som tycker att vargens angrepp på älgen eller lejonets angrepp på pyjamashästen är otäckt, vilken sida är det som disneyfierar naturen på insändarsidorna och i kommentarerna på jakttidningarna hemsidor. Vem är det som utifrån detta är längst från naturen.
    Är det
    1) Jägarna
    2) Bevarendesidan

  4. Gunnar Glöersen says:

    Kerstin och ni andra som hann läsa en icke färdig version av ”Det är vår värld”. När man använder nya funktioner i bloggen kan de gå fel. Det publiceras utan att jag bett om det, därför blev det ett obegripligt slut. Återkommer senare, nu skall jag ut o bruka naturen! Min mor skall bjudas på andmiddag i morgon kväll!

  5. Mats says:

    Tack Gunnar,
    jag såg anders” inlägg och var på väg att kommentera det innan jag såg att du redan gjort det i din blogg. Långsiktigt tror jag den här ”Disneyfiseringen” är ett av de f.n. största hoten mot ett naturligt utnyttjande av naturen genom jakt. Det värsta är att det antagligen är ett enda stort missförstånd eller en bieffekt orsakat(d) av att folk idag tillbringar mer tid framför TVn med chips i knät än i naturen. Disney är inte den enda som förstått att användandet av djur för att framföra ett i grunden mänskligt budskap (fred/gemenskap/samarbete/…) är otroligt smart om man vill tjäna mycket pengar. Jag tror inte för ett ögonblick att Disney önskade påverka svensk, eller för den delen, något annat lands jakttraditioner.
    anders, (om du läser det här) Lejonkungen är en vacker film och texten i sången är väldigt tänkvärd. ”oändlig kärlek/alla har en plats/allting har en mening”. ”Det är vår plats” på svenska är en översättelse av ”circle of life” och om jag inte minns fel så börjar filmen med en lejonunge och slutar med att det förds en ny generation. (Cirle of life) Var ser du kopplingen till jakten?

Kommentering är stängd.