Ska man tro det otroliga?
Det blev ganska oplanerat en hektisk dag med mycket telefon om älgar idag! Bakgrunden är att Sveaskog har låtit Svensk Naturförvaltning genomföra en flyginventering i delar av östra Norrbotten. För Norrbottens del med mycket vandringsälg och enorma arealer så har vi inte sett flyginventering på vintern som ett helt enkelt eller kostnadseffektiv sätt att få underlag till förvaltningen. Den inventering som Sveaskog/Naturförvaltning gjorde i södra länsdelen i fjol visade ändå på en del intressanta resultat vad gäller kalvandel i vinterstammen och könsfördelning. Tätheten på stammen var visserligen i nivå med den förväntade men gavs med så stora felmarginaler på siffrorna att den var i princip omöjlig att ha som underlag vid tilldelning.
Denna gång är problemet lite annorlunda. Inventeringen säger att vi i dessa områden ska ha runt 16 älgar per 1000 hektar, ungefär tre gånger så mycket som förväntat! Hur man hanterar de här siffrorna återstår att se och även Naturförvaltning säger att invandring kan ha skett från omkringliggande myrmarksområden. Tittar man på älg-obsen så har området haft en vikande älgstam under några år och detta med en avskjutning som är en tredjedel av vad som hade behövts för att balansera en stam på 16 älgar/1000 hektar. Någonting stämmer uppenbarligen inte.
Då inställer sig nästa fråga: Vem ska man tro på?
Jägareförbundet och skogsbruket sa för några år sedan att grunden för älgförvaltningen i länet är älgobs och avskjutning. Markägarna tar naturligtvis också med betessakdorna i beräkningarna. All annan information ska ses som komplement. Nu har man en extra information som visar något helt annat, hur hanteras det?
Personligen tror jag att man ibland försöket skapa sig en detaljkunskap och styra viltförvaltningen med en detaljprecision som helt enkelt inte är möjlig. Genom älg-obs och avskjutningsstatistik ser vi ganska väl åt vilket håll älgstammen är på väg. Med markägarnas synpunkter på eventuella skogsskador kan vi också få en bild över om stammen kan öka, hållas på samma nivå eller måste minska. En kunskap som jag tror är nödvändig för förvaltningen är en hyfsad god kunskap om hur älgar rör sig under året. Men överdriven tro på att man ska kunna detaljstyra kan lika väl leda till dagens situation, vi har en pusselbit i faktaunderlaget som överhuvudtaget inte verkar tillhöra samma pussel! oavsett om all annan kunskap visar att den senaste inventeringen inte kan stämma så kommer naturligtvis siffrorna att användas i debatter och kommande lokala samråd, jag hoppas bara att alla inblandade gör som överenskommet nämligen ser obs och avskjutning som de grundläggande fakta man måste jobba med.
Måste också lägga till en liten icke-jaktlig reflextion på dagens nyhetsflöde. En tjänsteman i en kommun i Norrbotten reagerar på en namninsamling på nätet som är kritisk till ett beslut. Man kallar namninsamlingar för ”ett hot mot demokratin”! Men är inte namninsamling den svenska modellen? När franska bönder kör in sina traktorer på Paris gator så lägger svenskarna ut en lista på bensinmacken som man ska skriva under. Numera skapar man sig kanske också en grupp på facebook för att samla medlemmar för sin sak. Sen har vi ju den stora namninsamlingen som sker varje höst var fjärde år… för nog är väl valet till riksdagen en av de största namninsamlingarna vi har i landet och det kan väl inte vara ett hot mot demokratin, jag trodde att det var själva grunden för just demokrati!?
Såg förresten att vi nu ska vara 563 000 jägare i Sverige, i alla fall enligt SIFO. Jag hoppas att dom har rätt, trots att antalet jaktkortslösare sjunker!
