Skraja svenskar!
Det har kommit en ny undersökning om svenskars rädsla för vilda djur. Man skulle kunna skriva väldigt många väldigt roliga saker om resultaten. Vi är ett synnerligen harigt släkte… Nu ska jag undvika detta eftersom rädsla sällan är varken rationell eller befogad. Jag och min familj är ett utmärkt exempel. Själv lider jag av extrem koskräck, min fru är rädd för maskar och mina föräldrar lär mer än en gång ha tjoat runt utanför sommarstugan i Jämtland inlindade i påslakan då en fladdermus förirrat sig in. Spöken finns.
Det första som slår en när man läser rapporten är att så många är så rädda. 44% av svenskarna är rädda för björn, 33% för vildsvin och 25% för varg. Det är logiskt att man är mer rädd att möta ett djur där de verkligen finns, till exempel är en majoritet (>50%) av norrlänningarna rädda för att möta björn. Det är dock knappast logiskt att stockholmare är mer rädda för björn än medelsvensken och heller inte särskilt logiskt att samma stockholmare är räddast av alla för älgar.
Vad som är riktigt intressant är att nästan varannan svensk tycker att just rädsla är ett rationellt argument för jakt på stora rovdjur, inklusive varg. Att en majoritet stödjer jakt på rovdjur för att hindra dem från att finnas i tätbefolkade områden och för att minska risken att tamdjur tas visste vi redan men stödet är onekligen stort. 2 av 3 svenskar tycker alltså det är OK att jaga varg för att minska risken för att de dödar våra hundar… Noterbart är också att var tredje svensk tycker det är OK att jaga stora rovdjur för att minska konkurrensen om det jaktbara viltet. Här har vi förklaringen till den i mångas ögon oförklarligt höga acceptansen för till exempel vargjakten. Det är ingen tvekan om att vargjakten och till exempel den stundande lojakten är synnerligen väl motiverad, av flera olika skäl, i svenskarnas ögon.
Nu bär det av hemåt. Hoppas bara att jag inte möter en ko…
Om björnar var innanför elstängsel skulle jag oxå driva med dom som va rädd för björn. Själv ska ja ta en tur på skidorna med hundarna i det underbara vädret.Hoppas inte ja råkar komma för nära en sovande björn så att han vaknar. De e den verklighet ja lever med!
Det är väl denna ogrundarde rädsla och argument som att rådjursstammen och älgstammen skattas hårt av varg och lo, som gör att det finns de som hävdar att det är ok att jaga rovdjur.
Lo och varg tar inte mer kött än det kan undvaras. Människan är det enda djur i svenska skogen jag är rädd för.
Jaa—skogen är stor. Det finns nog plats för både människa och djur. Och de sistnämnda håller sig för det mesta undan när de hör oss braka fram. Rädd behöver man inte vara, det är ju tragiskt att rädsla ska hindra oss från att vistas i naturen.
Skogen är vår bäste vän!
Mats Edvardsson
Det enda djuret jag är rädd för är människan.
Det är nog ingen ko på isen, Daniel.
Själv är jag skraj för getingar, dessa små otrevliga varelser som kan fördärva en hel sommar. Det är tur att de inte är rödlistade då vore man lagbrytare å det grövsta. Annars rent generellt anser jag att små kryp i näringskedjan är viktigare än stora (kryp). Tar man i botten på pyramiden kan mycket rasa, men ta av toppen, då brukar det inte hända så mycket. Man behöver inte vara forskare för att fatta, eftersom vi i Sverige har en historia att luta oss på, samt att på många ställen i vårt land kommer det aldrig att finnas större rovdjur än räv och där livet går säkert vidare.
Det var intressant läsning. Hittade inte SJF som medfinansiär till studien så då kanske vi slipper höra raljeranden om köpt forskning.
Muuuuu!