Du kan påverka rovdjurstilldelningen!
När jag backade ut från gårdsplanen igår på väg mot toppfågeljakten, så lyste strålkastarna upp stora runda spårstämplar i ett pärlband bort längs vägen. Efter att ha klivit ur bilen konstaterade jag att ett ensamt lodjur rundat vagnslidret, doftmarkerat brevlådan på väggen och vandrat vidare längs vägen.
Jag bor i Norduppland, som troligen hyser Sveriges tätaste lodjursstam. Hur vet man då det? I första hand genom de områdesinventeringar som jägarkåren utför, och i andra hand genom så kallad ”snoking”. Detta innebär att länsstyrelsens anställda eller utsedda kvalitetssäkrare besöker områden som tidigare hyst rovdjur, och följer spår som de själva finner. Alternativt åker de på spår som allmänheten rapporterat. Eftersom det endast finns en handfull personer som jobbar med detta per län, så tjänar man mycket i inventeringsprecision genom allmänhetens rapporter om vart man skall åka. Vilket gynnar oss alla!
Målsättningen är att områdesinventera vartannat år, och att däremellan använda snoking för att följa lodjursstammen. För varg gäller istället att snoking är huvudmetoden, och här är rapporter om funna spår alltså ännu viktigare. I takt med att vintrarna blir mildare och att rovdjuren sprider sig längre söderut, så blir dock brist på spårsnö ett allt större problem. Finns inte sammanhängande snötäcke med nysnö över tillräckligt stora ytor går det inte att områdesinventera, och rapporter av spår och andra observationer blir viktigare. Om det under flera år saknas spårsnö över hela länet samtidigt, så kan förvaltningsbeslutet baseras på flera år gamla data. Det är förstås långt ifrån bra om stammarna exempelvis tillväxer snabbt. I dessa lägen är effektiv snoking när förhållandena medger spårning på mindre områden nödvändig!
Varför ska vi då hjälpa till med detta? Utöver att vi tjänar goodwill så är det ett solklart faktum att för varje ytterligare känd föryngring så ökar chansen för ytterligare tilldelning i länet. Antalet föryngringar anges ofta i ett intervall; just nu har man till exempel kvalitetssäkrat 6-7 föryngringar av lo i Uppsala län (vi lär landa på minst det dubbla). Vid förvaltningsbesluten är det dock alltid den lägre siffran som används, och genom att rapportera alla observationer av spår kan vi både öka antalet familjegrupper som hittas och minska osäkerheten i uppskattningen. I bägge fallen kommer det att öka chansen till ökad tilldelning.
Både inom lodjurs- och vargförvaltningen ligger fokus på familjegrupper, och observationer av grupper av djur eller spår är därför särskilt intressanta. Även observationer av ensamma djur kan dock vara intressanta, eftersom man ofta hittar familjegrupper i de områden där man regelbundet även ser spår efter ensamma individer.
Nu i vinter spåras det sannolikt rovdjur som aldrig förr i mellersta Sverige, i och med den förestående vargjakten. Passa på att även notera och rapportera lodjursspår! Vi tjänar alla på att det finns ett mer komplett beslutsunderlag när beslutet om nästa års tilldelning skall tas. Det kan aldrig bli mindre, utan bara mer av att vi rapporterar vad vi ser. På länsstyrelsernas hemsidor kan man hitta kontaktuppgifter för de rovdjursansvariga i länen
