Vision visent
Statusen för främmande arter diskuterades under veckan vid Sveriges Vildnads årliga seminarium på Skansen. Flyttning, återintroduktioner och introduktioner av arter var en av de punkter som togs upp. Jag tror dessa frågor kommer att bli mer och mer aktuella framöver. Fokus inom naturvården har under 100 år legat på bevarande, men börjar nu svänga över mot att hållbart förvalta den biologiska mångfalden. Samtidigt förespråkar allt fler forskare och naturvårdsbiologer att man tar ett mer aktivt grepp på problemen, genom att restaurera miljöer och naturtyper i ett försök att återskapa variation. För att detta skall fungera kan det krävas att man återinför nyckelarter, vars levnadssätt skapar en miljö som är en förutsättning för många andra arter. Ett exempel på en sådan nyckelart är visenten, som liksom sin nära släkting bisonoxen utrotats från stora delar av sitt forna utbredningsområde.
Innan människan började hålla husdjur betades fält- och buskskiktet av den inhemska megafaunan. I Sverige samsades vårt inhemska hjortvilt med visent och uroxe. Jämfört med hjortviltet, så betade visenten och uroxen precis som andra slidhornsdur (dit bufflar, nötkreatur, får och getter hör) i större utsträckning gräs och örter i fältskiktet. Även om valet av födoväxter delvis överlappade, så skulle man som ekolog säga att hjort- och slidhornsdjuren upptog olika nischer.
Både visent och uroxe utrotades dock i vårt land ungefär på 1100-talet, och deras nisch övertogs istället av betande tamdjur. Fram till för mindre än 100 år sedan hävdades en mycket stor andel av den mark i Sverige som inte var åkermark genom bete. Det gällde även den rena skogsmarken. Det fanns inte heller en lika skarp gräns mellan det öppna landskapet och skogen, utan betesmarker med stora inslag av träd och buskar var vanliga.
De öppna naturbetesmarkerna hör liksom de få kvarvarande skogsbetena till de absolut mest artrika miljöerna vi har. I takt med att skogsbetet i princip försvunnit, och naturbetesmarkerna utnyttjas allt mindre, så minskar dock hävden och därmed mångfalden. Hjortviltet fyller här en viktig funktion som betare, och hjälper till skillnad från vad somliga hävdar till att upprätthålla mångfalden. Det saknas dock idag vilda slidhornsdjur, som kan ta över nischen som visent och uroxe tidigare fyllde och där nötkreatur, får och getter ”vikarierat”.
Genom att återinföra visenten skulle den idag delvis tomma nischen kunna fyllas. Samtidigt som vi skulle få en ökad biologisk mångfald, så skulle den idag globalt utrotningshotade visenten få bättre förutsättningar att överleva. I en förlängning skulle en livskraftig stam av visenter även kunna utgöra en resurs som jaktbart vilt i Sverige, helt i enlighet med CBD:s (konventionen om biologisk mångfald) fokus på att hållbart nyttja mångfalden. Sveriges fauna skulle dessutom återfå ett av sina mer spektakulära inslag, till gagn för besökaren i landskapet och naturturismen.
Låter det som en utopi? I april hålls konferensen Faunarestaurering- möjligheter inom naturvård och förvaltning. Kanske blir det ett första steg? Jag tror vi går en spännande framtid till mötes inom naturvården, med ökade satsningar inom vad som brukar kallas ”restoration ecology”!
MM,
sorry att svaret dröjt; har flägt runt en hel del…
Man kan väl säga att ingen egentligen var klart negativ. Staffan Westerlund, professor emeritus i juridik, menade att vi tveklöst är skyldiga att återinföra visenten. Enligt den juridiska skolan måste vi dock även utrota dovhjorten, eftersom tankegången bygger på att vi är förpliktigade att bevara och återintroducera arter som har ett ursprung i vår natur och hålla andra borta. NV var väl, inte helt oväntat, de som höll lägst och mest försiktig profil.
Föredragen kan laddas ner som pdf på KSLA:a hemsida för den som är intresserad. http://www.ksla.se ; kolla under Tidigare konferenser.
Jag hade tyvärr inte möjlighet att närvara på konferensen om Faunarestaurering men är lite nyfiken på hur saken diskuterades. Vartåt blåser det så att säga? Jag har sett lite spridda skurar av information i media (bl.a. en artikel om att ”Forskare vill ha VILDA VISENTER i Sverige” i Jaktmarker och fiskevatten 5:2010 samt en lite notis i förbifarten i radioprogrammet Vetandets värld den 3 juni). Fanns det något medialt intresse att rapportera från konferensen och framförallt hur ställer sig folk till det hela och vad händer härnäst?
Programmet för mötet om faunarestaurering finns nu att ladda ner på
http://www.ksla.se/sv/retrieve_file.asp?n=1674&t=ksla
Har ni tänkt att bjuda in Sverre Sjölander t.ex. som talare? Han är kunnig och underhållande att lyssna på (inte bara som sommarvärd i P1). Dessutom verkar ju han inte vara främmande för att återintroducera vildrenen – hur han ser på visenten vet jag inte…
Vore bra om man fick dit reportrar från DN, SvD eller dylikt också.
MM,
detta debateras inte minst inför konferensen
FAUNARESTAURERING Möjligheter inom bevarande och förvaltning
som anordnas på KSLA den 27/4. Jag deltar i en referensgrupp för organisatörerna av konferensen, men förbundet har inte tagit ställning i dessa frågor. Däremot vill vi förstås vara delaktiga i debatten och hålla oss informerade. Vi för alldrig ngt annat än seriösa diskussioner ;-)!
Återintroduktion av arter verkar vara något som förs på tal lite här och var. Journalisterna/rubriksättarna har ju sitt speciella lilla sätt att framföra det hela dock. Se: http://www.vk.se/Article.jsp?article=332617
Det är väl upp till jägareförbundet att hålla diskussionen på en sansad nivå så att det hela inte spårar ur.
(Finns det en aktiv, seriös diskussion angående visent och vildren inom förbundet och berörda parter?)
M.M.,
jag skall som jag tidigare skrivit be att få återkomma ang. vad man kan göra som privatperson. Förhoppningsvis inom kort…
Begreppet ”pampar” får mig att tänka på maktfullkomlighet, och har för mig därmed onekligen en rejält negativ klang… Jag upplever absolut inte att beslutsfattarna inom Jägareförbundet förtjänar detta epitet. Hur det står till hos JRF har jag ingen insyn i. Vill du verka för att förbunden skall driva frågan tror jag dock att det kan vara listigt att inte benämna de förtroendevalda, eller andra, för ”pampar”… ;-)!
Just för närvarande finns det andra frågor som upptar all vår tid, men jag återkommer som sagt i ämnet!
Hej Fredrik, hur mer specifikt kan man verka för detta som privatperson? Är några av pamparna i jägareförbunden alls intresserade av att föra denna diskussion på beslutsfattande nivå eller är det här en ”icke-fråga” tror du? Jag har inte den biologiska expertisen personligen med tillgång till källor och referenser som krävs för ett välunderbyggt underlag. Men jag antar att det borde finnas utländsk (polsk?) forskning på hur visenterna påverkar sin närmiljö. Som med alla djur så lär det ju finnas både för- och nackdelar, men ur ett jägar- och naturintresseperspektiv så är tanken på frilevande visenter i Sverige tilltalande i alla fall för mig.
Och hur är det med vildrenen eller den sk. skogsrenen? I Finland har de ju från Ryssland invandrade nu jaktbara populationer i södra Finland (nedanför renbetesområdena). Denna population försöker de hålla isär från de nästintill domesticerade, lätthanterligare renarna de har uppe i norr med bl.a. ett långt viltstängsel så eventuell naturlig invandring till Sverige där försvåras avsevärt.
Eller förkylningen sätter stopp för toppfågeljakten… :-(!
Jo fredrik, du har rätt, men det är lätt att drömma sig bort till en förtrollad värld när man sitter inne och snödjupet sätter stopp för ett klingande hardrev ;-(
Tja Jan,
det finns som du säkert vet de som försökt… Jag tror nog du instämmer i att det vore en aning enklare med redan befintliga visenter, som dessutom är anpassade till Syd- och Mellansvenska biotoper ;-)!
Fredrik W. Jag skulle så gärna vilja att några exemplar av Mammuthus primigenius kunde få finnas i Sverige. Går det inte att ordna detta med modern genteknik.
Jag hoppas också att visenten ska återinföras i Sverige efter att ha varit utrotad en längre tid. Vi kunde återinföra t.ex. bävern och vildsvinen efter att de utrotats. Varför kan vi inte göra samma sak med visenten?
Kan inte jägareförbundet jobba för att genomföra detta? Visenten har ju så att säga hemortsrätt i Sverige.
Jag har flyttat samtliga bortttagna inlägg i den här tråden till en aktuell tråd om vargjakten; det blir ohanterligt om vi diskuterar varg paralellet på flera håll. Den som vill diskutera visent och betande megafauna är självfallet välkommen att göra det här!
Calle, min gissning är att en del saker kommer att förändras tills nästa års vargjakt. Jägareförbundet har inte tillåtit någon jakt på varg. Det är ett riksdagsbeslut med stor majoritet. Eftersom jakten trots allt är anmäld finns egentligen ingen anledning att diskutera vidare eftersom detta inte är behandlat än.
Jan,
Och det hjälpte inte. För bara hälften av skotten man sköt var dödande. Det är inte bara dåligt, det är ynkligt! Att det händer är en sak (om än dålig), men att som jägareförbundet försvara det och säga att det är väl genomförd jakt är en direkt förolämpning mot alla ”riktiga” jägare och jakt som sådan.
Man kan heller inte hålla på att förespråka en föråldrad syn på naturen i 2000-talet. Att tillåta jakt på en rödlistad art är inte smart, bra eller det som ger jägare cred i andra sammanhang. Det för bara med sig en massa knäppheter, får folk än mer avigt inställda till jakt som sådan och är också helt fel om man har ett modernt synsätt på naturen och jakt. Som jag sagt innan, dags för nytänk inom leden!
Javisst Kerstin, det är det jag skriver. (men det är ju naturligt så det bryr sig inte många om, mer än älgen själv.)
Ang. skjutprov är det en bra idé och många har det redan, i många jaktlag är det ett krav.
Men Jan Bratt, det är väl ändå viss skillnad mellan ett djur som måste döda andra djur för sin överlevnad, och oss svenska jägare som inte alls ställs inför det valet.
Själv tycker jag inte det finns några som helst ursäkter för dåliga skott. Olyckan kan vara framme även för den mest försiktige, men knappast i den omfattning som nu skett.
Klarar man inte av att låta bli och chansa, dvs aldrig avlossa ett skott man inte känner sig 100%-igt säker kommer att träffa rätt, då tycker jag att man ska lämna bössan hemma.
Jag har hört glunkas om att jägarna i t ex Norge och Finland årligen MÅSTE avlägga särskilda prov för att få lov att skjuta t ex varg eller björn. Vet inte hur det är med det, men det är något jag i alla fall tycker borde införas här hos oss, dvs inte enbart på frivillig basis.
Bomma är naturligtvis inte bra, skadskjutningar än värre. När det gäller vargjakten så är väl vargen bland de minsta djur som skjuts i rörelse med kula, gris vet jag inte då vi inte har sådant vilt där jag jagar. Man får heller inte glömma att denna jakt blev otroligt uppförstorad och mycket nervöst fanns kanske med. Tidningar och därtill massor med insändare tyckte ju också synd om den skadeskjutne vargen, och det är med all rätt synd om alla djur som skadas men inga insändare eller tidningar skriver något särskilt om några älgar som går omkring med stora köttstycken utslitna från bakdelen efter en vargattack, men det är ju naturligt så det bryr sig inte många om, mer än älgen själv.
Förhoppningsvis blir jakten permanentad i framtiden och det vore nu väldigt intressant om våra förbund kräver av V och MP att de redovisar det underlag som ligger till grund för deras ställningstagande om vargjakten eftersom samtliga andra partier sagt ja till denna. Har kanske V och MP andra eller egna forskningsresultat. En fortsättning som man ser fram emot att följa.
Jan och Fredrik,
Saxat från pressmeddelandet: ”Men jakten har genomförts bra och de som deltagit var väl förberedda.”.
Att jakten varit väl förberedd vet jag. Men att man kan säga att den genomförts bra är helt befängt! Det är inte så någon som har något vett i kroppen jagar (ursäkta de hårda orden). Men när man som exempelvis i Dalarna bommar mer än en tredjedel av påskjutningarna och bara skjuter fällande skott varannan gång så visar det på mycket stora brister. Att man sedan skadeskjuter var sjätte varg är inte heller bra (det var ju tur att man missade så många istället för att fler skadesköts).
Tyvärr visar pressmeddelandet bara på just den föråldrade synen som jägareförbundet har. Jag tror att förbundet måste förnyas och moderniseras och då kan inte licensjakt på akut hotade arter tillåtas eller försvaras.
Att licensjakt skulle öka förståelsen för varg i vår natur är heller inte belagt utan bara löst tyckande utan grund. Man kan och ska förvänta sig mer av en organisation som jägareförbundet.
Återigen, med förhoppning om förnyelse och med en positiv framtidstro om förbättringar inom de egna leden. Dock måste ledningen förgå med gott exempel, vilket pressmeddelandet visar på att sådana intentioner inte verkar finnas. Tyvärr!
Tack! Ser fram emot detta.
Jan,
jag delar din åsikt helt! Om du kollar på vår hemsida så ligger det också ett rykande färskt pressmeddelande med just det innehållet överst…
Rätt eller fel!
De som haft i uppgift att föreslå hur många vargar som kan skjutas har sagt upp till 41. Vargvännerna har pratat om katastrof för en art nära utrotning.
SRF,s representant pratar om att 40% av jägarna samt tror jag det stod 80% av befolkningen vill ha varg. MUF,s ordförandes utspel är alltför dumt att ens prata om. Men, nu när vargjakten i princip är över vore det intressant att se några ordentliga debatter där båda sidor under sansade former får komma till tals och kunna bemöta varandra utan alltför stor tidspress, det är mycket som massmedia kablat ut utan att ta reda på vilken sanning som finns bakom, allt för att få sälja extranummer.
Tack själv!
Jag förstår att folk reagerar på vargjakten och att det leder till diskussion. Saklig eller ej, den behövs för licensjakt på rödlistade och akut hotade arter är inte bara fel utan något som alla seriösa aktörer borde ta avstånd ifrån, inklusive jägareförbundet. Men när okunskap får styra blir det lätt fel.
Dessutom så belyser vargjakten på ett bra sätt vad vårda naturen med bössa går ut på, vad man än sedan vill kalla det. Samt andra problem som överskjutning (händer med bla björn och lo varje år), skadeskjutning (händer tyvärr, men måste minimeras) och bommade påskjutningar.
Med det sagt ville jag inte skapa debatt igen utan bara önska att jägareförbundet tar hänsyn till jägare som mig. När det händer blir jag medlem igen.
Ha ett gott 2010.
Dito ;-)!
Vi är uppenbarligen inte överens, och lär inte blir det. Tack ändå för en mer saklig debatt än en del andra jag tvingats föra de senaste dagarna…
Mvh
Fredrik
Fredrik,
Bra att du inte likställer viltvård med naturvård. Då får du gå in och rätta till de informationsmaterial som du skrivit för jägareförbundet där du skriver exempelvis ”Viltvård är naturvård.”. Jag antar att de som redan är tryckta slängs och att ni trycker upp nya nu. Bra!
Gällande dina semantiska försök att få viltvård till något det inte är så avstår jag från att fortsatt kommentera. Du kan läsa mina gamla inlägg igen.
Calle,
i de fall vi redan förlorat mångfald är det självklart en del av naturvårds-/miljömålsarbetet att försöka restaurera livsmiljöerna och mångfalden; där måste vi väl vara överens? Vidare är en viktig del av CBD att hållbart nytta mångfalden, vilket alltför ofta glöms bort. Jag har inte likställt viltvård med naturvård. Vad jag säger är att många av de åtgärder vi jägare utför för att i steg två gynna viltet syftar till att öka mångfalden och variationen i landskapet. Exakt samma åtgärder utförs inte sällan inom den offentliga naturvården. När samma åtgärd utförs på samma sätt anser jag att man med självklarhet måste anse att de är fullt ut jämförbara. Viltet är ju även en ”målgrupp” för naturvården.
Jaktvård är ett äldre begrepp som inte används i någon nämnvärd utsträckning längre, men jag anser att det inte är synonymt med viltvård. Om SOU 1997:91 finns en hel del att säga, men dessa definitioner tycker jag är ganska OK:
Viltvård omfattar alla åtgärder som syftar till att bevara våra viltstammar i naturliga bestånd och att i möjligaste mån, under hänsynstagande till allmänna och enskilda intressen, sörja för att dessa inte utvecklas negativt på grund av mänskliga aktiviteter.
Jaktvård omfattar alla sådana åtgärder som syftar till att hålla bestånden av jaktbart vilt på högsta möjliga lämpliga nivå med hänsyn till övriga berörda intressen. Då huvudsyftet med jaktvården är att skapa fler jakttillfällen och en högre köttavkastning, är avsikten med vidtagna åtgärder att i möjligaste mån få till stånd en art- och individtäthet av jaktbart vilt, som åtminstone lokalt och från tid till annan överstiger den naturliga nivån.
Viltvård och jaktvård är samma sak! Man vårdar det vilt man vill skjuta. Det spelar ingen roll hur mycket du försöker skriva om verkligheten Fredrik, viltvård blir aldrig naturvård. Däremot, som jag sa tidigare, kan viltvård gynna vissa andra arter än de var tänkt att gynna. Det är en bieffekt och det har ingen ifrågasatt. Men det kan inte ses som naturvård då syftet är att producera jaktbartvilt och målsättningarna därför inte är det samma. Man ska också akta sig noga med att säga att ökad biodiversitet är bra… det behöver den inte alls vara. Naturvården går inte ut på att öka biodiversiteten, utan på att skydda den och bevara den samt alla livsmiljöer. Om man sågar ner en tallskog och planterar en lövskog ökas biodiversiteten till slut, men är det en bra förändring och är det naturvård? Självklart inte.
Hur du än vänder och vrider på det så kan du aldrig likställa naturvård med viltvård. Det går inte. Då måste du omdefiniera betydelsen av viltvård, naturvård eller båda.
Vargjakten är tyärr ett bra exempel på viltvården och dess effekter. Vilket tyvärr betyder att jag lämnar förbundet. Jag tror vi får bilda ett nytt som bara vill beskatta överflödet och som kämpar för en naturlig natur… en modern jägareförening.
Rakryggad,
min tjänstetitel är Naturvårdsansvarig, inget annat. Jag är dessutom nationellt ansvarig för vårt viltvårdsarbete.
Var har du fått jaktvårdskonsulent ifrån? Fel är det i alla fall, och jag har aldrig varit konsulent.
Calle,
modern viltvård handlar i stor utsträckning om att skapa variation i landskapet och biologisk mångfald, för att motverka de negativa effekterna av en alltmer intensifierad markanvändning.
Viltvård är åtgärder som utförs för att gynna vilt, vilket per definition är alla däggdjur och fåglar. När jag sätter upp en fågelholk kallar jag det viltvård; du kallar det kanske naturvård? När jag restaurerar en våtmark kallar jag det viltvård, eftersom jag bland annat försöker gynna viltet och det är en viktig del av min drivkraft (men inte den enda). Jag gör dock detta genom att gynna en hel mängd olika andra arter (främst insekter och örter), och den positiva effekten på den biologiska mångfalden är mycket stor. Det är nästan bara jägare som gör sådant som privatpersoner, och när myndigheterna gör det kallas samma åtgärd naturvård.
Forts. nedan
Forts.
Om man benämner åtgärder vilt- eller naturvård bestäms alltså huvudsakligen av vem som utför dem. Det finns viltvårdsåtgärder som inte kan anses falla in under naturvården, men de är få och hör framför allt till vad som tidigare benämndes jaktvård (dvs att försöka hålla onaturligt höga populationstätheter av vilt).
Jag skulle kunna lista hundratals (inte bara svenska dock) vetenskapliga artiklar som tar upp positiva effekter av viltvård inom bevarandearbetet och kan på rak arm komma på forskargrupper i Uppsala, Stockholm, Lund, Göteborg och vid SLU som på ett eller annat sätt forskar på området. Bland kollegorna som inte forskar på viltvård så kan jag med stor övertygelse säga att de skulle anse att exempelvis skötsel av brynmarker, anläggande av beetle banks och restaurering av våtmarker med självklarhet kan kallas naturvård. Det tror jag att även du skulle skriva under på. Tittar du på viltvårdsdelen av hemsidan, eller i vår nya viltvårdsbok, kommer du att finna att vi benämner samma åtgärder viltvård.
Du är uppenbart frustrerad över vargjakten, men jag ser verkligen inte kopplingen till viltvården…
Fredrik är med andra ord VILTVÅRDSKONSULENT eller rentav NATURVÅRDSKONSULENT.
Konstigt att han då har titel som JAKTVÅRDSKONSULENT:o))
För övrigt slog man sig för bröstet för några år sedan när britiske forskare visade på ökad biodiversitet på de gods där man bedrev jakt.
Men man glömde att referera till att man även visat på såna samband när den monokultur vår bidragsbönder sysslar med blir ”förstörd” av till exempel golfbanor med ökad förbuskning av landskapet, mängder av små vattenhål, randområden runt sandbunkrar, med mera med mera, har mer effekt och på ett mycket bredare antal arter än jägarnas jaktvårdande insatser!
Fredrik,
Du får gärna nämnde de forskare som anser att naturvård är viltvård eller vice versa. Eller förklara hur viltvård kan vara naturvård. Bara för att du diktat ihop det på uppdrag av Jägareförbundet gör det inte sant. Att myndigheter (eller organisationer) som naturvårdsverket jobbar med naturvårdsfrågor också jobbar med viltvårdfrågor är en annan sak men det gör inte att viltvård helt plötsligt blir naturvård. Naturskyddsföreningen och naturvården föddes som en motreaktion på viltvården för över 100 år sedan. Detta för man ansåg att viltvård inte fungerade för naturen, naturen skulle istället skyddas.
Jag förstår att du och de dina vill legitimera jakten på olika sätt, och då är myten om jaktens vikt för naturen ett sätt… det är ju som sagt en gammal slag dänga ni kört med länge. Att försöka sno åt sig naturvård och hållbart utnyttjande av naturresurser är bara dagens motsvarighet på denna gamla metod. Det gör den dock inte sann!
Jag säger det igen, vargjakten visar på er inställning till biologisk mångfald och den visar på hur jakt går till med skadeskjutningar och påskjutningar utan dödlig utgång. Den visar på inställningen att rödlistade och hotade arter ska jagas för att främja tillväxten av andra arter, så som älgen. Det är viltvård! Det är INTE naturvård! Det anser nog alla, även du.
Naturvård utesluter inte viltvård och viltvård utesluter inte naturvård. Man kan ha både sida vid sida (kanske inte i samma område men i större regioner). Men när man som jägareförbundet försöker ge skenet av att utföra naturvård när man producerar vilt så är det inte bara fel, utan då ljuger man också! Det borde en seriös organisation inte syssla med.
Återigen, för jag tror att du och Jägareförbundet (som jag förövrigt är medlem i även om jag nu kommer gå ut i och med vargjakten) behöver repetera detta:
VILTVÅRD ÄR INTE NATURVÅRD! syftet, målsättningen och medel för att uppnå dessa skiljer sig radikalt.
Calle,
det lär väl inte förvåna dig att vi inte är ense när det gäller effekterna och betydelsen av viltvård… Du är dock uppenbart dåligt påläst. Många av de metoder som tagits fram inom viltvården är idag viktiga och självklara verktyg inom bevarandet av den biologiska mångalden och utförs regelmässigt inom ramen för den offentliga naturvården. Jag har själv forskat (och forskar) inom ekologi och naturvårdsbiologi de senaste 20 åren och jag har utrett den svenska forskningen inom biologisk mångfald på uppdrag av Miljödepartementet, Formas och Centrum för biologisk mångfald. Samtidigt diskuterar jag regelbundet viltvård med myndigheter som Naturvårdsverket, Jordbruksverket och Skogsstyrelsen, liksom organisationer som WWF, SOF, SNF osv. Varken forskarna eller dessa biologer (oftast är de biologer) delar din åsikt.
Jägareförbundets mantra att viltvård är naturvård känns ganska förlegat. Bara för man upprepar det 100 gånger blir det inte sant. Viltvård är 1800-tal. De steg som tas ifrån naturvård är steg tillbaka till det sämre för naturen och den biologiska mångfalden. Det är alla seriösa biologer och forskare eniga om.
Varför tror ni att lösningen för biologisk mångfald är att plantera ut ännu mer skjutbart vilt. Skulle vilja se er lika glada över att återintroducera något som inte är eller blir jaktbart i slutändan. Eller stå upp för den biologiska mångfalden vi ännu inte utrotat, som vargen till exempel. Ni talar i dubbla tungor som indianerna i Lucky Luke brukar säga.
Lysande iniativ att lyfta upp Visentens akuta situation.
All heder för det, och jag hoppas innerligen att det blir verklighet inom en mycket snar framtid.
Även om jag själv knappast och tyvärr får se en vilt levande Visent på mina marker i Hälsingland, så stöttar jag ett återinförande till 100%.
Intressant det där med kronhjorten dock, den skulle kunna leva på mina marker, och den är mer än välkommen.
Mange,
det kommer en endagskonferens för fackfolk den 27/4 på Kungliga Skogs- och Lantbruksakademin i Stockholm där vi kommer att diskutera möjligheter och utmaningar. I dagsläget finns det nog inte så mycket att göra annat än att sprida tanken och ta debatten; jag hoppas dock snart kunna återkomma med förslag på mer påtagliga möjligheter att bidra…
Låter som en bra ide. Mångfalden behöver utökas både gällande djur och landskap. Hur gör man för att stötta?
Hjortdjurens matsedel varierar ju lite mellan olika arter, tex är rådjuret lite mer örtberoende medan doven mestadels äter gräs. Göran, innebörden i ordet biodiversitet betyder visserligen att en yta skall kunna hysa så många arter som möjligt men det innebär inte att man kan plantera in vilka arter som helst, de bör för det första ha ett ursprung i landet. Att introducera främmande arter kan sluta i ren katastrof, det borde vi lärt oss sedan hundratals år tillbaks om man tittar på Australien som ett exempel. Här gäller att komponera ihop habitat med de djur som kan tänkas klara de förhållanden som råder i just det specifika habitatet. Som Fredrik varit inne på handlar det mycket om att återställa förlorade värden vilket jag naturvårdsbiolog anser viktigast. Om vi tar det här med boskapsskötsel kontra visent skiljer det sig ändå en del eftersom hävder även omfattar tex slåtter. Av de ängsmarker som fanns i vårt land för 100 år sedan finns i dagsläget bara några få promille kvar. Den boskapsskötsel man förr hade har gett en del uttryck som tex ”äng är åkers moder”. Självklart ska vi ha kvar våra ursprungliga arter, men det gäller inte bara de jaktbara, veronikanätfjärilen finns tex bara kvar på en plats i landet, snart är den väck. Ganska många arter håller på att följa i veronikanätfjärilens spår helt i onödan tycker jag. Det är vår skyldighet att bevara dessa arter till kommande generationer. Till sist en fråga till Göran: har vi verkligen så fruktansvärt mycket rovdjur i detta landet? I förhållande till vad? Hm knepig fråga egentligen.
Göran,
vitsvanshjorten har ju aktualiserats genom att en individ kommit in från Finland. Det finns dock ett elegantare alternativ om man nu vill ha mer hjortvilt: kronhjort. Arten är inhemsk, förekommer redan i Sverige och sprider sig. Men bara långsamt… Vill man ha en mer divers megafauna så skulle man alltså kunna flytta kronhjortar, vilket skulle minska invändningarna mot att sätta ut och gynna icke inhemska arter. Visenten är huvudsakligen knuten till miljöer vi idag förknippar med södra Sverige, men kronbhjorten klarar sig längre norrut. Skogsren förekom tidigare vilt i Sverige, och vore ett annat alternativ. Förekomst av kronhjort, skogsren och visent skulle förstås dessutom erbjuda våra stora rovdjur ytterligare bytesdjur. Precis som vildsvinet, som nu sprider sig även in i vargland…
Det vore väl helt fantastiskt om vi kunde åtrinföra Visenten i Sverige, som till skillnad från Vargen faktiskt är utrotningshotad. Det behövs verkligen fler motpoler till det stora rovdjursbeståndet som vi nu har här i landet. För min del är även vitsvanshjorten välkommen.