Fruktlösa försök – och snart är det försent

Så här en bit in i jaktsäsongen och med några dagars intensiv lövfällning så inser man att det gäller att passa på om det ska bli så många jaktdagar som hade hoppats på den här säsongen. Ja, riktigt så många som man hoppas på kommer man väl aldrig upp i, men det gäller att ta tillvara de höstdagar som bjuds! Jag har faktiskt gjort ganska ärliga försök att vara med och i praktiskt handling fylla björnkvoten i Norrbottenskusten. Nu går det ju ganska bra ändå, även om jag inte har haft någon framgång. Men det är onekligen en extra krydda när björnarna börjar vara så många och hunden så intresserad att man nästan kan räkna med att var annan gång hon skäller så är det på björn. Men det finns ju vissa praktiska problem om man ska hålla sig inom de givna ramarna (!) för björnjakten, vilket jag ändå måste göra mitt yttersta för att lyckas med. Två exempel under jakten som beslutsfattare kan fundera över inför kommande års beslut och vilka regler som är rimliga och inte:

1. Fredag, hunden skäller på någonting i granarna. När jag närmar mig drar hunden iväg med detta något och kvar sitter en björn i trädet rakt över huvudet och morrar lite irriterat. Klar läge att inte skjuta eftersom det mest troliga är att det är en unge och hunden just drog iväg med honan. Dagen efter någon kilometer bort skäller hunden och huvudet av en stor björn syns i kikarsiktet. Hur stor är risken att det här är honan från igår? Vilka åtgärder är rimliga att vidta innan man skulle ha kunnat skjuta denna björn? Nu blev det aldrig aktuellt eftersom det var nästan en timme efter björnjaktstidens slut för dagen, men oavsett det är läget näst intill omöjligt för någon som vill vara laglig, eller?

2. Hunden är släppt och jag vandrar iväg genom markerna. Efter en timmes promenad ser jag på pejlen att hon drar iväg bort mot det ställe där förra helgens rester från älgslakten är nergrävda. Vad händer om hon får ett upptag där? Får en sån björn överhuvudtaget skjutas och i så fall hur långt bort från slaktavfallet. Visserligen inte utlagt i syfte att locka vilt, men om det har gjort det i alla fall?

Jag tror att alla som jagar förstår problematiken och den är framförd tidigare, men någon gång måste väl droppen urholka stenen så att vi åtminstone  kan lägga förbudet mot åteljakten bakom oss!?!
Slutligen kan jag också tillägga att den björn som fälldes på våra marker för någon vecka sedan visserligen fick vänta någon timme på besiktningsmannen, men väl på plats så var pappersarbetet klart inom en timme. Snabbt jobbat och definitivt inget avskräckande administrativt arbete! Bara som en upplysning till alla som fortfarande skyller ointresse för björnjakt på betungande administration. Nu upplever jag att även Norrbotten börjar få en grupp ”björnspecialister” som jagar björn ganska intensivt under hösten vilket är bra. Nu gäller det bara att öka intresset bland den ”vanlige” jägaren för björnjakt samtidigt som man i jaktlagen ser till att björnspecialisterna får tillträde när ni behöver hjälp kommande säsong!