Hur man gräver en grop

Oj vad tiden rusar iväg! Det har blivit långt mellan inläggen här ser jag! Årstiden är ju intensiv här uppe i norr med allt som ska hinnas med jaktligt innan snön börjar falla. Visserligen har fågeljakten legat lite på hyllan i år eftersom min Norrbottenspetstik går med valpar i magen, men en unghund som ska jagas in på älg tar ju tid det också. Dessemellan ska man hinna med att jobba också och det har självklart varit en hel del arbete med älgförvaltningen. Som jag förutspådde så har det jagats älg även i år, trots en stressad hantering inför säsongen. En hantering som inte underlättades av att Länsstyrelsen, utöver att sjösätta den nya förvaltningen, också valde att införa ”tags” på alla fällda älgar i Norrbotten. varje legalt fälld älg ska ”plomberas” och hela den apparaten ovanpå allt annat som är nytt har lett till rätt mycket arbete och frågor. Men som sagt, älgar fälls det trots allt i år också, även om det ser ut att bli färre än i fjol. Det var på sina håll ett medvetet val, men på andra håll har man hakat på sänkningen av stammen till onödigt låga nivåer. Det är ett problem när länet är så stort som det är. ”Hur ser älgstammen ut i Norrbotten” är en rätt vanlig fråga jag får. Det är jämförbart med att fråga hur älgstammen ser ut söder om Mälaren! Alla som är aktiva i den delen av landet vet att inom ett sånt område skiljer sig älgstammen! Det gör den även i Norrbotten. Men om det målas upp bilder av stora skogsskador i Norrbotten så verkar alla drabbas av panik, trots att det är i en hörna av länet det gäller. Om man åtminstone hanterade frågorna inom respektive älgförvaltingsområde skulle läget förbättras avsevärt, det är jag övertygad om.

Markägare, jägare och jakthund – samarbete i älgförvaltningen

Men nog om älgprat, det tar nog med tid i alla fall! Hur var det då med det här att gräva en grop?

Under hösten blir diskussionerna om jakt självklart mer intensiva men häruppe hörs väldigt lite av allmänt jaktkritiska röster. En stor del av befolkningen jagar och i princip alla känner en jägare och i princip alla äter någon gång under året mat från naturen i form av vilt, fisk, bär och svamp. Däremot är det en hel del som gräver en grop där alla jägare riskerar att snubbla. De som gräver intensivast tror jag inte ens tänker på att de riskerar att allvarligt försämra och snäva in all jakt! Låt mig ta några exempel. Att locka älg är en intressant jaktform som växer i popularitet. Man får lära sig om älgen och vad som ger resultat och inte. Om man vill ta sig tid att lära sig detta eller inte är självklart upp till var och en, men det stannar inte där! Röster höjs för att detta inte ska få förekomma eftersom älgar ska jagas med hund! Alltså, man vill begränsa den jakt man inte själv bedriver! På samma sätt höjs röster när andra ”nya” jaktformer dyker upp. Någon vill prova på att jaga ripa med hund på vintern, eller prova en stötande hund istället för stående uppe på fjället – snabbt är någon där och vill reglera och begränsa, och inte är det jaktmotståndare som gör det utan jägare som jagar på annat sätt. Jagar man med trädskällare vill man korta toppfågeljakten, jagar man med stående hund vill man begränsa vinterjakten på ripa, jagar man med stövare vill man inte se uppsprångsjakt på hare… Listan kan tyvärr göras nästan hur lång som helst! Tveksamheten att införa jakt med pilbåge i Sverige vilar på samma grunder, alla undersökningar visar på att jaktformen och vapnet står sig väl rent jaktetiskt i förhållande till vilken annan jakt som helst. Den kanske mest intensiva debatten nu är björnjakten där jakten med ställande spets allt mer har ersatts av jakt med plotthundar. Visst ska man ställa krav på hög jaktetik även bland de som bedriver en ny jaktform, använder nya typer av hundar eller kanske får möjlighet att använda nya vapen. Kanske kravet i inledningen ska ställas ännu högre på dessa. Men att jägare vill begränsa andra jägare bara för att man inte själv vill bedriva just den jaktformen är för mig ett bevis på att man tänker för kort!

Jag hoppas att vi alla på allvar funderar över hur vi hanterar våra jaktfrågor. Är vi öppna för nya idéer? Accepterar vi andras jaktformer och ställer upp för att försvara all jakt som bedrivs på ett legalt och etiskt sätt? Presenterar vi den jakt vi bedriver på ett sätt som skapar förståelse istället för motsättningar inom jägarkåren och ut mot de som inte jagar? Rätt hanterat så hjälper vi varandra och jakten in i framtiden, fel hanterat kommer vägen vara så full av egenhändigt grävda fallgropar att vi garanterat kommer att köra i diken någonstans framöver!