Jägarbloggen

Ett ålderstecken?

Det är självklart så att vi alla som jagar har vår alldeles egna jaktlust. Den kan bestå av allt ifrån den tillfredsställelse man känner när frysen är fylld med bra mat från skogen eller den glädje man känner första gången jakthunden gör ett bra jobb. Den kan bestå av glädjen över en soluppgång över rimfrostiga myrar eller ett samtal med goda vänner över en sotig kaffepanna vid en lägereld. Vad som gör att vi trivs i skogen och med jakten varierar både mellan varje enskild jägare men också från gång till gång beroende på vad, hur och med vem man jagar.

Något som jag ändå tror är förbehållet oss som ändå har varit med ett tag är den glädje man känner över att någon annan lyckas inom jakten. Inte för att man nödvändigtvis är mer missunnsam när man är yngre, men jag tror att man är mer inriktad på sig själv och strävan efter att uppfylla vad man har förutsatt sig och hoppats på. När man har ett antal jaktsäsonger bakom sig är det lättare att börja se även andra. Visst är det fortfarande så att jag trivs i skogen och med jakten och med allt det jag nämnde i inledningen. Men jag har  också förståelse för att känslan av att lyckas första gången har en dimension till jämfört med att nedlägga en i raden av tidigare nedlagda byten. Därför känns det idag lika roligt att vara med då en ny jägare får träda in på jaktstigen med lyckat resultat som om jag själv får avsluta jakten med ett välriktat skott. Gårdagens jakt ovanför Harads med en grupp nya jägare hade många ingredienser som gjorde det till en bra dag. Minusgrader, lite snö på marken och sol från en klarblå himmel. Självklart finns inget bättre då än att få tillbringa en dag ute i skogen! Det var älgjakt på schemat och två hundar släpptes, varav en var min egen valp/unghund. Lite färska älgspår, hundar som drog iväg efter spåren höll passarna  alerta även om de inte blev några älgar som stod still tillräckligt länge för att det skulle bli ståndskall.

Trots det så small ett skott under förmiddagen och det konstaterades en skjuten tjur. Det blev allmän samling på plats för att gå igenom hur man tar tillvara en fälld älg och tillsammans hjälpa till att få ut den ur skogen.

Att fälla sin första älg tror jag alla älgjägare har i ett eget litet minnesfack. Min egen första älg fällde jag 1986 och jag har bilden hur tydligt som helst i minnet hur det gick till, trots att det var en tjur med en tagg på var sida! Att den skytt som fick sin första älg igår kommer att minnas detta länge tvekar jag inte en sekund på! En kortare lektion i lockjakt, en tjur som kommer smygande på en frostig myr och ett välriktat skott utan behov av eftersök. Det kan knappast bli bättre!

Jag hoppas verkligen att fler får chansen att uppleva jaktens alla dimensioner, men det krävs ju att vi alla etablerade drar ett strå till stacken och ställer platser till förfogande till de som vill prova på!

2 svar till Ett ålderstecken?

  1. Björn Sundgren 2012-10-19 kl. 11:42 #

    Calle, jag ser samma problem på flera ställen och av flera olika anledningar. Det jag menar är att vi måste visa så många som möjligt vad vi ser som jaktglädje för att få förståelse för jakten och få fler att intressera sig för jakt. Vad de sen gör av det intresset och vad de anser vara jaktlust för dom blir en senare fråga. Men visst är det roligt att vara med då en nybliven jägare fäller sitt första vilt!?

  2. Calle Seleborg 2012-10-19 kl. 11:02 #

    Att hitta ett prisvärt jaktarrende är tyvärr svårt i dagens Värmland. Trots Gunnars tal om älgexplosion ser jag allt mindre med älg i de jaktlag jag har kunskap om. Hur många kommer att vilja betala 8-10000 för en veckas jakt där du i bästa fall får se några nedlagda djur och får en köttlott på ett dussin kilo. När jag började jaga för 15 år sedan var utbytet som jägare närmare 90 kilo. I år blev det 12 kilo inklusive markkött. Jag såg mer vargskit än älg under veckan. Ingen såg någon kalv.