mytbildning om jakt och hundar
Sitter och bläddrar igenom det senaste numret av Kennelklubbens tidning Hundsport på fikat och fastnar för en tidig debattartikel rörande den eventuella utredningen om löshundsjakt. Artikeln är signerad av J-Å Hillarp som vill framställa sig som biolog, hundägare och jägare. Lite som tandkrämsreklamen ”jag är inte bara…”
Det får vara hur det vill med vad denne Hillarp råkar ha för yrke och intresse, grunderna för kritiken mot SKK är lika svaga i alla fall. Grunden är att Hillarp anser att SKK som hundägarorganisation borde ha tillstyrkt en utredning av löshundsjakten av en mängd olika orsaker, vilket de istället helt avstyrkte. Mycket i artikeln är tyckanden om olycksrisker och andra problem i linje med det ursprungliga förslaget från Djurskyddet Sverige och Rovdjursföreningen. Den enda säkra sanningen enligt Hillarp verkar vara den om vår älgstam. ”Att vi har fått mindre och klenare älgar på grund av löshundsjakten torde stå utom alla tvivel, då den medför en ur älgsynpunkt negativ selektion”. Grunden för detta påstående har framförts tidigare och bygger på tron att älgar som gör front är de som klarar sig från vargar men skjuts av jägarna. De som flyr tas av vargar men klarar sig från jägarna. Efter snart 30 år i älgskogen varav de flesta av dessa som hundförare så kan jag konstatera att kunskapen om hur älgjakt bedrivs hämtas mer ur fantasier än verklighet. Även om man kanske skulle önska sig som hundförare att alla älgar som fälls i Sverige skulle göra det efter långa och bra arbeten av hund och hundförarna skulle fälla alla älgar så kan jag lugnt konstatera att så inte är fallet. Antal passkyttar skulle dessutom snabbt minska i antal om det var på det viset!
Verkligheten är att fler älgar fälls av passkyttar då de går undan för hund än de som fälls på stånd. Dessutom bedrivs relativt mycket älgjakt med folkdrev i delar av Sverige. Ska man sen fortsätta argumentera så har jakten med löshund präglat älgarna och älgjakten ändå från stenåldern fram till idag.
Om man uttalar sig säkert om något som uppenbarligen är fel, hur ska det då vara i de stycken man är osäker? I det här fallet är det J-Å Hillarp som gör denna tankevurpa utifrån uppenbarliga undermåliga kunskaper om hur jakten faktiskt går till. Men han är inte ensam och det återkommer ständigt i debatten, kanske med tanke att en felaktighet som sägs tillräckligt många gånger blir en sanning?
Som avslutning anser samme man att hundens anfader vargen borde ha någon som försvarar den med tanke på att Svenska Jägareförbundet och SKK starkt lobbar emot den. Först och främst känns den frågan rätt överspelad med tanke på det höga tonläget debatten har haft under många långa år! Dessutom är det ett återigen återkommande argument att få hundägare att tro att den varg som finns i skogarna är den direkta anfadern till pudlar, mopsar och andra raser som nu bebor våra hem. De forskare som säger att hunden härstammar från vargen beskriver den ”vargen” som ett mindre hunddjur som lever på mindre däggdjur och insekter. Den ”vargen” skulle skapa betydligt färre konflikter än de vi har i skogarna idag, det är jag övertygad om. Vid en genomsökning på nätet är det dessutom fantastiskt svårt att få någon information om den nu utdöda sydasiatsika vargen som ska vara upphov till våra hundar. Nästan alla artiklar om hundens ursprung är illustrerade med en bild av den nordliga grå vargen trots att man säger sig vara säkra på att den inte är hundens ursprung. Frågan är om det finns en medveten tanke eller om det är slentrian som gör att illustrationerna alltid blir fel?
Tyvärr bedrivs så mycket av dagens debatt utifrån tro utan vetande och redan uttalde ”sanningar” snurrar runt varv på varv. Man kanske måste vänja sig, men samtidigt måste alla bli fullt ut på det klara med att allt som står i tidningen inte är sant. Det kan låta som en självklarhet, men det oroväckande är att väldigt många hänvisar till det skrivna ordet som mer sanning än andras egenupplevda erfarenheter.
Björn.
På tal om massmedia…
http://www.aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/inrikes/article14753913.ab
Är det inte ”Tredje statmakten” den kallas? Inte undra på att jakthatarna hörs så bra.
Per Bengtson.
Antagligen borde väl vi jägare vara dig evigt tacksamma för att du med dina kritiska ögon tvingar oss att slipa våra argument så vassa att till och med du själv skär dig på dem ibland.
En fråga till dig. När du diskuterar jakt med dina ikkejagande vännner och antagligen någon gång oundvikligen kommer in på vargen, talar du då om för dem att vi talar om en viltart där Sverige tilsammans med Norge utgör den nordvästliga gränsen av en oerhört stor utbredning eller repeterar du bara de samma argumenten som du framför här? Talar du om för dem att vargen i jämförelse med de flesta andra stora rovdjur är förhållandevis svårjagad, har en förökningspotential som alla de andra stora rovdjuren bara kan drömma om och är det enda djuret i den här delen av världen som ser jakthundar som mat? Jag ska hålla med dig om att det kan se ut som om vi behandlar vargar lite annorlunda än andra djurslag, men det är inte helt utan orsak.
Som någon redan påpekat, gör man en bakgrundscheck bara via nätet så framkommer det med rätt önskvärd tydlighet att han är en ulv i fårakläder.
Viltrehabiliterare, kopplingar till Djurskyddet och – liksom många extremistiska pro-varg företrädare – skånks, faktiskt aktiv på den absoluta sydspetsen. Sjukt att SKK inte bakgrundssynar bättre.
Per B – tack för synpunkterna på mina övriga inlägg. Jag har medvetet hållit en låg profil i rovdjurs/vargfrågorna i min blogg, just med tanke på det du säger att det finns annat i jaktsverige också att ta upp. Tyvärr visar väl denna diskussion ganska tydligt att vargen har tagit över i debatten, visserligen på många goda grunder. Jag upplever själv att vargen utöver att vara ett mycket reellt problem för jägare och tamdjursägare (som är grunden för den hållning du beskriver) också har blivit ett starkt symboldjur i debatten om jaktens vara eller inte vara och människans plats i naturen. Frågan har alltså växt och blivit till och med större än vargfrågan i sig. Sen kan man väl också nämna att vargen inte är en rödlistad akut hotad art enligt IUCN där den står som ”least concern” däremot finns den som ”starkt hotad” på Sveriges rödlista, allt beror alltså på hur man ser den lilla delpopulation som befinner sig på den skandinaviska halvön. Där kan jag väl ha synpunkter på Artdatabankens redovisning och kartmaterial där den anges som ”utdöd” i stora delar av Sverige, bland annat renskötselområdet. Jag skulle nog hävda att kartan borde vara blå i delar av landet som inte har föryngring, alltså ”tillfällig förekomst”.
http://www.artfakta.se/GetSpecies.aspx?SearchType=Advanced
Men som sagt, debatten om varg har växt sig större än vargen, därav de mycket starka reaktionerna som förekommer så fort detta ämne tas upp. Inte minst syns det i mediadebatten där varg orsakar krigsrubriker trots att allmänhetens intresse än så länge har visat sig rätt svalt.
Björn, om jag ska vara helt uppriktig så tycker jag faktiskt att de enda som behandlar vargen på annat sätt än övrigt vilt är jägarna. Har du något annat exempel på en art där jägarna så hårt förespråkat jakt på en rödlistad, akut hotad art? Finns det några exempel på annat vilt där jägarna vill hålla stammarna så låga så de balanserar på utrotninges gräns (eller rent utav förespråka utrotning som nu Riksjägaran bestämt sig för)? Jämför till exempel det med det ”gamla” Jägareförbundets arbete med att ”rädda” björnen.
Angående att ditt inlägg väckt starka reaktioner jämfört med andra frågor så har du såklart helt rätt i det. Jag brukar läsa dina inlägg om t.ex. älgförvaltningen med stort intresse, och ibland har jag nästan tyckt lite synd om dig för att du får så lite respons (förutom av Anders Åberg), jämfört med om t.ex. Gunnar skriver en enda mening som innehåller ordet varg! Även om jag inte har tillräckligt med kunskap inom de områdena för att kommentera vad du skriver, så känns det alltid väldigt skönt att få en bild av andra frågor som berör jägarna och i förlängningen hela samhället. Jag tror det är jätteviktigt att ni fortsätter att skriva och visa upp den biten också. Allt fler av mina bekanta som inte pysslar med jakt hör bara talas om jägare och deras åsikter när det kommer till varg, och det främjar inte jägarna eller den framtida jakten vill jag lova.
Per bengtson mitt inlägg har väl inget med rovdjurs politik och göra eller?
Per B – hela idén med att ta upp frågan om hunden och dess ursprung är att rätt mycket av vargdebatten faller tillbaka på att den varg vi har i skogarna är ”hundens anfader” och därför bör behandlas på annat sätt än annat vilt. Bara de reaktioner detta lilla blogginlägg skapar visar att frågan är intressant. När folk pratar om hundens anfader vargen och menar de stora nordliga vargarna så skapar man en felaktig bild som enligt min uppfattning syftar till att skapa en känslomässig koppling till vargen som art som inte har någon grund i fakta. Sen får man tycka vad man vill i övrigt i frågan, men jag tycker inte det är ärligt att skapa koppling varg/hund på det sätt man gör. Hur man ser ser på att lita på den ena eller andra låter jag också det vara upp till var och en… :-)
Albert Fridborg, varför spelar det någon roll för vargpolitiken hur stor hundens anfader var?
Björn, helt klart råder det fortfarande delade meningar om hundens ursprung och när och var detta skedde. Så kommer det säkerligen förbli ett bra tag framöver.
Det jag reagerade på var att du i princip hävdade att det inte går att lita på J-Å Hillarp eftersom han uttalade sig tvärsäkert om något som du ansåg var fel, och sen följde upp det med att tvärsäkert påstå att hunden kommer från en liten asiatisk varg som käkade smågnagare och insekter. Som du nu mycket riktigt har konstaterat så råder det stor osäkerhet runt detta, och den logiska konsekvensen blir ju då att det går att lita lika lite på dig som på J-Å Hillarp (baserat på vad du skriver i ditt huvudinlägg).
För övrigt förstår jag inte riktigt vad det spelar för roll för vargdebatten vilken underart av varg våra hundar evolverat ur, och till vilken grad vissa raser senare återkorsats med vargen.
Som ett svar till Per Bengtsson om att det har hänt en del sen 2002. Visst har det gjort det, men uppenbarligen är det som alltid med forskare, man strider för sin version av ”sanningen”. Vad gäller dateringen på detta att södra Kina ska vara ursprunget så är det senaste (?) i denna fråga och från samma forskare ett TV-inslag från Adventure Dog Conference i november 2011. Lite mindre har hunnit hända sen dess, men säkert går åsikterna fortfarande isär, även bland vetenskapsmän! :-)
http://urplay.se/168639#2_all_1
Canis lupus arabs den underart av varg som på den arbiska halvön
är den minsta underarten med en snittvikt på ca 20 kg
Tack för artikeln, det var en bra sammanfattning. Jag är källkritisk och precis som det står i artikeln har man gjort få utgrävningar av gamla bosättningar i södra Kina och man har inte varit särskilt uppmärksam på om benfynd har varit varg eller hund. Meningen du citerar verkar mer en illustration om hur närmandet varg – människa kan ha gått till än sammanfattning av publicerad forskning.
Det finns inget som utesluter att människan skulle tämjt vargen flera gånger, det beror lite på hur svårt det är att få fram tama vargar. Om man ska lita till mitokondriestudierna så stammar dagens hundar huvudsakligen från södra Kina, med lokala inkorsningar av varg (som kan vara tämjda eller domesticerade). Om vargen tämjts och sedan dött ut kan inte genetiken i dagens hundar svara på.
Jag ser att jag ännu inte har svarat på Mattias fråga om matvanor och storlek på hundens ursprung. Som jag skrev är det förvånansvärt svårt att hitta något skrivet om den sydkinesiska vargen, men följande finns i alla fall skrivet. Rätt eller fel – tja jag säger ju själv att man ska vara källkritisk så fortsätt med det ni också. Samtidigt känns det för mig troligare att man började tämja mindre hunddjur som inte var stora nog att utgöra ett reellt hot. ”Kring boplatserna samlades avskrädeshögar av mat och avföring vilket lockade till sig många rovdjur, bland annat vargen. Den sydasiatiska vargen var liten till växten och levde bland annat av mindre däggdjur och insekter. ” Citatet är hämtat från följande länk: http://www.dogma.nu/artiklar/hundens-ursprung-i-kina-med-en-unik-grupp-i-skandinavien
För att spä på vad mycket det är vi inte vet och att man ska ha ett fortsatt öppet sinne så kan jag länka till en artikel från tidigare i år från Science Daily som hävdar att människan har domecticerat hundar fler gånger på många olika platser. Vissa grenar av tama hundar har dött ut eller också införlivats i de vi har idag.. Som sagt, källkritik är alltid bra! :-)
http://www.sciencedaily.com/releases/2012/01/120123152528.htm
Per – Det finns de som hittar lika stor genetisk variation i byhundar i Afrika som i södra Asien så gissningsvis finns det fortfarande en lång väg att gå innan vi vet allt riktigt säkert! Däremot så är begreppet ”grey wolf” ett litet problem eftersom alla underarter betecknas likadant. Även om det skulle vara den typ som finns/fanns i mellanöstern så är det den sydliga betydligt mindre varianten. Att inkorsning av vår varg har skett i vissa nordiska raser (medvetet eller ”tjuvparning”) är också klarlagt men där säger man att de har bidrag relativt lite till genetiken.
Hej Lars. Om jag har förstått det rätt så finns det mycket övrigt att önska vad gäller DN artikeln. Bland annat just det du nämner, att jakten försigår under hösten då älgarna är som mest välnärda inför vintern medan vargarna slår älgar hela vintern och vårvintern då man naturligt närmar sig svältgränsen. Det är dessutom inte en sjukdom för en älg att vara mager i mars!
Hmmm, tror det var en annan Joseph, tillika retoriker som skall stå till svars för den propagandistiska insikten, nämligen herr Goebbels: ”Om man upprepar en lögn tillräckligt många gånger, så tror folk på lögnen”.
Nåväl, figurerna kan ställas i samma fålla. Tillyttermera visso nyttjar politiker och fanatiker samma taktik, oavsett ämne, för jämnan.
Jan Åke Hillarp är aktiv inom Svenska Naturskydds Föreningen. Deras inställning till varg och hundar är välkänd.
Hej Björn,
Hundens härstamning är ett spännande ämne, och jag hoppar verkligen till när jag läser att du vet hur stora vargarna som hunden kommer ifrån var och vad de åt. Artikeln du refererar till drar antagandet att vargarna var småvuxna, men var har du läst om att de vargarna åt rävkäk? Det låter inte otroligt, men eftersom du är ute efter sanningar så tänkte jag att du har nog en bra källa.
När man talar om skandinaviska hundraser är det väl inte fel att illustrera med nordlig grå varg, eftersom våra skandinaviska hundar har korsats med varg i senare skede.
Björn Sundgren.
Personligen tycker jag du är allt för snäll när du skriver att J-Å Hillarp & co skriver det de skriver av okunskap. Det många sysslar med är opinionsbildning och inget annat och då är sanningen inte så viktig. Den kan t.o.m vara ett hinder. (undrar förresten om inte ett exempel på det senare kan kopplas till en nylig omrockering i en styrelse i en av de mera framträdande opinionsbildarorganisationerna?)
En av de mest utnyttjade myterna som används av jakthatarna är kopplingen jakt – utrotning. Frånsett möjligtvis dronten är det väl vårt sätt att leva och den påföljande påverkan det har på miljön som tagit livet av de flesta om inte alla de djurarter som utrotats genom historien. Men om man inte har blod på händerna kan man ju inte ha dödat något…. (Och sjömäns desperata försök att undvika skörbjugg m.m kan väl förresten knappast kallas jakt det heller.)
Om J-Å H är den jag tror drar han sig inte ens för att manipulera miljön där han verkar för att uppnå sina egendefinierade mål med naturen. Hur den manipuleringen hade fungerat med en naturligt varierande varg/björn-stam hade dessutom varit intressant att se…
Det florerar så mycket konstigheter i pressen, det pågår en kampanj där alla medel är tillåtna. Läste i lördagens Göteborgsposten att forskare i en ny vetenskaplig studie konstaterat att 15,1% av älgar dödade av varg är akut undernärda medan motsvarande för skjutna av jägare är 1,6%. (Benmärgsprov var mätmetoden)
Vore bra om någon synade denna sk vetenskapliga utredning . Är antalet statistiskt tillräckligt? Är djuren som jämförs från samma biotop/område? Är de dödade vid samma period under året är frågor jag ställer mig.
Björn, jag förstår att det som jägare ibland kan bli tröttsamt att konstant behöva bemöta myter och fördomar, men jag förstår inte att man väljer att svara med samma mynt. Det har hänt en del sen 2002, och allt fler studier tyder nu på att hunden har sitt ursprung någonstans i mellanöstern och att deras anfader är vargar från mellanöstern/europa (alltså gray wolf). Vad som är helt säkert är att en av de mest populära jakthundsraserna, Jämten, korsats med den gråa Europeiska vargen ganska nyligen och bär på en stor andel ”varg DNA” (likaså den norska Älghunden). Hur var det nu du skrev? Jo. ”Om man uttalar sig säkert om något…” osv.
Här kommer citat från aktuella studier (varav den en är publicerad i Nature):
Från Nature 2010: “To understand the process of dog diversification better, we conducted an extensive genome-wide survey of more than 48,000 single nucleotide polymorphisms in dogs and their wild progenitor, the grey wolf. Here we show that dog breeds share a higher proportion of multi-locus haplotypes unique to grey wolves from the Middle East, indicating that they are a dominant source of genetic diversity for dogs rather than wolves from east Asia, as suggested by mitochondrial DNA sequence data. (http://www.nature.com/nature/journal/v464/n7290/abs/nature08837.html)
Från Mammalian Genome 2012: We trace the origin of the nuclear genome in dogs based on haplotype-sharing analyses between dogs and gray wolves and show that contrary to previous mtDNA analyses, the nuclear genome of dogs derives primarily from Middle Eastern or European wolves, a result more consistent with the archeological record. (http://www.springerlink.com/content/5u674121537842rl/)
Jag håller med om ”hundargumentet”.Jag vill bara lägga till att vi är många – inte minst i Dalarna – som inte jagar med ställande hundar utan har i stället någon stövare med i korsningen. Våra hundar driver för det mesta älgen ungefär som vid ett hardrev.
I en annan tråd citerade jag Stalin som sagt:” Om en lögn upprepas tillräckligt många gånger blir den en sanning”. Det är ju slående att det är en sådan figur som myntat uttrycket…
Det är ju ett välbeprövat sätt att argumentera i vargdebatten. Det man ofta citerar är artiklar i storstadsmedia, inkl SVT och SR, vilken ju inte med bästa välvilja kan sägas skildra verkligheten på ett objektivt sätt eftersom man har en egen agenda.
Myter och lögner frodas och kunskaperna om jakt, hundar och naturen utarmas i samma takt som urbaniseringen tilltar.