En dag med älgen i fokus

Lördagen tillbringades tillsammans med de i jaktvårdskretsarna som har ett särskilt ansvar för älgfrågorna. Många av dessa sitter också som jägarrepresentanter i våra älgförvaltningsgrupper. Självklart är det intressant att höra hur man upplever uppstarten av den nya förvaltningen och också dela med sig av erfarenheter från de olika grupperna. Det stod också självklart på agendan hur kretsarna ska jobba med älgfrågan framöver, har dom verkligen ”tappat” frågan om älg som det många gånger görs gällande?

Jag är helt övertygad om att kretsarna kommer att ha en fortsatt betydelse i älgarbetet, framför allt i områden med en större areal som inte ingår i något älgskötselområde. Förvaltningsgruppen har nämligen krav på sig att samråde med ÄSO, men vem samlar upp tankar och idéer från tilldelningsområdena? Jo kretsen! Hur samråden med ÄSO kommer att gå till vet vi inte heller, ska en deltagare från varje ingående jaktlag i ett ÄSO vara med eller blir det bara en företrädare för området som samråder med förvaltningsgruppen? Återigen, jag är övertygad om att kretsarna även i framtiden har en uppgift att fylla när det gäller att samla in synpunkter från enskilda jägare/jaktlag och föra det uppåt till sina representanter i förvaltningsgrupperna!

Sen påpekade någon att det kan vara av godo att kretsen börjar se över vad man jobbar med och fokuserar mer på annat än älgförvaltning. Visst har det varit så att man på vissa håll har fyllt sin tid med älgfrågor och allt annat har hamnat i skymundan. Det finns det nu möjlighet att åtgärda och lyfta fram arbetet med utbildningar, ungdomsverksamhet, skytte, hundar, skolkontakter… ja listan kan göras lång!

En annan fråga som har varit aktuell under många år i länet är frågan om uppehållet i älgjakten som normalt är förlagt i skiftet september/oktober. Ska vi ha det kvar eller inte? Är det biologiskt motiverat? Finns det andra skäl till att ha ett uppehåll i älgjakten i de län där älgen börjar jagas redan i september? Det biologiskt riktiga i att ha ett brunstuppehåll kan vara lite svårt att motivera, i alla fall om man menar att älgarna ska få vara ifred under brunsten. Jakt på annat vilt pågår för fullt och just denna period brukar användas för jaktprovsverksamhet. Det finns inte någonting som direkt visar att störningen påverkar älgarnas brunst nämnvärt. Förvaltningsmässigt kan man så klart hävda att de stora tjurarna löper större risk att exponera sig och bli skjutna vid jakt under högbrunst, men för att undvika det borde i så fall uppehållet vara längre än det som nu finns. Ett annat sätt att lösa frågan är att man inom jaktlagen tar en diskussion om vad som ska skjutas inte bara hur många. (Jag har inte glömt bort att jag har lovat en blogg om troféjakt, men den kommer senare!) Däremot är uppehållet i jakten definitivt befogat, anser jag, för att ge plats åt andra än älgjägarna. Visst kan och ska vi samsas i skogen oavsett vilken jakt vi bedriver, men det är inte så lätt för en ensam stövarjägare att hävda sig mot ett samlat älgjaktslag om man är samtidigt ute i skogen. Det är oftare älgjägare som säger att det går bra att samsa än det är småviltjägare som säger det! Hur det blir återstår att se, ett område vill slopa jaktuppehållet för att kunna lägga ut de lagstadgade 70 dagarna men kunna avsluta jakten tidigare i november. För Norrbottens del är jakten i november inte helt enkel med mörker, snö och kyla. De älgar som återstår efter jakten har börjat gå på reserverna redan vid denna tid och det finns definitivt anledning att låta dom gå in i vinterperioden i lugn och ro. Någon jakt längre ut på året finns inget intresse av från någon grupp.

Vi pratade också en hel del om insamling och tolkande av data och det är bara att konstatera att de data vi faktiskt samlar in via obs och avskjutning kan nyttjas betydligt mer och på ett bättre sätt än vi gör idag. Vi jobbar på att ta fram utbildningar och hjälpmedel för detta, men redan nu kan man göra mycket om man bara samkör och faktiskt analyserar de olika siffrorna istället för att bara titta på en kurva i taget. Med en samkörning i det här länet kan man till exempel konstatera att förhållandet mellan hondjursavskjutning och tjurandel i stammen enligt älg-obs är precis det motsatta mot vad man förväntar sig. Områden med hög hondjursavskjutning under många år har generellt sett betydligt sämre andel tjur i stammen än områden med låg hondjursandel i avskjutningen. Det visar inte på ett facit på hur man ska göra, men det visar på att man måste titta på siffrorna från sitt eget område och inte förutsättningslöst jaga efter en standardmodell.

Dagen genomfördes i god anda och det känns hoppfult för framtiden och de signaler vi får vad gäller samarbete med markägarsidan i länet. Ett orosmoln är omorganisationen i Sveaskog som kan påverka arbetet i förvaltningsgrupperna, men utöver det så har det börjat bra. Det är bara att hoppas på en fortsättning i samma anda!