Nu är det väl äntligen höst!

Även om jaktåret inleds den första juli och en hel del premiärer ligger den första augusti så kan man inte komma ifrån att för de allra flesta så varvar jaktintensiteten upp från mitten av augusti. För många är råbocksjakten den 16 augsti en höjdpunkt, även om intresset är lägre här i norr än längre söderut. Förut var det fågelpremiär den 25 augusti och älgjakten första måndagen i september som markerade starten på ”den riktiga” jaktsäsongen. De senaste åren har 21 augusti seglat upp som en het kandidat för många vad gäller jaktsäsongstart, jag tänker då på de allt fler jägare som verkligen engagerar sig i björnjakt.

Jag tycker det är bra att vi alla har våra egna höjdpunkter och att det blir lite spridning på dom. Tyvärr grumlas i vissa lägen dessa höjdpunkter av konflikter av de mest skiftande slag, vilket ganska ofta hamnar i knät på mig och mina kollegor runt om i landet. Osämja inom jaktlag är en företeelse som är lika tråkig när och var den än uppträder. För egen del så är det i första hand besluten rörande älgjakt som hamnar på mitt bord. Kanske rätt självklart eftersom det för älgjakten krävs samordning och lagjakt och man inte alltid är överens om tagen. Men att man inte kan ha överläggningar för att sedan acceptera gemensamma beslut känns trist. Det skapar jaktlag där man inte kommer till jakten med förväntningar om en positiv samvaro med likasinnade utan istället med känslan av ”vad blir det nu för bråk?”. Kan verkligen de frågor man diskutera vara av så stor vikt att man äventyrar samvaron inom jaktlaget för att driva igenom sin vilja? Tyvärr upplever jag ibland att det finns de som verkar trivas med att skapa konflikter, utan att tänka på hur dessa konflikter påverkar andra. Vi pratar om att öppna upp jakten för de som saknar jaktmarker idag, men vem är intresserad av att jaga i ett jaktlag som inte är sams? Jag hoppas att de som driver sina frågor så hårt gör det av oförstånd över konsekvenserna. Är dom medvetna om de skador de åstadkommer för jakten och driver på ändå, då gräver de en grop åt oss alla! Detta gäller både de som inte accepterar majoritetsbeslut i jaktlaget likaväl de som driver igenom sina beslut på grund av att ingen vågar säga emot!

Vad är det då i älgjakten som är grogrund för dessa konflikter? Jag upplever det inte alls på samma sätt i andra jaktsammanhang. Jag måste sätta ett frågetecken bakom att vår största drivkraft till att jaga är naturintresse och samvaro med jaktkamrater. Jag upplever att man i mycket hög grad ser jakten som ett sätt att hämta mat ur skogen, kanske mer uttalat ju längre norrut man kommer. Oavsett vad undersökningar visar så är bytet en viktig del av anledningen till att vi jagar, definitivt så när det gäller älgjakten. Det kan vara därför vissa vill ”stöka undan” älgjakten så snabbt som möjligt (precis som andra inte vill hänga mer än nödvändigt på ICA) medan de som jagar för intresse och samvaro gärna drar ut på den under hela den lovliga säsongen. Det märks också nu när björnstammen ökar och man pratar samarbete över jaktlagsgränser. Här är öppenheten betydligt större än om det rör sig om älgjakt. Vad är skillnaden på att jaga skogsfågel, jaga i organiserade jaktlag efter björn eller att jaga älg? Den stora skillnaden är vad som hamnar i frysboxen! Vi jagar för att få byte och självklart ska vi ta tillvara det vi fäller, men suget efter det får aldrig bli så stort att vi äventyrar sammanhållningen i jakten!

Nu är det som tur är inte så stora problem totalt sett även om det kan kännas så efter ett par veckors telefonsamtal med den inriktningen. Men det är väl så att den här tiden på året inför jakten och runt alla årsmöten och jägarmöten så koncentreras alla konflikter. Får man besluta så, kan man göra så , vad ska man göra för att förhindra det… Jag får verkligen hoppas att man ute i jaktlagen istället koncentrerar sig på att njuta av en lång höst och lägger konflikterna åt sidan. Tycker man inte att det är roligt att jaga i det jaktlag man jagar i så kanske man ska tänka på att byta plats och lämna sin plats åt någon som verkligen längtar att få en plats i ett jaktlag!

Utöver dessa övergående bekymmer så lägger nu alla organisationer och myndigheter sista handen vid sina svar angående Naturvårdsverkets föreskrifter om den nya älgjakten. Den förvaltningen ska ju bygga på samförståndslösningar mellan markägare och jägare. En grannlaga uppgift då man inte är ense vare sig inom markägarleden eller jägarleden! Landet är stort och det är viktigt att centrala beslut inte låser upp den regionala/lokal förvaltningen! Både de enskilda jaktlagen, skötselområden, förvaltningsområden och viltförvaltningsdelegationer måste känna att de har reell påverkan i systemet, annars kommer engagemanget att svikta ganska snart. Tyvärr ser jag en hel del försök att, i all fall i skrift, behålla möjligheter att bestämma centralt hur älgen ska skötas. Jag hoppas att detta tvättas bort under hösten innan beslutet klubbas.

Nu ska jag snart packa för några dagar ute i skogarna i Norrbottens inland och hoppas på att rapporterna om fågeltillgången stämmer. Sen ser jag fram emot lördagens ungdomsläger där vi förhoppningsvis ska frälsa några jaktintresserade ungdomar för jakt med både stående och skällande fågelhund.