Älgen från gräsrot till toppskott
Det går inte att komma ifrån, med det beslut som är taget om ny förvaltning av älgstammen så överskuggar älgen ganska mycket annat just nu. Självklart ska annat göras också, men fokus hamnar på älg i dagsläget. I den position jag har är det intresssant att både följa och delta i debatter från högsta beslutande ledning till den enskilda jägaren som ska genomföra alla stora planer som nu dras upp. Man kan konstatera att åsikterna om det förnämliga i den nya förvaltningen ser olika ut beroende på vilken nivå man möts! Inte helt otippat är förtroendet för systemet lägre ju närmare gräsroten man kommer. Här hamnar man nämligen inte i diskussioner om måltal och planer över stora områden utan i direkta frågor om hur detta påverkar just min jakt. Kommer vårt lilla jaktlag få bestå eller måste vi tvingas in i samarbete? Hur mycket kommer den ökade administrationen att kosta och hur påverkar det vår kostnad i jaktlaget? De flesta jägare är nog mer intresserade av praktisk jakt än av teoretisk förvaltning trots allt!
Mitt i alla dessa funderingar finns ett väldigt skiftande intryck från markägarsidan med allt från en utsträckt hand om samarbete och samsyn till att man på vissa håll i landet går hårt fram i frågan om förvaltningsområden och drastiska sänkningar av älgstammen.
Vad gäller frågan om samarbete mellan markägare/bolag och jägarna så handlar väldigt mycket om förtroende, eller snarare avsaknad av förtroende. Självklart borde detta kunna lösas främst av två orsaker. Dels är många i debatten både jägare och markägare, men också för att vi alla vill bruka naturen, något som allt mer ifrågasätts i dagens mediadebatt. Vi borde alltså ha mycket att vinna på samarbete i framtiden. Frågan är bara hur man bygger ett förtroende? Som jag ser det är dagens läge ett resultat av slarviga kompromisser som har spårat ur. När markägare och jägare inte är överens så blir tilldelningarna lagda mitt emellan. Vill man minska eller höja avskjutningen lägger man sig år efter år allt längre ifrån mitten och hoppas att medelvärdet blir åt det håll jag vill ha det. Vad har detta lett till då? En sak jag själv reagerar på är att man från skogsbolagen säger sig vilja acceptera älg i skogen men alltid räknar skadekostnaderna som om älgen inte fanns. Det skapar självklart en bild av att skogsbolagen helst vill ha bort all älg, oavsett vad de säger i offentliga rum. Jag tror att det mer handlar om en taktisk miss eller dålig pedagogik. Ska man ha med sig jägarna i den nya förvaltningen så måste man vara tydlig med att man arbetar för en bra och jaktbar älgstam i kombination med skogsbruk! Då kan man förhoppningsvis också komma i ett bättre samtalsläge med jaktlagen och skapa acceptans för synen på skogsbete. Självklart innebär det att man också inom markägargruppen accepterar den olika syn som finns på älg och älgbete inom den egna gruppen!
Sen är det lätt att förvilla bort sig i matematiken och procenten. Jag satt på ett möte med ett stort antal jägare där man ansåg att fjolårets avskjutning visserligen hade minskat stammen, men den var fortfarande på en nivå som borde minska ytterligare. Några upprörda röster höjdes då när majoriteten föreslog oförändrad avskjutning, det gick ju inte ihop med att man fortsatt ville minska stammen. Men med enkel matematik så är det ju faktiskt så att om stammen har minskat och man nästa jakt skjuter lika mycket så minskar stammen ännu mer nästa år! Det innebär att en oförändrad tilldelning/avskjutning måste sättas i relation till hur stammen utvecklas, den kan gå både nedåt och uppåt fast man skjuter lika många varje år!
Vad drar jag då för slutsats av allt detta? Oklart faktiskt, men jägarna vill ha en bra älgstam både vad gäller kvalité och antal, dessutom vill de ha en enkel och billig administration. Tyvärr är kanske den senare önskan redan överspelad, men älgstammen ska vi hantera även framöver vad gäller numerär och sammansättning. Jag hoppas att alla ingående parter inser att utan jägarna så finns ingen älgförvaltning över huvud taget! Det borde vara utgångspunkten för att skapa förståelse och ett sansat samtalklimat – respekt är inget man kan kräva det måste förtjänas! Återstår att se om det lyckas från rot till topp, det finns ljusglimtar men väldigt mycket arbete återstår för att nå ända fram!
Respekt, ja jag hoppas att jag kan få respekt för att jag vill odla tallskog där så är lämpligt. På en plantering som en granne gjorde så blev majoriteten av tallarna topskottsbetade viket betyder majoriteten av rotstockarna ej duger till timmer. Han hade ju tur ändå för beståndet kom ju upp. Metodiken att bara plantera tall är ju kanske så i ropet nu, man sår ju också (apropå ekonomi, en liter tallfrö kostar ju flera tusen kronor). Utan tallodlare finns det dåligt med vintermat åt älgen.
//Med hopp om ömsesidig respekt, Anders Carlsson