Finns det plats för både älgar och vargar i skogen?

I förra veckan ondgjorde sig storskogsbruket över att jägarna minskat älgavskjutningen när man fått in varg . Kollegan Gunnar bemötte det hela i radio och gjorde det förtjänstfult. Jag tänkte dock även ta upp det här, eftersom jag tror detta är något som det kommer att sättas allt mer fokus på. Svensk forskning visar tydligt att ligger man på nivåer runt 5 älgar/1000 ha när man får in en vargetablering så omöjliggörs ofta älgjakt framöver. Vargen tar helt enkelt allt ”överskott” och håller stammen nere. Troligen får man även så låga klövvilttätheter att de positiva effekter som klövviltets betning ger på biologisk mångfald minskar. Jag har därför tidigare bloggat om vikten av att ta hänsyn till att man kan få vargetableringar när man tar fram skötselplaner för älgstammen. Detta blir en viktig uppgift för älgförvaltningsgrupperna och viltförvaltningsdelegationerna att hantera ansvarsfullt.

Storskogsbruket poängterar närmast uppbragt i radioinslaget att skogsskadorna är lika stora som för tio år sedan, trots att man fått in varg. Jaha? Man har med andra ord kallt räknat med att jägarna skall jaga som förut och att vargen ska reglera ner älgstammen, när nu jägarna inte gör det. Vad man kanske missat är att vi jägare faktiskt enligt lag är tvingade att bedriva en hållbar beskattning av viltstammarna. Ökar annan dödlighet följer med andra ord att vi SKALL minska vårt uttag, utöver att det förstås ligger i vårt intresse. Man skall inte heller bortse från de självklara effekterna av att det blir mindre effektivt och intressant att jaga i vargrevir, eftersom man måste anpassa användandet av hund. Vi är inte avlönade för att hålla nere älgstammen, utan betalar för att jaga…

Storskogsbrukets företrädare framför vidare i radioinslaget att det är komplext nog att hantera skog-älg, men att komplexiteten ökar ytterligare tio gånger om man dessutom tar med vargen i förvaltningen. Hört om ekosystemförvaltning? Och att skogsbruk skall bedrivas med behållen biologisk mångfald?

Tidigare har man uppenbarligen i det tysta hoppats att vargen skall ta ner älgstammen. Nu konstaterar man att så inte sker, samtidigt som viltförvaltningsdelegationerna framöver ska lägga fast miniminivåer för klövviltstammarna. Delegationerna skall dessutom inte bara ta hänsyn till skogsbrukets intressen, utan även jägarnas, naturvårdens, friluftslivets osv, dvs hela samhällets. Oops… vart tog rådigheten vägen?

Återstår att försöka få ner älgstammen så lågt som möjligt innan vargen etablerar sig, samt att lobba hårt för att delegationerna skall få en så begränsad makt som möjligt. Och givetvis att man inte skall ta hänsyn till varg innan den dykt upp. Jag skall inte sätta de ”kreativa” förslag på pränt, som jag hört från lokala skogsföreträdare om hur man litar på att jägarna bibehåller ett tvådimensionellt problem…

2 Kommentarer
  1. Fredrik Widemo says:

    Per-Ola,
    det finns onekligen en ganska rik historia att ösa ur om man vill visa hur man från forskningen och skogsskötseln haft ideer som inte visat sig hålla. Det gäller långt ifrån bara skogen, men jag tror man har varit ovanligt ”duktig” på att vända hela skutan och hoppat på nästa trend just i skogen.

    När det gäller kostnader för skador så är de obestridligen stora på sina håll, och i en del fall för stora. Dock- vårt klövvilt äter på vår skog, det är det naturliga tillståndet. Klövviltet förekommer inte jämnt fördelat och därför kommer man alltid lokalt kunna hitta jobbiga skadenivåer, även vid mycket låga tätheter. Att man hade kunnat tjäna mer pengar på skogsbruk om älgarna inte fanns är lika relevant som att vi hade kunnat jaga en väldig massa klövvilt om inte varg, björn och lo fanns. Dvs inte, i samhällets ögon…

    Det är just i den här frågan som jag verkligen hoppas på att viltförvaltningsdelegationerna kan bli riktigt viktiga, eftersom man tvingas väga samman alla olika intressen i en ekosystemansats.

  2. Per-Ola Kullman says:

    Bra inlägg Fredrik men varför inte sätta på pränt dom ”kreativa förslagen”?
    vad hände förresten med sågverksägarens (kommer inte ihåg vem) studier som inte kunde bevisa älgskadornas stora kostnader och påverkan på slutprodukten?
    Kan det vara så att kostnader för älgskador har lite drag samma katastrofrapport som sa skogen skulle sluta växa pgr av det sura nedfallet, och skogsdöden osv? detta har inte inträffat vad jag vet..
    finns en del paraller med ”climatgate” inom storskogsbruket ibland.
    Nu får man nog på skallen skogsutbildad som man är…

Kommentering är stängd.