Ansvarstagande syn på förvaltningen
Frustrationen och bedrövelsen över det huvudlösa beslutet om lodjursförvaltningen har inte lagt sig… det känns fortfarande riktigt jobbigt att försöka hitta övertygande argument för en konstruktiv syn på förvaltningen just nu. Jag hoppas några dagars skidåkning hjälper upp humöret…
En sak som faktiskt ÄR glädjande är jägarkårens syn på hur förvaltningen borde bedrivas. Man kan som alla säkert förstår utläsa extremt litet ut webundersökningar, jämfört med kontrollerade attitydundersökningar. Det blir väldigt lätt siffror som blir en summa av missnöjesyttringar i endera riktningen. Dock blev jag faktiskt (litet) glad när jag såg Svensk Jakts undersökning över hur många lodjur jägarna tycker man borde få skjuta i det mellersta förvaltningsområdet.
Förra året sköt man 82 lodjur på licensjakten inom området. Många jägare ansåg att det var för litet, inte minst i de riktigt lodjurstäta länen. Efter gårdagens beslut kändes det ganska givet att en stor grupp jägare borde besvara frågan om hur många man bör skjuta med: så många som möjligt, i ren frustration. Så är dock långt ifrån fallet…
Denna graf baserar sig på 819 svar:
Som synes anser den största gruppen att man bör skjuta 100-150 inom området. Jag gissar att detta inte är extremt annorlunda än förra året, då man alltså fick skjuta 82. Visst finns det en tydlig topp på 300+. Den gruppen inkluderar säkert såväl jägare som verkligen anser att det borde skjutas 300+, som dem som är frustrerade idag. Men den största gruppen ligger alltså på en avskjutning som är mindre än hälften. Räknar man på vad den faktiska avskjutningen man vill se (i genomsnitt 125) innebär så landar den runt 15 % av den inventerade minimistammen, som dessutom troligen kommer justeras litet uppåt. Vilket är en väldigt rimlig avskjutning, i mina ögon…
Skönt att se att jägarkåren trots allt i grund och botten vill vara ansvarstagande när det gäller viltförvaltningen… om sedan bara myndigheterna möjliggjorde en sådan förvaltning, så hade det varit trevligt….
