Gör om, gör rätt!
Imorgon eftermiddag börjar sportlovet. Känslan just nu är att det skall bli extremt skönt att komma bort… jag instämmer till fullo med Daniels analys. Detta kommer barka åt h…e…
Ett maxtak på 30 lodjur för hela mellersta förvaltningsområdet, vilket inte ens skall ses som en jakttilldelning att dela på, känns som ett hån, ett skämt, jag vet inte vad…
Man drar slutsatsen att populationstillväxten för lo avstannat, åtminstone delvis, eftersom man ”uppnått mättnad” i Mellansverige. Och vad gör man då? Minskar jakten i Mellansverige… Om älgstammen tillväxte snabbt för att sedan bli födobegränsad, hade man då dragit ner tilldelningarna till en tredjedel för att hålla stammen på den nivån? Eller hade man, måhända, skjutit ner stammen en bit så att den åter stod i balans till födoresursen?
Det ska för övrigt bli mycket intressant att se hur mycket lo man får skjuta i Norrbotten, Västerbotten, Jämtland och Västernorrland, jämfört med Uppsala län. Det norra förvaltningsområdet upptar 55 % av Sveriges yta. Man har ett sammanlagt minimiantal lodjur på 75 familjegrupper, och inventeringarna visar på 112. Uppsala län upptar 1,7 % av Sveriges yta. Vi har ett minimiantal på 23 familjegrupper och inventeringarna visar på 34. Vi har alltså ganska precis en tredjedel av minimiantalet för hela norra förvaltningsområdet och även ungefär en tredjedel av deras lotillgång. Fast på knappt 7000 kvadratkilometer, jämfört med över 225 000…
Ska bli jätteintressant att se hur många man får skjuta i norra förvaltningsområdet jämfört med där de verkliga tätheterna finns. Eller inte.
Det nationella måltalet är helt förryckt… Utvärdera målet, gör om, gör rätt. Eller åtminstone mer rätt. Det är vad adaptiv förvaltning innebär.
Märk väl: det är inte länsstyrelserna som skall lastas för detta. Skulden ligger inte heller enbart på NV, utan är även ett politiskt beslut…
Per,
137 inkluderar O:s minimiantal på 30. Man skall alltså dra bort detta från 137 och jämföra det 127-128 med 107. Vi har alltså i mellersta förvaltninsgområdet, det största lolänet (när det gäller miniminivå) oräknat, ett läge med 20 familjegrupper över miniminivån. Det florerar flera olika siffror på hur man räknar om familjergrupper/föryngringar till antal individer. Låt oss ta en gammal konservativ sådan, 5.3, vilket skulle ge 106 individer över miniminivån. Till dett skall läggas O… som står för 22 % av minimiantalet.
Lon är födobegränsad inom stora delar av det mellersta förvaltningsområdet. Det leder till konfliker gentemot oss jägare som vill kunna jaga rådjur, och gör dessutom att lopopulationen löper stor risk att krascha om man får en dålig vinter för rådjuren. Vi har redan sett detta mönster i Norrlands inland och har ärligt talat inget behov av att se det igen. Resultatet vet vi: färre rådjur OCH färre lodjur.
Regional förvaltning är ett briljant koncept, om man tillämpar det. Idag skiter man i att vi bär en tredjedel av lostammen i hela Norra förvaltningsområdet (55 % av Sveriges yta) i Uppsala län (1,7 % av Sveriges yta). Det är INTE regional förvaltning, utan en nationell förvaltning utan jämlik hänsyn till lokala och regionala förhållanden och intressen.
När det gäller ALL form av olaga jakt tar jag och vi kategoriskt avstånd från allt sådant fullständigt kontraproduktivt beteende.
Det nationella målet är extremt orealistiskt innan vi har en stabil etablering inom det södra området. När så har skett kan det möjligen vara realistiskt. Uppdelningen mellan förvaltningsområdena är inte heller rimlig. De två faktorerna skall man inte lasta NV för, åtminstone inte enbart. Om du läser mitt inlägg så har jag försökt vara tydlig med att länsstyrelserna inte skall lastas alls och att man inte kan lasta enbart NV. Som dock långt ifrån är utan skuld i sin tolkning… vi ligger på eller över miniminivån i mellersta förvaltningsområdet innan årets reproduktion. Och det gör vi med ett jaktuttag på 82 individer förra året. Det finns inget vettigt skäl till en så begränsad jakt, det enda som sker är att jägarna blir rasande och vägrar samarbeta i invengteringsarbetet. I bästa fall.
Fredrik, när jag summerar de minimiresultat som enligt Svensk Jakt rapporterats till Naturvårdsverket får jag det till 128 föryngringar (plus ett antal i Västra Götaland som inte redovisas). Om det är dessa siffror som Naturvårdsverket haft att tillgå, och minimiantalet för antalet föryngringar i mellersta förvaltningsområdet är 137, är det då så konstigt att det sattes ett tak? Eller har de befogenhet att ”lägga till” ett visst antal föryngringar utifrån miniminivåerna och utgå från det när de fattar sina beslut?
Jag kan absolut förstå att man på vissa ställen är upprörd över beslutet eftersom distrubutionen av populationen verkar vara så heterogen, men är det inte samtidigt så att de nationella målen står över de regionala? I så fall vore väl det bästa för de drabbade att med kraft se till att lodjuren etablerade sig en gång för alla längre söderut. Nog finns det väl gott om utrymme för en rejäl ökning av populationen i södra förvaltningsområdet, även om man inte tillät en till närmandevis lika stor påverkan på rådjurspopulationen som i till exempel Upplands län?
Till sist, hur thade dagens beslut sett ut om vi inte hade haft en regional förvaltning överhuvudtaget? Det vill säga om naturvårdsverket enbart hade varit tvungen att ta hänsyn till nationella mål om 300 föryngringar (med tillfällig variation ned till 250)? Hade inte det varit varit ännu väre (ur jaktsynvinkel)? Så något har väl ändå den regionala förvaltningen gett, och varför är det inngen som upmärksammat att beslutet faktiskt delegerats full ut till länsstyrelserna i norra förvaltningsområdet?
Men framförallt undrar jag varför det klagas så hårt på Naturvårdsverket. Vad kan de göra förutom att fatta beslut efter de siffror de har att tillgå? Om du har tid får du gärna förklara, för jag ska ärligt säga att jag såklart inte är alls lika insatt i detaljerna i rovdjursförvaltningen som du och andra på SJF.
Gunder,
det finns bara preliminära (dvs minimi)siffror än så länge. Svensk Jakt har publicerat dem:
http://www.jagareforbundet.se/svenskjakt/Startsida/Nyheter/2011/02/Hogre-lotilldelning-tack-vare-inventeringar-1.15939/
Var finns siffrorna från den nyss genomförda inventeringen?
Henrik,
jag syftar på måltalets storlek och hur det skall fördelas mellan förvaltningsområdena.
Mats,
det finns ett nationellt måltal på 300 föryngringar, som i princip baserar sig på en rådjurstillgång som under de år vi hade rävskabb… man har till slut börjat inse detta, och går numera med på att antalet föryngringar ”varierar ner till 250”. Länen indelas i tre förvaltningsområden som i samråd med NV har att att fördela de 250 mellan sig. Inom områdena så är det länsstyrelserna inklusive Viltförvaltningsdelegationerna som resonerar sig fram till ett minimiantal föryngringar för länet och de olika önskemålen jämkas samman i förvaltningsområdenas samverkansråd. Kan man inte komma överens inom området skickas problemet upp till NV, vilket skett i detta fallet. Samma sak gäller om man inte är överens om hur antalet skall fördelas mellan förvaltningsområdena. Frågan remitterades ned igen och efter den del yterligare diskussioner har man lyckats få ihop åtaganden om 250 familjegrupper som även motsvaras av mer än 250 faktiska grupper.
Siffran 250, liksom beslutet att lostammen ska ner i norr, har dock klara politiska dimensioner.
Vilket politiskt beslut syftar du på?
Brukar normalt tro att våra myndigheter fattar kloka men fyrkantiga beslut. Hela debatten om varg & lo förvalyningen har fått den tron att vackla betänkligt.
Fredrik.
I din sista mening skriver du ”Märk väl: det är inte länsstyrelserna som skall lastas för detta. Skulden ligger inte heller enbart på NV, utan är även ett politiskt beslut…”
Går det på ett enkelt sätt att beskriva hur systemet fungerar från de överordnade nationella målen ner till den slutgiltiga tilldelningen?
Det hade varit intressant att kunna mer om det när man försöker ”analysera” det som just nu ser fullständigt ologiskt ut.