Vargjaktstårta idag.
3 februari är en bra dag. Min mor fyller år, snön smälter så att rådjuren lättare kan hitta föda och DN har en riktig bra ledare om vargjakten. Det bli en stor tårta idag.
Jenny Jewert, är tydligen biolog från början, men har sadlat om till journalist. Jag hittade en artikel på nätet om henne, där hon säger, ”Vad händer när naturvetenskapen möter värderingarnas arena, det vill säga politiken? Det tycker jag är bland det roligaste som finns att försöka analysera och skriva om.” Inte undra på att hon intresserar sig för vargfrågan, i få andra frågor står naturvetenskapen så tydligt mot starka värderingar.
Jewerts ledare är synnerligen insiktsfull och tar upp många av de problem som vi skrivit om här på bloggen. Hennes analys av EU kommissionens agerande är klockren. ”Processinriktad, adaptiv, modern naturvårdspolitik står mot stelbent och centralistisk direktivtolkning. Om Potocnik beslutar att ställa Sverige inför EU-domstolen för jakten på varg, ifrågasätter han samtidigt den expertis som dragit upp riktlinjerna för den verksamhet han själv ansvarar för. Det vore ytterst märkligt.” Jag kan lägga till att kommissionen också skickar signaler till resten av EU, att forskning och inventeringar inte lönar sig. Ett tema som Daniel redan skrivit ett inlägg om.
Jewert är vidare precis lika kritisk till Djurparkföreningens ställningstaganden i fråga om valputsättning som jag. Hon riktar en direkt uppmaning till dem att visa att djurparkerna inte enbart är till för att tjäna pengar på fängslade djur utan istället visa att de fyller en funktion i bevarandearbetet.
Låt oss hoppas att DNs ledare är en start på en mera objektiv granskning av rovdjurspolitiken i allmänhet och vargpolitiken i synnerhet. Precis som LCIE och Jewert skriver bygger Sveriges rovdjursförvaltning på bästa tillgängliga kunskap och är moderna och inovativ. Bevarandearbete handlar inte bara om biologi, utan i ännu högre grad om väga människors värderingar mot varandra. Låt oss hoppas att rovdjursutredningen också inser det när den nu skall ta fram värden för gynnsam bevarandestatus och föreslå nya nationella mål. Läs därför artikeln, The how much is enough, myth, i Conservation Biologi. Jag har skrivit om den tidigare.
Jägarförbundet verkar tysta utåt att medlemmar finns, som behöver jägare/jaktutövande från kunniga= för att förebygga hälsoproblem hos folk o.fä,rädda ekonomin hos småföretag och förhindra förebyggande kostnader med omänksliga arbetsinsatser av en enda djurskötare/turistföretagare? Ytterst få kämpar att skriva ner gränser med exempel när enskilda i det moderna samhället ska få skyddsjaktshjälp! Man duperar naiva rovdjursvänner att jakten är lätt att utöva,alla kan o.gladeligen bär vapen i vardagsarbetet utomhus, som om vi lever på 1800talet! Utan lagkrav på vapenplaceringen som förr när bössan hängde vid dörren!
Det är ju bra att du framför fäbodbrukets argument när det passar SJF, du återgav flera av dem.
Men det är beklagligt att du vägrar att ta ställning till om rovdjurspropostitionen och lagen ”en ny rovdjursförvaltning” är i enlighet med Konventionen om biologisk mångfald, Art- och habitatdirektiv, de Nationella miljömålen med flera överenskommelser. (Det som fäbodbrukarskrivelsen till riksdagsmännen påvisade)
Men det är kanske inte bra för förhandlingsklimatet att ifrågasätta vad de parter gjort som drivit igenom rovdjurspolitiken, med eller utan kunskap om dess konsekvenser. Är en omprövning så svår när erfarenheterna visar på konsekvenserna? Är målen lika rigida som sovjetiska femårsplaner – oavsett verkligheten.
Det verkar inte vara någon mening att fråga dig igen, hur gärna du än ville svara.
Jag och andra kan nog dra slutsatsen att SJF inte kommer att dra sig från att offra fäbodbetesbiotoperna (lagligt eller olagligt) om det gynnar ert särintresse.
Du pratar förvisso rart om fäbodbruket. Det gör myndigheterna också och ger stöd med ena handen men släpper vargarna på dem med andra handen.
Bli nu inte förbannad på fäbodbrukarna för vad jag säger. Jag hör bara till deras beundrare och upprörs av hur de behandlas. De är tysta och fogliga, som de flesta som beror av stödpengar. De biter inte heller gärna den hand som föder och bevakar dem och de har extra fullt upp med rovdjuren omkring sig. De kan säkert finna lönsammare sysselsättning, det är den biologiska mångfalden och naturarvet till våra efterkommande som utarmas när de slutar.
Åke Skogevall, jag hinner inte svara på allt hur gärna ja än skulle vilja. Dessutom har vi diskuterat den här frågan tidigare. Jo, vi tar fäbobrukets problem på allvar. Jag använder dina argument om biologisk mångfald väldigt ofta. Förlust av skogsbete ochskogsängar utgör ett betydligt större hot mot biologisk mångfald än några vargar hit eller dit. Dessutom finns det lantraser som är globalt hotade. Men som jag sagt åtskilliga gånger till dig, min primära uppgift är att företräda jägarna. Men det i sig betyder vare sig att jag struntar i de värden och väredringar du står för eller att jag är beredd att sälja dina intressen till fömån för andras. Om du följt min blogg borde du ha noterat att jag ständigt återkommer till brukandefrågor. Dit hör fäbobruket.
Gunnar Glöersen
Jag noterar att du använder samma behandling av fäbodbruket som de ansvariga statsmakterna, låtsas att de nästan inte finns och att djurhållarna har det fulla ansvaret för sina djur oavsett rovdjurssituationen.
Du har konsekvent undvikit att svara på principiella frågor om rättfärdigheten i behandlingen av fäbodbruket, med argumentet ”inte mitt bord”.
Uteblivna svar på mina frågor måste jag nog tolka som att du inte brytt dig om att sätta dig in i problemet med biologisk mångfald i fäbodbetesbiotoperna, struntar i om rovdjurspolitiken är legitim mot småbrukarna (eller lokala ”husbehovsjägare”), och att du inte kommer att dra dig för att kompromissa bort arter beroende av fäbodbiotoper för förhandlingsmässiga framgångar för SJF-förhandlare i lag med LRF.
Tyvärr är det nog ett tecken på Sverige på väg mot en elitokrati, som inte bryr sig om lagar och konventioner om det är minoriteter som drabbas även om det är för att hävda minoriteternas intresse, som de antagits. Är det viktigare att slicka den hand som göder en och låta de pekuniära värdena får avgöra i beslutssituationer än att hålla på grundläggande värderingar?
Ser du inte risken för att SJF går samma öde tillmötes som fackföreningarna? Om månandet om förhandlingsmässig makt, position och ekonomi blir viktigare än drabbade medlemmars intressen är det illa för SJF, även om tiotaggarna nog kan gå berikade ur fiaskot.
Rätta mig om jag har fel.
Jörgen Bermark, Carlgren hänvisar numera till LCIE. För kommissionen är det dokumentet synnerligen besvärande. Det pågår också ett arbete med att ta fram information om vargjakten i andra läner. De första siffrorna som kommit fram kommer att visa att Sverige är unika. Ingen annan är ens i närheten av den kunskap vi har. EU däremot använder forskning och kunskap som ett vapen mot länder som Sverige, bluff o båg lönar sig bättre. Daniel skrev om det.
Hej Gunnar eftersom jag utifrån det jag läser och hör tycker att Carlgren sköter saken svajigt så undrar jag om ni informerar honom om LCIE dokumentet som ju i sammanhanget måste vara mycket tungt vägande?
Sen tycker jag att det är av högsta vikt att både regeringen och framförallt EU kommisionen informeras om vargjakten i spanien och slovenien mm INNAN dom får för sig att dra Sverige inför domstol. Sen är det roligt att media inte längre verkar bry sig så mycket om vargjakten längre, dom har nog insett att Svenska folket inte är så intresserade av det här.
Per LCIE skriver i den text som du först presenterar att jakten rymms innom de ramar
som man fått presenterat för sig.
Att man måste ompröva sitt besut om förusättningarna förändras.
Att de åtgärder för genetisk förbättring genomförs.
Det som kan få LCIE att ändra sin hållning i frågan är inte fortsatt jakt,utan en ändrad förvaltnings strategi.
EX. Taket på 21 0 vargar får inte ses som ett långsiktigt mål,rent krasst kan det mycket väl förlängas,så länge det inte permanentas.
Vad det gäller genetiken jobbar alla utom eventuellt miljörörelsen på en så snabb förbättring som möjligt,återigen hänvisar man till fötvaltningsplanen.
Ingenstans står att genförbättringen skulle föregå jakten,man godkänner regeringens förvalning förutsatt att den följs.
Vad det gäller aceptans,så kan det vara bra och hålla isär aceptansen för varg och
aceptansen för trakaserier.
En miljöpartist skrev i aftonbladet att aceptansen för varg inte hadde ökat med jakten
eftersom hon hört av människor som givit sig ut i skogen under vargjakten inte blivit vänligt bemötta.
Jag tror säkert att man följer upp utvecklingen av rovdjurs aceptansen,men det krävs kontinuitet för att få förändring.
Slutligen så läser man alltid en text utifrån ett eget perspektiv men det är inte min uppfattning att har rört sig om egna tolkningar när Gunnar har talat om löngner,
Ex. säger man att skjutna vargar som skulle varit innavlade faktiskt var friska
så är det en väldigt vidlyftig tolkning tolkning i bästa fall.
Eller för den delen om man påstår att jägana skjuter fler hundar än vargarna dödar,
men du korigerar säkert sådana missvisande påståenden också.
Kerstin Fredin, jag kan inte påminna mig att jag sagt att de vill freda för alltid. Men de framhåller att ”deras” vargar inte skall skjutas under licensjakt. Men är den risken ett verkligt problem eller en förevändning för att stoppa licensjakten. Det är frågan jag ställer.
Per Bengtsson, jag talade med en av författarna till LCIE dokumentet idag med anledning av att de skrivit om det. I sak ingen förändring, enbart förtydliganden. Glöm inte att dokumentet skrev i december 2010, dvs några veckor före jakten 2011. Författaren var tydlig med att de stöder rovdjurspolitiken men att den måste fullföljas i alla delar, inte bara jakten.
Vad gäller vårt mål bygger den på den Skandinaviska stammen på ca 200 djur, varav 150 i Sverige. Vargen känner inga gränser, det gör bara politiken.
Gunnar!
Till en annan Kerstin skriver du: ”Det är den Djurparksföreningen egentligen inte vill bli delaktiga i genom att kräva att ”deras ” vargar inte skall bli skjutna vid licensjakt i framtiden.”
Jag har inte kunnat se att Djurparksföreningen har ställt som krav att valparna ska vara fredade för all framtid, men däremot att de ska vara fredade tills de fått möjlighet att få avkomma, dvs på liknande sätt som gäller nu med Galven, Riala m fl revir där det finns vargar med stor andel gener från nyligen invandrade vargar.
När det gäller Galven, så verkar jägarna själva vilja ha reviret fredat även i fortsättningen, eftersom vargarna där inte har ställt till någon skada vare sig för jägare eller andra.
Gunnar, det är lustigt hur olika man kan tolka en text. Jag läser vad du skriver och blir frustrerad och nästan arg. Ordspråket ”Man kan leda en häst till vatten…” dyker osökt upp I mina tankar. Sen kommer jag på att sitter med samma text framför dig och antagligen känner likadant. Just därför ska man nog akta sig för att anklaga folk att fara med osanningar i tid och otid.
Ändå kan jag inte låta bli att göra ett sista försök att inte bara dig och de som delar dina synpunkter till vattnet. LCIE skriver efter att ha radat upp de villkor de ställer: “In conclusion, LCIE find that acceptance of the 2010 Swedish wolf hunt is conditional on a number of factors…” osv. Inte ett enda av de villkoren har uppfyllts, vilket innebär att 2010 års jakt inte längre kan ta legitimitet från LCIE-dokumentet, och var 2010 års jakt inte lämplig var 2011 års jakt än mindre så. För mig är det fullständigt solklart, men jag är säker på att du har en annan uppfattning. Vem som har rätt kan kan nog ingen svara på förutom författarna till LCIE-dokumentet. En sak kan vi nog ändå vara överens om, och det är att SJF:s mål på ett tak på 150 vargar rimmar väldigt illa med det krav som LCIE ställer på att taket på 210 vargar måste lyftas för att de inte ska ändra uppfattning.
Per Bengtsson, så här skriver de. In many ecological, social and cultural contexts we believe that hunting
may sometimes even be beneficial to promote the local acceptance of large carnivores
among rural communities, and there will always be a need for some use of lethal control in
large carnivore management in response to a range of situations. In other words, the LCIE
position is that full protection is just one of many context dependent tools that can be used
in the goal to conserve viable carnivore populations and is not a goal in itself.
Om livskraften skriver de följande.
Although the Swedish managers are seeking to temporarily halt the growth of the
population (and therefore its development towards favourable conservation status), we
believe that this is unlikely to seriously jeopardize the potential for the population to grow
towards a future state that satisfies the desire for long term viability and favourable
conservation status once this temporary freeze is lifted. On the contrary, if they succeed
with their plan it could improve the population’s potential to grow and to be accepted.
De punkter du tar upp handlar om hur de ser på framtiden. De kan omvärdera sina synpunkter, i enlighet med villkoren som du tar upp. Men det Jewert skriver stämmer.
Nej, LCIE har INTE sagt att jakten inte äventyrar stammens livskraft! För att slippa vidare krav på rannsakning klistrar jag in ett direct citat från LCIE:s kommentar: “… our position is conditional on the hunt being conducted within the fully integrated context in which it was presented. This refers to the understanding that the temporary freeze on population growth is continued to be seen as a temporary state. If the present population size becomes a long term goal then it will require a major revision of our position as the long term viability of the population depends also on its size and distribution pattern. It is also strongly conditional on the fact that plans for genetic reinforcement of the population are carried out.” Jag VET att du har läst detta tidigare, så varför låtsas du att de villkoren inte finns? Återigen, ordval som ”strongly conditional” och ”major revision” är i sammanhanget mycket starka och kan inte bara ignoreras!
Jag läser vidare i dokumentet: ”… we consider it important to document that such a hunt actually increases rural acceptance for wolf presence and reduces conflicts (be they material, economic or social).” Det är vad jag hittar, men visa mig gärna med ett direkt citat LCIE hävdar att citat: ” jakt kan vara ett effektivt sätt att öka acceptansen för varg”.
Per Bengtsson, du får läsa LCIEs skrivelse en gång till. Det Jewert skriver stämmer mycket väl. LCIE skriver att jakten inte äventyrar stammen livskraft, tvärt om ser de jakten som en viktig del för att nå GYBS. LCIE säger också, precis som Jewert, att jakten ”kan” öka acceptensen. Hon skriver inte det du hävdar. Så ransaka dig själv i frågan om vem som ljuger.
Fjollträsk, de är inte speciellt aktiva i debatten, men utan tvekan har de insett att vargen enbart är till problem för dem.
Gunnar, vad bra att du för en gåns skull kunde glädjas åt en DN-ledare! Däremot tycker jag att det är lite konstigt. Du har flera gånger tidigare anklagat journalister (och ibland med all rätt) för att bortse från fakta, vara okunniga, eller rentutav ljuga. Nog kan man väl säga precis samma sak om Jenny Jewerts inlägg i debatten? Hon skriver till exempel ” De konstaterar också att jakten inte äventyrar vargstammens livskraft”. Det gör de inte alls. Visst, de konstaterar att jakten inte äventyrar bevarandestatusen, men detta gäller enbart om nya gener tillförs populationen och taket på 210 individer tas bort. De benämner till och med dessa villkor ”strongly conditional”. Det är starka ord för att vara ett officiellt dokument, och jag tycker att det är mycket märkligt att Jenny lyckats missa detta. Eller skulle man rent utav kunna använda sig av samma retorik som använts här på bloggarna tidigare och påstå att hon ljuger? Skulle inte samma fula tillmäle kunna tillskrivas henne för att hon säger att LCIE anser att jakten ökar acceptansen för varg? För det var ju inte alls vad de sa. Tvärtom har de sagt att det är viktigt att regeringen kommer med bevis för att så är fallet. Mycket märkligt att Jenny missat även detta, och det känns även lite konstigt att du missade faktafelen i just den här ledaren.
Stort grattis till GG i synnerhet, kanske finns det förnuft kvar där ute även i denna infekterade fråga..
till oss andra, glöm inte att ge kredit till Jenny J ochså..
Man behöver en solsida i bland, idag känns det som en sådan!
Gunnar
Jodå, visst har du hänvisat till LRF tidigare. Men om inga särintressen med makt att påverka bryr sig om minoriteter, vem ska då göra det?
Kan du inte tänka dig att svara på frågorna:
– Anser du att Konventionen om Biologisk Mångfald har följts i beslutsprocessen för den svenska rovdjursförvaltningen (avseende artikel 8j och hänsynsklausuler)
– Har du läst Fäbodbrukarnas skrivelse till riksdagsutskottet innan rovdjurspropositionen antogs?
– Anser du att traditionellt fäbodbruk med frigående djur kan bedrivas i vargrevir?
– Kan SJF kan tänka sig att kompromissa bort fäbodbältets biologiska mångfald för ”vildmarksreservat” ?
Fotnot: Jag är inte fäbodbrukare, jag har bara lite allmän rättskänsla.
Gunnar, en fråga som jag funderat över – var finns skogsbolagen i vargdiskussionen? Finns det någon där som uttryckt någon som helst hållning i vargfrågan (och då menar jag inte den där sågverksägaren i Dalarna)?
Tack Mats, tårtan är det fler som är förtjänta av. Inte minst alla som kommenterar på min blogg. Det gläder mig att tonläget numera är helt ok och att många, från båda sidor verkligen försöker för en konstruktiv debatt. Många tror att jag rensar bort många inlägg, så är det inte. Det är endast några få inlägg som inte publiceras och merparten av dem kommer från ett par tre personer. Men även deras inlägg finns med de gånger de klarar att hålla sig till ämnet utan personangrepp.
Åke Skogevall, jag har svarat dig tidigare att SJF primärt skall tillvarata våra medlemmars intressen. Det betyder vare sig att vi inte förstår fäbobrukets probelm eller att vi inte är villiga att arguentera även för er sak. Men fortfarande är det LRF som borde stå på barikaderna för era intressen. Vi blir gemensamt starkare om vi inte klumpas ihop till ett jägarintresse.
MAria Demkers har rätt såtillvada at man inte kan förvaänta sig att man enkelt kan kompromissa om värderingar. Därför är jag nog amed at hela tiden hävda att jag inte ser som min uppgift att få jägare mer positiva tillv arg. Kompromisser måste handal om att hitta nivåer på rovdjurstammarna som visar att dsanhället tar på biologiska och samhällsvetenskapliga argument på lika stort allvar. Man har större respekt för en politik som öppet redovisar att tex fäbobruket eller jägarna faktiskt förlorar något än en som neglegerar probemen. Tolerans är ett bättre ord än acceptens.
Gunnar!
Jag vill gratulera dig till framgången med DN. Den har du förtjänat med ditt envetna argumenterande. Jag skickade ditt blogginlägg om Hanne Kjöllers artikel direkt till henne med en del andra kommentarer. Förra året debatterade jag med henne on vargen i Yellowstone och påtalade nu för henne att Montanas parlament hede röstat igenom en proposition för att ta bort rödlistning av varg och tillåta jakt med siffrorna 99 för och 1 emot. Så mycket tycker de om vargen nu.
Låt oss hoppas att Jenny Jewert kan innebära en vändning i DNs attityd.
Du förtjänar tårtan Gunnar……………Mats!
Kerstin, du avslöjar själv det egentliga problemet. Nämligen att utsättning av vargvalpar kan möjliggöra fortsatt vargjakt. Det är den Djurparksföreningen egentligen inte vill bli delaktiga i genom att kräva att ”deras ” vargar inte skall bli skjutna vid licensjakt i framtiden. De dödar dem hellre själva, i smyg. Men om jag vore vargvalp och hade att välja mellan att bli utsatt i en varglya och få möjlighet att leva ett liv i det fria eller att bli avlivad för att jag är överflödig elternativt leva i bur resten av licvet så vet jag vad jag skulle välja.
Rovdjursdebatten döljer grundproblemet med rovdjurspolitiken.
Professorn i statsvetenskap Marie Demker sade i programmet Kaliber:
Vargfrågan kan inte lösas med kompromisser, det är en intressekonflikt om grundvärderingar !
Några vill ha varg – andra drabbas av försämrade levnadsvillkor.
Särintressen för varg har dominerat beslutsprocessen för rovdjurspolitiken, men ingen tar ansvaret för, eller ens redovisar, konsekvenserna för dem som drabbas.
Konventionen om biologisk mångfald säger att vargen skall återföras till sina ”naturliga habitat”, vilket är vildmarken i norra halvan av Sverige, men där tas vederbörlig hänsyn till konventionens artikel 8j, för rennäringen är också skyddsvärd.
Att då flytta vargreviren till fäbodbältet och kulturbygder i mellansverige är varken ett naturligt habitat för vargrevir eller hänsyn till konventionens artikel 8j eller dess hänsynsklausuler.
Ur biologsik synvinkel är fäbodbete minst lika skyddsvärt som rennäringen. Men här orsakar vargreviren, tvärt emot konventionens syfte, förödelse i den biologiska mångfalden och saboterar andra stödprojekt t ex räddningsinsatser för ängs- och betetsmarksbevarande.
Vem hävdar att den bevaransvärda fäboddriften kan bedrivas i områden med vargrevir? Ingen ärlig seriös sakkunnig har gjort det hittills.
Särintressen för varg har fått informationsmiljoner för att skapa ”acceptans” för sina rovdjursprojekt. Men acceptans innebär beaktande av alla intressen, inte överröstande och ”tystande” av drabbade och sakliga argument.
SJF för en mycket kunnig och saklig argumentation, men lämnar åt fäbodbrukare och småskalig djurhållning att inrätta sig efter de kompromisser som de dominerande särintressena gjort upp om. Där har man glömt eller gömt grundproblemet.
Kommer SJF att acceptera att fäbodbältet omvandlas till ett snyltande vildmarksreservat?
De djurparkerna har nog inget problem med att hjälpa till med att återinföra arter i naturen, om det genomförs på ett seriöst sätt. Men de djurparker som skulle delta i ett sådant här experiment skulle med all rätta betraktas vara så oseriösa att de skulle få ett mycket dåligt rykte. Att djurparkerna skall föda upp djur bara för att jägarna skall få fler djur att skjuta kan ju knappast vara en seriös uppgift för djurparkerna.
Nåväl, nu återstår det ju att se hur den ”processinriktade och moderna naturvårdspolitiken” kommer att utfalla framöver. Det låter bättre på papper än vad den hittills innehållit i verkligheten. De fyra villkor som LCIE satt upp för sitt godkännande av licensjakt är ju forfarande, efter två genomförda licensjakter, ej uppfyllda till någon del.
Vad gäller valputsättningen har ju djurparksföreningen klart beskrivit sin ambition att deltaga men att man först vill ha kontroll över förutsättningarna.
Det verkliga problemet är ju ändå att planeringen för förstärkning av vargstammen varit hopplöst senfärdig och illa förberedd. Därav kritiken från EU. Man har med andra ord skjutit först och tänkt sedan och detta är vad ”EU:s stelbenta byråkrater” har haft mage att kritisera. LCIE har egentligen konstaterat samma sak men använt annan formulering.