Nya partners i vargförvaltningen?
Det mesta här på bloggen har handlat om varg under de senaste veckorna. Det är nu hög tid att även börja lägga tid och resurser på vår viktigaste uppgift i år: den nya älgförvaltningen. Med dagens ekosystembaserade förvaltning ska dock älgen och vargen hanteras tillsammans, vilket självklart är sunt och nödvändigt. Intressant nog kommer det även att innebära att de som stått på motsatta sidor när det gäller vargjakten nu kommer att ha gemensamma intressen när det gäller att skapa födounderlag för vargen. Time to kiss and make up, anyone ;-)?
En av viltförvaltningsdelegationernas uppgifter är att komma med riktlinjer för klövviltstammarnas storlek. Här gäller det att finna en nivå på klövviltstammarna som ger tillräckligt födounderlag för rovdjuren, samtidigt som det går att bedriva meningsfull jakt. Därutöver måste man ta hänsyn till att ett medelhårt betestryck gynnar den biologiska mångfalden och att starka klövviltstammar kan ge stora betesskador på växande skog samt oacceptabelt med viltolyckor. Det gäller alltså att finna en nivå där betestrycket av kvarvarande stammar är tillräckligt för att gynna den biologiska mångfalden, men inte så stort att det missgynnar mångfald och ger oacceptabla skador.
Studier från Skandulv visar att det fortfarande finns jaktbara älgstammar i vargrevir där älgstammen var stark när vargen etablerade sig. Där man skjutit ner stammen för att begränsa skogsskadorna innan vargen etablerade sig är älgstammen däremot inte längre jaktbar. Den är troligen även för gles för ett ge ett optimalt betestryck ur ett mångfaldsperspektiv. Enligt Skandulv kan man normalt fortsätta bedriva älgjakt som förut (vad gäller uttaget) om man ligger på 10 älgar/1000 ha vid etablering, medan tätheter på 4-5 älgar/ 1000 ha vid etablering resulterar i svaga älgstammar där vargen tar allt överskott. Dessa siffror är genomsnitt, och det kan krävas högre tätheter.
För att långsiktigt nå en hållbar vargförvaltning är det min fasta övertygelse att vi måste låta stammen sprida sig över en betydligt större yta än idag. Vi måste då också se till att det finns ett tillräckligt födounderlag. När vargen väl etablerat sig är det för sent att agera. Älgstammen i områden utan varg i varglänen, liksom älgstammen i län gränsande till varglänen, bör förvaltas på en nivå som medger vargetablering med bibehållen älgjakt. Detta kommer att medföra att man inom jägarkåren ser en viss (om än begränsad) fördel med vargen innan den eventuellt etablerar sig, och kommer att minska de negativa effekterna när man eventuellt står inför en etablering. Möjligen kommer det även att gynna en spridning. Vidare visar utländsk forskning att rika viltstammar minskar antalet attacker på tamboskap, och därmed konflikterna, vilket ytterligare ökar värdet av ett sådant förvaltningsgrepp.
Här kommer jägarrepresentanten och representanten för naturvården rimligen ha gemensamma intressen i länens viltförvaltningsdelegationer, liksom representanter för fäbodbruk och annan djurhållning. Detsamma bör gälla representanten som skall se till näringsliv och turism, då rik förekomst av vilt uppskattas av besökare i landskapet. Skogsbrukets representant kommer dock med säkerhet försöka hålla emot.
Här i Norduppland försöker Stora Enso/Bergvik just nu bilda ett stort älgskötselområde med en uttalad målsättning att få ner en uppskattad älgstam på 8-10 älgar/1000 ha till 5-7 älgar/1000 ha. Samtidigt har Uppsala län fått i uppdrag att utpeka lämpliga områden för utplantering av varg. Vi har redan varg norr om oss och i sydöst. Det säger sig självt att de föreslagna målnivåerna inte bör accepteras varken av jägare eller av den övriga naturvården; denna typ av mål kommer troligen att leda till en älgstam som inte kan jagas och därmed öka konflikterna när vargen sprider sig. Vikten av ett tillräckligt födounderlag av vilt kommer dessutom bli allt viktigare när vargen nu sprider sig till områden med större besättningar av tamboskap.
Det finns fortfarande en del att lösa när det gäller hur viltförvaltningsdelegationerna fungerar, men jag tycker själva konceptet är briljant! Här tvingas aktörer verkligen diskutera olika frågor med varandra, hitta avvägningar och upptäcka att man ibland behöver samarbeta med nya aktörer. Nu när vi skall börja diskutera älgstammarnas storlek är det hög tid att sänka tonläget i vargdebatten och börja reflektera över hur vi bäst förvaltar vargen och älgen. Samtidigt och gemensamt…
Nu är vargstammens fördelning färdigdebaterad i den här tråden, såvida det inte har med älgstammens storlek att göra… vilket är vad ursprungsinlägget handlade om.
JJ,
vad jag kan konstatera är att du enbart verkar bry dig om situationen där du (?) verkar, men inte bryr dig om oss andra. Du förefaller ha en nollvision som mål; helst nationellt, men åtminstone runt dig och då på andras bekostnad? Du får självfallet hysa den åsikten, men jag delar den inte. Ja, jag är helt övertygad om att det skulle bli helt annorlunda debattklimat om vi hade en mer spridd och gles vargstam, samtidigt som man tar uttalad hänsyn till rovdjuren när man förvaltar älgstammen.
Jag har nu ögnat igenom länken. Kvalificerat svammel staplat på längden och tvären, enligt min professionella mening…
Fredrik:
Tror du verkligen det hade varit annorlunda om vargen får sprida sig till norra Sverige? Och tror du på fullaste allvar att om vi sprider vargen ska helt plötsligen få skjuta bort stora delar av reviren i de mellansvenska skogarna? Du kan ju tänka dig rubrikerna inför den jakten om det nu skulle bli någon. ”Nu ska jägarna få skjuta bort 20 revir” tror du det låter bra i folks öron? Renbeteslandet är sista anhalten för bevarande sidan och efter det behöver dom ju inte lägga ner någon energi på att få en stor vargstam det kommer ju lösas av sig själv. Finns det ingen rennäringen så kommer det gå ganska snabbt att få en stor stam av varg i över norrland. Hur många tror du kommer lägga ner energin på att jaga varg när älgjakten med hund här uppe helt och hållet kommer försvinna? Jag sa det i förra kommentaren och säger det igen. Det är ingen som kommer bry sig om folket i norrlands inland och deras fritidsintressen du ser väll själv vad som händer i Mellansverige där det ändå är fler människor som bor. Så en spridning norröver vore helt och hållet värdelöst för oss jägare, det ända som kan få en vändning i denna värdelösa politik är att den sprider sig till dom södra bredgraderna där det kryllar av stora fårbönder och där det bor fler människor. Alltså problemen måste komma närmare den stora majoriteten av människor som nu vill ha varg. Länken jag skickade handlar om inavelsteorin.
Kenneth,
jag och vi förstår mycket väl skrivningarna skulle jag nog vilja påstå. Jag har vid flera tillfällen bloggat om den födounderlagsbaserade rovdjursförvaltningen och jakträttshavarens rådighet över viltstammarna. Jag ser det som en uppenbar fördel att VFD ska uttala sig om miniminivåer för klövviltstammarnas storlek. Om så inte hade varit fallet hade jag varit mer rädd för ditt scenario; nu kan och ska VFD hålla emot krav på att minimera betesskador av ytterligare ett skäl utöver jaktintresset.
Vi ligger idag när det gäller varg redan på en nationell nivå som det inte är realistiskt att tro att vi kommer hamna nämnvärt under i framtiden. Därmed kan inte tätheterna i nuvarande områden minskas om inte stammen sprids. Jag gissar utifrån dina svar att du varken bor i nuvarande varglän eller söder om dessa?
Jag förstår inte passningen om medelstilldelning alls… SJF har en handlingsplan som förespråkar en relativt jämn fördelning utan undantag; staten har det inte, vad jag vet. Vidare har jag aldrig någonsin skrivit något här som inte överensstämmer med min egen övertygelse. Det är varken min grej eller vad jag ser som syftet med min blogg…
Fredrik Widemo.
Jag skrev den tredje kommentaren i tråden, kollade dagen efter på förmiddagen och trodde jag refuserats. Nyligen har jag läst igenom samtliga kommentarer och ser vad du skrev 2/2 18:41. Du förstår mig inte. Låt mig då förklara.
Hela din artikel handlar om hur vi ska agera för att ha någon älg att jaga samtidigt med en vargstam enligt besluten. Då är det så att i senaste riksdagsbeslutet om ny älgjaktordning står klart och tydligt att rovdjuren ska ha mat först. Därefter, om älgstammen håller så hög numerär att det räcker och blir över, kan det bli frågan om jakligt uttag. Nu vet vi vid vilka älgtätheter det kan tänkas bli något över för jakt, men också att storskogsbruket strävar efter vinterstammar till denna, eller understigande denna nivå. Alltså, framtiden är skriven, det blir ingen jakt möjlig i vargrevir. Konstigt nog var det inget av Jägarorganisationerna som reagerade och protesterade emot just denna formulering i propositionen om älgjakten, vid remissrundan (vad jag känner till). En nyordning för älgjakten blev ett beslut för rovdjuren och inte för jakten. Att resultatet skulle bli detta, inget eller minimalt möjligt jaktligt uttag ur klövviltstammarna med de stora rovdjuren närvarande, borde minsann du ha förstått långt tidigare och inte först nu när det kanske är för sent. Det jag skrev i min första kommentar var min reaktion över detta faktum.
Nu vill jag ändå skriva att det är bra att du förstår det nu, det är nämligen aldrig för sent, eller som uttrycket lyder: Bättre sent än aldrig. Så frågan är viktig, ja faktiskt helt avgörande om vi ska kunna jaga i framtiden. Det är nödvändigt att propagera för lägre rovdjurstätheter. Jag ser din lösning med spridning av vargstammen över landet som mindre klok än en reducering av stammarna där de finns idag. När du förespråkar en spridning norrut in i renbetesområdet ser jag det tyvärr mer som att du uppfyller villkoren för regeringens tilldelning av medel från viltvårdsfonden än av egen övertygelse. Det är att beklaga.
Peltopekka,
tidigare fanns det en god samstämmighet mellan viltolyckor och avskjutningen, vilket vi visat och normalt anser är en god indikator av viltstammarna storlek. Sedan några år håller inte det sambandet alls längre, och ingen vet riktigt varför…
VFD skall just hitta dessa avvägningar, och där sitter även en representant som enbart har att ta hänsyn till viltolyckor och effekter på trafiken.
Kerstin,
jag ser för mig att detta möjligen kan fungera med vissa raser och på små marker där man jagar mycket regelbundet. För dem av oss som jagar på marker som är ett antal tusen hektar blir det svårare, givetvis ffa med raser som ska söka ut rejält. Det är helt ogörligt att bedriva den typ av hundjakt vi bedriver idag om man skall trampa runt varje såt, utöver att man kommer att stöta en massa vilt ur såtarna.
Men visst, under vissa specifika förhållanden kan det kanske bidra till att minska problemen. Om det löser/minskar problemen för några så är det bra, men jag ser inte att det löser problemen för många av oss. Och framför allt inte i de områden där man idag har varg, för där är det ofta vida sök och stora marker som gäller.
JJ,
nix jag har inte hunnit läsa länken eftersom jag just kastat mig iväg till Island… men utifrån rubriekn antar jag att den handlade om Östergötland och där ser jag ingen anledning att plantera ut varg. Än… däremot förefaller exempelvis Kolmården vara en tänkbar plats som skulle kunna hysa ett vargrevir. Vill minnas att jag som barn vandrat längs stigar och krupit i grottor där namnen bär tydlig vittnesbörd om att det är gammal vargmark.
Idag förekommer vargen på c:a 25 % av Sveriges yta. Stora tätheter finns på en ännu mindre yta. Om vi sprider ut samma antal över hela ytan, minus de delar som är klart olämpliga, så kommer tätheterna att minska där vargen nu finns. Samtidigt sprider vi glädjen och bördan som vargen medför, beroende på var och ens preferenser. Jag tror inte att man hade haft samma irritation i nuvarande vargområde om tätheten sänkts och man dessutom vetat att både du och jag lever med varg. Samt resten av Sverige…
Karin,
jag erkänner villigt att jag fascineras av vargen. Jag vet också att jag långt ifrån är ensam inom jägarkåren att hysa den åsikten…
Katrin!
Jag kan förstå din oro för hunden, och jag inser också att du, och många med dig ser vargen som något totalt onödigt, och bara till bekymmer. Just den delen vill jag inte gå in på just nu, men däremot fick jag i dagarna en intressant information om hur man kan öka säkerheten för sina hundar.
Det handlar om en jägare i Stockholmstrakten som har ett par mindre drivande jakthundar som han jagar med på egna jaktmarker norr om Stockholm. När han släpper dom på sin jaktmark, så har han sådant ledarskap över jyckarna, att han vet att de aldrig går utanför själva jaktområdet. Hundarna själva vet var gränsen går, och passerar det aldrig.
När han jagar med dom på andra marker, så ”ringar” han in det området hundarna ska hålla sig inom genom att själv gå, och med sina egna spår, markera gränsen för hundarna. Hela tiden med hänsyn till vindförhållandena, så att viltet i området inte påverkas i onödan.
Jag har uppfattat det som att han har full koll var hans hundar befinner sig, och vad de jagar, och dessutom kan han när som helst kalla in dom. Detta har han åstadkommit genom väl genomtänkt träning med bland annat s k ”sökrutor” och att aldrig släppa dom på ”okända” marker innan han själv först har angivit gränserna för hundarna. Hemmavid är det enbart på den egna jaktmarken de rastas lösa.
Det här kräver naturligtvis en massa eget och hängivet arbete för att lyckas med, men förutom att slippa förlita sig på en GPS, eller riskera att hundarna drar över en väg, eller går ut på farliga isar, så kan han även se till att hundarna håller sig inom avspårade områden där det kan finnas varg.
Nu gällde det i det här exemplet kortbenta drivande hundar, och jag kan tänka mig att det kanske är svårare med ställande hundar och på riktigt stora marker – men ”svårare” betyder inte att det är omöjligt.
Inkallning kanske inte heller är det enklaste, om hunden befinner sig långt ifrån föraren, men det finns med all säkerhet även lösningar på detta. Kan en sändare på hunden kommunicera med en mottagare hos hundföraren, så borde även det omvända fungera med t ex en ljudsignal som talar om för hunden vad den förväntas göra.
Vart finns det rimliga förutsättningar för att hysa varg i Sverige? Du skriver ju själv att vart än vargen slår sig ner så blir det konflikter. Ni har ju själv skrivit under med samerna att man ska flytta vargar som inte själv letar sig ner till det nuvarande vargområdena. Så varför har ni helt plötsligen börjat göra reklam för bevarandesidans berömda vargkorridor? Jag tror (vet) nog att de som bor i vargområdena hellre ser att vargen sprider sig söderut där det verkligen kan skapa en opinion mot vargen. Skulle den breda ut sig i norrlands inland så kommer det bli som det är nu i Mellansverige. Politiker och övriga Sverige skiter fullständigt i de människor som tvingas leva med vargen. Vi som är medlemmar i SJF måste väll ha något att säga till om? Vi kan ju inte bara låta oss gå med på alla galenskaper som tvingar oss att ”acceptera” varg där vi bor och jagar. Du ser ju själv vad som håller på att hända på många ställen i vargområdena, det är vargjaktsbojkotter och eftersöksbojkotter. De verkar vara den ända vägen att gå för att nå fram till Sveriges beslutsfattare. Tycker du inte det har gått för långt? Ha en bra dag…
PS: Läste du länken?
Det är ingen avundsvärd uppgift dessa viltförvaltningsdelegationer får. Problemet att viltet skall räcka till både rovjur och jakt är kanske det lättaste att lösa, såvida födounderlaget i skogarna räcker för en ökning av klövviltbestånden. Viltolyckorna i trafiken är inte heller något problem, såvida 45 000 olyckor/år är en accepterad nivå. Om inte så blir det en värderingsfråga, starka rovdjursstammar och klövdjursjakt kontra trafiksäkerhet. Att inte prioritera trafiksäkerheten kan vara så misantropiskt att allmänheten inte accepterar en prioritering av rovdjursbevarande+klövviltsjakt.
Att mängden klövvilt har ett samband med antalet viltolyckor förefaller oklart. Att vi här Finland har en tiondel av antalet klövviltsolyckor jämfört Sverige kan dock knappast helt förklaras av andra faktorer än skillnaderna i klövviltstäthet.
mvh/
Tack Fredrik för ett konstruktivt och nyanserat inlägg där vargen tas upp som en naturlig del av viltförvaltningen.
Det jag reagerar starkast mot i vargdebatten är synen på vargen som skadedjur som framförs från jägarkretsar och att flera av dina kollegor ogenerat skriver att det hela bara handlar om att minska vargens skador.
Finns det ingen fascination för vargen som art inom jägarkretsar? Den har ett i mitt tycke avancerat familjeliv och jag imponeras av hur den kan fälla byten som är så pass mycket större än den själv. Det borde finnas mycket att lära om och av vargen för naturintresserade människor som jag antar att de flesta jägare är.
Skulle vara fantastiskt att se reportage om vargen och hur den lever som kommer från jägarförbundet istället för det enda jag har sett hittills som handlar om skador på tamdjur från varg.
Vargen tar byten för att överleva utan för att för den sakens skull vara hemsk, elak eller skadedjur. Är det inte upp till varje tamdjursägare inklusive hundägare att skydda sina djur på bästa sätt?
Anton. (MartinJ1) Först lite kuriosa kring ursprungsbefolkning. Ber om ursäkt ifall jag upprepar mig.
Samiskan är släkt med finskan-estniskan-ungerskan och har sitt ursprung i Kaukasus. Med andra ord anlände samerna österifrån. Följer vi inlandsisen tillbakadragning så började den söderifrån, således var sannolikt slaver eller germaner de första på plan i dåtidens beboeliga Sverige. Den frågan har varit på tapeten sedan börja av 1900-talet.
Samerna var ett nomadiserande folk som följde vildrenen fram till 1500-talet (vid tiden för Gustav Wasa) De blev därefter mer bofasta och domesticerade vildrenen.
Idag livnär sig knappa 1600 personer (av ca 20000 samer) på renskötsel som omsätter ca 250 miljoner varav 60 miljoner utgår i klump i rovdjursbidrag. Av dessa siffror kan man snabbt dra slutsatsen att det är ett ytterst fåtal som kan livnära sig nämnvärt på detta.
Nu låter det som om jag har ett horn i sidan till samerna eller renskötseln. Tvärtom, de skall vara med på tåget och deras intressen skall stå i paritet till andra intressen som svenskar de är. Rovdjursbidraget bör i detta sammanhang ses över till förmån för både samen och i andra änden rovdjuren. Men samen kan samtidigt inte kräva nolltolerans mot vargen och samtidigt minska de övriga större rovdjuren på en yta av 55% av Sverige, det är det som är fullständigt uppåt väggarna. Det handlar inte om att ställa renskötseln mot vargen/rovdjuren, det handlar om att skapa nöjaktiga kompromisser, till det krävs starka och pragmatiska personer och politiker från alla håll.
Varg och andra rovdjur skall givetvis få möjlighet att sprida sig söderut. Som bekant finns numera ett välmående vargrevir endast 4,5 mil från Stockholms City som har ett fantastiskt stöd, över 80%, av stockholmarna, så det bådar ju gott för vargens utbredning söderut.
Anton, det är ju klart, vill du inte ha varg så finns ju inget att diskutera.
Bifogar en länk: http://www.popularhistoria.se/o.o.i.s?id=43&vid=446
JJ,
se svar till Anton nedan. Jag ser inget skäl till att jag skall acceptera att vargen sprider sig hit medan du inte ska behöva göra det bara för att du bor i Norrland. Varför skulle jag göra det? Isynnerhet som det stökar till det hela när det gäller införsel av nya gener. Sverige har bestämt att vi skall ha varg; det är ett beslut som enligt min syn innebär att vargen skall förekomma där det finns rimliga förutsättningar för detta. Det finns sådana både söder och norr om det nuvarande utbredningsområdet. Var vargen än finns kommer det att leda till konflikter, jag vet att det gäller här i Norduppland och är säker på att det kommer gälla även hos dig. Jag ser personligen ingen annan möjlighet än spridning för en långisktig acceptans/tolerans, vilket är helt nödvändigt att vi uppnår för att få bedriva vår verksamhet.
Anton,
jag är på språng och hinner inte svara på allt; dock vill jag släppa fram ditt inlägg nu och inte i nästa vecka. Jag håller inte alls med. Jag vill ha spridning söder- OCH norrut. Det kommer innebära att en del som idag har ”frikort” i norr kommer att få leva med vargen. Precis som jag i Norduppland. Vilket är rimligt. Jag tror inte minst de som bor i Gävelborg, Dalarna och Värmland håller med…
Fredrik
Nu finns det en stor del av Sverige där det går att släppa en hund utan att behöva oroa sig för någon varg. Den vargkorridor du pratar om som går längst norrlands kusten berör just min jakt med löshund och en stor del av rennäringen som har sina renar där vintertid. Inom AC-län finns en kraftig majoritet bland jägare att inte ha någon varg så varför ska ni som ledare för oss medlemmar uttala sig på detta sätt? Jag som verkar inom stövarraserna ser en trend som är på väg rakt ner i botten. Drivande hundar håller på att försvinna i dom mellansvenska skogarna och det kommer bli likadant längst norrlandskusten om det nu öppnas en fri passage för vargen. Ställer du upp på att ta på dig ansvaret när vår verksamhet sakta men säkert försvinner? Sen blir jag förvånad över att du nu ska lasta över ansvaret på samerna nu när ni själva skrev under med dom hur ni ville driva rovdjurspolitiken? Är det inte lite svagt att ni inte kan göra som samerna att inte tolerera varg? För hade ni gjord det så kanske vi skulle komma längre med vad vi egentligen vill att ha så lite varg som möjligt? känns lite olustigt att som medlem höra hur du resonerar när man själv jobbar för att bevara den långa traditionen med att bevara stövare och inte för att sprida vargen. Jag har säkert 50 år kvar som jägare och jag vill även i fortsättningen kunna hålla på med mina hundar och då kan inte det finnas någon vargkorridor. Du kan även läsa denna text som jag fick av Eririk Granqvist ganska intressant. http://finnstovarn.bloggagratis.se/2010/02/14/2539884-eirik-granqvist/
Fredrik: Blanda inte ihop korten! Vad är det som majoriteten vill egentligen? Att ha vargen intill det egna hemmet eller någon annanstans? Jag ser vilka krafter som nu börjar frigöras: Man vill öppna upp renbeteslandet för att sopa problemet under mattan. Jag tycker att det är mer rakryggat att erkänna sig som en nollvisionär gällande vargen hemmavid än att hävda att vi visst ska ha den i landet, men inte där jag bor. Och det senare innebär att vargen ska finnas där bara ett fåtal bor. I Norrland.
För att ha den här medvetenheten om att vargen springer i buskarna i norr offrar man lätt vår ursprungsbefolkning mest självklara födkrok och kultur. Det är en tragisk prioritering.
Redan, innan man ens har börjat en förflyttning, så har Miljödepartementet satt stopp för den söderut. Varför? Det är ju där som vargförespråkarna i första hand finns! Du skriver att den ska finnas väl spridd, för det är din värdering av opinionsundersökningarna (jag tycker att den lokala befolkningen alltid ska ha tolkningsföreträde och är det så att ingen vill ha den hos sig är den dödsdömd i hela landet). I sjölva verket är det inte utrett ordentligt utan bara dina egna tolkningar och föreställningar. Gunnar skrev ett bra blogginlägg om värderingar. Fundera du på den och återkom sedan med en tolkning av hur befolkningen i Jokkmokk tolkar optinionsundersökningarna och hur de tänker sig vargens utbredningsområde.
De mest positiva till varg bor i Malmö. Men enligt ”Fjollträsk” ska de aldrig få ett vargrevir i Skåne. Varför denna orättvisa (*ironi*)? Förtjänar de inte varg i Skåne? De har ju så gott om mat för vargen där!
En enda varg förstör så otroligt mycket för en sameby. Det går helt enkelt inte att förena. Vad för nytta gör den vargen för Sveriges natur?
Hela resonemanget blir en pappersprodukt. Vargen ska finnas innanför rikets gränser för att EU bestämt det. I ren desperation vill nu krafter tysta ned en minoritetsbefolkning i norr för att sätta dödsstöten i deras kultur (”de får gärna ta över mitt problem, men kalla mig för guds skull inte för nollvisionär för jag föreslår ju att vi ska ha varg i landet”). Samerna är få och de lever långt bort, så deras klagan kanske inte når Rosenbad eller DN-skrapan? Det resonemanget, om något, är skamligt och sätter Sverige internationellt i skamvrån. Och det faktum att renskötande samer idag är så få är väl i sig ett faktum som gör det hela än mer skyddsvärt?
Martin,
du her helt rätt. Det finns för övrigt en del av konventionen om biologisk mångfald som tar upp traditionell kunskap och sedvanerätt. Den gäller inte exklusivt för vissa folkgrupper. Jag sitter med som SJF:s representant i programrådet för det svenska programmet som hanterar dessa frågor (NAPTEK; koordineras genom Centrum för biologisk mångfald). Här samsas alltså traditionell rennäring, fäbodbruk, jakt, fiske osv.
Katrin,
jag delar din fascination för löshundsjakt efter älg och håller även med om dina avslutande rader. Oavsett om man vill ha varg här eller inte är det dock min bedömning att utan minsta tvekan kommer att ha varg som en inhemsk art framöver. Då har vi att hantera det på bästa vis, på samma sätt som vi förvaltar andra arter utifrån oliks delvis motstående intressen. Jag förstår absolut inte varför du av principiella skäl skulle motsätta dig att ha en starkare älgstam innan vargen eventuellt kommer, eller att fortfarande ha en jaktbar stam efter en eventuell etablering? Majoriteten av den svenska jägarkåren vill ha en starkare älgstam, även i områden där man inte har varg. Potentiell vargetablering är en klar och av myndigheterna utpekad anledning att inte följa skogsbolagens propåer om att skjuta ner stammarna. Åtminstone inte til en så låg nivå som bolagen förespråkar. Tar vi inte denna hänsyn kommer vi att få det etter värre när det gäller konflikter och begränsningar av vårt jaktutövande.
Fundering angående urminnes hävd eller vad det kallas.
Jakten i Sverige bör rimligtvis ha rön ännu längre tillbaka än att samer insåg att man kunde hålla renar….?
Jag tycker verkligen det är tråkigt att vi skall ha en vargstam. Anledningen är väl egentligen bara en för min del och jag kan bara stå för min egen åsikt. Jag älskar att jaga främst älg med löshund (gråhund som ställer älg). Jag har varit med på jakt sedan 10 års ålder och med bössa sedan 19 års ålder. Jag har inte alltid gått med hund, men mestsdels. För 6 år sedan tog jag steget att bli med egen valp. Det är det absolut bästa och roligaste och mest givande jag gjort i jaktväg. Det är verkligen något speciellt att följa sin närmaste jaktkamrats utveckling och förundras över dennes otroliga egenskaper och egenheter. Att även jag utvecklats mycket som jägare sedan dess går inte att ta miste på. Hunden, som heter Arrak, har visat mig och lärt mig både jakt och tillit. Samspelet mellan ur-älghunden med sina perfekta jaktinstinkter och mig som följeslagare är en fantastisk upplevelse som kan läggas till alla andra positiva sidor av jakten. När det i höst för första gången dödades en jaktkamrat i vår krets blev reaktionerna kraftiga och yttrade sig på olika vis. Själv köpte jag en gps pejl för att kunna följa hunden exakt. Det har också medfört att jag använt bilen mycket mer än vanligt . Varför? Jo för att vara så nära hunden som möjligt hela tiden och hämta in den så snabbt som möjligt när han följt älg långa sträckor och förmodligen kommit utanför vårt område. Detta endast på grund av rädslan att hunden skall bli ytterligare ett vargoffer. Skall vi i Sverige med vår starka jaktkultur berövas detta på grund av att förmodligen icke jägare och kanske icke Sverige bosatta vill bevara vargen? Räcker då verkligen 210 vargar? Som medlem önskar jag verkligen inte ge plats och mat till en vargstam. Jag vill kunna känna mig trygg på att min närmaste jaktkamrat inte blir dödad, därför håller jag inte med om att vi skall hålla älgstammen på en viss nivå för vargens skull. Jag vill jaga utan att ta hänsyn till en vargstam. Jag vill kunna jaga med löshund. Jag vill inte köra bil hela jakten. Jag vill kunna vänta in hunden, låta honom stå och skälla flera timmar. Sitta i mörkret med en brasa och koka kaffe och lyssna på de rungande skallen Jag vill vara miljövänlig, äta etiskt rätt, bejaka en ur-instinkt och tradition. För jag tror det är rätt och hälsosamt och mer och mer en nödvändighet i dagens samhälle som blir mer och mer tillrättalagt och onaturligt.
Anton,
det börjar bli ganska tröttsamt att likt en papegoja upprepa att det finns en stark majoritet för att hysa varg som inhemsk art i Sverige. Då bör den i mina ögon finnas väl spridd, vilket är precis vad vår handlingsplan säger. Förekomst i norr (möjligen längs kusten) skulle bums, eller i alla fall snart, lösa problemen med isolering. Hur många det finns i Ryssland spelar mycket liten roll. Eller jo förresten, fanns det väldigt få skulle vi få ett ännu större krav på oss att hålla en stark stam i Sverige. Eftersom det finns många behöver vi inte hålla fler än några hundra. Var vi landar när det gäller måltal återstår att se.
Jag tror inte på arvssynd och ser personligen ingen som helst anledning att särbehandla rennäringen jämfört exempelvis med fäbodbruket. Eller jakt för den delen. För att nå acceptans för en långsiktig rovdjursfövaltning är jag övertygad om att det krävs ett visst mått av rättvisa. Majoriteten av Sveriges jägare bor i Götaland och Svealand. Det är i mina ögon helt utopiskt att tro att vi kommer att acceptera att bära rovdjursstammarna av hänsyn till 3000 personer som är sysselsatta med renskötsel. Jag vill se en spridning söder- OCH norrut. Samt självfallet en parallell minskning av tätheterna där de nu är störst.
Per,
tack för +! Det är väl aldrig, eller i alla fall sällan, ens fel att två träter. Och vi träter inte med alla… återstår att se var vi landar, men rimligen bör väl alla aktörer se till sina intressen och mål. Och därefter föra pragmatiska och konstruktiva diskussioner för att nå dem.
Min uppfattning är att vargen ska spridas söderut. Som grund för detta finns flera skäl:
1) Skydd av ursprungsbefolkning. Jag har ingen fil.kand. i ämnet men urminnes hävd lär gälla för renskötseln i Sverige. Samerna trängdes undan av ”Svear” osv. och samerna har sedvanerätt att bedriva renskötsel. En tamdjurshushållning som genom sin karaktär omöjliggör stängsling då djuren går på fritt skogsbete samt förflyttar sig över i princip Idre socken + hela Norrland exkl. Gästrikland och stora delar av Hälsingland (längs fjällkedjan sommaritd och ned mot kustlandet vintertid). Vi har också fått kritik av FN för att vi som nation inte ger samerna rätt att skydda sina djur mot rovdjur. Varför är det föresten så intressant att förflytta vargen till renskötselområdet? Vad är det som är så frestande med att sätta dödsstöten i en urgammal kultur för några vargars skull? Är det bara för att kunna bli kvitt vargen på hemmaplan? Fundera på begreppet nollvision i samma andetag. Om det bara handlar om att mentalt känna tillfredsställelse med att det minsann finns vargar i Sverige, där väldigt få bor är varg i Sverige helt onödigt och ovidkommande. Var det inte biologisk mångfald som var poängen? En fri och opåverkad natur? Mentalt spelar det då ingen roll om vargen springer i Arjeplog eller Apatity (det senare ligger på Kolahalvön). Det gör ingen skillnad alls för tallbacken i Askersund.
2) Svenska folket behöver stifta bekantskap med detta ”ståtliga” djur. Var kan man bättre göra det än nära hemmet? Genom att flytta flera vargar söderut kommer de att bilda revir där (efter lite letande, vilket kan gå rätt så fort med tanke på att vargar har en förmåga att träffa påvarandra även efter långa vandringar). Som exempel kan nämnas en invandrad varg som för några år sedan irrade sig in i Sverige från Finland uppe i Vittangiområdet. Som av en händelse kom en vargtik ifrån Hälsingland (eller var det Värmland) att träffa på den tämligen omgående. Detta i ett för övrigt förmodat vargtomt Norrbottens län (stort som hela Götaland). Och dessutom hade den tillryggalagt närmare 600 km innan den ens nådde länsgränsen.
3) Det är en fördel om det skapas konflikter där den etablerar sig i söder. Det betyder uppmärksamhet i media för problemen med varg. Idag är det i media framställt som ett fantastiskt ståtligt djur med inavlade belackare i hasorna. Den bilden måste brytas. Kalven som vargdödades på Beatebergs gräsmatta hann knappt kallna innan den var med i Rapport. Hur kan det ha varit dåligt? För att citera Daniel Ligné så är det nu klarlagt att om Stockholms län kan ha varg kan alla andra län det också. Åtminstone de i söder, som inte har inskrivna områden där vargrevir inte får finnas (vilket är fallet för renskötselområdena).
Ditt resonemang är farligt Fredrik. Det betyder att de fåtal människor som drabbas ”i smyg” (de bor i glesbygd, har färre grannar men ändå samma upplevda problem, med skillnaden att ingen vill lyssna på dem) lämnas åt sitt öde.
De som vill offra renskötseln för att hysa vargen där och lätta det dåliga ”miljösamvetet”: Ni har inte funderat på alternativet att köpa loss ett stycke mark av Ryssland? Det finns säkert någon hektar värdelös myrmark i Sibirien som Sverige kan muta in som en enklav (förmodligen billigare än vargcirkusen här hemma). Med tillfälliga besök av varg kanske vi kan ta vårt ”kryss” där? EU kan bocka av vargen som en del av den svenska faunan. Problemet löst?
Vilket klokt, bra och välskrivet inlägg! Tyvärr anser jag dock personligen att all denna visdom rimmar illa med SJF:s krav på max 150 vargar. Att dessutom licensjakt INNAN nödvändiga (bevarings)åtgärder genomförts eller ens planerats var ett krav för att SJF skulle vara en aktiv part i dessa åtgärder inger inte heller det ett direkt stort förtroende för jägarförbunden som konstruktiva samarbetspartners. De konstanta påhoppen av motståndarsidan (eller de du nu kallar nya partners) som lögnare, hycklare, okunniga och allt vad det varit på bloggarna de senaste veckorna tror jag inte heller det förbättrar samarbetsklimatet (men jag har noterat att just din blogg varit befriad från dessa inslag). Det kommer nog kräva en rejäl revision SJF:s inslagna väg och mål innan de samarbeten du föreslår kan omma till stånd (och samtidigt jägarnas förtroende återupprättas). Tyvärr är min känsla är att vissa inom SJF skulle se det som en allt för stor presigeförlust. Jag önskar att jag har fel, men jag tror det inte.
Kenneth,
jag förstår inte riktigt vad du menar?
Anton,
så länge vargstammen finns i några få län kan man inte göra särskilt mycket i VFD; de ”tunga” länen måste behålla sina stammar för att nå det nationella målet. Med en mer urspridd stam finns helt andra möjligheter till flexibilitet.
Vargar bör enligt min åsikt inte flyttas till områden utan reproducerande vargar; där gör de ingen nytta och de kommer inte stanna där. Däremot måste vi skapa förutsättningar för att de ska kunna sprida sig dit med så små problem och konflikter som möjligt.
Jennifer,
idag skjuts vargar som sprider sig i stor utsträckning, eftersom de antingen stöter på renar eller får som inte omges av rovdjursstäbgsel. Därmed förhindras varaktig spridningen och kvar sitter nuvarande varglän med hela den svenska stammen. Det tror jag inte kommer att funka längre…
Vår handlingsplan gör inga undantag, varken för södra eller norra Sverige. Vilket jag personligen tycker är bra och det enda rimliga.
Alla seriösa intressen vare sig det är inom jägarkretsar, markägare eller s.k. bevarandegrupper är synnerligen överens om att vargen måste få en jämnare fördelning över landet än det är nu. Det är inte rimligt att alla vargar och de flesta av våra större rovdjur skall trängas i ett fåtal län i Mellansverige. Det genererar givetvis intressekonflikter, ur rättviseperspektiv och i demokratisk anda borde givetvis alla landsändar få sin beskärda del i den mån djuren själv väljer att etablera sig just där.
Men vi har ett bekymmer. En fråga alla tassar runt eller förbi är frågan om förbudet mot vargetableringar i renskötselområdet vilket enligt renskötseln är 54% av norra Sverige. Med all respekt för de fåtal renägande samerna, men detta är enligt min mening helt uppåt väggarna, dvs om vi skall ha en rovdjurspolitik värd namnet. Rennäringen, dess villkor och förutsättningar måste upp på agendan, renägarna måste delta, vara med på tåget och tas visas rättvis hänsyn till. Det är här lösningen till knuten ligger på varg- och rovdjursfrågan, utan någon som helst tvekan.
Det finns ca 250000 renar, 54% av Sverige är ca 250000 km2. Teoretiskt 1 ren /km2 för den i livsutrymme, är det rimligt?
”Det farligaste en varg kan göra idag är att sprida sig utanför det nuvarande vargområdet. Så kan vi inte ha det, i mina ögon…” Hänger inte riktigt med? var ni inte för en spridning av vargen?
Vart tycker du vargen ska spridas? Övre Norrland eller längre söderut?
Fredrik: Hur kan du vara av uppfattningen att VFD i berörda län vill minska på rovdjurstrycket på t.ex. Orsa finnmark? Med all önskvärd tydlighet märktes det 2010 att den dolda agendan är att ta ifrån markägare och jägare jakten, till förmån för rovdjuren!
Miljödepartementet har för övrigt själva bestämt att vargen inte ska sprida sig över större områden än idag. Så såväl min som din förhoppning är grusad. Tydligen räckte det med att 200 östgötar (som inte haft varg i just någon utsträckning alls) skrev på en protestlista!
http://svt.se/2.33686/1.2312712/ingen_utplacerad_varg_har
Mycket klokt och bra inlägg Fredrik.
Avslutningen ”Nu när vi skall börja diskutera älgstammarnas storlek är det hög tid att sänka tonläget i vargdebatten och börja reflektera över hur vi bäst förvaltar vargen och älgen. Samtidigt och gemensamt…”, är ord som alla borde ta till sig, särskilt de bägge extremerna i vargdebatten.
Även regeringen borde tänka mer i sådana banor och fördela varg och björnlicenserna så dom områden som Perra beskriver får ett minskat rovdjurstryck.
Om SJF kan bidra till en hårdare front mot skogsbolagen i viltförvaltningsdelegationerna så kanske det är precis det som så sakteliga kan få vargdiskussionen att bli mer konstruktiv.
Fortsätt så Fredrik.
Goddag yxskaft, vill jag utbrista.
Det är faktiskt rätt många som har formulerat och varnat för just detta i över ett decennium, åtskilliga faktiskt i över två. Och en del ända redan från tiden när Projekt Varg sjösattes. Men vi har blivit idiotförklarade hela tiden när det har gått emot det som så småningom blev det politisk korrekta.
Perra,
gjort är gjort och kan inte göras ogjort, tyvärr. Nu måste vi hantera er befintliga situation och se till att vi inte gör samma misstag på andra håll. Om du följt vad jag och mina kollegor skrivit här de senaste veckorna så tror jag att du sett att flera av oss propagerar starkt för att stammen måste spridas ut; det är den enda vägen framåt. Det innebär i så fall att tätheten skall minskas i de områden där du verkar, vilket på sikt kommer att göra att älgstammen kan återhämta sig. En del. Hur mycket vet ingen… och visst har du helt rätt i att björnen gör sitt till.
För att få vargen att sprida sig enklare och med mindre konflikter måste vi dock se till att älgstammen inte skjuts ner innan vargen etablerar sig. Annars kommer attackerna på tamboskap gissningsvis att vara stora och spridningen kommer gå långsamt eftersom individer som sprider sig skjuts. Det farligaste en varg kan göra idag är att sprida sig utanför det nuvarande vargområdet. Så kan vi inte ha det, i mina ögon…
Fredrik. Hur tycker du att man ska göra i områden där älgstammen redan var svag när vargarna väl etablerade sig? I nordvästa Hälsingland och södra Härjedalen har en stark konsentration av björn i komination med högt jaktryck gjort att älgstammen inte klarar en tredje aktör av konsumenter. Ska vi som bor här sluta med älgjakt eller kommer jägareförbundet arbeta för att vargarna eller björnarna ska bort? Vi har i stort redan förlorat rådjursjakten så läget känns ganska hopplöst.