Vargförvaltning ur krönikörens öga…
Dagen efter att vargjakten inletts, och redan avslutats i två av varglänen, kan man konstatera att medierapporteringen av jakten förefaller relativt sansad. Två krönikor, eller om man så vill kolumner, slår mig som intressanta att jämföra. Fascinerande hur man kan skriva om samma sak med så totalt olika utgångspunkt…
Jan Guillou kritiserar i sin kolumn i Aftonbladet hela vargjakten. Han påpekar korrekt att en absolut majoritet av den svenska befolkningen vill ha varg och sätter även i förbifarten siffran 54 % för varg även i Dalarna. Guillou hävdar att man inte vet något om opinionsläget hos jägarna, men uttrycker en tro på ”att de flesta jägarna liksom han själv tycker att det är självklart att inte skjuta havsörn eller varg”. Just den frågan är måhända inte ställd, men det finns undersökningar som antyder att en majoritet av jägarkåren anser att vargstammen är för stor. Mönstret är (självfallet) särskilt tydligt i de län som hyser reproducerande varg. På samma sätt finns det flera kommuner i Dalarna och Gävleborg där vi nu är snubblande nära att en majoritet av befolkningen inte längre ställer sig bakom de nationella måltalen för vargstammen. Detta är med säkerhet ett resultat av att hela den svenska vargstammen finns på en liten del av Sveriges yta. Hos de flesta jägarna i Sverige finns det inga vargar att skjuta, eftersom alla finns i några få län. Det är inte en situation som gör det enklare att skapa förståelse och acceptans i de länen… men måhända i resten av Sverige.
Även Larry Forsberg identifierar i sin krönika i Gefle Dagblad varghatarna/nollvisionärerna som en liten grupp med extrema åsikter. Istället för att som Guillo hävda att denna lilla klick lyckas styra hela jägarkåren, jägarorganisationerna och Miljödepartementet så intresserar sig istället Forsberg för bakgrunden till nollvisionärernas extrema hållning. Forsberg landar på att varghatet åtminstone delvis är en yttring som grundar sig i en allmän frustration med hur samhället hanterar landsbygdsfrågor. Jag tror Forsberg har en viktig poäng. Jakten är för många ett viktigt skäl att bo kvar i avfolkningsbygder, trots att posten läggs ner, macken försvinner, dieseln blir dyrare osv osv. När man då har en situation där några få län mer eller mindre uttalat ska hysa vargen, som odiskutabelt påverkar jaktutövandet, så är det inte konstigt att det känns orättvist. Detta föder frustration över myndigheterna och rovdjursförvaltningen. Samt ett extremt avståndstagande hos somliga.
Jag tillhör liksom Jan Guillou de jägare som vill ha en livskraftig vargstam. Svenska Jägareförbundet är av samma åsikt. Jag tror dock att en förutsättning för det är att man sprider vargstammen över en betydligt större del av Sveriges yta. Nästan hela debatten handlar nu om hur många vargar vi har. Det är en viktig fråga ur ett biologiskt perspektiv, eftersom antalet vargar är betydelsefullt för utdöenderisken. Tyvärr diskuteras fördelningen av vargarna, och tätheten på stammen, i betydligt mindre utsträckning. Här måste det till en ändring; om antalet vargar är avgörande för biologin, så är tätheten och fördelningen avgörande för acceptansen. Skall vi bryta dödläget och kunna börja arbeta konstruktivt måste denna fråga hanteras.
Ur ett biologiskt perspektiv måste vi få in nya vargar. Jag ställer helhjärtat upp på detta och är glad att det nu ritas på planer för hur detta ska ske. För att få acceptans i de nuvarande varglänen måste det dock också tas fram mål för fördelningen och realistiska planer på hur dessa mål kan nås. Först då kommer rovdjurspolitiken bli trovärdig för många av dem som idag lever med vargen. Den aspekten av förvaltningen kan inte tigas ihjäl längre…
Samt att det inte är förankrat, eller lika viktigt, att flytta en avkomma vad jag kan se. Så långt har vi arbetat med ”generell förankring”, eftersom lämpliga områden inte pekats ut. Vad som sker sedan återstår väl att se, men vår roll ligger främst i att skapa acceptans för tillvägagångssättet. V Men det är som sagt inte vi som bromsar… ett antal av dina frågor bör nog addresseras till myndigheterna, snarare än till oss.
Någon skriver, jag tror det var Kerstin om vildren och tamren. Det är väl så att vildrenen skapar en hel del problem för tamrenarna, de kan lätt blanda sig och då blir tamrenen svår att handskas med, har jag läst någon stan. Men sen kommer den geniala idén upp, nämligen att samerna skall hålla gamla traditioner vid liv. Detta ställer vi alla, åtminstone jägarna upp på. Det innebär att samerna dammar av vargspjuten och skidorna samt tränar upp konditionen, då vargarna förföljdes flera dagar kanske en vecka innan man kom ifatt och kunde ränna spjutet i sidan. De som kom undan fick respekt för människor vilket de inte får idag då man inte ens får spåra åt rätt håll. Ja metoder att hålla nere en vargstam är många.
Fredrik, om ni anser at ni lyckats med att förankra flytt av vargar borde ni nog ha kommunicerat det bättre till Naturvårdsverket. De anger ju nämligen (enligt artikeln i Svensk Jakt) att främsta orsaken till att vargarna i Härjedalen inte flyttades var att flytten inte var förankrad.
Sture,
du får nog vara mer specifik i var vi sagt olika, om vi gjort det…
Ja, jag har sett artikeln som är baserad på ett pressmeddelande som kommit (?; jag hade i alla fall inte sett det) sedan jag skrev mitt inlägg igår.
Än en gång- inte vår sak, utan NV:s.
Fredrik Widemo. I Svensk Jakt kan man läsa artikeln: Därför flyttades inte vargen i Härjedalen.Lagstiftningen för vargflytt är visst inte klar. Gunnar Glöersen hade en blogg om förankring av vargflytt och den visar en annan bild än du har i din kommentar till Per , så SJF får nog starta om förankringen , så att de andra stegen kan fullföljas när licensjakten 2011 är klar. Det är en komplicerad fråga för de som där vargarna nu har revir. Alla svenska vargar där det finns fäbodar är ett hot mot den näringen som betyder så mycket för den biologiska mångfalden.
Per,
min bild är att vi lyckats bra med detta, så långt. Ingen flytt har ännu skett och vad som sker när det blir aktuellt vet ingen. En sak vet vi- sex ”brukarorganisationer” ställde som oeftergivligt krav att man skulle begränsa stammen genom jakt innan några omflyttningar skedde. När vi sedan fick jakten har organisationerna jobbat med förankringen av den planerade flytten och deltagit i processen med att ta fram riktlinjer för hur den kan ske. Hur aktiva de andra organisationerna varit vet jag inte; det är deras ansvar. Jag har pratat med kollegor som deltagit i möten (där Gunnar är den mest flitige av naturliga skäl) och den bild de ger är att man lyckas skapa förståelse för behovet av åtgärden. Själv bidrar jag väl förhoppningsvis i någon mån genom att debattera frågan, men jag har inte vart med på fysiska möten.
Fredrik, nu blir jag lite nyfiken! Du skriver att ni har fått i uppgift att förankra flytt, och att ni har lyckats med detta. Vilka kriterier har ni använt för att komma till den slutsatsen, och innebär det att oavsett vilka områden Lst/VFD pekar ut så kommer det gå relativt smärtfritt (med hänsyn till protester från era egna medlemmar och allmänhet i de aktuella områdena?)
Sen kan man tycka att flytten blir ganska onödig om avkommorna av NV kommer betraktas som skandinaviska vargar och därför skjutas av som alla andra. Om den bedömningen kvarstår kommer det krävas en faslig massa flyttar och förankringsarbete! (Men det är knappast ditt fel.)
Fast du Fjollträsk, om det ska bli någon nytta med invandrade vargar, så måste man också se till att deras avkommor får möjlighet att föröka sig – eller hur. För detta har man ändå varit noga med att freda revir från licensjakten, där avkommor från Galven eller Kynna har slagit sig ner.
Är det f ö någon av Kynna-hanens avkommor som fått egna valpar ännu?
Med risk för att få bannor, så undrar jag om man inte borde göra något från statens sida, så alla inom samekollektivet som vill, också får möjlighet att utöva sina gamla traditioner, dvs hållande av tamrenar, jakt och fiske i områden som nu bara är förbehållet renägare och medlemmar i samebyar. I dag har de absolut flesta bland samerna inte större rättigheter till detta än andra svenskar.
Nu kan jag inte säga att t ex Jakt och Fiskesamerna skulle gilla rovdjur mer än renägande samer, men med en uppdelning med plats både för vildren och rovdjur, så skulle även dom få helt andra möjligheter än de har nu – att hålla gamla traditioner vid liv. Jakt och rovdjursturism skulle dessutom kunna ge välbehövliga inkomster.
Det kan vara värt att ta earnie ur sin villfarelse, han läser TT-nyheter och Naturskyddsföreningens propaganda och har inte den verkliga bilden, länkar till konkurrentförbundets tidning:
http://www.jaktojagare.se/aktuellt/forvirring-om-vargdodade-hundar
Det är alltså viktigt att slå fast att bara här på SJF:s forum är vi långt över påstådda 11 vargdödade hundar. Och förstås att Agria bara listar sina kunders försäkringsfall, de för inte nationell statistik. Samt att den här typen av statistikjämförelse egentligen är irrelevant, bättre att jämföra i vargreviret. Gärna Riala, som jag nämnt tidigare, du har två högt trafikerade vägar (E18 och 276), många jägare på liten yta (för ”vådaskjutningsrisken”), vildsvin (farliga för hunden i sig själva, samt att jaktformen ökar risken för vådaskott) och varg. Vad är det som har dödat jakthundar i det reviret förra året?
Det finns såvitt jag förstår ett eller två skäl till att Kynna-avkomman skyddsjagades och inte flyttades.
1. Flyttlagstiftningen finns inte på plats ännu, d v s den har inte trätts i kraft.
2. Även när den trätt i kraft som kommer den sannolikt inte omfatta andragenerationsvargar, bara helt nya invandrare.
Det man kan säga om skyddsjaktsbeslutet är att intresset av att skydda renbetesland från vargrevir är starkare än intreset att bättre på vargstammens inavelsgrad. I alla fall f n och på kort sikt. D v s ”naturvården” får vika för brukandet i den här situationen.
Kerstin,
jag har ingen aning. Juridiken bakom det hela är väldigt långt ifrån vårt ansvar, så jag har inte intresserat mig för den alls. Vi har fått som uppdrag att förankra flytt, vilket vi gjort. Lst/VFD ska peka ut lämpliga områden och NV ska väl rimligen se till att det finns ett lagverk som kan tillämpas för att lösa uppgiften som Riksdagen/Regeringen givit dem.
Sedan kan man förstås hamna i ett läge där man måste väga värdet av en flytt mot kostnader och logistiska problem. En avkomma till en invandrare är genetiskt sett bara hälften så mycket värd som en ny invandrare. Finns det fler avkommor till samma invandrare sjunker värdet ytterligare ett litet snäpp, jämfört med en helt obesläktad invandrare. Samma sak gäller om invandraren fortsätter att reproducera sig framöver, dvs producera syskon till den nu skjutna avkomman. Man kan alltså tänka sig ett läge där man kört igång flyttapparaten för en helt ny invandrare, men inte bedömer att vinsterna är stora nog för att flytta en avkomma till en redan befintlig invandrare.
Detta är dock rena spekulationer från min sida. Vill vi att vargstammen ska sprida sig så tror jag man måste tänka över reglerna för skyddsjakt. Dock- håll i minnet att det var ett oeftergivligt krav med populationsreglerande jakt för att brukarorganisationerna skulle acceptera att man sätter ut nya vargar i de befintliga områdena. Skulle man lägga om politiken för att inte missgynna individer som sprider sig så kommer det att vara helt nödvändigt att även fortsättningsvis begränsa stammen genom jakt hela tiden spridningen sker.
Men du Fredrik! Varför har man då inte flyttat på vargen, istället för att skjuta den till döds?
Jag har inte orkat forska vidare kring sanningshalten i detta just nu, men någonstans har jag läst att den ännu inte finns möjligheter att flytta på vargar – delvis p g a lagparagrafer men även för att den ännu inte finns någon som sagt sig vara villig att ta emot flyttade vargar.
Du får väldigt gärna titta lite djupare kring detta, och hittar jag något som jag tror kan vara intresse för dig kring detta, så lovar jag höra av mig. Jag och SRF hänvisar ju just till att flytta spontana invandrare eller genetiskt värdefulla vargar för att stärka vargstammen – så just det här ser jag som klart av intresse även för oss.
Nu är det ju lite klurigt, men att hitta någon som är villig att låta vargen komma till ett område tror jag i och för sig inte är så svårt. Det finns säkert en del större skogsägare som inte har något problem men inflyttade vargar – men då måste ju även bofasta människor i området bli informerade – förankringen kring detta du vet. Här håller jag helt med det som jag uppfattat vara regeringens vilja, dvs att vara helt öppna med det man gör.
Det är jättebra med demokrati – och jag vill på inga villkor – ha något annat system – men ibland tar de demokratiska ”kvarnarna” väldigt lång tid på sig att komma fram med beslut – SUCK!
Earnie…..Det är lite svårt att acceptera ett resonemang som ditt som upprepar en massa tvivelakytiga påståenden. Jägarna har inte fått vara ifred, jägarna har inte fått som de velat. Under många år i den förra regeringen fock jägarna inte använda sig av paragraf 28 mot varg, ett tag fick andra det men gällde det jakthund var den undantagen. Tidigare har vi talat om Jan Danielsson och hans mediala korståg. Det kan därför uppfattas som aningen trivialt med dessa upprepningar av tillrättalagd verklighet. Jägarna har i vargjaktsfallet en regering i ryggen som enligt demokratiska spelregler annamat vargjakten, därom finns inget att tala.
Jo, men jag är precis som Sture och många andra förbluffad över att man inte löst detta… om det stämmer. Efter att ha läst beslutet verkar det ju dock snarare som om man valt att inte flytta en genetiskt värdefull individ som är avkomma till en invandrare. Det kan man ju ha synpunkter på, men efter att ha skummat ser jag inget om att NV skulle anse att det vore olagligt.
Fredrik, det gäller antagligen skyddsjakten på en Kynna-avkomma. http://www.naturvardsverket.se/upload/04_arbete_med_naturvard/varg/2011/N-tassasen-110121.pdf
En hanvarg sköts någon dag efter beslutet.
Vad jag frågar mig varför man inte kunde avstyra flytten av renarna TILL vargarna, och istället stödutfordra renarna tills man löst problemet med att flytta vargarna.
Har jag inte helt fel, så finns tiken kvar i område – också avkomma efter den invandra varghanen i Kynna. Det är väl bara en tidsfråga innan även hon skjuts om hon nu uppfattat området som ett bra revir, och inte vandrar vidare.
Sture,
jag såg den kommentaren i tidningen… och häpnade. Ska kolla…
Fredrik Widemo.Häromdagen meddelades att man skjutit en genetiskt viktig varg med hjälp av helikopter. Det var tvunget eftersom det finns en lag som förbjuder flyttning av vargar. Hur går det ihop med planerna att att inplantera nya genetiskt viktiga vargar ? Måste man ändra lagen innan man kan genomföra förankrings programmet ?
Sture,
jag tycker nog att direktiven varit klara. Så länge vi inte sprider rovdjurstrycket mer tror jag dock personligen att vi kommer att fortsätta att uppleva stora motsättningar…
Fredrik Widemo. Ondgör är väl att ta i. Jag påpekade bara att SJF får ett rejält tilltagit belopp till sina förvaltningsuppdrag och det medför ju förpliktelser . NVV har ju problem både med vargarna och vildsvinen så de har nog fullt upp med att planera förvaltningarna av dessa rovdjur. Andreas Carlgren bör vara tydligare i sina direktiv så att vi slipper rovdjursproblem i framtiden. Det skulle gynna både SJF och NVV.
Sture Sjöstedt,
i min blogg debatteras sak sakligt. Osakliga påhopp på företeelser, eller personer, gör att inlägg inte publiceras. Jag skall göra ett undantag och publicera ett utklipp av din kommentar:
Sture skrev: Fredrik Widemo.Varför har man inte drivit det tidigare ? Även utplantering av genförstärkare skulle drivits för många år sedan då vargstammen var relativt liten.
Sture,
det håller jag fullständigt med om och jag har även anfört detta till NV långt innan jag började på SJF. Dock- det är väl ändå inte huvudsakligen vår sak att ombesörja? Ena sekunden ondgör du dig över att vi får tillbaka en del av jaktkortspengarna i form av ett allmänt updrag från staten och i nästa sekund låter det som om du anser att det är vårt ansvar att planera och genomföra vargfövaltningen? Detta är NV:s ansvar.
Vidare är vi sju brukarorganisationer FÖR en genetisk förstärkning. Så har det varit i över ett år. Vi har åtagit oss att förankra en sådan och har jobbat intensivt med det. Däremot bromsar nu de renodlade naturvårdsorganisationerna allt vad de kan. Vi accepterar åtgärderna för att förstärka den genetiska statusen och jobbar redan med frågan. Myndigheterna jobbar också med frågan, även om man kanske hade kunnat önska något färre eller mindre arbetsgrupper för snabba på processen. Det finns vad jag vet bara en grupp av aktörer som bör kritiseras för att bromsa idag, och det är de rena naturvårdsorganisationerna.
En jämnt fördelad vargstam över hela Sverige är som du vet ett av våra förankrade mål. Det är tillika ett guldkantat sådant, i mina ögon.
Fredrik Widemo. Det enda som kan öka vargacceptansen i de områden där man nu har vargrevir är att man där får skjuta fler vargar och att vargstammen sprids ut över en större del av Sverige. Låt vargarna vandra söderut där det finns gott om vargmat enligt Gunnar Glöersen.
UffeB. Jag förstår ärligen inte vad du vill komma fram till……vet inte om det hjälper dig, men det är väl ganska självklart att både du och jag talar utifrån egenintressen, eller vad vill du att jag skall säga? Eller ännu mer förenklat. Du gillar att jaga för nöjes skull, jag har aldrig förstått vitsen med att döda värnlösa varelser.
Nu är jag ingen fransman med basker utan en moderat svensk som inte gillar bihanget centern…..
Jag har svårt att förstå att du INTE har invändningar mot att jag talar i egensyfte, jag kan nämligen inte upptäcka några sådana drag i det du förmedlar. Jägareförbundet har 200 000o medlemmar men det finns nog några till i landet som sympatiserar med förbundet men som inte är medlemmar vilket innebär att inte alla sympatiserar med SRF eller vargjaktmoståndarna generellt. Lika lite som ett demokratiskt parti kan säga att valet egentligen borde tillskrivas dem för att soffliggarna förmodligen hade röstat på just dem, kan man säga att de som inte hörs i debatten tillhör den ena eller andra sidan vilket induktivt säger mig att 200 000 medlemmar är fler än 25 000 nammn på en lista. De som inte gillar förbundets inställning i vargjakt har ju demokratiskt möjlighet att påverka eller lämna för en annan organisation.
Jag kan inte heller hålla med om att all viltförvaltning utgår från jägarna intressen. Morkullan är ett lysande exempel på en jakt som offrades helt utan vetenskapliga grunder för att tillgodose andra målgrupper i samhället. Återigen en kompromiss som glöms bort så fort baskern åker ned framför ögonen, till denna kan vi också lägga korpen, ekorren samt ålkråkan, jag reserverar mig mot att jag kan ha missat någon ytterligare art. Så, nej, jag kan inte hålla med dig om att jakten alltid står i fokus för viltförvaltning.
Earnie,
du kan väl ändå inte hävda att ”det är det jaktliga perspektivet som blir en slutprodukt i de flesta politiska beslut kring naturvård”? Stammarna av korp, mellanskarv, vitkindad gås, lodjur, björn, varg osv osv hade nog sett annorlunda ut om så vore fallet. Däremot INGÅR självfallet jägarkårens intressen i avvägningarna som görs, precis som LRF:s, SSR:s, SNF:s, SRF:s, SOF:s, WWF:s osv osv. Och var man landar är en kompromiss mellan en massa lokala, regionala, nationella och internationella avvägningar och intressen.
Det finns ett brett folkligt stöd för att vi ska ha varg på nationell nivå. Det finns även ett stöd för jakt på varg för att reglera stammen och 86 % av svenskarna stödjer jakt generellt.
SJF står upp för en livskraftig vargstam och vi står upp för att vargstammen bland annat skall förvaltas genom jakt. För bägge dessa åsikter finns det alltså stöd av en majoritet av Sveriges befolkning. Vi är uppenbarligen ense om att problemen skulle minska om stammen förekom mer spridd. Även detta ligger helt i linje med vad SJF vill.
Fredrik. Jag yvs definitivt inte över den insats ni gör men det grundläggande är dock ändå det jaktliga perspektivet som blir en slutprodukt i de flesta politiska beslut kring natur- och viltvård. Vargjakten är en sådan eftergift. Ändringarna §28 m.fl likaså.
Som jag en gång tidigare skrev hos dig. Jägarna har fått sköta sig och sitt och mycket sällan eller aldrig blivit ifrågasatta av den ickejagande allmänheten. Det har väl funkat och ni i regel fått vad ni pekat på. Men helt plötsligt, i och med vargjakten, reagerar folk, liksom jag, vaknar och finner att något upplevs att inte står rätt till. Och det gör det inte med nuvarande utformning av vargpolitiken och med den tafflighet det skötts. Folk reagerar därför med rätta, det har ni inte varit vana vid. Om ni jägare skall få fortsatt förtroende så föreslår jag att vissa av er (syftar inte på dig) droppar den opassande höga svansföringen och lyssnar på andra meningar annars tvingas ni in i marginalen hos gemene uppfattning.
Earnie,
jag förstår att du huvudsakligen syftar på rovdjurspolitiken men jag tycker du gör ganska rejäla förenklingar. Vi förvaltar älgen dels som resurs, men också för att balansera stammen mot skogsskador och viltolyckor. Samt för att hålla ett foderunderlag för vargen. Vi förvaltar vildsvinen dels som resurs, men även för att begränsa skadorna på grödor, trädgårdar, golfbanor och viltolyckor. Samt på sikt troligen för att utgöra födounderlag för vargen. Vi förvaltar rådjuren som resurs, men även för att hålla en rimlig nivå på skogsskadorna, viltolyckorna och för att hålla ett födounderlag för lodjuren. Osv osv; listan kan göras hur lång som helst…
Viltet skall enligt Jaktlagen förvaltas så att stammarnas storlek anpassas både till enskilda och allmänna intressen. Vad som är allmänna, dvs samhällets, intressen avgörs på en övergripande nivå av politikerna. När det gäller det jaktbara viltet så står SJF självfallet upp för jakten, medan andra aktörer står upp för motstående intressen. Jägare och skogssektorn lär exempelvis vara överens om att klövviltstammarna skall förvaltas så att de ligger i balans med foderutbudet. Var den balansen skall ligga är det inte givet att man är överens om. Vidare kan det gott tänkas att jägarna anser att balansen skall uppnås genom att skogsbruket skapar mer foder, medan skogsbruket anser att man skall skjuta mer älgar. Osv osv. Här SKA aktörerna stå upp för olika intressen om det finns sådana. Politikerna, Viltförvaltningsdelegationerna och diverse andra nivåer har sedan att kompromissa fram avvägningarna. I Viltförvaltningsdelegationerna har jägarna en röst, dvs lika många som naturvårdssidan, friluftslivet, skogsbruket…
Uffe B. Det är väl kristallklart att alla pratar utifrån sina egna intressen. Det är inte det jag vänder mig emot. Jag upprepar. Svensk rovdjurpolitik och viltvårdspolitik utgår ifrån jaktens perspektiv, all s.k. viltvård och viltförvaltning utgår ifrån förutsättningar för jakt. Jag menar att detta måste balanseras, det finns trots allt andra uppfattningar kring natur-och viltvård som måste ges utrymme, en demokratisk fråga. Om du tycker att det är fel så står det dig fritt, jag däremot förhåller mig till att det finns jägare och utgår ifrån det.
200000 jägarmedlemmar har jaktintresse, resten av svenskarna sannolikt inget jaktintresse. Det betyder inte heller att alla dina kollegor är FÖR denna genomkorkade vargjakt som den ser ut idag. Tack för tipset med uppropet hos http://www.svenskavargar.nu, självklart skriver jag under på uppropet, dessutom blev jag medlem i Rovdjursföreningen. Allt för balansens skull, viktigt för demokratin.
Idag lär Sverige tas upp i kommissionens möte, vad som kommer ut av det blir intressant. Sverige drar nog det kortaste strået efter att ha läst både kommissionens frågor till Sverige och Sveriges svar tillbaka. Frågorna var nyfikna och välvilliga med syftet att förstå, svaren i det närmaste nonchalanta tillbaka.
Carlgren är lost, han har ännu inte fått till någon lagstiftning kring vargflytt med resultatet att genetiskt värdefulla vargar nu istället tvingats skjutas. Man skäms o Sveriges vägnar trots att min politiska tillhörighet är en moderats.
Peo,
jag förstår inte riktigt vad du menar… Det är väldigt enkelt: regeringen/EU tillåter inte en stam som inte är livskraftig. Vi jobbar för en så liten livskraftig stam som möjligt. För att vi ska kunna hysa en stam av den storleken (eller vilken annan storlek som helst, för den delen) med så små lokala konflikter som möjligt bör den spridas ut över en betydligt större ytan än idag, vilket dramatiskt kommer att minska tätheten i Dalarna.
Detta är de mål som SJF:s rovdjurspolicy och handlingsplan för varg uttrycker. Min personliga åsikt är att de om de genomförs hanterar Dalarnas situation bättre än några andra till buds stående alternativ.
Det är inte så konstigt att vargsituationen i Dalarna är så som den är när en jägarorganisation består av sådana som dig. Jag har skickat brev till GG o TM, det skall bli väldigt intressant att läsa svaret. Om sjf vill ha en livskraftig vargstam istället för att jobba för en så låg stam som regering/eu tillåter och är glad över inplantering utan att ha en aning om hur många vargar vi har i Sverige så ska ni iallafall inte representera mig.
Peo
Det är klart att jag talar i egenintresse, gör inte du det? Hur kan du säga att ”resten av Sverige” inte har jägarperspektiv? Jag har för mig att vargjakten i fjol var brett accepterad och jag så senast idag att det fanns 25 000 namnunderskrifter mot vargjakt på SRF hemsida. Det finns betydligt fler medlemmar i Jägarförbundet än namnunderskrifter så demokratin har tydligen fått råda, återigen får man säga då det är samma regering som sitter idag som förra gången det var vargjakt men det har varit val emellan jakterna och om folk tyckte vargjakten var en tung fråga så hade man nog vist det i valet . Det som kan upplevas som aningen genant är att den ena parten förväntas ge efter och kompromissa medan den andra ser det som fullt naturligt att inte göra det i form av ingen jakt och mer vargar. Vari ligger självändamålet med att inte jaga varg, i en stam som dessutom ökar och har ökat de senaste åren? Skämmas kan vi inte göra innan EU har tagit ställning mot jakten, i nuläget är det endast en ensam kommisionär som väckt frågan.
Bjärven,
jag släpper igenom detta inlägg, men kommer inte släppa igenom fler som refererar till antal hundar som tas, risk osv osv. Vi försöker köra ett separat blogginlägg om det, där vi diskuterar och täcker detta.
Earnie,
vi är nog alla överens om att hela Sverige måste innefattas av en sund rovdjurspolitik. Du får nog dock inget fullständigt stöd här för att den är klok i de län som hyser mest varg, men inte på andra ställen om det var vad du avsåg ;-)…
Alltnog- jag släpper igenom detta inlägg, men kommer inte släppa igenom fler som refererar till antal hundar som tas, risk osv osv. Vi försöker köra ett separat blogginlägg om det, där vi täcker detta.
Nej earnie,
Jag håller inte med dig om det eftersom det finns kanske 200.000 jägare att jämföra med 250 vargar. Då är det bara att räkna ut effektiviteten. Antalet bilar räknas i miljoner…
Sedan är det ju inte vargens fel att den är varg, men man måste ändå inse att löshundsjakten är viktig för många och en stor del av livskvaliteten.
Att kräva att folk skulle sluta jaga med löshund är lika orättvist som att säga att det är bara att acceptera att vildsvinen bökar upp fotbollsplaner och golfbanor. Det håller inte heller.
Hur man än räknar så är vargen det allvarligaste hotet mot en jakthund, åtminstone i ett vargrevir. Det går inte att förneka att vargen är överlägset effektivast.
Uffe B.
Enligt sammanställning av Agria dödades 11 hundar av varg förra året, så det är bäst att ta det med dom.
Svensk rovdjurspolitik går ut på att ta hänsyn till det jaktliga perspektivet. Du säger att ni får backa i olika frågor mm. Men ditt resonemang utgår från ditt eget intresse, jakten. Lägger inte några värderingar i det utan konstaterar, du gör säkert mycket lovvärt. I de flestas värld existerar dock inte det jaktliga perspektivet, vi blir sällan hörda eller är duktiga på att få igenom våra frågor. Det frustrerar.
Det är därför mycket olyckligt att Sverige, man skäms, nu sannolikt kommer att dras inför domstol. Vargjakten har sköts klantigt av regeringen, den måste bringas upp på banan och genomlysas ur alla perspektiv, inte bara ett fåtals.
Hela Sverige, och jag menar HELA Sverige, måste innefattas av en sund rovdjurspolitik, inte endast inom ett litet bälte där vargarna trängs.
Vad jag kan förstå så DÖDADES 19 hundar från 17/2 – 5/12 2010 av varg i landet. Då var inte alla dessa jakthundar.
Jag förstår inte hur man kan säga att jägarnas åsikter genomsyrar rovdjurspolitiken? Bara det faktum att de jagas är inte grundläggande för detta, det finns även andra grupper i samhället som vill att vargen skall jagas och givetvis, de har störst stöd inom de områden där vargen finns och där man lever med det som uppstår när varg är närvarande. Vi har i landet en politik som säger att vi skall ha varg, detta har man från jägarhåll accepterat trots att hundar tas, jaktmöjligheter minskar mm. Jägarna har fortsatt att göra eftersök på trafikskadat vilt utan ersättning eller med mycket låg ersättning, dygnet runt dessutom. Vi har fortsatt att jobba med vildsvinen trots att många av oss kanske istället hade jagat hare eller räv. Vi har varit mycket tillmötsegående i många frågor och hela tiden sökt kompromisser, en av dessa är en reglering av vargstammen, lokalt samt nationellt.Detta hör man sällan i debatten utan det som hörs är att det skjuts varg. Hur vore det om man talade om kompromissen i stället? Den som faktiskt också ger de som vill ha rovdjur i landet möjligheten att ha det så.
Bjärven. En vän av ordning skulle väl ändå tycka att det är positivt att vargen dödar minst hundar än husse själv, trafiken och vildsvinet. Ni jägare är ju de som är presumtivt DUBBELT så farliga mot era egna hundar än vargen i ett vargrevir enligt ditt eget resonemang, eller hur?
Är hundägare själv och förstår en förlust men jag kan inte belägga vargen eller staten till skuld ifall jag släppt min hund i vargrevir och den blev nypt. I så fall mitt ansvar, punkt slut.
Earnie, i det dataset jag jobbar med är 34 % av jaktkortslösarna även markägare, och tidigare har man landat runt 40 %, så visst är det så att grupperna överlappar. Min poäng är bara att man lätt buntar samman reservationerna mot rovdjursstammarnas storlek, eller täthet, till jägarkårens åsikter, när det finns motsvarande bevekelsegrunder hos andra grupper. Och den grupptillhörigheten kan ju vara viktigare för attityderna, exempelvis om man tar en fäbodbrukare som lever av sin fäbod men även råkar jaga älg ett par dagar om året.
Visst!
Fredrik. Vill bara rätta till något. Har inte för avsikt att utmåla jägare som ”onda”, däremot är det just jägarnas perspektiv som är grundläggande och genomsyrar alla rovdjurspolitiska beslut. Det är det som frustrerar, inte jägaren. Att ni är duktiga på att tillvarata era intressen kan väl ingen ta ifrån er. Bland mina absolut bästa vänner finns jägare, de förstår dock långtifrån den brådmogna vargjakten och logiken i denna som den ser ut idag, dom är lika pissed på detta som jag.
Hemma hos de flesta markägare, fäbodare, samer och bönder hänger det väl i regel än bössa…..de flesta av dom är jägare, således samma skrot o korn, onda eller goda.
I övrigt skulle vi nog kanske kunna ta ett glas….
Jag ger mig som sagt inte in på hundsifferexcersis… jag tror det finns en pågående eller kommande sådan i någon av Daniels trådar, dock…
earnie
Du har en del bra poänger, men Agrias statistik visar just Agrias utbetalningar.
Man måste sätta skadeutfallet i relation till antalet preumtiva ”skadegörare”, det går inte att utelämna valda delar av statistiken.
Tar man hänsyn till alla parametrar är vargen överlägset farligast för hunden om du jagar i ett vargrevir.
Därmed inte sagt att vi måste minska de andra faktorerna och där är trenden tydlig mycket tack vare pejlar och GPS utrustning.
Det finns ju andra hobbies som störs av vilt, t ex golf och fotboll, då ska viltet, oftast vildsvin avlivas på studs.
Sedan tror jag precis som du att vi måste ha varg över hela landet och inte bara i det så kallade vargbältet om vi ska få acceptans. Framför allt måste stammen minska där den är som tätast.
Ernie,
jag håller helt med dig i mycket om än inte riktigt i allt. Jag tänker inte ägna mig åt hundsifferexcersis, jag får huvudvärk bara jag tänker på det… Däremot vet jag att det är den fråga som mest engagerar jägarna. Utan att diskutera siffror så är det enligt min uppfattning jägarkårens största upplevda problem, vilket gör det till ett reellt problem. Jag lämnar med varm hand hanteringen av just de siffrorna till mer insatta kollegor.
Jag kan kanske hålla med dig om att ”jägarperspektivet” genomsyrar vargdebatten, men jag håller inte med om att ”om det inte vore för oss…”. Av en eller annan anledning så är det enkelt och tacksamt att utmåla oss jägare som elaka individer, medan samer, fäbodbrukare och bönder är goda människor. Därför lyfts närmast konsekvent jägarna fram som vargens enda, eller viktigaste, motståndare. Samerna behöver för all del inte heller ta någon stor strid just mot vargen pga riksdagsbeslutet. LRF har betydligt fler medlemmar i de län som inte hyser varg idag och har därmed samma anledning som politikerna, utom de i varglänen, att ”tassa på tå” som vi diskuterade tidigare. LRF kan också ta rygg på oss som har policies för en mer jämn fördelning och som tar strid om rovdjursstammarnas storlek.
Sedan ska man också ha klart för sig att dagens attityder till rovdjuren bygger på att dagens fördelning av rovdjur. Det finns tydliga skillnader mellan områden som hyser, respektive inte hyser, rovdjur. Orsakerna till detta är självfallet många och NIMBY är inte enda förklaringen. Dock- man skall ha klart för sig att de kommer att ändras om rovdjuren tillåts sprida sig. Dock tror inte heller jag att attityderna i storstäderna kommer att ändras särskilt snabbt, eller kanske ens alls.
Jag håller helt med dig om att vargen är här för att stanna, vilket jag för övrigt personligen välkomnar. Nu handlar det om att finna en vettig förvaltning av den. Jag håller defintivt inte med om att det är vi jägare som är den enda stötestenen som gör att vargen inte sprider sig snabbare. Vi kan bli tydligare i hur starkt vi driver alla delar av våra policies, men det finns fler som har viktiga uppdrag och roller här. Politiker och myndigheter inte minst…
Avslutningsvis så innebär en spridning söderut möjligheter till minskade tätheter i nuvarande varglän, medan en spridning norrut både innebär en möjlighet till minskade tätheter och ökad kontakt med de finsk-ryska vargarna.
Fredrik. Först lite kuriosa. Samiskan härstammar från finskan-estniskan-ungerskan som härstammar från Kaukasus…..inlandsisen drog sig tillbaka med början söderifrån…så slaverna torde således varit först på plan, rimlig ursprungsbefolkning?, före den finsk-ugriska grenen, som samerna, tillhör österifrån (om dom nu inte bodde på inlandsisen) Fritt tänkt kring ursprungsbefolkning, teorier finns i den bäringen.
Vad jag menar är att diskussionen och debatten måste igång om att hela Sverige skall ha likvärdiga förutsättningar för rovdjuren om vi skall ha en trovärdig rovdjurspolitik.
Den frågan lär med stor sannolikhet dyka upp i EU:s kommande prövning av Sveriges vargjaktsbeslut.
En spridning söderut tror jag inte stöter på problem annat än att störningarna av vargar rimligen blir fler, det ligger i sakens natur. Däremot Stockholmarnas tillförsikt och positiva inställning, över 80% positiva, till varg och Riala-reviret bådar gott för att länen kring Stockholm kommer att kunna hysa fler varg och vargen krypa vidare söderut vad det lider. Göteborgarna visar samma öppenhet även om dom inte har varg i krokarna.
Tyvärr den största stötestenen, ytterst frustrerande, är att det är jägarperspektivet som hela tiden genomsyrar vargdebatten. Vore det inte för er skulle vargen ges en fair chans till att själv nå en rimlig etableringsnivå utan artificiella insatser, möjligen att minska koncentrationer i de idag vargträngda länen.
Vargen är här för att stanna. Det är utgångsläget för alla att förhålla sig till.
Sen dök tyvärr era hundar upp igen……..era problem och ert ansvar, knappast mitt, kan ni inte droppa det….
11 hundar dödades av varg förra året, 93 hundar dödades eller skadades av vildsvin, över 700 hundar dödades eller skadades i trafiken, 23 hundar sköts. Källa Agria.
Earnie,
jag förstår att det tassas på tå både i söder och i norr, men om man skall acceptera det är en annan sak…
Samerna har status som urpsrungsbefolkning. Detta komplicerar frågan, även om Sverige inte skrivit på ILO 169 som erkänner ursprungsfolkens fulla sociala, kulturella och religiösa rätt till diverse saker. Så länge vi har ett riksdagsbeslut om att inte ha varg i renbetesland så kommer knappast någon på lokal eller regional nivå att lyfta frågan. I mina ögon verkar alla frågor som rör samer vara något som politiker på alla nivåer aktar sig nogsamt för, om de kan undvika dem… I södra Sverige har man inget (utpekat) ursprungsfolk att ta hänsyn till, men innan vargen tar sig dit för egen maskin behöver man inte ta i frågan där heller. Det kommer med självklarhet att bli betydligt mer konflikter om man skall hysa vargar i områden som är mer tätbefolkade och där det finns gott om jordbruk som idag saknar rovdjursstängsel. Det kommer inte bara finnas en risk för att det tas fler jakthundar om vargen sprider sig till mer jägartäta områden, utan riskerna för att det tas får, kor, sällskapshundar osv kommer också att öka. Kostnaderna för att försöka se till att så inte sker, exempelvis genom att sätta upp rovdjursstängsel även i södra Svealand och Götaland, kommer med säkerhet att öka. Alltså- innan vargen spridit sig dit så är det inte konstigt att politikerna tassar runt frågan även i söder…
Och kvar sitter de län som hyser vargen idag. Allt fler börjar tyvärr där se vargen som Svartepetter… Det är långt ifrån bara jägarkåren som känner så idag. I Camilla Sandström och Göran Ericssons (SLU) undersökning från 2009 var det inte mer än 56 % av befolkningen i Dalarnas län som tyckte om att det fanns varg i Sverige… och i fyra kommuner i Dalarna och två i Gävleborg var det en majoritet av befolkningen som ansåg att det nationella måltalet skall minskas. Hade en majoritet i dessa kommuner varit av samma åsikt om man spritt ut dagens nationella måltal över betydligt fler län? Knappast! Och det finns klara belägg för att acceptansen minskat från 2004 till 2009…
För att komma vidare måste vi i mina ögon gå över från att bara fokusera på det nationella måltalet till att även diskutera fördelningen av stammen.
Personligen ser jag för övrigt inte heller någon anledning att särbehandla rennäring jämfört fäboddrift, eller för den delen hävdande av naturbetesmarker i södra Sverige.
Fredrik. Återigen, du har en klok och pragmatisk inställning. Jag gissar att du också har förståelse för att det finns en annan syn på upprinnelsen och dagens utformning av licensjakten. Tyvärr trenderar dina kollegor Daniel och Gunnar till raljans av motståndare och provokation ,det är bara läsa deras senaste inlägg. Dig läser jag dock med intresse, även om jag i stycken inte är överens med dig.
Det är inte rimligt att vargen trängs ihop i ett fåtal län, det är de flesta överens om. Acceptans, ett i sig mycket märkligt begrepp och argument, hos de frustrerade kan endast fås om vargen tillåts spridas över hela Sverige, inte minst i den viktigaste delen av Sverige som rennäringen tar i anspråk. Här tassas det på tå, varför? Vill vi i Europa ha en en sann rovdjurspolitik måste varg över hela Sverige bli en arbetstes. Med all respekt, men vi kan inte falla till föga för en enskild och egentligen samhällsekonomiskt försumbar näring.
Sen skall vi heller inte glömma att de flesta i varglänen och byarna inte har något bekymmer av vargen förutom den intressegrupp du företräder. Problemet varg är skapat och accentuerat av dessa hobbyintressen, INTE av någon annan. Det är frustrerande.
Slutligen. Jag tolkar ditt svar, mellan raderna, så att du också anser 150 individer vara en orimlig och biologiskt ohållbar låg målnivå särskilt om stammen ska vara spridd över hela kartan och förvaltas genom jakt. Max 5% utdöenderisk på 100 år är väl, f.ö., mer använd inom naturvården.
En viltstam på 150 individer kan rimligen inte, oavsett genetiska utbyten, med någon trovärdighet, förvaltas genom jakt, det blir ju mer att likna vid en småskalig djurhållning eller parkförvaltning.
Jag får tacka för trevlig korrespondens för denna gång.
Svante,
så länge måltalet är tillräckligt högt finns rimligen inget problem med argumentationen… och det är tyvärr konstant bara den saken vi diskuterar.
Min poäng är att för en given kontakt med den finsk-ryska populationen så är populationens storlek av större biologisk betydelse än hur den fördelar sig. För genetisk kontakt mellan olika delar av en eventuell ”utsmetad” svensk population räcker det med enstaka individer per generation, vilket jag inte tror är något som helst problem att uppnå. Vargar vandrar som bekant regelbundet genom halva Sverige när de sprider sig från sin ursprungliga familjegrupp.
Vår handlingsplan säger inte bara max 15 föryngringar, utan max 10 % utdöenderisk på 100 år, vilket är en ofta använd nivå inom naturvården. Därifrån har siffran 15 föryngringar tagits fram, baserat på den forskning och rovdjursutredning som fanns att tillgå då. Samt att Norge då ska ta sitt ansvar också… Får vi en mer spridd population i kontinuerlig kontakt med resten av populationen så får man väl uppdatera beräkningarna på mer sätt än ett, misstänker jag. Skulle tro att det finns både plus och minus… Möjligen borde man justera siffrorna något utifrån ny kunskap från de senaste åren, och anpassa dokumenten efter tillkomsten av viltförvaltningsdelegationerna. Detta är dock en process som kräver ansenlig kraft och tid för att förankra allt. Ett ansvarsfullt grepp på fördelningen skulle dock göra det betydligt enklare. Måltalet idag är i viss utsträckning satt utifrån dagens fördelning.
Visst har vi en pedagogisk uppgift, men den förbleknar nog jämfört med vad staten har framför sig… vi har trots allt som sagt redan förankrade dokument som sätter dessa mål. Det har inte staten… som dessutom får täcka kostnaderna. Genom att konsekvent fokusera på det nationella måltalet, utan att ta med fördelningen av individer och regionala mål, så duckar man för en viktig del av problematiken. Och för den verkligt stora politiska utmaningen.
Fredrik, jag kan instämma i det mesta du skriver men det finns några inbyggda motstridigheter i resonemanget, eller som grundval för resonemanget. Om antalet är den biologiskt viktigaste faktorn för överlevnad varför har då SJF i sin policy satt ett tak på 150 individer eller 15 föryngringar? Med en sådan liten stam utspridd på Sveriges yta blir det en påtagligt fragmentiserad population och därmed risk för isolation. Inte ens vargen är så mobil.
Din personliga åsikt om behovet att främja, och ej motverka, en naturlig spridning köper jag helt och konstaterar att förbundet här har en stor pedagogisk uppgift framför sej. Men policyn med ett tak på 150 individer är naturligtvis biologiskt ohållbar, vilket jag också förmodar att du instämmer i.
Peter,
SJF funkar, liksom i princip alla organisationer av vår storlek, som en representativ demokrati. Våra förtroendevalda har landat i bedömningen att oavsett om en majoritet av våra medlemmar skulle vara motståndare till vargen så är det ogörligt att få bort den från listan över inhemska arter med hemortsrätt i Sverige. Om så är fallet så har man pragmatiskt insett att vi når längst genom att acceptera vargen, men försöka verka för att måltalet sätts så lågt som möjligt men över gränsen för att stammen är livskraftig. Jag delar personligen deras bedömning.
Vill man försöka förändra detta är det bara att skriva en motion och lobba för den. Det har dock funnits ett antal på samma tema…
Svante,
tack för beröm!
Jag menade inte att fördelningen inte spelar någon roll, men så länge populationen inte är uppsplittrad i delvis isolerade delar så står jag för att antalet är den avgörande biologiska faktorn. Eftersom vargar är extremt mobila så kan man ha vargrevir relativt väl spridda, utan att populationen splittras i isolerade fragment. Däremot kommer huruvida stammen är spridd eller inte påverka såväl de lokala ”rovdjurstrycken”, som känslan av att alla kollektivt bär ”bördan”.
Läser man SJF:s rovdjurspolicy så står där tydligt uttalat vi skall hysa livskraftiga stammar av våra inhemska rovdjur och att de skall förvaltas som en del av en Fennoskandisk population. Inga län skall heller undantas från att hysa varg. Det finns alltså inget undantag för renbetesområdet. Inget län skall dock heller behöva hysa mer än 2 föryngringar. Vi har alltså förankrade dokument som uttryckligen säger att vi skall ha en vargstam som står i kontinuerlig eller regelbunden kontakt med den finsk-ryska stammen.
Vi har dock också att hantera ett riksdagsbeslut på att det inte skall finnas reproducerande vargar i renbetesland. Detta beslut ”står i strid” med våra policies, men vi har förstås inte rådigheten över detta. Märk dock att våra policies alltså hanterar förvaltningsproblemen mer ansvarsfullt och väl än vad den statliga förvaltningen gör… eller åtminstone ger utrymme för det. Vi kan också konstatera att i huvuddelen av våra län så uppfylls vår handlinsplan när det gäller ”max två föryngringar”, medan det i några län är precis tvärtom.
Hela frågan kompliceras av det gamla vanliga: ”Not in my backyard”. I dagsläget förekommer starka vargstammar i några få län. Våra medlemmar och förtroendevalda där är av förklarliga skäl knappast nöjda med hur rovdjurstrycket är fördelat över landet. Jägarkåren i övriga län sympatiserar självfallet med ”kollegorna” i varglänen, men är väl inte alltid pigga på att aktivt verka för att de själva skall få in varg… I norra Sverige finns det ett riksdagsbeslut som gör att de inte behöver hantera en sådan situation och i södra Sverige ”löser sig” det hela oftast av sig självt genom att de vargar som sprider sig dit tar så många får eller hundar att det blir skyddsjakt av det hela. Alternativt attackerar de tamdjur och skjuts med stöd av paragraf 28. Vi skall ha klart för oss att det kommer att kosta betydligt mer att ha vargar längre söderut, eller norrut. I det senare fallet givet att det fortfarande finns en rennäring, förstås.
Därmed blir det lätt så att vi blir sittande i den klämma vi nu sitter i… och resultatet är, något överdrivet och förenklat, att vi har nationell acceptans för vargen där den inte finns men inte där den finns. Jag tror det krävs mer jämnt spridda rovdjursstammar för att man skall ställa upp på rovdjuren där de finns. Vilket självfallet är helt nödvändigt för en fungerande förvaltning. Det är också, som sagt, exakt vad våra policies uttrycker.
Min personliga åsikt är att vi bör trycka hårdare på dessa aspekter och konsekvent lyfta fram betydelsen av ökad spridning. Jag tror varken på att vi eller myndigheterna kan, eller bör, verka för aktiv flytt av vargar till nya områden. Däremot måste vi försöka se till att den spridning som sker inte motverkas, samtidigt som vi kan hantera problemen och kostnaderna. Spridningen måste ske naturligt och måste kombineras med fortsatt jakt i de områden där det redan ”är fullt”. Jag tror fortsatt jakt är en absolut förutsättning för att vi skall lyckas med förankringen av detta; hela tankegången om en spridd men glesare vargpopulation bygger på att stammen förvaltas genom jakt.
Det finns väl en överhängande risk att just undantaget för renbetesland inte blir poppis i EU, och då står vi förstås inför en helt ny situation.
Hur många jägare som är medlemmarvi svenska jägareförundet har sagt att dom tycker att vi ska ha en livskraftig vargstam i sverige? har det gjorts någon undersökning av detta? Sen att SJF vill ha varg är snarare ett krav från regeringen för att få ta del av pengarna som vi jägare betalar in till staten.
Är det då egentligen SJF (medlemmarna) som vill ha varg?
Eller vill man inte men måste för att få ta del av pengarna från staten?
Ja, visst är det intressant att man kan skriva om samma sak med så olika utgångspunkter, jag menar då jämförelsen mellan Ditt och Daniel Lignés blogginlägg. Jag vill först säga att jag tycker att Du representerar en klok och vidsynt inställning till fauna, natur och jakt och Din biologiska skolning genomsyrar det Du skriver i jaktfrågor. Glädjande.
Så en kommentar till det Du skrev. Populationstätheten och fördelningen har rimligen lika stor betydelse för biologin som antalet i sej. Jag är däremot tveksam till om acceptansen ökar vid en spridning av utbredningsområdet och nu införd licensjakt, än finns ju tyvärr ingenting som stödjer denna fromma tanke. Om vi ska få en långsiktigt livskraftig, men begränsad, vargpopulation inom landets gränser, vilket jag också anser att vi ska ha, förutsätter det ju fri kommunikation med östliga vargar, dvs fri trafik och kanske några reviretableringar i renbeteslandet. Nu till min fråga. Anser Du att SJF tillräckligt aktivt verkar för acceptans av varg inom renbetesområdet med fri vargvandring och därmed utspädning av tätheten som ju faktiskt är förutsättningen för en långsiktig överlevnad? Om inte, varför?
Han har flera poänger jag håller med honom om, men han missar också en del viktiga saker…
Tjatet om att ”genetiskt friska vargar sköts” gör mig tröttast av allt!
Utrotningshotad finns kvar i den feta texten en bit ner i texten…
En sak förbryllar mig. När jag först läste Guillos krönika via mobilen, så är jag helt säker på att han skrev ”Jag skulle tro att de flesta jägarna i Sverige liksom jag själv tycker att det är självklart att inte skjuta PÅ UTROTNINGSHOTADE DJUR SOM havsörn eller varg”.
Det reagerade jag på direkt, eftersom att Guillo har för vana att resa världen över och jaga bl.a Isbjörn, som är betydligt mer hotad än vargen. Denna skrivning verkar nu vara ändrad i krönikan.
Dessutom så tror jag att Guillo fortfarande har svårt att smälta kritiken han fick från jägarna när Grabbarna på Fagerhult sändes.
Men jag måste dock hålla med om att han har vissa poänger i sin krönika.