Störst och först!
Härom veckan när jag lämnade yngste sonen på dagis trängde en av hans längre kamrater sig elegant före honom i dörren, och slängde mer i förbigående ur sig- Störst först, eller hur Isak? Eftersom varken far eller son tillhör de långväxtas skara kunde självfallet inte ett sådant uttalande få stå helt oemotsagt innan jag hastade vidare.
Under resten av dagen deltog jag i Artdatabankens årliga Flora & Faunavårdskonferens, som samlar företrädare för den offentliga naturvården och olika naturvårdsorganisationer. I år är det hundra år sedan vi i Sverige fick en naturvårdslag och vår första nationalpark invigdes. Därför har 2009 utsetts till naturens år. Det är även 100 år sedan Naturskyddsföreningen grundades. Alla dessa bemärkelsedagar uppmärksammades självfallet vid konferensen. I ett inledande föredrag om naturvårdens historia i Sverige lyfte professor Göran Ericsson fram Jägareförbundet som den första naturvårdsorganisationen i Sverige, medan Naturskyddsföreningens Mikael Karlsson vid upprepade tillfällen under resten av dagen slog sig för bröstet som företrädare för vad han hävdade är Sveriges största naturvårdsorganisation. Svenska Jägareförbundet, grundat 1830, är dock inte bara Sveriges första utan även Sveriges största naturvårdsorganisation!
Vårt förbund grundades för att slå vakt om de vikande viltstammarna. Sedan mitten av 1800-talet har Jägareförbundet arbetat målmedvetet för att sprida insikten om vikten av att hållbart nyttja den biologiska mångfalden, även om dessa begrepp var okända vid den tiden. Vi har all anledning att vara stolta över vårt långsiktiga arbete, och hur jägarkåren vårdar det vilda.
Bland naturvårdsorganisationerna var vi först och är fortfarande störst. Det kan vara värt att hålla i minnet när man bedriver lobbying, eller helt enkelt bara försvarar vår verksamhet i diskussioner med den ickejagande allmänheten. Alltför ofta glöms vår roll som naturvårdsorganisation bort, och det är självfallet vårt eget ansvar att lyfta fram den för att nå längre. ”Störst först” klingar illa om man ser till individer, åtminstone om man bortser från sexåringars världsbild. Uttrycket äger dock sin giltighet när det gäller grundförutsättningarna för lobbyarbete och en organisations möjligheter att påverka politiken.
Anonym,
om du exempelvis kontrollerar vad SOF säger om vildsvin och älgar så har du ett närliggande exempel på en naturvårdsorganisation som uttalar sig om maximinivåer för inhemska viltarter.
Alla som arbetar med någon form av viltförvaltning inser att när olika arter konkurrerar om samma resurser så kommer de att begränsa varandra. Samma sak gäller relationen predator-bytesdjur, där man sedan länge konstaterat att predation ofta begränsar bytesdjurens stammar.
Den absoluta merparten av Sveriges yta är påverkad av olika former av markanvändning, vilket påverkar den biologiska mångfalden. Mänskliga aktiviteter som jakt, jordbruk,skogsbruk, friluftsliv, byggnationer osv påverkar därmed förutsättningarna för viltet, såväl som för övrig mångfald. Genom att bedriva en viss form av markanvändning på en viss nivå styr vi, medvetet eller omedvetet, förutsättningarna för viltet och därmed populationsstorleken.
Vi arbetar i enlighet med konventionen för biologisk mångfald för att man hållbart nyttjar den biologiska mångfalden. Viltvård i kombination med beskattning genom jakt är ett av de i särklass bästa sätten att hållbart nyttja landskapet. Begränsning av predationstryck genom jakt är ett sätt att öka stammarna av vilt, och används i kombination med andra åtgärder både inom viltförvaltningen och inom den offentliga naturvården.
Jag inser att vi troligen inte är överens om vad som krävs för att den svenska stammen av varg skall anses långsiktigt livskraftig.
En ganska så unik naturvårdsorganisation som kräver MAXIMUMNIVÅER på vissa djurartar såsom varg.
Säg vilken annan naturvårdsorganisation någonstans i världen som har MAXIMUMNIVÅER på viltarter, MAXIMUMNIVÅER som ligger under vad som anses som MINIMUMNIVÅ för långsiktig överlevnad för arten?
Snart 180 år och stinker reelt, så det är bara att grava ner skiten!