Jakt i Polen

Jag har jagat vildsvin förr, men aldrig skjutit annat än på åtel. När chansen dök upp att få jaga i Polen, tvekade jag inte en sekund. Äntligen skulle jag få uppleva en riktig drevjakt på vildsvin.

Mina jaktkamrater var från Sverige, Frankrike, USA, Tyskland och England. Redan första kvällen utmanade fransmännen oss svenskar. Inte bara jaktkung skulle utses utan det skulle bli landskamp, med tre lag. Fransmän, svenskar och resten av världen! Nu kanske man inte skall tävla just i jakt, men på kontinenten och givetvis även i Polen utses alltid en jaktkung vid en högtidlig ceremoni vid jaktdagens slut. Det är inte bara antalet fällt vilt som avgör vem som blir jaktkung, att t ex fälla en kronhjort medan andra skjuter flera vildsvin gör hjortskytten till jaktkung. Viltet har alltså olika status och de läggs efter ”rang” på viltparaden.

Jag måste säga att tempot och organisationen imponerade. Vi hann med 8-11 såtar per dag och det var vilt i alla. Sista dagen såg jag själv 55 klövvilt i de olika dreven. Tyvärr hade vi otur med vädret. Inte under själva jakten, det var perfekt. Men även i Polen har det regnat hela hösten så majsfälten var oskördade och huvuddelen av vildsvinen gömde sig i dem. Det är omöjligt att få ut vildsvin ur ett 50 hektars majsfält. En synnerligen intressant lärdom, som kan vara bra att känna till, är ersättningssystemet för viltskador. Precis som i Tyskland måste jakträttshavarna ersätta skador på gröda. Den som tycker att det låter som ett bra system skall fundera på följande. Det visade sig att det var tyskar och holländare som odlade majsen i området där jag jagade. År med dåliga priser på majs bryr man sig inte om att skörda, de nöjer sig med ersättningen för viltskadorna! Jordbrukare kalkylerar alltså med att det skall finnas så mycket vilt att de får stora skador som ger intäkter! Det måste betyda att jordbruksmark är mest attraktiv där viltstammarna är som störst. Dessutom gäller ersättningen alla skador t o m sista oktober. Perfekt om det blir en regnig höst. Tänk er det scenariot i t ex Södermanland. Jag hoppas att översättningen från franska inte blev fel, men så uppfattade jag budskapet.

Vi svenskar har en del att lära av deras drevjaktsupplägg. Men även polackerna skulle må bra av att ta till sig lite av det vi prioriterar. Framför allt tänker jag på eftersöken, där har vi i Sverige otroligt mycket att lära ut. Vår jaktetik, i den delen, är vida överlägsen. Säkerheten är något som vi istället kan lära oss av. Jag har aldrig varit på en älgjakt i Sverige där man står med ryggen mot såten, givetvis delvis beroende på att vi har stora såtar. Men här var det endast tillåtet att skjuta vildsvin och räv inåt i såten och på högst 40 meters håll så att skotten gick marken. De högre hjortdjuren fick enbart skjutas när de passerat ut ur såten. Hur många hundförare har inte upplevt långhållsskytte rakt in i svenska såtar. Stående skog är inte kulfång!

När jag som boende och jagande i Värmland upplever de vilttätheter som finns i Polen påminns jag om vilken viltöken det börjar bli här till följd av överstora rovdjursstammar. Visst, det finns motsvarande vilttätheter i andra delar av landet, t ex i Södermanland. Men den som rör sig i markerna i skogsbygderna i Mellansverige inser varför jägarkåren är förbannad. Det finns snart inget kvar att jaga och det som vargar och lodjur inte tagit vill skogsbruket att vi skall skjuta. Vilttomma marker verkar vara målet.

Hur det gick för mig? Jo, jag sköt en räv, ett rådjur, tre vildsvin och en kronhjort.