Ord att använda till egen nytta

Hej igen. Det var ett tag sen sist! Min sommarledighet hade jag på något vis förvarnat om, men att tempot skulle dra upp till den nivån det blev direkt efter semestern och inför jakten var till och med jag oförberedd på! Det brukar normalt vara rätt hektiskt månaden mellan sommarsemester och jaktstart, men i år slog det nog rekord. Först nu när fågeljakt, björnjakt och årsmöten är över så börjar det så smått lugna ner sig. Nu hoppas jag att man kan dra nytta av den relativt korta jaktsäsongen här uppe och ha trevligt ute i skogen. Jag vet att majoriteten också har det. Själv får jag väl en skev bild eftersom merparten av de som ringer har någon form av problem eller konflikt som de vill ha hjälp att lösa. I år har det självklart inte underlättat att älgförvaltningen har försenat allt det första året. Tilldelningarna på älg som brukar komma till midsommar kom först i augusti. Länsstyrelsen valde också detta år att återinför plombering av fällda älgar, så kallade ”tags”. Jag kan ha en viss förståelse för systemet som sådant, men kanske borde man inte ha gått fram med detta samma år som allt annat var nytt och oklart. Annars är det som vanligt frågor om vilka beslut man får ta och hur man motverkar beslut som man tycker är fel i klubbar och viltvårdsområden. Det kan gälla allt från jakträtter och upplåtelser till mer personrelaterade frågor. Tyvärr förekommer det också konflikter mellan grannlag och den biten lär knappast underlättas av Naturvårdsverkets märkliga skrivning om rätten till fälld älg. Jag hoppas att de lyckas omformulera skrivningen snarast, för det är knappast rimligt att en och samma älg ska behöva räknas av två gånger från tilldelningen, vilket faktiskt med nuvarande tolkning kan inträffa om den går över och faller på grannmarken.

Utöver dessa årligt återkommande diskussioner så har självklart också Skogsstyrelsen presenterat årets ÄBIN-inventering. Glädjande var att totalen av betesskadorna är på nedåtgående även om det finns sorgliga undantag. Nivåerna finns det fortfarande åsikter om på många håll. Det som slog mig i år var det återupptagna försöken att påtala det stora bekymmret med älg vad gäller den biologiska mångfalden. Det begreppet i sig är ett problem som jag snart ska återkomma till. Jag hävdar att leta efter trädbildande rönnar och aspar har man som abslout minst framgång i om man letar i just de skogar som väljs ut att inventera som ÄBIN-objekt! Går man i skogen och rör sig över hela ytan så finns det massor av mindre buskar men också en hel del större träd av båda sorterna. Att då lyfta fram i pressmeddelande att älgen omöjliggör föryngring av asp och rönn känns i mina öron inte helt ärligt. Ska man uttala sig om detta så är det självklart så att man måste inventera HELA skogsmarken för att få en uppfattning om läget. Dessutom kan jag tycka att det är magstarkt att skylla älgen för bristen på stora aspar när man ser stora aspar på hyggen som är ringbarkade för att undvika aspuppslag inför plantering av tall! Men begreppet ”biologisk mångfald” ger fortfarande bra respons i media.

Ett annat tillfälle då detta begrepp har använts är vid diskussionerna om den framtida produktionsskogen. Ska vi kraftigt öka andelen lärk i skogen? Vissa tycker det och ser det dessutom som positivt. Positivt för ekonomin? Ja, det också men de framhåller den biologiska mångfalden! Att Skogsstyrelsen har klassat den sibiriska lärken som ”inhemsk” i Sverige kan man tycka vad man vill om. Att den biologiska mångfalden skulle bli bättre av fler arter känns ju logiskt, men är det egentligen vad det är frågan om? Att ersätta svenska granar och tallar med sibirisk lärk och canadensisk tall känns inte i grunden som en miljöhänsyn till biologin utan ett sätt att maximera vinsterna på bekostnad av den natur som har växt fram på dessa breddgrader under lång tid. Jag tror inte på museiverksamhet i form av att allt ska se ut som det alltid har gjort för det har det aldrig gjort! Men vill man ha ut mer ekonomi ur sin skog så bör man väl kunna försvara det utan att gömma sig bakom att det skulle vara bra för biologin. Lite på samma sätt som man hävdar att det bästa för att minska växthuseffekten är att avverka gammal skog och plantera ny. Jag tror inte att slutavverkningarna styrs av någon omsorg om klimatet utan av andra skäl. Visserligen i de absolut flesta fallen legitima och förståeliga skäl, men man måste våga stå för dom!

Drömmen om stortjuren

Nåja, nu ska jag ut och förbereda årets insats för att ställa upp för markägarna och förhoppningsvis decimera älgstammen inför vintern. Eller förresten, jakten för mig är inte i första hand en plikt mot samhället eller markägarna utan nåt jag gör för att jag trivs i skogen och trivs med att vara jägare! Det var ju det här med att vara ärlig med sina argument! :-)