Ett steg framåt och två steg tillbaka i jordbrukspolitiken?
Efter att ha beskådat effekterna av den förda jordbrukspolitiken på Gotlands strandängar under onsdag-torsdag var jag i fredags på hearing om den kommande jordbrukspolitiken på Landsbygdsdepartementet. Det spontana intrycket är att väldigt många jobbar med frågan över hela Europa, men att ingen riktigt vet vad som kommer att ske… och att medlemsstaterna inte äger frågan om förvaltningen av sina egna naturresurser. Vilket känns oroande när man sett hur illa det kan gå om man genomför regler som baseras på otillräcklig kunskap…
Sverige har bland annat slagits för en mer flexibel syn på vad som är betesmark. Temporära vattensamlingar på strandängar är extremt värdefull för mångfalden, men inget man gillar i Bryssel… Foto ©: Fredrik Widemo.
Jordbrukspolitiken ses över vart sjätte år och inför den nya stödperioden 2014-2020 diskuterar man nu en hel del ändringar. Huvuddelen av jordbruksersättningarna delas idag ut i form av så kallat direktstöd, som grundar sig på storleken på brukarnas verksamheter. Därutöver finns det möjligheter att söka miljöersättningar, som är en kompensation för frivilliga åtgärder som begränsar avkastningen men gynnar miljön. Sverige har länge drivit tanken att det är orimligt att så mycket av EU:s budget går till jordbruksersättningar. Och framför allt om medlen inte går till åtgärder som har positiva miljöeffekter. Sverige vill alltså minska jordbruksbudgeten, och flytta medel från direktstöden till miljöersättningarna.
Tidigare har direktstöden varit heliga för brukarorganisationerna och medlemsstaterna som får mycket stöd. För något år sedan gjorde man dock en kovändning, då man insåg att man inte skulle få behålla storleken på jordbruksbudgeten om man inte införde miljökrav. Nu föreslår därmed kommissionen en ”förgröning” av direktstöden.
Låter väl utmärkt? I teorin, ja. Problemet är att inriktningen på förgröningen delvis utformas efter vad som saknas i Centraleuropa. Dessutom pågår nu intensiv lobbying för att göra förslagen så tandlösa som möjligt, samtidigt som det är uppenbart att man kommer att minska ambitionerna när det gäller de fungerande miljöersättningarna för att genomföra förgröningen av direktstöden. Därmed finns det ironiskt nog en stor risk att vi får en förgröning på pappret, men att miljön påverkas negativt av den förändrade politiken. Fredagens hearing innehöll knappast några klargöranden, men det är glädjande att regeringen driver en sund linje tillsammans med Finland och Storbritannien.
En av få saker som verkligen låter lovande är att vi verkar få gehör för den svenska linjen att det i Sverige är naturligt med buskar och träd i betesmarker, vilket inte är fallet i resten av Europa. Ni minns kanske att vi för några år sedan ”tappade” en massa betesmarker, eftersom de inte innehöll bara gräs. Länsstyrelsens handläggare fick plötsligt den gamla sovjetiska straffkommenderingen att räkna träd. Om än ej i Sibirien… Nu kan det dock bli ändring igen, vilket är positivt för mångfalden och viltet. Kunde man sedan bara få EU att acceptera mer eller mindre temporära vattensamlingar också, så kunde man nästan bocka av betesmarkerna. Fuktiga och översvämmade partier av gräsmarker är extremt viktiga, och faller tyvärr inte heller in under vad EU anser ska finnas inom vad som klassificeras som betesmark. Återstår dock förstås att stävja hävdhysterin, som fortfarande finns kvar på sina håll. Det är dock främst ett informationsproblem.
Mycket arbete återstår innan det finns ett färdigt förslag till ny jordbrukspolitik, och i dagsläget är det nog ingen som tror att det kommer vara klart till 2014. Istället är det 2015 som nämns, och en del olyckskorpar kraxar 2016… Under tiden arbetar förmodligen tusentals människor stenhårt med dessa frågor. Tänk om man skulle strunta i stödperioder, och istället revidera politiken allt eftersom, och bara när man anser att det behövs? Det vore inte enkelt att få till detta, men man skulle slippa att hela tiden sjösätta halvfärdiga förslag, som man sedan tvingas lappa och laga för att de inte fungerar. Och det skulle garanterat bli billigare…
