Andförvaltning över alla gränser
Förra veckan var Jägareförbundet värd för en forskarkonferens på Öster Malma, där vi diskuterade effekter av klimatförändringar och förvaltning av sjöfågel längs flyttvägar. Inom ramen för sammanslutningen Nordic Waterbirds and Climate Change (NOWAC) träffades ungefär 45 representanter för forskarsamhället, myndigheter och förvaltare. Därmed diskuterades inte bara förvaltning över nationsgränser, utan det skedde dessutom gränsöverskridande mellan forskare, jägarorganisationer, fågelskyddsorganisationer och myndigheter.
Förvaltning av flyttande populationer kräver att man tar hänsyn till flyttvägarna och hur de ändras. Våra gräsänder flyttar exempelvis allt kortare. Foto ©: Fredrik Widemo.
Det är långt ifrån självklart hur man ska förvalta populationer som häckar i Norden och övervintrar längre söderut. Tillgång till lämplig häckningsmiljö behöver inte vara vad som begränsar populationerna, utan det kan mycket väl vara tillgång till föda på rastplatser längs flyttvägen eller i vinterkvarteren. Skall andra länder lägga sig i hur man förvaltar områden som är viktiga för populationer som man bara hyser under delar av året? Hur man skall se på beskattning genom jakt och skyddsjakt i de olika områdena är inte heller helt självklart. Skall vi begränsa vårt jaktuttag för att andra ska kunna beskatta populationerna längre söderut?
Ett av de första exemplen där man nått en god bit på väg mot en så kallad ”flyway management” är spetsbergsgåsen. Den populationen det handlar om här häckar på Svalbard, men ställer till en hel del problem för bönderna i Norge där den rastar. I Trondheimsområdet bedrivs därför skyddsjakt. I Danmark bedriver man allmän jakt på spetsbergsgåsen, medan den är helt fredad i övervintringsområdena i Holland och Belgien. Och där nere har man synpunkter såväl på skyddsjakten i Norge, som på den danska jakten. Nu har forskare och myndigheter, tillsammans med jägar- och fågelskyddsorgansationer, diskuterat sig fram till en förvaltningsplan som spänner över hela flyttrutten.
Det är nog ingen tvekan om att vi kommer att få se mer av ”flyway management” framöver. Eftersom änder och gäss uppenbart ändrar sina rast- och övervintringslokaler i och med klimatförändringarna kommer vi dessutom behöva ha en adaptiv förvaltning över nationsgränserna. I fallet med spetsbergsgåsen så har jägarnas organisation FACE och ornitologernas BirdLife arbetat aktivt med frågan och med samma mål för ögonen: en förvaltningsplan med acceptans från alla aktörer. Detta är framtidens melodi, och det är viktigt att kunna visa fram lyckade exempel på förvaltning i samförstånd för att nå längre även med andra arter.
Mötet på Öster Malma uppskattades mycket av deltagarna. Jag är helt övertygad om att vi stärkt vårt anseende gentemot andforskarna och fågelskyddsorganisationerna genom vårt engagemang och vår kompetens inom förvaltning och viltövervakning. Vi har därmed fått bättre möjligheter att påverka förvaltningen av änder och gäss. Åtminstone när det gäller förvaltningen över nationsgränserna. Tyvärr deltog dock varken NV eller SOF i mötet, trots att NV var med som finansiär.
