Tung dag på jobbet…
Det är inte enkelt att sortera tankarna och komma igång med arbetet idag. Hela tiden dyker tankarna på fredagens mycket tragiska händelse upp i huvudet. En av våra eftersöksjägare kördes ihjäl, ute på uppdrag. Mailbox och mobilsvar svämmar över av ledsna och förtvivlade frågor, funderingar och inte minst ett behov av att beklaga det som hänt. Sorgen är stor och vi är nog många jägare runtom i landet som nu tänker på de nära och kära till den ihjälkörda kvinnan.
Givetvis dyker det också upp en massa funderingar på om vi kunnat göra något för att undvika olyckan. Polisen utreder det hela och vi får väl avvakta utredningen innan vi drar några definitiva slutsatser om vad vi kan förändra eller förbättra. Vi vet dock att man använde mer skyddsutrustning än vad som krävs och dessutom var flera på platsen, så eftersöksekipaget har inte varit försumliga, det återstår att se om bilföraren gjort något fel. Kanske var det helt enkelt bara en lång rad olyckliga omständigheter som fick så tragiska följder?
I vilket fall som helst så råder det ingen tvekan om att det blivit såväl farligare som otrevligare att arbeta längs våra vägar i mörker och elände. Det vittnar många eftersöksjägare, vägarbetare samt poliser om. Det blir allt svårare att få folk att sakta ned. Enligt polisen hjälper knappt roterande blåljus längre. Vi har äntligen de nya skyddskläderna på väg ut till eftersöksjägarna och vi skulle kunna pressa på ännu hårdare för att få mer skyddsutrustning. Problemet är att de flesta som använder de ”stora” paketen idag ofta får dem helt sönderkörda, så stor effekt har de… Vi har redan idag också möjligheten att kräva handräckning av polisbil om vi bedömer situationen som farlig, kanske ska vi bli ännu bättre på att nyttja detta? Vi har också en stor satsning på utbildning för våra eftersöksjägare i ”arbete på väg” på gång. Men, kommer detta att hjälpa? Kan vi helt eliminera riskerna med utrustning och utbildning? Jag tror tyvärr inte det.
Vi ska nu göra allt vi kan för att försöka minimera riskerna för våra tappra eftersöksjägare. Många skriker nu och annars på bojkott. Det vet vi inte fungerar. Man har försökt minst 20 gånger senaste åren med eftersöksbojkotter men det faller alltid på plikttrogenheten och omsorgen om det vilda hos våra eftersöksjägare. De kan inte med att veta att vilt lider i våra skogar för att vi strejkar. Precis så plikttrogen var också kvinnan i fredags kväll. Hon ryckte ut i mörker och elände för att förkorta en älgs lidande. Skänk nu alla en tacksamhetens tanke till henne och de cirka 8000 andra eftersöksjägarna som i ur och skur, ofta ensamma, strävar på där ute i mörkret för att förkorta vilts lidande.
Sist men inte minst, tveka aldrig att påminna ”vanliga” bilister om vad vi sysslar med där ute i vägkanterna. Vi tar hand om samhällets och bilisternas dåliga samveten efter att de skadat vilt. Då är vi tamigtusan värda några sekunders uppmärksamhet i form av sänkt hastighet och lite hänsyn nästa gång man ser en reflexväst i billyset.
Avslutningsvis vill jag bara än en gång beklaga det inträffade och be er alla skänka kvinnans anhöriga, nära och kära en tanke. Vi har förlorat en mycket kompetent eftersöksjägare och hundmänniska i våra led. Tomrummet blir stort.
Nichlas jag tror alla jägare i hela landet tänker på den förolyckades familj och på Dig
och jag hoppas att många icke jägare ochså skänker er sin tanke
Fruktansvärt att sånt kan hända. Eftersökare är en oerhörd tillgång för oss bilister och även för viltet. Har nyligen råkat ut för en älgolycka där det gick bra för oss, skapligt för älgen och mindre bra för bilen. Eftersöket som gjordes i mörker och regn var allt annat än lätt. Pratade några dagar efter med eftersökaren och de kunde meddela att älgen troligen klarat smällen i vindrutan tack vare att den befann sig i luften vid kollisionen. Lika tur hade tydligen inte den olycksaliga kvinnan. När man står där vid vägen och ser, hör och känner bilarna bara dåna förbi så undrar man hur många förare som överhuvudtaget ger viltet och andra människor vid vägen någon som helst tanke. Hoppas inte detta händer igen.
Det är hemskt att en mäniska skall sätta livet till för att folk har så fruktansvärt brottom
när man dessutom inte tjänar någon tid på att köra för fort
I Västra götaland kan man nog glömma att få hjälp av någon polisbil inom rimlig tid
Daniel du ifråga sätter om man behöver vistas på vägbanan eller dess omedelbara närhet
enligt mina erfarenheter så börjar eftersöket just där ibland får man söka av flera hundra meter innan man hittar platsen där djuret påkördes Om någon markering överhuvet taget är uppsatt så kan det ändå skilja många meter till platsen där djuret försvann fins inget blod eller hår så måste man söka av den sträckan med hunden det skall inte stora felsteget till när bilar o lastbilar susar förbi i 100 km inte mer än en halvmeter från benen innan olyckan är ett faktum
ni på Sjf har ett tuft jobb för att få till en bätre säkerhet för eftersöksjägarna
Vi har ju så många sammarbetsparter i nationella viltolycksrådet TEX vägverket dom har på alla stationer jour personal ut med en lastbil med påkörnings ramp och saftblandare försäkringsbolagen som ingår kan nog pröjsa en rejuäl summa för att sådana fordon skall finnas till hands Vi har inte råd att mista fler mäniskor på detta sätt mäniskor som med risk för sitt eget liv söker förkorta lidandet för påkörda djur
Daniel jag hoppas o tror att Sjf gör allt i sin makt för att inte detta skall behöva upprepas
Nichlas vi är många som tänker på dig och dom anhöriga och jag förstår vilken fruktansvärd upplevelse det måste varit för dig MVH Tommy Olsson
Det är helt fruktansvärt att det ska behöva hända nåt sånt här..
Hörde nån som sa att vid vägarbeten utomlands ( vet ej vart) så fick bilisterna 3 ggr så mkt i böter om de körde för fort?
Kan man inte ha sänkt fart-skylt? Om det inte redan nu finns? Och sen får poliserna vara med mera ( om de nu har resurser till detta) Och stå med kamera för att visa att det är allvar!
Kan inte förstå hur människor kan vara så oaktsamma om andra människors liv! Men man ser det varje dag tyvärr.. :(
Hoppas man hittar en bra lösning.. man kanske helt enkelt ska stänga av vägarna när eftersöket håller på? Vilket säkert tyvärr inte skulle funka, men säkerheten är ju så viktigt..
Sänder många tankar till hennes familj!
Mvh Maria
Nichlas: Starkt av dig att orka berätta vad som egentligen hände. Jag hoppas du får den hjälp och det stöd som du behöver. Det här måste vara värsta sortens mardröm…
Jag tror som du att vi riskerar att lura oss själva lite med att hänga på oss mer reflexer och lampor. Idag jobbar Trafikverkets personal nästan uteslutande med fysiska skydd. Dvs rena hinder. Jag tror vi ska snegla på det också. Finns minsta risk och vi absolut måste vara i vägområdet så ska vi nog vara tydligare med att då krävs en trafikassistansbil eller polisbil. Jag tror också att vi måste fundera över hur vi som eftersöksjägare jobbar. Måste vi finnas i vägområdet över huvud taget?
Återigen, tack för din redogörelse Nichlas och jag hoppas du orkar komma igen i eftersöksorganisationen, vi behöver dig. Ring om du vill prata, annars syns vi väl om någon vecka.
Telefonen ringer det är den kvinliga eftersöksjägaren som ringer, hon behöver hjälp med en spårhund, det har varit en älgolycka på väg 26/47, det är klart att jag kommer och hjälper en vän.
Jag packar min bil med hund och utrustning, jag kör upp till väg 26/47 som är hårt trafikerad det är dubbelt så mycket trafik än vanligt för att dom har stängt av väg 195 och leder den trafiken på 26/47.
Jag kommer fram till 26/47 och ser att att hennes bil står med varningsblinkers på en busshållplats, jag kör och ställer mej framför hennes bil och kliver ut för att prata med henne , hon kommer fram till mej och hon har en riktig reflexväst på sig( vi i habo- kresten har egna riktiga framtagna reflexvästar, eftersom vi inte har fått ut någon från polisen ännu).
Hon säger att olyckan var ca 200 meter längre fram på vägen och att platsen ska vara utmärkt, dom hade sett älgen gå från olycksplatsen och lagt sig på ett gärde sedan hade
räddningstjänsten lyst på älen och den gått i väg.
Jag flyttar min bil och ställer den på ett gärde ca 10 m längre fram där man kan stå i lugn och ro och sätta på sig sin utrustning, västar, gps och pannlampa (silvan alpha 6).
Hon frågar mej om hon ska följa med som skytt, ja gärna säger jag det är alltid bra att vara två om det händer något säger jag, och min hund är ganska het när man spårar så nära en olycka.
Vi står säkert i 3-4 min innan vi kommer över vägen för det är så mycket trafik.
Vi kommer över vägen och går mot trafiken , jag i diket och och hon i gruset innaför assfalten, med västar och alla lampor tända. Vi går och småpratar och hon säger att platsen är uppmärkt och den ska ligga här framme. Vi ser att det glittrar längre fram på vägen och vi förstår att där måste smällen ha varit. Vi kommer ytterliggare lite längre fram, då säger jag att där ligger en älg( det ligger en död älg i diket) samtidigt som jag säger det så hör jag en smäll och ser att den kvinnliga eftersöksjägaren kastas upp i luften, hon faller ner och vapnet skrammlar till , jag skriker och hon ligger livlös på marken hon rör sig inte.
Jag tror att i detta fall så hade endast polisbil med blåljus hjälpt att få ner farten,
och att få bilisterna uppmärksamhet,vi måste alltid utgå från att vi inte syns!!
Jag tycker att det ska vara obligatoriskt att ha med polis på de större trafikerade vägarna och att vi som eftersöksjägare inte får börja ett eftersök om inte polis finns på plats. Jag tycker att det är deras skyldighet att vara på plats.
Tälten som vi ännu inte fått ut, kan vi använda på mindre vägar. Jag tror inte att de hjälper på större vägar .
Det måste bli en ändring på hur vi jobbar!!
Detta får inte hända igen!!!
Mina tankar går till hennes familj
Det är inte någon utredning färdig ännu så att säga att det inte var försumlighet hos eftersöksekipaget är nog lite för tidigt att avgöra vi jägare har inte fått någon respons av vare sig polis eller allmänhet på ett bra tag behöver man ha tag på en polisbil här i Uddevalla eller Strömstad får man beskedet att vi har en bil men den är i Bengtsfors och kan inte komma
Det är ytterst beklaglig att vi mist en eftersöks jägare bara pga av att folk inte kan tänka sig för eller lugna sig en smula när dom ser mäniskor och djur på vägen
Skydsutrustning på väg det beskedet har jag fått i två år och jag tror inte på rödluvan o vargen heller Bojkott av eftersöksjakten skulle inte fungera har du nått alternativ till det som fungerar
i så fall är det snart dags att plocka fram det
I praktiken kan vi tyvärr inte lita till att få hjälp av Polis om det inte gäller riktigt stora och hårt trafikerade vägar. Bättre skyddsutrustning är ett måste. Det som enligt egen erfarenhet har gjort störst verkan är ”varningstälten”. Det är dock endast ett fåtal som har tillgång till dessa. Att två jobbar ihop skulle förenkla och även göra själva eftersöket lättare. Det är bättre med färre välutrustade eftersöksjägare/eftersöksekipage än många med dåligt skydd. Den tragedi som nu har hänt får ej upprepas.
Martin: Vi har tittat på olika varianter av blinkande eller fast ljus i några år nu. Problemet är att vi rent objektivt kan mäta bara en marginell, och minskande, effekt av denna typ av skyddsutrustning. Vi ska fortsätta titta på den typen av lösningar även om just blått ljus kräver en del föreskriftsförändringar, idag är de förbehållna akuta ärenden för polis, brandkår och ambulans. Finns tillochmed reglerat i EU-direktiv, vilka inte alltid är enkla att förändra…
Det stora problemet är att vi ser en förändring i attityd och beteende hos bilisterna. Varningsanordningar av alla de slag har allt mindre effekt. Då återstår i min värld fysiska skydd eller förändrat beteende. Det sistnämnda är nog det enklaste att förändra. I praktiken skulle man kunna tänka sig att en eftersöksjägare i princip aldrig behöver vara på vägen. Leta spår eller skadade djur kan man göra från skogskanten och när viltet i diket är avlivat är eftersöksjägarens uppdrag slut. Det jag själv upplevt som det farligaste arbetet är när viltet är avlivat och ska bort ifrån vägområdet. Det är i strikt mening inte eftersöksjägarens jobb och kanske ska vi bli tydligare med att detta får andra, bättre rustade människor, ta hand om. Vi har dock alltid den där förbannade plikttrogenheten som spökar i bakgrunden. ”Jag kan väl ändå dra undan rådjuret när jag ändå är här…”
Sven och Mikael: Givetvis är det helt oacceptabelt att i föreskrift kräva utrustning som inte finns. Det har vi nog påpekat några gånger. Problemet är att vi inte råder över vare sig polisens upphandlingsavdelning eller ekonomi. Jag tror säkert ni har observerat att det finns en ganska häftig diskussion om polisens resurser och prioriteringar. Vi gör vad vi kan för att framhålla eftersöksarbetet men det är inte alltid enkelt i konkurrens med brottslighet och terrorism som ska bekämpas. Utrustningen finns nu framme, på tok för sent, men ändå.
Det är lätt astt kräva och framhålla, betydligt svårare att genomföra. Ersättningen till eftersöksjägarna krävde och jobbade vi med i 12 år innan den blev verklighet. Det är tyvärr den tidshorisont vi ser i de allra flesta förändringsarbeten som inbegriper myndigheter idag.
Vad gäller riskanalyser och arbetet på väg så har vi precis färdigställt ett nytt arbete med nytt utbildningsmaterial tillsammans med Trafikverket. Om man ska ingå i eftersöksorganisationen efter nyår ska man ha genomgått utbildningen.
När det gäller arbetsgivar- och arbetsmiljöansvar så utreder Rikspolisstyrelsen detta. I avvaktan på detta har Jägareförbundet, som enda organisation, gått in och försäkrat såväl hundar som folk i organisationen.
Vi kan heller aldrig företräda alla eftersöksjägare till fullo. Helt enkelt eftersom det finns lika många viljor som det finns eftersöksjägare, cirka 8000 stycken. Nu prioriterar många säkerhetsaspekten, innan denna tragiska händelse låg fokus för de allra flesta på helt andra frågor. Ett enkelt exempel: I norr vill man ha ersättning för skoter, som är ett vanligt verktyg i eftersöken. I mellansverige vill man ha möjligheten att åka ut många på eftersöken pga vargen och i södra Sverige prioriterar man ofta ersättningen, skattefrågor och nu säkerheten.
Jag hör ofta att jag inte företräder jägarna fullt ut och det är sorgligt. Vi gör allt vi kan men det man lätt glömmer är att med ersättningen kommer också ett ökat ansvar och ökade krav. Det är bara att acceptera. Vi ska också komma ihåg att detta är en frivillig verksamhet. Vi kan ställa hur många och hårda krav som helst men omvärlden kan alltid försvara sig med att vi inte behöver om vi inte vill. De vet också att hoten om bojkott är tomma ord. Det absolut vanligaste samtalet idag till såväl oss som polisen kommer från frustrerade eftersöksjägare som inte får vara med i organisationen. Vi har helt enkelt ett taskigt förhandlingsläge och vi ska komma ihåg att endast hälften av eftersöksjägarna idag tar ut någon ersättning över huvud taget, så viktig var den för många…
Mer säkerhetsutrustning hade med stor sannolikhet inte förhindrat denna olycka. Kanske hade en närvarande polisbil gjort det, den möjligheten finns redan idag. Vi ska nu avvakta utredningen och se om något kan göras annorlunda. Jag kan bara konstatera att den säkerhetsutrustning som finns utdelad används mycket sparsamt, då kan vi ställa oss frågan om ännu mer utrustning är lösningen? Vi har bara en liten påse pengar, det gäller att fördela dessa pengar på det bästa sättet.
Låt eftersöksjägarna själva få använda blåljus eller liknande.
Härmed framför vi vårt deltagande till vår kollega som har förolyckats!
Det är alltid lätt att vara efterklok när något inträffat.
Faktum är att vi har vid åtskilliga tillfällen påpekat och lyft frågan om säkerhet på väg.
Riskanalysen i detta är inte utarbetad och saknar idag stora brister!
Är vi rättslösa i säkerhetsfrågan.
Viket ansvar har vår uppdraggivare/arbetsgivare!
Är detta anmält till Arbetsmiljöverket för utredning om arbetsplatsolycka. Om inte. Varför!
Hur tolkas anställningsformen/uppdraget, då staten anställer oss liknande projektanställning där lön/ersättning utgår!
Läs Naturvårdsverkets och Rikspolisen författningssamling under Nationella viltolycksrådet. Där står det vilken utrustning som skall användas. Vem har fått ut denna och är den tillräcklig för arbete utmed väg!
Dessa föreskrifter daterades 2010.07.22 och träder i kraft två veckor efter att det utgår från tryck. Vad finns utrustningen?
Vad har Jägarförbundet gjort för oss eftersöksjägare för att detta skall fungera!
Från jägarhåll har vi påtalat vikten av att, klara tydliga regler skall precenteras samt att erfoderlig utrustning skall tas fram.
Fråga har lyfts vid samtliga möten, men resultat uteblivit.
Här känner många att man ignorerats fullständigt.
Ett entreprenadföretag som arbetar utmed väg. Har helt andra regler att följa än dom som vi ska följa. Hur kommer det sig!
Fråga vi jägare ställer oss är!
Hur kan man fatta beslut om nya regler för eftersök, när det visar sig att man inte har tagit fram utrustning för detta. Här skickas det ut mossgröna kepsar med tre små lampor i till eftersöksgrupperna! Det är 30 år sedan vi jägare lärde oss att det är röda reflexkepsar som gäller. I dag använder vi reflex västar under ordinarie jakt för att öka säkerheten. Vi är många som är mycket bekymrade!
Vi ställer krav på att denna tragiska händelse utreds på ett sådant sätt så att detta inte händer igen.
Klara föreskrifter om hur vi ska gå tillväga framöver.
Polisens roll i vårt gemensamma uppdrag.
Jägarförbundet skall representera sina jägare fullt ut i frågan, vilket vi idag inte känner!
Till övriga kollegor ute i landet ställer vi frågan!
Tycker ni att det är orimligt att vi ställer krav på säkerhet både mot oss själva samt trafikanterna.
Det är ju så att det är vi som sitter inne med kunskapen om hur eftersöken skall genomföras.
Vi vill ha svar på dessa frågor!
Mvh Mikael Hardarsson. Sven Karlsson.
Redan idag finns möjligheten att begära ”polishandräckning” (med blåljus) om man bedömer att det behövs för att kunna agera säkert vid olycksplatsen. Ingen kan någonsin tvinga en eftersöksjägare att ge sig ut ensam om situationen är farlig. Det är tillochmed så att polisen själva SKA följa med ut om olyckan skett på E-väg eller annan starkt trafikerad väg.
Nu är det lätt att ”gömma” sig bakom detta men vi vet alla att det inte är lätt att få ut en radiobil en fredagskväll som i det aktuella fallet. Vi får alla rannsaka oss själva och kanske bli lite tuffare i våra krav och önskemål gentemot polisen. Viltets lidande är viktigt men vårt eget väl och ve är faktiskt viktigare. Vår största tillgång men också fara i detta arbete är vår plikttrogenhet och starka vilja att förkorta ett vilts lidande. Jag tror vi alla som sysslat med eftersök ibland tagit risker och ”genat lite i kurvorna” för att snabbt kunna avliva. Nu var det nog inget onödigt risktagande som låg bakom denna olycka men nästa gång kan det vara min eller din tur. Låt oss tänka till en extra gång och vara lite försiktigare framöver.
Ja det är mycke beklagligt det som har hänt, men jag har faktiskt tagit upp problemet med ansvarig polis i västra götaland. Om inte polispatrullen stannar kvar till djuret är hämtat, då fick jag det svaret, att då ska du ta namnet på dom poliserna så ska jag ta ett samtal med dom för dom ska stanna kvar tills vägen är fri.
Det är ju när man ska hämta älgen på en starkt trafikerad väg som man behöver hjälp av polisen,jag hoppas att polisen får sådana direktiv så dom stannar kvar tills djuret är borttaget.
Svar till Kennet: Arbetsmiljöansvaret måste ligga på polismyndighet då det idag råder ett anställningsförhållande mellan polisen och eftersöksjägarna (vi får numera ersättning av polisen för att utföra ett eftersök och vi måste också vara godkännda av polisen). Det är väldigt sorgligt att det ska behöva hända en så tragisk olycka men nu måste vi se till att detta inte upprepas. Större trafikerade vägar ska vara = att polisen med blåljus är närvarande vid eftersök.
Det är ju fruktansvärt det som hänt, enda sättet att vara riktigt säker är nog att stanna hemma men det går ju inte!! Tror att enda ”skyddsutrustningen” som hjälper är om de så kallade ”vanliga bilisterna” kan förmås att vara uppmärksamma på vad som händer längs vägkanterna och tänka på den/dem som arbetar längs våra vägar. Man behöver inte ha så förbaskat bråttom att man riskerar andras liv och hälsa.
Det är ju lite samma sak när jag saktar in/stannar för att släppa över vilt på vägen, då kommer ofta någon ”dåre” som blinkar irriterat med helljuset för att man stannat och sedan bara blåser förbi – märkligt att de här allt som oftast klarar sig undan smällarna.
Detta är blir ytterligare ett argument för att staten får ta hand om eftersöken själv och anställa personer för detta arbete. Då finns det någon som åtminstone ska ha ett arbetsmiljöansvar. Vem har det nu när något görs frivilligt?