Jaktens framtid

Det kan inte hjälpas, men så här års har jag lätt att bli positiv! Kanske är det en kvarleva från min uppväxt söderöver eller också är det så att man inte är så negativ i Norrbotten som det ibland framställs!? Jag var i alla fall ledig någon dag i slutet på förra veckan för att begå årets fågelpremiär. Med en skällande fågelhund som börjar fungera riktigt bra, en hyfsad tillgång på fågel och trevliga skogar att röra sig i kan det inte bli så mycket bättre. Två dagar tillbringade jag ensam med hunden och det blev både trevliga stunder och fågel i säcken.

 Att upptäcka fågeln är en utmaning för en ny jägare. Ser du fågeln?

Lördagen var vi också ute i skogen, men nu inte på egen hand. Nu var det dags för ungdomsläger och ”prova-på jakt”. Ungdomar både över och under 15 år (gränsen för uppsiktsjakt) och ett antal hundförare med spetsar och stående fågelhundar samlades en tidig morgon i skogarna utanför Arvidsjaur. Vädret var hyfsat om än lite i varmaste laget. Själv var jag hundförare åt två pojkar som var nyfikna på jakt med skällande hund. En gammal nog att uppsiktsjaga, den andre hade någon månad kvar och var bara med för att titta på. Att se en ung jägare efter en ansmygning på ett ståndskall på orre där fåglar har flugit och man nästan har kommit till skott är en speciell upplevelse. Reaktionen på ansmygningen och spänningen syns i ögonen även då fågeln flyger och inget blir skjutet! Det känns som att man kan vara ganska säker på att vi kommer att ha jägare även i framtiden, oavsett vad olyckskorpar säger. Jag tror att småviltjakten har lättare att locka nya jägare eftersom man då får styra över var och hur man går och organisationen inte är så uppstyrd. Däremot så tror jag att även älgjaktlagen kommer att fyllas av nya jägare, men här måste vi göra mer för att göra jakten mer tillgänglig och lägga dispyter åt sidan och trivas i skogen på samma sätt som småviltjägarna gör! Hur gick då dagen för ungdomarna? En hel del ståndskall av spetsarna, en hel del fågeltagningar av de stående hundarna och någon fågel fälld. Efter många kilometer i fötterna och mat i magen så for ungdomarna hem nöjda med dagen och efter vad som har hörts i efterhand så diskuteras det nu hemma med föräldrarna vilken hund man ska köpa!

Lite rast efter några nervpirrande ansmygningar på ståndskall

Vad kan man dra för lärdom av en sån här dag? Att det är viktigt att låta ungdomar prova på olika jakter! Det kanske inte räcker att pappa eller mamma är älgjägare om deras barn hellre vill jaga fågel eller hare men aldrig får chansen att inse det! Det som behövs är inga stora överväldigande ungdomsläger utan möjlighet att disponera mark och någon intresserad jägare som kan vara med och visa vägen. Mer än så krävs inte för att frälsa en ungdom, vilken jaktform det är spelar mindre roll. Har de fått smak för jägarlivet kommer de så småningom att hitta ”sina” jakter.