Oenighet i gott samförstånd
Nu är det dags för slutspurten i de lokala samråden inför höstens älgjakt. Dessutom slutspurten på denna typ av samråd överhuvudtaget eftersom systemet kommer att se delvis annorlunda ut till nästa vår. Exakt hur det ser ut vet ingen riktigt idag, men grunderna i den nya förvaltningen bygger i alla fall delvis på dagens system med samråd mellan jägare och markägare så helt nytt blir inte allting i alla fall. Under de år jag har jobbat med samråden och för- och efterarbeten så slår det mig att man inte alltid är klar över vad samråd egentligen innebär. Att man ska sträva efter samsyn är en bra utgångspunkt. Att man till varje pris ska komma överens är däremot något helt annat! Därför känns det bra att man från vissa håll nu hör att man från bägge sidor konstaterar att man har haft ett bra och konstruktivt samråd, men man kom i slutändan inte överens. Det är just den respekten för varandras åsikter som kan leda det fortsatta arbetet framåt även in i den nya förvaltningen. Vissa år har det framförts synpunkter på att Länsstyrelsen i alla lägen beslutar efter markägarnas förslag så det är ingen idé att vara oenig. Problemet i det läget är att man inte kan hävda att man tycker olika om man är enig i protokollet vilket gör att det kan bli svårare att få en fortsatt dialog med jaktlagen.
Man kan ha synpunkter på beräkningsmodeller, detaljkrav och grundmaterialet som leder fram till de önskemål man har. Det gäller från bägge sidor om bordet. Men om man kommer så långt att man kan resonera om vad man tycker och varför så tror jag i längden att förvaltningen av älg blir bättre. Att antalet oeniga samråd i Norrbotten i år är fler än tidigare ser jag alltså inte som något större problem, så länge oenigheten kan förklaras och respekteras! Sen är det nu upp till viltförvaltningsdelegationen att för första gången på allvar fundera över denna fråga. Självklart måste de oeniga samråden analyseras och nivåer sättas efter tillgänglig fakta. Inte en helt enkel uppgift eftersom de som borde ha detaljkunskapen inte kom överens. Att göra det enkelt för sig och säga att man beslutar enligt det högsta förslaget och ”låter jägarna ta ansvar för att avsluta jakten i förtid om tilldelningen är för stor” är ingen lyckad lösning. Ska delegationen ha ett reellt inflytande över förvaltningen så måste de våga ta beslut eftersom det är vad de är satta att göra. Själva idén med en licenstilldelning är att den ska vara gränssättande för avskjutningen, en hög nyttjandegrad i sig kan alltså inte vara fog för en höjning till kommande säsong.
Nu ska jag skicka in alla protokoll till Länsstyrelsen efter genomläsning och sammanställning, sen blir det några dagars påskledigt. Må vårsolen lysa över er alla!
