björnen går ur idet

Enligt gammal beprövad kunskap så är det på Tiburtiusdagen, alltså den 14 april, som björnen ska lämna idet. Själv föddes jag den dagen och döptes till Björn, även om mina föräldrar har intygat att de inte hade en aning om detta med när björnen anses vakna. Det får vara hur det vill med det, men från och med idag borde alltså jag vara något mer pigg och alert om det ska stämma. Vädret ger ju onekligen hopp och den norra delen av landet är nu en betydligt ljusare plats än mitt och syd! Den senaste veckan har tillbringats på mer eller mindre resande fot och hantering av frågor som ligger vid sidan av både älg och rovdjur (nåja, nästan i alla fall). I den förtroendevalda organisationen ersätts krets- och länsårsmöten med att de valda ombunden ska förbereda sig för Svenska Jägareförbundets årsstämma. Där ska mycket formalia avhandlas, men formalia som lägger grunden till hela organisationen! Verksamhetsberättelser ska läggas till handlingarna, styrelse och andra poster ska väljas och inlämnade motioner ska behandlas och styra kommande års verksamhet på olika nivåer. Alla kanske inte tycker att den formella delen av föreningslivet är så upphetsande, men utan den blir det svårt att känna trygghet i att vi har ett tydligt stöd för vad vi säger, oavsett på vilken nivå inom organisationen vi gör det.

Ibland får man en känsla av att man ser ner på den ibland lite tröga hanteringen med motionsskrivning, årsmöten i tre led (krets, län och riks) innan man kommer igång med att arbeta med en fråga. Med dagens mail, web och twitter så vill man ha kortast möjliga tid mellan tanke och handling. I vissa frågor går det självklart att snabba upp processen men inte vad gäller allt. Lika ofta hörs kritik för att frågorna inte är tillräckligt förankrade i organisationen, att frågor hanteras för fort. Det är en inte helt enkel balansgång att ta sig fram mellan snabb hantering och välförankrade beslut! Att läsa motioner till en årsstämma är också intressant eftersom det ger en bra bild av vad som engagerar våra medlemmar runt om i landet. Att rovdjuren fortfarande är en viktig fråga är självklart. Andra motioner handlar om ungdom, jakttider, vapenfrågor och fjälljakten m.m. Sen tillkommer motioner som mer har internpolitiska dimensioner.

Man kan självklart ha synpunkter på antalet motioner och vad de handlar om men det är en intressant tanke att fundera på hur många diskussioner och tankar som har lett fram till att motionerna formulerades och skrevs ner för att skickas till jaktvårdskretsen. Kretsstyrelsen har tittat på dom och lämnat yttrande inför kretsårsmötet. De moioner som går vidare granskas av Länets styrelse och årsmöte. På bägge nivåerna sker någon form av gallring. Alla motioner är ju inte menade att nå hela vägen upp till nationell nivå utan kanske handlar om konkreta planer för just den egna kretsens verksamhet. Andra frågor rör enbart den egna länsföreningen. De som är riktade till riksnivån skickas vidare från länsföreningens årsmöte om länsårsmötet delar motionärens synpunkter. Oavsett vad man tycker om motionshanteringen och om man delar motionärernas synpunkter eller inte så är det ett imponerade engagemang från medlemmar och förtroendevalda!

Nästa steg i föreningslivet kan ställa till problem, nämligen att inse att egna förslag inte får gehör utan lämnas utan åtgärd. Att då acceptera det och fortsätta arbeta mot gemensamma mål är inte alltid lätt, men en förutsättning för fortsatt framgång. För oavsett vad man tycker i enskilda frågor så är den här organisationen framgångsrik och det beror på engagemanget hos både medlemmar, förtroendevalda och alla de som jobbar inom förbundet. Det kanske är så att jag tillhör en äldre generation men jag känner faktiskt att formalian i föreningslivet ger en trygg grund att stå på.

Sen hoppas jag självklart också att man tar sig tid att ge sig ut i terrängen mellan varven också, även de som är engagerade förtroendevalda. Häruppe i norr börjar sjöarna så smått bli isfria och det är dags att ge sig ut och se efter hur bävrarna har det…

Dela