Vill någon ha älgregioner???
I förra veckan bloggade jag om älgskötselområdenas betydelse för att verkligen förankra förvaltningen lokalt hos dem som står för utförandet: jägarna. På samma sätt som man på några håll försöker göra våld på grundtanken för den lägsta förvaltningsnivån i det nya systemet driver man nu på för att även förändra nästa nivå, dvs. förvaltningsområdena. Bolaget Holmen jobbar intensivt för att skapa förvaltningsområden som är betydligt större än som var tänkt. Vi löper därmed stor risk att tappa de lokala inslagen i förvaltningen, och kan komma att landa i ett system som är minst lika trubbigt som idag. Skillnaden är att idag sköter en statlig och opartisk myndighet (länsstyrelsen) den trubbiga förvaltningen, vilket inte blir fallet i det nya systemet…
Låt oss börja med att slå fast något som all praktisk erfarenhet visar: jaktlagen måste känna sig delaktiga för att förvaltningen skall fungera. Mål och planer måste dessutom kännas relevanta. På skötselområdesnivån handlar det såväl om att kunna förmedla förvaltningsmålen från viltförvaltningsdelegationer och förvaltningsområden i en konstruktiv dialog, som att skapa ett underifrånperspektiv där vi jägare kan ge vår syn på förvaltningen. För att den här kommunikationen ska fungera kan inte skötselområdena vara för stora. Välavvägda skötselområden medger dessutom att man inom förvaltningsområdena flexibelt kan anpassa sig till lokala förhållanden, när det gäller älgstammarnas storlek, markens beskaffenhet, tillgången till foder osv.
Det räcker dock inte med att skötselområdena är lagom stora för att verkligen medge en lokal förvaltning och förankring. Även nästa nivå, dvs. älgförvaltningsområdena, måste vara lagom stora. De ska vara stora nog att hysa en förvaltningsbar älgstam, och inte bestå av ett antal mer eller mindre begränsade delar. Riktlinjerna säger att de i södra och mellersta Sverige ska vara på minst 50 000 hektar, och i norra Sverige på minst 70 000 hektar. Riksdagsbeslutet är tydligt- ”Utgångspunkten bör vara att ett Älgförvaltningsområde omfattar en i huvudsak egen älgstam”. Målsättningen är alltså områden som omfattar en älgstam, inte flera. Förvaltningsområden som hyser en egen älgstam kan med hjälp av mål och planer för de ingående skötselområdena förvalta älgstammen i relation till tillgängliga foderresurser, älgstammens storlek och utveckling, rovdjursstammarnas storlek osv.
En jämförelse av Holmens förslag (röda linjer) och Jägareförbundets (svarta linjer) till uppdelning av Östergötland i älgskötselområden.
Skapar man förvaltningsområden som delas av spridningshinder förfelas dock hela grundtanken. Ett gyllene exempel är liggande förslag om att i Östergötland skapa förvaltningsområden som delas av E4:an. Det kan omöjligt vara relevant att ta hänsyn till fodertillgång eller stammarnas storlek på ena sidan E4:an, för att skapa en balans mellan fodertillgång och älgstammens storlek på den andra sidan. Därmed ska områdena heller inte ingå i samma förvaltningsområde.
Man tappar dock även relevans om man skapar riktigt stora förvaltningsenheter. Det finns förslag från Holmen på att göra ett förvaltningsområde av hela Södermanland. Även om vi bortser från att E4 och E20 begränsar spridningen (vilket man förstås inte kan göra) så är de geografiska avstånden orimligt stora för de relativt stationära, sörmländska älgarna. Det finns självfallet inga biologiska skäl att tro att fodertillgången eller älgstammen mot östgötagränsen i Kolmården ska påverka förvaltningen av älgstammen längs Mälarens södra strand. Därmed ska de inte heller tillhöra samma förvaltningsområde. Vi ser parallella processer till den i Södermanland och Östergötland även på andra håll, exempelvis i Gävleborg, där Holmen vill reducera 20 existerande VFO:n till sex älgförvaltningsområden.
Holmen skriver till länstyrelsen i Gävleborg att ” Markägarfrågan är den stora förändringen i den nya älgförvaltningsorganisationen. Stora ÄFO´n ger en väsentligt bättre tyngd i markägarfrågan eftersom vi kan agera som ”markägaren” och inte enskilda bolag/privatskogsrepresentanter, vilket är helt nödvändigt för att kunna komma längre i frågan än vad vi gör idag.”. Man skriver även att ”Vi vill inte dominera i små ÄFO´n där man med järnhand skall ”köra över” jägarna.”
Nähä? På vilket sätt är det bättre att köra över jägarna med järnhand i några få stora områden, jämfört med flera små? Jag kan försäkra att jägarna inte kommer känna sig mer delaktiga och lyssnade på när man inte ens får göra sina stämmor hörda… men billigare och mer bekvämt blir det, förstås. En stund…
I takt med att enskilda älgars inverkan på andra älgars fodertillgång blir mindre och mindre i växande områden, så blir även inventeringsresultat över genomsnittliga älgtätheter, fodertillgång och skador alltmer trubbiga förvaltningsverktyg. För hela län är det ytterst tveksamt om sådana siffror alls kan användas för att fatta beslut om lämpliga åtgärder för att styra den lokala älgstammen. För län med stor variation i marktyp, fodertillgång eller klövviltstammar kommer det inte fungera alls. På samma sätt blir det svårt att anpassa förvaltningen till förekomst av rovdjur om man har mycket stora förvaltningsområden, där enbart mindre delar av förvaltningsområdena påverkas av en vargetablering.
Vill man att jägarkåren skall ställa upp och och inventera, samt verkligen kröka fingret när älgen dyker upp, måste förvaltningen bygga på delaktighet, samverkan och förtroende. Foto: Fredrik Widemo.
En fungerande förvaltning måste bygga på samverkan mellan olika aktörer, med transparens i beslutsprocesserna och acceptans för målen hos dem som skall utföra förvaltningsåtgärderna. Geografin och biologin begränsar älgarnas rörelser och måste ge grunden för förvaltningsenheternas storlek och utseende från fall till fall. För en fungerande förvaltning är det dock helt nödvändigt att även väga in lokal förankring och delaktighet, dvs. människorna i systemet, när man fattar beslut om områdenas storlek. Allt talar i mina ögon mot att skapa stora förvaltningsområden utifrån administrativa gränser.
Jag kan förstå att det vore praktiskt för bolagen med stora enheter. Precis som för skötselområdena så ger dock större förvaltningsrområden en minskad känsla av delaktighet för jaktlagen. Man får en minskad möjlighet att påverka förvaltningen underifrån, samtidigt som man får mindre möjligheter att kommunicera mål och förvaltningsstrategier till jaktlagen. När man dessutom föreslår förvaltningsområden som spänner över flera helt eller delvis isolerade älgstammar faller trovärdigheten för konceptet och förvaltningen fullständigt. Här måste man väga besparingar när det gäller antalet styrelser man måste bemanna mot effektiviteten i förvaltningen; ingen vinner något på en ny förvaltning som inte fungerar. Bolag som StoraEnso/Bergvik verkar ha förstått vikten av biologiskt relevanta förvaltningsområden; måtte de lyckas att även övertyga Holmen… liggande förslag skulle kunna haverera förvaltningen fullständigt, innan vi ens kommit igång.
Jonas,
stolliga var ordet…
Dito!
Hej Fredrik.
vi inom Sörmland ler lite i mjugg åt Holmens stolliga förlslag eftersom vi redan fastställt gränserna för viltförvaltningsområdet, detta gjordes av viltförvaltningsdelegationen i länet den 7 oktober 2010. Däremot är det oroande att de försöker i omkringliggande län eftersom jägare inte kommer att känna den lokala förvaltningen. När denna känsla infinner sig så tror jag Holmen kommer att upptäcka att ”de som kröker fingret” är de som förvaltar alla viltstammar när det komme till kritan.. Som du nämner så får vi hoppas att mer balanserade skogsrepresentanter kan påverka Holmen i rätt riktning.
trevlig helg, JB
Perra,
som du kanske såg bloggade jag häromdagen om skogens syn på vargen. Där finns det nog noll och inget intresse att ta hänsyn till uttaget av varg när man förvaltar älgen… Tidigare har man slagit sig för bröstet och lyft fram sitt naturvårdsengagemang när det gäller rovdjuren. När man nu upptäckt att jägarkåren självklart justerar sitt uttag blev det inte lika roligt längre, och man beklagar sig. Samt jobbar stenhårt för att man inte ska förvalta angränsande områden till vargrevir eller -län, så att man kan fortsätta jaga även om man får in varg. Jag väntar nu bara på argumentet ”De som vill hålla en högre älgstam där vargen ännu inte finns bereder bara vägen för vargens spridning, binder ris år egen rygg samt sviker sina medlemmars intressen”.
Nu är det viktigt att vi och andra aktörer bevakar frågan, exempelvis i viltförvaltningsdelegationerna.Här har intressant nog faktiskt vi och WWF, SRF och till och med SNF en del gemensamma intressen…
Lars och Fredrik.
Det är skrämmande hur holmen har agerat i Bjuråker-Hassela. Direkt väster om området finns idag två vargrevir (skrälldalen och Havrö) varav ett har producerat valpar under flera års tid. Nu är risken stor att det inom kort bildas ett nytt vargrevir i det aktuella området och med en älgstam på bara 3.2 älgar per tusen ha så betyder det att männsklig jakt blir omöjligt framöver. Det är minst sagt förjävligt på ren svenska!
Rapporten från flyginventeringen finner ni här: http://www.halsingealg.nu/
Martin,
SJF har i många fall arbetat i flera år för att verkligen få till biologiskt relevanta områden som dessutom medger en bra förankring. Detta är en pågende process och man har kommit olika långt i länen. Jag föreslår att du kontaktar länsansvarig jaktvårdskonsulent och frågar dem.
Finns det fler dylika kartor med förslag på hur man vill dela upp områdena? Tänker främst på Västra Götaland och Småland där jag jagar. Har skickat mail till både lokala SJF representanter som till länstyrelsen utan svar…
Håller i övrigt med att man inte får tappa den lokala förankringen i förvaltningen.
Lars,
din beskrivning illustrerar väldigt väl varför vi måste se till att vi inte landar i ett toppstyrt system med begränsad insyn och små möjligheter att göra våra röster hörda. Känner inte jägarkåren delaktighet i hur förvaltningen läggs upp och styrs kommer det inte att fungera… och förtroende är A och O.
Fredrik/
Det du skriver är helt rätt och det är tydligt att vissa företrädare för storskogsbruket vädrar morgonluft. Att det sedan är Holmen som utmärker sig är inte särskilt förvånande. Inom Holmen ÄSO, Bjuråker-Hassela i norra Hälsingland, 170 000 ha stort och med Holmen som dominerande markägaren har under ett antal år ett en medveten nedskjutning av älgstammen bedrivits. Budskapet har varit ”skjut mer, det är för mycket älg”. Älglagen har knotat men varit lydiga (Holmen-arrendatorer) och resultatet i höstas var att det inom stora ytor hittades mycket få älgar. En i december 2010 genomförd flyginventering gav en beräknad medelstam för hela området på 3,2 älgar/ 1 000 ha.
I december 2009 gjordes en liknande flyginventering för ÖsterLjusnan äfo, som omfattar 262 500 ha och gränsar mot Holmen ÄSO i söder. Här finns det många viltvårdsområden där Holmen inte har majoritet.
Resultatet blev en beräknad medelstam för hela området på 6,9 älgar/1 000 ha (ca 1 800 djur). För åren 2005-2009 var tilldelning resp. avskjutning i intervallet 982-1 010 och 931-842 djur och älgobs-statistiken visade på en rätt stabil älgstam vid avskjutningen 3,5-3,2 älgar/1 000 ha .
Nu börjar märkligheterna; helt omotiverat höjs tilldelningen till 2 702 djur (10,2 älgar/1 000 ha) för år 2010, dvs. mer än en dubblering. Vad hade hänt, en osannolikt hög årsföryngring eller vad? Förklaringen var mycket enklare, den Holmen-tjänsteman som drivit på avskjutningen inom Bjuråker-Hassela fanns nu som ordförande i ÖsterLjusnan äso och gjorde ett försök att driva igenom sitt vanliga mantra, ”skjut mer, det är för mycket älg”.
Men nu gick det inte lika enkelt för Holmen att diktera, många av viltvårdsområdena och andra markägar/jaktsammanslutningar vägrade att lyda trots diverse uttalanden från bolaget som kan tolkas som hot; ”om ni inte, osv…”. Bolagstjänstemännens uppträdande var klart olustigt och gick ett antal gånger över gränsen till anständighet.
Vad hände sen? Utan att några förklaringar gavs var en dag avskjutningsmålet plötsligt nedreviderat till rimligare 1300 djur (4,95 älgar/1 000 ha)och sannolikt blev utfallet även för år 2010 kring 900 djur.
Vad kommer nu att hända? Kommer Holmen att fortsätta försöka ”köra över jägarna med järnhand”? Kommer Holmen att fullfölja sina ”om ni inte, osv…”? Eller, kommer Holmen att ändra arbetssätt från diktat till samarbete? En kursändring som gynnar både bolaget, andra markägare, älgar och jägare i längden.