Skogen och älgen
”Från haveri till ny strategi” onekligen en fångande rubrik på ett föredrag som rör vilt och skog. Nu är det ju sällan VILT det handlar om när man pratar med skogsbruksföreträdare utan älg, men nu hade det åtminstone breddats till att gälla allt klövvilt. Platsen var Skellefteå och Skogsstyrelsens stora seminarium. Vid första anblicken på ovanstående rubrik blev jag lite fundersam. Är jag verkligen den enda som inte har förstått den nya förvaltningens storhet? Finns det något i det nya regelverket som faktiskt kommer att lösa problematiken som alla verkar överens om, alltså balansen mellan klövviltet och klövviltets mat? Efter att ha lyssnat så insåg jag att den nya strategin inte var liktydigt med det nya älgförslaget utan mer ett sätt att tänka på älgen i ett större sammanhang. Ett föredrag om klövvilt och skogsbete från en skogsbruksföreträdare som faktiskt ingav hopp om framkomliga vägar så att alla kan bli nöjda (eller relativt nöjda i alla fall) är en ny och positiv upplevelse! Att vi inte låser fast oss i ytterligheter utan kanske till och med kan komma så pass på samtalnivå att vi kan börja samarbeta om sånt som kanske är ännu viktigare, hur kan vi gemensamt driva frågorna om vikten av att nyttja skogen ”på vårt sätt”… Det finns faktiskt de som seriöst hävdar att det mest klimatsmarta man gör är att avfolka landsbygden och se till att alla bor så centralt som möjligt!!! Självklart kommer det finnas mycket som vi inte är överens om även i framtiden, men gårdagen gav definitivt lite positiva vibrationer vilket inte händer varje dag då man pratar älg och skog!
Sen blev det självklart en hel del sagt om det nya älgförslaget också. Vi har det beslut vi har och vi väntar fortfarande otåligt på detaljföreskrifterna från Naturvårdsverket. Jag har tidigare sagt att jag inte är så säker på att systemskiftet i sig löser några av de problem man har pekat på, snarare är jag förvånad över hur lite verktyg det finns att styra och ställa med. Men även här fick jag en mycket bra liknelse att delge andra, det gäller både detta regelverk och kanske de flesta av de regelverk vi omger oss med. ”Se regelverket som sargen och isen i en hockeyrink. resultatet i matchen beror sen på vilka spelare man släpper ner på isen”. Något att tänka på i kommande samtal.
Sen finns det två saker som jag försöker få fram som många inte alltid verkar inse.
– Man kan instifta regleringar som gör att man skjuter mindre, men det går inte att instifta regler som gör att man skjuter mer vilt! Om man vill ha en minskad älgstam genom ökad avskjutning krävs det överenskommelser och att man faktiskt respekterar varandra och varandras åsikter.
– Att man utbildar folk så att kunskapen ökar är bra på många sätt, men det behöver inte innebära att man tycker mer lika. Kunskap kan möjligen leda till att man lättare förstår varför andra tycker som dom gör och förhoppningsvis gäller det åt bägge håll!
Sen kan jag inte annat än att hålla med om att jag hellre skjuter en älgkalv på 90 kilo än två stycken som väger 45. Nu är det helg och på söndag träffar jag länets provledare för jägarexamen – ska bli kul att träffa våra dörrvakter! Utan dessa personers godkännande släpps ingen in på jaktens bana.
Det här är ett av det stora problem skogsbruksföreträdarna dras med när de pratar älg och älgförvaltning! De måste tydligt göra klart att de accepterar älg i skogen och då också en påverkan på växande skog. Frågan måste vara vilken nivå man accepterar från olika läger! Om man som skogsbruket tidigare har hävdat accepterar ett 2%-mål av färska skador på tallungskog, då kan man inte kalkylera älgens skadekostnad från ett 0-läge utan från de 2% man säger sig acceptera! Sen anser jag också att man, precis som Jan säger, måste sätta in älgens påverkan i ett sammanhang. Det vill säga vad finns det mer som skadar växande skog än älg?! Men i grunden är det alltså en fråga om att acceptera att bedriva ett skogsbruk i en miljö där det finns trädbetande djurarter. Drömmen om en 0-vision i det här sammanhanget kan aldrig accepteras! Det som var positivt vid mötet i Skellefteå var att det för första gången kändes som att det fanns en öppning att diskutera utifrån att det ska finnas älg OCH skogsbruk inte antingen eller. Återstår att se hur samtalsklimatet utvecklar sig i det nya systemet…
Nu får det vara nog tycker jag. Hörde på radiovärmland i dag den 26 februari 2011 Per Fenger Krog på Stora Enso säga att älgen kostar för mycket i Sverige och måste skjutas bort så att populationen reduceras rejält. Älgens betesskador kostar 1,3 miljarder årligen säger han det är ett faktum. Ett annat faktum är att Stora Ensos marker (bergvik skog sedan 2004) äger 1,9 miljoner hektar produktiv skogsmark i Sverige. 15 % försvinner till traktorvägar för att kunna köra ut virket. 27 000 hektar är överbyggd med skogsbilvägar och ökar varje år. Det innebär att enbart för att kunna avverka och köra ut virket står 312 000 hektar utan produktion enbart på Stora Ensos marker. Enligt deras egna uppgifter är medel skogskubikmetern per hektar 124 skogskubikmeter per hektar. Tar man 124 X 312 000 blir det 38,7 miljoner skogkubikmeter som går förlorade i produktion varje år. Om vi tar ett medelpris om 300 kr per skogskubikmeter blir det en förlust om 10,15 miljarder årligen.
Lägger man sedan till förluster från fiske då öringvatten förstörs vid avverkningar, miljöförluster, förlorade intäkter från jaktturism, bäverjakt, naturvärden, natur turism, rekreationsvärden mm. Ja då undrar jag om det är Älgen eller Stora Enso som vi inte har råd med. Det skulle vara intressant att veta hur mycket Stora Enso bidrar med skatt i Sverige i förhållande till vinsterna. Eller är det så att man skattar i annat land? Kanske är det så att Stora Enso suger ut Sverige precis som miljöbovarna i tredje världen.