Ett erkännande för jakten
Att jakten är djupt rotad i människan ifrågasätts allt som oftast. Läser man tidningarnas och nätets debatter kan man få för sig att detta ifrågasättande är omfattande. Tittar man sig runt i samhället och på mer djuplodande opinionsundersökningar så blir bilden en annan. Jakten är definitivt ingen kvarleva från fornstora dar på väg mot utdöende. Tvärtom är jakten en integrerad del av vårt moderna samhälle. Att jaga är, och kommer att vara, en självklar del av ett långsiktigt och sunt förvaltande av naturen.
Ett litet bevis på ovanstående fick vi när det delas ut stipendium i integrationsfrågor i Nyköpings kommun och en av pristagarna är Jägareförbundet för att ”Med stort engagemang förmedlar man kunskap om svensk natur och allemansrätt till nyanlända ungdomar”. Att de olika stipendierna delades ut i en stipendiegala kallad ”kulregn” fick möjligen en lite dubbelbottnad betydelse för oss, men inte blir det sämre för det! Det känns som en skön avkoppling mot de påhopp jakten blir utsatt för i media. När man följer debatten på olika forum så upptäcker man rätt snart att det är relativt få personer som vädrar sina åsikter på många ställen. Självklart är det allas rätt att göra så så länge man inte uppenbart hotar eller provocerar fram hotbilder mot andra människor. Men det blir lätt en känsla av att ”oj vad många som är emot jakt”, något som det alltså inte finns några riktiga belägg för. Som sagt en bra start på denna vecka för mig som tycker att jakten är någonting som självklart ska finnas med in i vårt framtida samhälle och skapar en sund motvikt mot alltför mycket cement och betong. Jag tror att det är nyttigt att alla, oavsett varifrån vi kommer, faktiskt ges möjligheten att se skogen inifrån!
Jo, jag är övertygad om att ganska många av de som kommer till Sverige är utpräglade glesbygdsbor. Det har jag själv erfarenhet av efter några träffar med folk på SFI-kurser (Svenska För Invandrare) Många av de jag träffade hade jakterfarenhet från hemlandet och skulle säkert gärna vilja veta mer om inte bara naturen i Sverige utan även jakten. En tröskel in i jägarlivet är att de måste läsa in jägarskolan och ta jägarexamen, inte helt enkelt om man inte riktigt kan språket. Sen är det precis som med ungdomarna, det måste finnas jaktlag/jägare som öppnar upp plats! Jag tror att vi har mycket att vinna på att dela med oss av varandras kunskaper både om rovdjur, annat vilt och natur i största allmänhet.
Det var roligt och positivt, Grattis.
Jag vill då passa på att framföra en idé som gäller våra invandrare. Av dem som kommer från andra länder finns säkert sådana med en erfarenhet från hemlandets jordbruksbygder. Jag är helt övertygad om att de har samma åsikt om, och liknande förhållningssätt till, de större rovdjuren som vi jägare och andra glesbygdsbor har här i Sverige. Sök kontakt och stöd och låt dessa nya svenskar få ge uttryck för sin åsikt om rovdjuren.