The EU takes on the IUCN and the UN over Swedish Wolf Management?
Wolf management is a contentious issue, more or less everywhere that this fascinating animal occurs. Currently, the strictly controlled and limited culling of 20 individuals in Sweden attracts interest all over the world; media as far away as Australia have covered the hunt and protests have even come from people in Fiji. The Swedish government and the Swedish Association for Hunting and Wildlife Management (SAHWM) claim that limited hunting is a necessary part of the management plan. Swedish environmentalists regard the culling as unlawful and have reported it as a violation of the Habitat’s Directive of the EU. Currently, the Commission is deliberating whether to take the Swedish government to court. Interestingly, it appears as if the EU Commission is at loggerheads with the experts from the International Union for the Conservation of Nature (IUCN) over the principles of large carnivore management and potentially with the Human Rights Office of the UN.
Today, the notion that large carnivore management critically hinges on local acceptance for the species to be managed is an accepted axiom amongst conservation biologists. It is also the position of the IUCN, the major international organisation dealing with conservation of nature. Support for having the wolf in Sweden is in excess of 70 % at the national level and is currently increasing. At the same time, support for having wolves is decreasing in the areas harbouring the wolves. In some rural municipalities, a majority already exists for decreasing the national population. Thus, there is a strong acceptance for the wolf where it doesn’t occur, but the rural people that encounter wolves and have to deal with the risk of having livestock or pets taken are much less positive. This poses a serious threat to a sustainable wolf management in Sweden.
The Swedish wolf population is highly inbred, partly due to the fact that wolves that attempt to reproduce in the reindeer areas in northern Sweden are removed. This creates a barrier the size of Austria between the Swedish and the Finnish wolves and seriously reduces the rate of immigration. The indigenous Sami people keep 250 000 reindeer in this area and are currently losing in excess of 50 000 of the stock each year, mainly to lynx but also to wolverine and brown bear. Wolves are considered to be the worst threat to reindeer husbandry by the Sami people. Adding reproducing wolves into the area already experiencing heavy predation would make reindeer husbandry unprofitable. This is the rationale for the decision by the Swedish Parliament not to have reproducing wolves in the reindeer area. In fact, Sweden has recently been criticized by the Human Rights Office of the UN because of the already high levels of predation on reindeer. Opening up this area to wolves, as suggested by Commissioner Potocnik, would clearly violate the recommendations of the HRO.
Swedish authorities are now planning to improve the genetic status of the wolf population through translocations of individuals with a different genetic background. Up to 20 individuals will be added to the population, unless there is natural immigration. Support for this action varies, but a number of stakeholders, including organized hunters, farmers and Sami people, have stated that this can only be accepted if the size of the wolf population is regulated at the same time. Taking these views and the low support for wolves in the rural parts where the wolf occurs into account, the Swedish Parliament has decided to allow limited hunting. Currently, there is a temporary ceiling of 210 wolfs in place and the actions taken will be reviewed in 2012.
The Large Carnivore Initiative for Europe (LCIE) is an expert group of the IUCN that recently assessed the Swedish wolf management. In December 2010, the LCIE concluded that the Swedish wolf population is one of the best studied populations in the world and that the effects of the culling were modelled using state of the art methods. Furthermore, the LCIE stated that the quota set was conservative and that the culling was unlikely to seriously jeopardize population viability or its further development towards reaching a more favourable conservation status. Most importantly, the LCIE experts found the management plan in agreement with the Habitat’s Directive.
Yesterday, Mr Joe Hennon, spokesman for the European Commission, was interviewed by the BBC International (Europe Today 20.01.11) and claimed that the Swedish management plan was not founded on scientific results and that the hunting, therefore, was illegal. The Swedish Association for Hunting and Wildlife Management begs to differ. The Swedish wolf population is closely monitored and is amongst the best studied populations in the world. The management plan is based on detailed analyses of data from the same population, taking international findings into account, and has been formulated together with Swedish and international experts on wolf biology and wildlife management. Hunting is a necessary part of the plan and a means to achieve favourable conservation status, as it is a requirement for the translocation of new wolves into the population.
SAHWM concurs with LCIE: the Swedish wolf management is a determined and responsible action aimed at achieving favourable conservation status for the Swedish wolf. Few alternatives exist, if any. Furthermore, Sweden has a track record of succeeding with the conservation of lynx and the brown bear, using a similar approach.
Fredrik Widemo is Associate Professor in Animal Ecology and the Conservation Manager at the Swedish Association for Hunting and Wildlife Management. He is acting as SAHWM:s expert on the effects of wildlife management, and other forms of land use, on biodiversity.
SAHWM is an NGO, but holds a public commission to inform hunters and the public about game, game management and hunting. Also, SAHWM is in charge of game monitoring and of training hunters in Sweden.
Svante,
exakt hur regeringen hanterat detta vet jag inte. Det är heller inte min eller vår sak att försvara regeringens agerande; det klara de utmärkt själva. Jag har dock läst delar av korrespondenesen. Framför allt så har jag läst beslutsunderlagen till förvaltningsplanen, dvs forskningsartiklar och rapporter från Skandulv, SLU och andra. Om kommissionen verkligen anser vad Hennon anförde sist i intervjun, dvs att förvaltningsplanen inte är baserad på forskningsresultat, så står jag för att de har missat något fundamentalt som rimligen måste ha förmedlats. Vidare anser jag det högst anmärkningsvärt att man inte tar till sig rapporten från Large Carnivore Initiative for Europe, IUCN:s expertgrupp som ofta anlitas av kommissionen.
Generellt håller jag med dig vad gäller öppna dörrar. Här förefaller man dock fullständigt bortse från viktiga aspekter, och då kan man inte bara sitta och hoppas på det bästa. Hur man agerar kan man dock självfallet diskutera.
Kommunikation i skrift och tal är svår att dosera rätt för att man ska nå fram. Mer är inte alltid bättre och detta gäller både bevarandesidan och SJF.
Jag får upprepa. Det är oklokt att slå in öppna dörrar och underskatta kommissionens kompetens. Jag tror nog att de har bilden fullständigt klar för sej vad gäller den förda rovdjurspolitikens bakgrund, konsekvenser och det aktuella forskningsläget. Problemet är ju att regeringen inte kunnat ge tillfredsställande svar på, alternativt negligerat, kommissionens frågor, därför har Sverige hamnat i denna pinsamma situation.
Så är det måhända. Nu är det ingen från vår sida som vill ändra lagarna vad jag vet, men vi och regeringen gör en annan tolkning av lagarna än vad kommissionären gör.
Det centrala i den här frågan är just opinion och attityder, men jag håller med dig om att man knappast lär lyssna på en massa massmail. Varken från SNF eller från oss. Om vi däremot kan få media att lyfta fram den vetenskapliga undersökningar som är gjorda, och det vetenskapliga underlaget för jakten, så är det värdeullt. Uppenbarligen har inte kommissionen uppfattat att det ligger år av forskning bakom förvaltinngsplanen, vilket regeringen rimligen måsta ha påpekat. Nu gör även vi det, förhoppningsvis även genom att få media att lyfta detta.
Japp Fredrik. Men att bombardera miljökommissionären med skrivelser och massmail är definitivt att underskatta hans intelligens och kompetens. Han torde snarast bli mäkta irriterad och skicka oppinionsyttringarna med rakt rör ut i papperskorgen. Vill man revidera EU:s lagar får man nog gå över Strasbourg och EU-parlamentet, men det är förvisso en helt annan process.
Svante,
visst är det så. Oppinionsyttringar intresserar dock media och medias makt är stor… Visst förekommer det att vi väljer att kritisera eller ignorera företeelser av den här typen, men märker vi att pressen (eller delar av pressen) ensidigt börjar återge en bild av att det finns ett kompakt motstånd mot jakten enbart baserat på denna typ av aktioner får vi förstås fundera på om vi bör svara upp mot det hela.
Fredrik.
Jag tror att frågan om vargjaktens legitimitet i Sverige ändå måste tillbaka på baslinjen. Oavsett de oppinionsyttringar och argument för eller emot jakt som nu flödar in till miljökommissionären så kvarstår ett enkelt faktum.
Det enda han kommer att ta ställning till och som eventuellt EU-domstolen kommer att pröva är om pågående vargjakt är förenlig med gällande miljölag. Ingenting annat. Oppinionsyttringar är ingenting som EU-kommissionen kan eller ska påverkas av.
Snälla Kerstin (ej F.),
den filen har jag fått av BBC eftersom det var jag som intervjuades och deras länkar bara fungerar under en dag…
Det är intressant att Svenska Jägareförbundet har så liberal syn på upphovsrättsfrågor att de lägger ut illegalt kopierat material på sina egna hemsidor.