Filosofiska eftermiddagstankar…
Jag tänkte kosta på mig att bli en smula filosofisk så här på eftermiddagen. Anledningen till detta är att jag idag pratat med rätt många uppgivna jägare. Det är nu helt legitimt att angripa jägarna och anklaga dem för både det ena och det andra utan grund, även i riksmedia. Detta är en mycket farlig utveckling för såväl jakten som samhället i stort. För nästan hela viltvården och viltförvaltningen i Sverige vilar på jägarnas axlar och deras ideella insatser. Det är väldigt få andra organisationer och människor som rent konkret gör något för det vilda där ute i verkligheten. Det jag nu är ganska ordentligt orolig för är att det börjar ta slut på de sötebrödsdagarna för det svenska samhället, vi håller på att skapa en förtroendekris och ett ”vi och dom” – tänkande. Jag ska ge några exempel:
Rovdjursförvaltningen: Jägarna inventerar alla stora rovdjur helt ideellt. Vi hade inte haft en susning om t ex hur många lodjur vi har utan jägarnas områdesinventeringar. Jägarna genomför, återigen ideellt, nästan all skyddsjakt på skadegörande eller farliga rovdjur utanför renskötselområdet. Jägarna bekostar via det statliga jaktkortet och forskningstjugan stora delar av vår förvaltning men kanske främst forskning om våra stora rovdjur.
Vilt och trafik: 10 000 jägare med 15 000 hundar står dygnet runt och landet runt beredda att rycka ut och förkorta lidandet för de cirka 50 000 vilt som körs på i trafiken varje år. Det är en betydligt mycket större organisation än den för vargjakten… Det enda man nämner i media om detta ämne just nu är att jägarna är ansvariga också för alla olyckor. Då ska man komma ihåg att det knappast är vi som bestämmer viltstammarnas storlek, de hade knappast varit mindre utan jakt. Det finns heller inget solklart samband mellan antalet olyckor och antalet vilt.
Viltvården: Jägarna lägger årligen ned 265 miljoner kronor på viltvård ur egen ficka, utöver de miljoner som kommer viltet till godo från Jägareförbundet och Jaktkortspengarna. I mina ögon den största djurskyddsinsatsen, med marginal, av alla i landet.
Viltövervakningen: Jägarna är de som med ideella insatser följer alla viltstammars utveckling. Vi samlar in älgobs, rovdjursobs, spillningsinventerar, avskjutningsrapporterar och bistår såväl forskningen som t ex SVA med material. Det vi får för denna insats idag är mestadels anklagelser om lögner…
Utbildning: Jägarna är de som kan mest om vilt, inklusive rovdjuren, det finns fastslaget i flera studier från SLU. Idag är vi helt öppna med vår information och utbildning, alla är välkomna. Jag är rädd att mer än en jägare ser möjligheten att sluta sig och använda sitt kunnande för att argumentera för sin sak istället för ”folkbildning” framöver.
Jag kan rada upp hur många exempel som helst men jag tror ni förstår poängen. Utan jägarnas välvilja och ideella insatser samt pengar stannar det här systemet helt. Därför blir det rentav farligt när man hotar jägare, föreslår licensjakt på dem och hävdar att vi är samhällets varböld. Den helt naturliga reaktionen hos många jägare just nu är att sluta sig och syssla med det man älskar, jakten, för sig själva.
Sverige har kanske världens högsta acceptans för jakt, 86% av svenskarna accepterar jakt. Det är dock en acceptans som är baserad på vårt extrema ansvarstagande och etik samt öppenhet med vad vi gör. Börjar vi gömma oss så kommer acceptansen med all säkerhet gå ner. Vi riskerar här alltså en ”lose – lose situation”. Acceptansen för jakten minskar och samhället tappar kontrollen på viltet, vilket i slutändan drabbar det vilda hårdast.
Jag skulle därför vilja uppmana alla jägare att fortsätta streta på, vi jagar ändå i slutändan för att vi fascineras och imponeras av naturen, låt inte det vilda lida för att vi är missförstådda. Jag skulle också vilja uppmana alla andra att tänka till innan ni ber en jägare fara och flyga nästa gång. Vad har ni själv gjort för det vilda där ute i skogen senaste tiden?
Det svenska systemet för viltvård är helt världsunikt och vi kan nog med rätt rak rygg anse oss vara världsledande på viltförvaltning. Låt inte känslorna i den infekterade vargdebatten förstöra detta sofistikerade samspel.
UffeB. Orkar inte med dig längre. Har sagt det förut och säger det igen, jag förstår inte vad du vill. Vad vill du jag skall ”kompromissa” om? min uppfattning? glöm det. I din värld fungerar den bara åt ett håll, någon annan uppfattning än din egen finns inte.
Varje männsika har rätt att ha en uppfattning och att uttrycka sig, sen om det är rätt eller fel får sedan läsaren avgöra. Att du rycker ut mina meningar ur sitt sammanhang gör inte saken bättre.
Sen UffeB är tydligen vargfrågan den enda frågan som får dig att gå att rösta på ett parti, vilket som helst, om kommunisterna var de enda som skulle tillåta vargjakt så skulle du rösta på dom. Det oroar mig.
Se där, jag tillåter mig att citera ett inlägg gjort av dig tidigare i tråden ” Ingen har tidigare, före vargjakterna, kritiserat er för det ni gör eller har gjort. ” Ett uttalande som inte stämmer, en falsk deklaration, ett sätta att skapa ett ad hoc argument men det genomskådas. Jag kanske inte behöver men jag vill ändå klargöra att jag inte är i behov av empati från dig personligen så det är inte det jag söker. Det jag vill visa är íhåligheten i resonemanget du och många med dig för. Ingen klagade på Jägarna innan men nu, vargfrågan är motstridig mot landets vilja är argument som presenteras och har så gjorts under en längre tid. De är uppenbarligen inte sanna. Har du sessutom hjälpt till att få vargjakt genom att rösta fram en regering som verkade för den så tackar jag och många andra för hjälpen. Det som är tragiskt är att kompromissen ligger framför ögonen men du vägrar ens ge den en chans för dina behov är de som skall gälla och för att dessa skall komma till stånd kan man argumentera som djävulens advokat tydligen.
UffeB. Jag vet inte vad du vill. Jag presenterar min uppfattning om vargjakten och att mina erfarenheter av jägarkollektivet startade i och med vargjakten januari 2010 då mina proppar gick. Innan dess hade jag och många med mig inga som helst bekymmer med jägarkollektivet, vi brydde oss inte. Sen att några hade bekymmer innan dess kan knappast kommit upp till den magnituden som nu vid vargjakterna. Är det att fara med lögner, obegripligt resonemang. Eller vill du att jag skall tycka synd om dig på något sätt, lovar dig, kommer aldrig att hända.
Visserligen är vargfrågan viktig men så viktig at den skulle stjälpa en regering är knappast trolig……ja, jag har röstat fram Alliansen och moderaterna i båda valen, för den skull behöver jag inte gilla bihanget centern som är den grundläggande orsaken till bedrövligheterna av biltullar i Stockholm och vargjakten. Jag hoppas inte att vargfrågan var det enda kriteriet för dig att välja parti, det vore inskränkt.
Ber dig läsa Svensk Jakt jan 2010, där kan du läsa hur Jägarförbundet slår sig för bröstet, ”Så fick vi vargjakten!” Den artikeln och rubriken provocerar en vargjaktsmotståndare.
Kerstin 21 jan 07.15
Innebär det Du skriver då att ifall jägarna decimerar viltstammarna, inkluderat rovdjuren, till en sådan nivå att trafikolyckor med vilt och rovdjursskadorna minimeras, så är Du nöjd? I så fall kan jag inte annat än hålla med Dig, vi jagar alldeles för litet, dvs vi sköter inte vår uppgift. Helt seriöst!
Kerstin; Det vore intressant att få veta vilka inkomster vi jägare har av viltet.
Jag har haft privilegiet att ha tillgång till jakt under hela min uppväxt till en relativt låg kostnad, jämfört med många andra, tack vare släkt och vänner. I vuxen ålder, efter att ha flyttat från hembygden i jakt på kärlek och arbete, inser man plötsligt att jakten är ett mycket kostsamt intresse (vilket iofs de flesta intressen i vuxen ålder har en tendens att bli, ”stora barn – stora leksaker” *smile*).
De stora ”inkomsterna” ligger inte i det ekonomiska utan snarare i det emotionella, och för den delen i den personliga hälsan. Frisk luft, motion (pulsa i blötsnö eller snubbla runt i en nyröjd tall-ungskog höjer pulsen väl så mycket som att stå inomhus på en cross-trainer), tystnaden när inget händer, spänningen när något faktiskt händer, atmosfären när människor från olika generationer, från 15 till 85 år (vart hittar du den sociala arenan idag?), sitter runt brasan, äter korv, munhuggs, delar erfarenheter och ljuger lite grann.
Dessutom slipper jag ju åka till ICA och köpa färdigskivad, färdigmarinerad, färdiglagad, frusen fläskfile från Faaborg (inget ont om Faaborg, en trevlig liten stad, jag behövde en dansk stad på F *smil*) eller oxfilé från Nya Zeeland till grillfesten. För på något sätt så är det alltid mina älgbiffar och vildsvins-racks som drar till sig störst intresse, till och med hos mina mest engagerade jakmotståndar-vänner! För i den riktiga världen, utanför mediernas hätska kommentarsspalter, kan faktiskt jägare och jaktmotståndare sitta ned i samma RUSTA-”partytält” av tveksam kvalitet, diskutera jaktens vara eller icke vara under ordnade former, för att sedan gå och ta ännu en omgång grillspett med potatisallad. Jag önskar jägarna all lycka i helgen och att vargjakten snart är avslutad, så att vi alla kan återgå till att diskutera viktigare politiska frågor som välfärd, integration, utanförskap, arbetslöshet etc.
Förlåt att jag lämnade ämnet en aning, men för att besvara ditt påstående om jägarnas inkomster av jakten, så kan jag bara säga följande. Den enda påverkan som jakten har på min ekonomi är att den skapar stora hål i plånboken, men den gör mitt sinne rikt på upplevelser, erfarenheter och vänskaper och så håller den midjemåttet inom ett iaf rimligt omfång!
Det är väl snarare så att det är jag i form av markägare som har inkomst av jakten. Jägarna arrenderar jakträtt av mig och hjäper mig därmed att hålla viltstammar på på en lagom nivå som passar både mig och de jägare som jagar på min och mina grannars mark. Ett problem för oss markägare nu är att det är svårt att få en effektiv jakt eftersom ett fåtal vill släppa sina hundar. Löshundsjakt är det enda som är effektivt på våra arealer.
Nej Kerstin,
Det är inte jägarna som har de stora inkomsterna av viltet, det vore mycket billigare att köpa kött än att jaga det.
De som tjänar pengarna är markägarna där de dominerande spelarna är de stora skogsbolagen med statliga Sveaskog i spetsen. En annan stor spelare är Svenska Kyrkan.
Förvisso är de flesta små markägare jägare, men dom stora stålarna hamnar någon annan stans.
Per
SJF vill ha en vargstam, utspridd och genetisk stark. Att bara låta den hittills förda rovdjurspolitiken rulla på kommer inte att stärka stammen. Hörde just på radio att obduktioner av några vargar visar på missbildningar bl a i fortplantningsorganen.
Att skjuta ner stammen och tillföra nytt blod är nog enda lösningen. Att bygga vidare på en stam där djuren är mer släkt med varandra än helsyskon tror jag inte man behöver studieskulder för att räkna ut hur det kommer att sluta.
Hur det nya blodet ska tillföras är en fråga som säkert kan diskuteras men SJF stänger inga dörrar för inplantering under förutsättning att övriga delar av den nya rovdjurspolitiken fullföljs.
Jag tror aldrig att vi kan få en frisk vargstam med den nuvarande genetiska basen, det vore som att bygga ett hus på ett murket bottenbjälklag.
Calle F…… Näbbmöss är ganska svårinventerat, har du någon bra idé om hur vi skall gå tillväga så gör vi det också. Igelkottar likaså. Eftersom du gör dig till talesman för ett helt lands ”vanliga människor” (när slutade jägarna att tilhöra dessa?) som vill ha näbbmöss inventerade så kanske du kan lämna in den namnlista på, låt oss säga rimligtvis några miljoner namn, som säger att detta är ett behov i samhället. Jägarförbundet har nog inget emot att ta det uppdraget också.
Ernie….Det är inte fråga om Dig VS Jägarkåren. Det är frågan om argumentens trovärdighet. Jägarkåren var ansatt av människor med samma argumentsflora, men då riktad mot jakt rent generellt, redan på 90-talet, att säga annat är att fara med osanning. Argumenten var rubbad ordning i naturen, kallblodsmördare, egenintressen, ohållbart utnyttjande, osv. Jag konstaterar vidare att du också nogsamt undviker det faktum att riksdagen är demokratiskt vald samt att det gått 2 val mellan vargjakterna. Det är svårt att se motsättningen i att skjuta bort 20 vargar och ändå ha 200 kvar. Det finns varg i landet även efter jakten. De mest värdefulla reviren genetsikt sett har inte fått licensjakt. Kompromissen finns där och att leva i en demokrati utan att kompromissa är en utopi.
Det är jägarna som har inkomster av viltet, då borde det också vara jägarna som står för alla kostnaderna för de 50 000 trafikolyckorna med vilt. När nu inte heller rovdjuren längre är fredade, utan det bedrivs licensjakt på dem, så finns det heller inte längre någon orsak för staten att betala ersättning för rovdjursskador, och där har vi ju själva anledningen till Andreas Carlgrens införande av licensjakt på rovdjur.
Va bra det är att ni sån inventerar alla våra rovdjur.
Det är vi mycket tacksamma för, men varför inte som en markering skita i det under några år och i stället inventera näbbmöss och igelkotter.
Det är för oss vanliga människor av minst lika stor betydelse om att veta hur många lo, vargar och björnar vi har i landet.
UffeB. Alldeles riktigt, jag och många med mig hade ingen anledning att ifrågasätta er tidigare, att någon enstaka Danielsson fanns betydde inget för mig i vart fall. Min proppar gick vid vargjakten januari 2010…..
Patrik. Innan jag diskuterar med dig får du lägga de redan uttjatade myterna om Rödluvan åt sidan och sluta odla dem. Det är ingen som tror på dem, allra minst jag. Mitt andra hem, i närheten av Riala-reviret endast 4 mil från Stockholms City, traskar jag med min hund i princip dagligen och hoppas alltid få se de 6 gråbenen. Det är inte bara jag, även barnfamiljer med hundar och andra nyfikna. De flesta är positiva till vargreviret förutom en samling jägare, men jag tror det finns stora möjligheter att här vara pragmatiska. Uppenbarligen är det skillnad. Vi Stockholmare, även bekräftat av VSC och LST, har en positivare inställning till vargen än resten av landet, slående 80% är för vargen. Då skall du veta att det samtidigt är väsentligen mer befolkat i detta revir än i något av Dalarnas eller Värmlands-reviren. Är fullständigt övertygad över att länen kring Stockholm framöver kommer att hysa fler varg framöver. Det i sig är positivt att det sprids så att koncentrationerna kan kanske upplösas i Dalarna och Värmland. Stockholm är ett varglän och ett växande sådant, punkt slut.
Per: Jag tror att du och jag är rätt symptomatiska för vargdebatten. Vi är överens om 99% av våra åsikter och värderingar men i polariseringens förlovade tidevarv så framstår vi som bittra fiender…
Jag tänker inte försöka smula sönder eller bemöta ditt inlägg, det är i grunden väldigt klokt och pragmatiskt. Vi har olika preferenser men denna fråga löser vi endast genom kompromisser och respekt för varandras åsikter och verklighet.
Du är en klok man Per, och jag tror att det i slutändan är sådana som du, och kanske jag, som kan lösa denna fråga. Vi måste förstå att vargförvaltning är något av det svåraste man kan ge sig in på och det är komplett omöjligt att göra alla nöjda.
Ernie…Att jägarna fått vara ifred innan vargjakten är inte sant, det är en lögn faktiskt. I public servicemedia samt på Aftonbladet drev Jan Danielsson under många år en kamp mot jakt, liksom också sveriges ornitologer. Jag förstår om du missat detta då det inte handlkade om vargar på den tiden. Vad gäller ”hetsjakten” på jägare så utförs den av en liten men högljudd skara personer. Vi har en regering som tydligt stöder vargjakt, vi har också haft ett riksdagsval mellan jakten 2010 och jakten 2011 och samma regering fick förtroende. Jag tror att vi kan avsluta demokratifrågan i och med detta.
Njaä, earnie, vi som gemensamt begärde vargjakten var bland annat samerna, Kennelklubben och LRF. Åtminstone två av de där organisationerna är minst lika stora som SJF med flera hundratusentals medlemmar, men det är bara vi som får stå i skottgluggen, eftersom vi är de som praktiskt genomför jakten. Dessutom är vi kanske onödigt pigga på att debattera och diskutera?
Sedan tycker jag faktiskt inte att det är helt rättvist att vi ensamma lastas för allt elände. Vi följer lagen och en bred majoritet i Riksdagen samt faktiskt en bred majoritet av allmänheten. Vi kan göra själva jakten bättre, det jobbar vi hårt med, men att vi ska jaga varg är nog de flesta överens om. Allt vi egentligen kivas om är när, vid 200, 400 eller 500 vargar.
Ditt avslutande stycke hade jag nästan kunnat skriva själv. Jag är HELT enig med dig om att den knut som nu behöver lösas upp är att få spridning på vargarna. Vi har ett för tungt rovdjurstryck i några få län idag och nu måste staten och alla andra inblandade ta ansvar för att sprida trycket. Det kommer att kosta blod, svett tårar och pengar, men det är enda vägen framåt.
Sist men inte minst, tack för att du tog dig tid att skriva ett så konstruktivt och artigt inlägg. Guldstjärna.
Håller till fullo med dig Daniel.
Samt att runt om i landet sitter tusentals medlemmar på kretsnivå och arbetar tiotusentals timmar ideelt varje år med jaktliga frågor ihop med markägare och skogsbolag, polis för eftersök mm för att skapa ett bra sammarbete som lönar sig både för viltet i sig och skogen för dennes ägare.
Earnie: Att det bara skulle vara jägare som tycker att det skall jagas varg stämmer väl ändå inte, de som bor i problem områden med varg tex, tamdjursägare, djuruppfödare, barnfamiljer mm ska de inte ha ngn möjlighet att påverka sin situation och boende i samhället? ska stabor 50 mil bort styra huruvida de skall kunna bedriva vettigt arbete på gården eller inte? skall föräldrar till barn som tvingas gå långa sträckor på små vägar genom skogen i vargland känna olust innan de kommer till bussen eller skolan?
Samtliga dessa människor tror jag står bakom förvaltning av vargen genom jakt, men den jaktliga biten sköts självklart inte av dessa människor utan av jägarna som har kunskapen och viljan att jobba ”ideelt” som jag ser det.
Fast egentligen skulle det vara en självklarhet att jägarna som utför uppdraget skall ha skälig ersättning.
Daniel, jag är inte alls oenig med dig i många av de aspekter du tar upp. Jag vet inte om du har förstått det, men jag har absolut ingenting emot jakt som förvaltningsmetod. Inte ens vargjakt. Däremot protesterar jag högljutt när jaktintresset får stå över förvaltnings- och naturintresset. Jag accepterar jakt på ett enda villkor, och det är för att reglera och hålla vårt vilt på för sammhället och naturen acceptabla och nivåer. Om någon dessutom tycker det är kul är ju det så klart en bonus.
Jag förstår att ni ser ert ställningstagande att verka för en livskraftig vargstam i landet som en stor eftergift och kompromiss samt utsträckt hand. I synnerhet när ni har ett än mer hårdfört förbund att konkurrera med vad det gäller medlemsavgifter och inflytande. Problemet är bara att jag hur mycket jag än letar inte ser att ni verkar för en livskraftig vargstam. Ni har tryckt på för att få till stånd licensjakt och ni har som mål att minska dagens redan lilla stam med ytterligare 45 procent. På vilket sätt är det att verka för en livskraftig vargstam?
Så länge jag inte förstår det är jag rädd att inte heller jag kommer ta den utsträckta handen. Lika lite som jag förväntar mig att få en klapp på axeln från jägareförbundet för att jag avstår från att göra allt för att driva igenom mina personliga önskningar om en vargpopulation på tusentals individer, då jag inser inte alla andra vill ha det så eller är beredda att anpassa sig till det. Om ni lyckats med att först övertyga de svenska och finska renägarna och regeringarna om att ge fri lejd åt en invandrad varg varje år, fått ett slut på den illegala jakten, och sen fått igenom era krav på jakt och en populaiton på 150 vargar skulle jag respekterat det. Jag skulle fortfarande tycka att det var en patetiskt liten stam, men det är en personlig preferens så länge den är del av en större population. Därför skulle jag i ett sånt fall fortfarande vara oenig men iallafall respektfullt acceptera jägarförbundets avvikande åsikt. Framförallt skulle ni fortfarande ha kvar mitt förtroende att ni är kapabla att förvalta vårt vilt, och inte värderar jakten i sig högre än det uppdraget.
Daniel. Det är väl ändå så att de som arbetat med att manövrera igenom detta brådmogna beslut av vargjakt i riksdagen är ni jägare. Läs tidsdokumentet Svensk Jakt januari 2010. Det är ni som har haft det mest uttalade intresset att få till vargjakten.
Ingen har tidigare, före vargjakterna, kritiserat er för det ni gör eller har gjort. Ni har fått sköta ert utan inblandning eller ifrågasättning i någon nämnvärd omfattning. Ni, vanan trogen, trodde att allt skulle gå smidigt även med vargjakten, det gjorde det visserligen. Men då faktumet infann sig i januari 2010 exploderade folk. Aldrig någonsin har jägarkollektivet varit så ifrågasatt. Vargjakten skapade, på goda grunder, ilska, frustration hos den ickejagande majoriteten, även mig.
Därför kan ni inte framställa er som offer eller att vi skall tycka synd om er, det är ni som är orsak till ert eget öde.
Vägen kommer att bli väldigt lång att nå konsensus över antalet varg i Sverige, det är bara att inse. Ni säger 150, regeringen säger 210, bevarandesidan talar om 400-500, genetikforskare 1000 för att vara på den säkra sidan genetiskt. Så det enda som kan lösa den knuten en bra bit på väg är att tillåta varg i HELA Sverige. Inga undantag, även i rennäringens förlovade land. Med fri fart, tullfrihet och etableringar i norra Sverige för vargar är plötsligt den genetiska problematiken plötsligt borta och antalet sannolikt kring 400-500 vargar. Kontroversiella vargflyttningar eller utplanteringar ligger då inte ens på dagordningen.
Jan: Jag förstår vad du menar och vi kan säkert bli bättre på att synas, men det är inte bara att stolpa in på AB och ta plats. Sanningar, fakta och balanserade uttalanden är heller inte alltid så sexiga att de hamnar i tryck. Jag tror dock ärligt talat du skulle bli förvånad om du läste vår besöksstatistik och de mail vi får från läsare bakom signaturerna, vi når längre ut än man kan tro…
Per: Det här är svåra avvägningar. Framtiden lär få utvisa om det var värt det. Jag tycker dock, ärligt, att det var rätt tid att börja jaga vargen nu och jakt som förvaltningsmetod måste vi stå upp för i alla lägen. Läser du t ex Henrik Ekmans utmärkta vargbok ska du se att det är fler naturälskare än jägarna som håller med oss. Det debatten inte riktigt förstår, enligt mig, är att väldigt få jägare vill ha varg där de jagar. För de allra flesta av oss blir vargen en belastning. För många av oss är därför vårt ställningstagande att verka för en livskraftig vargstam i landet en stor eftergift och kompromiss samt utsträckt hand. Jag tycker ärligt att den handen saknas från resten av samhället.
Sist men inte minst så tror jag att vi alla ska rannsaka våra samveten en smula och stanna upp. Jag och SJF går säkert för långt ibland precis som andra debattörer. Jag spanar dock en betydligt hövligare och sakligare ton i årets vargdebatt och jag tror ärligt talat vi tagit de första stapplande stegen mot en ”normalisering” av vargjakt. Tyvärr ser dock fortfarande några enskilda organisationer vargdebatten som en chans att synas, på jägarnas bekostnad. Därför blir jag uppriktigt ledsen när t ex Mikael Karlsson far runt som han gör. Vi har gemensamma mål och intressen i 9 frågor av 10, men jag har svårt att se oss samarbeta som läget är just nu. Alla har faktiskt ett ansvar att vara rädda om vårt svenska system och viltförvaltning, inte bara jägarna…
Daniel, du skriver ”…vi håller på att skapa en förtroendekris och ett ”vi och dom” – tänkande”, och att du är orolig för detta. Jag håller med dig helt och fullt, och jag påpekade risken för att detta skulle hända i en kommentar i ett annat av dina blogginlägg strax innan årets jakt inleddes. Det är ett fasligt högt pris som får betalas av alla inblandade för 20 fällda vargar. Jag frågar igen, är det verkligen värt det? Allra mest synd tycker jag om alla de jägare som inte står bakom jägarförbundets linje i vargfrågan, och lik förbannat får stå där med skammen och anklagelserna haglande över sig. De kanske inte är en majoritet, men de är definitivt inte en försumbar andel.
Tycker om att läsa bloggarna. De är informativa och sakliga. Det känns dock som om vi jägare sitter hemma(i vårt forum) och gnäller över felaktig fakta framställning istället för ta våra väl underbyggda argument och ge ut dom i landets press. Det behövs som motpol. Tror inte att den genomsnittlige Aftonbladet läsaren hittar till vår hemsida. Det märks inte minst på kommentarerna efter de olika debatt artiklarna.