Rovdjursturism
Idag inleds ett seminarium om rovdjurstursim i Järvsö. Jag fick höra ett inslag om det på väg till jobbet i morse. I inslaget nämns att rovdjursturismen i Finland, med kringinkomster, drar in ca 60 miljoner per år. I inslaget intervjuades Ulf Lovén, ordförande för Ekoturistföreningen. Lovén sa att det även i Sverige finns motsvarande förutsättningar att utveckla rovdjursturism. – Utlandsmarknaden är långt ifrån mättad, sa han också.
Tyvärr hade jag inte möjlighet att delta i seminariet, jag hinner inte vara överallt. Men jag betvivlar inte att det finns en marknad för rovdjursturism även i Sverige, precis som i Finland. Men det finns betydande skillnader mellan den finska rovdjursturismen och våra svenska förhållanden. Om jag förstått saken rätt är det i östra Finland som turismen finns. Det bygger på två saker, att arrangörerna arrenderar jakten av markägarna på finsk sida och att de utnyttjar ”ingenmansland” mellan Finland och Ryssland där ingen heller kan jaga.
I Sverige finns inget ingenmansland och så vitt jag vet arrenderar ingen någon jakt i syfte att inte jaga. Men säkert finns det större markägare som tillåter t ex åtling i syfte att gynna lokal turistföretagare. Däremot har jag svårt att förstå de argument som framfördes efter vargjakten, där minst en företagare i rovdjursbranschen kritiserade vargjakten för att han riskerade att förlora de vargar som han brukar spåra.
En företagare kan inte förvänta sig att med stöd av allemansrätten bedriva rovdjursturism och dessutom ställa krav på att samhället skall beakta hans verksamhet. Den som inte har kontrakt med markägare får finna sig i att verksamheten kan komma att försvåras av att det finns andra motstående intressen hos dem som äger eller arrenderar marken. Rovdjursturism som enbart bygger på allemansrätten och som sker på bekostnad av andras intressen kan aldrig tas någon särskild hänsyn till. Den lär inte heller bli särskilt framgångsrik.
Vi har kanske ett av sveriges (världens?) rovdjurstätaste område i västerdalarna. Vi ser varg , björn och lodjur ibland. Men om vi inte ska bluffa, så är det ingen idé att ta med turister ut skogen och förespegla dem ett vargmöte. Det är djur som finns, men som inte syns! Åtel – var ska den ligga? Inte nära byn, inte nära fäbod (våra djur rör sig runt fäboden med ca en mils radie!). Och varför ska det plötsligt bli tillåtet att åtla för rodjuren? Vi har nu haft rovdjuren i stor mängd under många år och vill inte ha dem längre. Vi ger gärna bort dem till deras vänner i söder!
Kanske inte rätt kommentar för tråden, men jag håller mig kort.
Gunnar. Som rovdjursexpert på Jägareförbundet är du sannolikt närmare ”lejonets kula” än jag när det gäller frågan om EU-anmälningen av den svenska vargjakten.
Hur går diskussionerna? Vad tror du om utgången?
Krister K, du säger att det jag säger är taget ur luften, men sen håller du med mig om allt! Som jag skrev, hade jag inte tid att vara med på seminariet. Men frågan om att nyttja allemansrätten kom upp efter vargjakten. Jag har dessutom diskuterat det med Lovén för någon vecka sedan.
Rovdjursturism behöver inte konkurrerar med andra intressen som t ex jakt. Men det förutsätter att den som äger marken får del av vinsten och att den som bedriver verksamheten inte ställer orimliga krav, speciellt om den bygger på allemansrätten.
//Krister K
Det som är Gunnars poäng är helt enkelt att det finns en del missförstånd i Sverige och en del outredda frågor kring ”rovdjursturism”. Det gäller ersättning för nyttjandet, det gäller åtelförbudet pga påstådd habituering, det gäller att vårt Yellowstone skulle kunna vara fjällvärlden där vargen inte får finnas osv.
Vad gäller statens intäkter så lär ju det inte vara mer än moms etc för mindre företag. Hur ”lokalbefolkningen” skall tjäna pengar är också rätt oklart, det blir väl bättre beläggning på existerande hotell etc som kan leda till anställningar, men en natt blir ju på åteln och det lockar kanske fotograferna, men sååå många är de inte. I närheten av Yellowstone kommer man ju inte.
Krister K!
Jag ser problem, men dom kan kanske lösas under förutsättning att man samverkar med jakträtts- och markinnehavare.
Det vore däremot konstigt om man fick anlägga köttåtlar för björnspaning om man inte får göra det för jakt.
Visst kan det vara ett komplement men man måste ställa det i proportion till det ekonomiska värdet av jakten som räknas i miljarder. Blir det för många rovdjur minskar värdet av jakten, och då menar jag inte rovdjursjakten, så visst finns det en konflikt.
Vi ser redan hur löshundsjakten är förstörd i vargtäta områden.
Även om det säkert finns en del potentiella inkomster inom rovdjursturism så lär dessa inte komma i närheten av de pengar som exempelvis älgjakten genererar. Det monetära argumentet haltar sålunda.
Krister K:
Rovdjursturism är helt klart ett komplement till rovdjursjakten! Det finns ju hur många exempel som helst runt om i världen där jaktturister betalar för att få jaga stora rovdjur även om det kanske inte är så vanligt (om det ens förekom senast) vad det gäller varg här i Sverige än.
Kul att du inte är en av förespråkarna för proffs jägare till vargjakten :)
Nu har du tagit något helt ur luften igen.
Du har inte ens varit med på seminariet och ändå så yttrar du dig om hur det skulle ha uttrycks där.
Och nej. En företagare inom naturturism kan inte förlita sig på Allemansrätten. Helt enkelt på grund av det är en affärsmässig verksamhet. Och då gäller andra regler.
MEN. Som det sades på seminariet och som även togs upp av de finska deltagarna så det är det miljonbelopp att tjäna för staten och stora belopp att tjäna för lokalbefokningen där rovdjursturism bedrivs.
Och rovdjursturism är ingen konkurrent gentemot rovdjursjakten kanske kan det till och med vara ett komplement?
Det sista är en viktig reflextion, ett faktum som redan retar gallfeber på många markägare.
Sönderkörda vägar är inget ovanligt.
Klart man blir förbannad som markägare.
Det intressanta som framfördes från Ekoturist föreningen var väl annars att man ville tillåta kött åtlar för att sitta i vakkojor och titta på b.la. Björn.
Har man det bör väl även åteljakten vara ok. Man menade ju på att man hade stöd från finska forskare som följt 150 björnar som inte ändrat beteende pga köttåtlarna och blivit mer närgångna mot människor. Och det är väl i stort sätt det enda argumentet mot jakt vid köttåtel eller?
Ang. ditt inlägg så är det väl upp till arrangören om han/hon vill arrendera mark för att säkra tillgång på rovdjur att titta på och inte skjuta. Gissar att arrende kostnaden blir lite annan nivå än i östra Finland så att break even för att gå med vinst blir något högre. Och tar man inte den kostnaden utan till förlitar sig på god förekomst av rovdjur ändå så är det fortfarande upp till den enskilde arrangören och inte något som samhället skall ta i beaktande vid tilldelade av avskjutningskvoter men det var väl det du sa.
Var det inte några som klädde ut sig till björn och visade upp sig för ekoturister för många år sen eller är det bara en skröna? Hur som så har man ju i så fall försäkrat sig om tillgång på ”rovdjur” om man vill gå den vägen…