Älgar och björnar
Det är som jag skrivit tidigare en intensiv tid för jägarna i Norrbottensterrängen. Älgjakten har varit igång snart ett par veckor och björnjakten närmare en månad. Till det kommer ripjakten i fjällen och jakten på tjäder och orre i skogen. Stövarna jagar hare och allt som allt är det nu det mesta händer i jakten i häruppe. Det gör att telefonen inte ringer så intensivt som för en månad sen. Klokt nog har de flesta annat för sig än att prata i telefon! Man får till och med någon minut över för reflextioner ibland, på gott och ont!
För det första kan konstateras att björnjakten fortfarande omges av en viss mystik för många. Efter att ha varit inblandad i ett lyckat eftersök på en björn och varit i byn slakteri när två björnar låg på plats samma kväll kan man lugnt konstatera att intresset från allmänheten fortfarande är stort! Hela byn (kändes det som) och tillresande från andra orter fanns på plats. En mängd barn som alla tyckte det vara jätte spännande att se björnar på nära håll och till och med få känna på klor och päls.
Personligen var jag mest nöjd med att min hund visade sig fungera bra som eftersökshund på björn. Men självklart infaller ett läge efter den första intensiva fasen där de som skjutit björn står i centrum. Nu blir frågorna och funderingarna fler. vad gör man av björnarna? För vår del var diskussionen enkel, skyttarna få skinnet och köttet delas ut i jaktlaget på samma sätt som älgköttet. Ett fällt byte ska tas tillvara och om man kan sälja björnkött för konsumtion kan man också äta det själv! Inte var dag man kan bjuda på björnstek! Kostnaden för att bereda ett skinn får en del att rygga tillbaka, andra att acceptera att det får kosta om man vill ha ett minne över björnjakten hemma. Rätt till trofé då? Ja, den frågan redde ju Svensk Jakt ut bra på hemsidan, men det blir alltid frågetecken när fler har skjutit på samma djur. Oavsett hur klara regler man har satt upp innan så kommer man alltid i gränsdragningar och bedömningar ibland. Så här med lite perspektiv så kan man konstatera att björnen som jaktbyte väcker många olika känslor på många olika plan.
Något telefonsamtal har det i alla fall kommit och det verkar som bedömningarna från jägarna i länet är att älgstammen är sjunkande på de flesta håll. Detta innan någon samlad statistik har tagits fram så det är bara en känsla än så länge. Några överstora stammar runt Överkalix verkar det i alla fall inte finnas. Tyvärr verkar det också finnas tendenser att vissa markägare rensar bort allt som eventuellt kan störa älgjakten, vilket har drabbat ett antal småviltjägare som har sett sina kontrakt indragna. Talet om att alla ska få plats och att småviltjakt och älgjakt är likvärdiga verkar på vissa håll som tomt prat. Vi har förut pratat om vissa enskilda markägare eller vissa enskilda jaktlag men nu verkar detta dyka upp från ett av de stora bolagen i Norrbotten och det är inte Sveaskog. Jag hoppas att signalerna jag får är fel, annars är det riktigt allvarligt att stora arealer ska ligga oåtkomliga för småviltjägare för att nedskjutnignen av älgstammen har så hög prioritet att man inte vill störa älgjägarnas verksamhet. Även skogsbolagen borde inse att det är från småviltjägarleden som de kommer att kunna rekrytera nya älgjägare!
Jo, det har pratats mycket om denna flyginventering! Gjord av Svensk Naturförvaltning och beställd av Sveaskog. Det finns ytterst få indikationer på att de siffrorna har något att göra med verkligheten! Dessutom är det intressant att man pratar om ”älgstammen i Norrbotten”. Det är som att prata om älgstammen från Stockholm till Skåne i ett andetag. Visserligen gjordes flyginventeringen över 1 miljon hektar, men det är ändå en lite del av länets yta! Jägarna i de aktuella områdena har uppenbarligen en annan syn på tätheten efter en veckas jakt än vad inventeringen visar. 16 älgar/1000 hektar säger alla, men det skulle ju ha varit vinterstam. Alltså skulle det i Överkalixområdet före jakten ha funnits I SNITT 22-23 älgar/1000 hektar i skogarna… för att citera Stefan Sauk ”Jag är skeptisk”
Intressant är att i sammanhanget notera att SVA använder flyginventeringen i Överkalix som ett bevis att älgstammen är for stor i Norrbotten och därför måste skjutas ner.