Dold agenda?

Det har väl knappast undgått någon att årets björnjakt har startat. Rekordmånga i tilldelning och mycket uppmärksamhet i media. För egen del blev det två tidiga mornar och i alla fall ett spännande ståndskall med lång ansmygning i riktigt tät skog. I slutändan visade det sig vara en pigg och rask mård som lockade karelaren till skall, men spänningen fram till hunden var i alla fall densamma! Att sen jaktlaget på hemmamarkerna fällde två björnar på samma pass medan jag var på grannmarken, det får man ta med jämnmod!

Det är intressant att följa utvecklingen av björnjakten genom åren. Under en lång period var det något något nästan magiskt och trolsk över björnjakten. Bara särskilda jägare kunde jaga, nästan övermänniskor, och deras hundar måste vara utöver något man någonsin hade sett. Allt eftersom tilldelning och avskjutning ökar så avdramatiseras björnjakten. Jag tycker det är bra, ingen jaktform mår bra av att bli allt för uppskriven som farlig eller häftig eller något för machomän! Nu är det ”vanliga” passkyttar som fäller björnar och planerar middagar med jaktlaget. En sund utveckling av björnjakten! Nu har till och med det envisa ryktet om den kostsamma björnjakten börjat klinga av.

Vad återstår då tänker man? Ja, en mer generellt återinför åteljakt skulle minska krånglet och framförallt osäkerheten. Hur får man jaga, var får man släppa hundarna, vad räknas som åtel.. ja frågorna har varit många inför jakten. Till det kommer frågan om jakt inom viltvårdsområden. Skriverierna om detta har lett till att jägare i alla former av jaktliga sammanslutningar tvekar att jaga björn. Framförallt jägare inom viltvårdsområden så klart, det är rätt självskrivet med det genomslag det fått i media med rubriker som  ”blodtörstiga björnjägare bryter mot lagen” – det är klart att man blir tveksam om hur det ligger till! Frågan man kan ställa sig är vad som ligger bakom denna iver att utreda frågan om vem som har rätt att jaga och inte. Visst, jakt ska ske på lagligt sätt och enligt regelverket. Men alltid när frågor drivs hårt genom media så försöker jag ställa mig frågan ”Vad vill de ha ut av det här”?

Jag kan se ett antal scenarior för de som jobbar med frågan om vem som har rätt att jaga björn, kanske en del tycker att det liknar konspirationsteorier men det får jag väl ta!

Att de personerna som driver denna fråga i stora delar är principiella motståndare mot viltvårdsområden som idé är ingen nyhet. Jag ser detta som ännu ett försök att göra fastighetsägare och jägare förvirrade och skapa ett ökat stöd för upplösande av viltvårdsområden. Tyvärr är det så att man på många håll tror mest på den som framför de mest negativa budskapen, så även nu. Sen missar man inte heller chansen att uttrycka kritik mot Jägareförbundet eftersom vi har en annan syn på viltvårdsområden och ser den organisationsformen som positiv. Det sticker i ögonen på en del och man vill gärna skapa osäkerhet och förvirring även här.En annan fundering är om de vill minska avskjutningen av björn? Oklarheter runt regelverk och rädsla för rättsligt efterspel i björnjakten har gjort att många avstått skott tidigare år, de här utspelen gör tyvärr att det blir fler som väljer att avstå för säkerhets skull.

Jag hoppas att det finns tillräckligt många jägare som med kritiska ögon kan fundera igenom vad som är det egentliga syftet med att driva frågan om att det inte ska kunna gå att jaga björn gemensamt. För min del ser jag det alltså enbart som ett sätt att skapa förvirring och splittring inom jakten, tyvärr. Med genomtänka beslut och överenskommelser med markägare inom alla typer av jaktliga sammanslutningar så fungerar björnjakten bra, både på egen mark och gemensamt!