Hundar, hundägare och Jägareförbundet…
Ända sedan jag började jobba åt förbundet för snart 5 år sedan har jag pysslat med hundfrågor. Bland många väcker detta viss förvåning då det finns få uppdrag som är så svåra, stormiga och fulla av konflikter som jakthundar och jakthundsverksamhet. Man skulle kunna tro att t ex rovdjursfrågan skulle ge de flesta upprörda samtalen och mailen, men det är snarare hundsamtalen som rätt ofta ger falsettskrik, översvallande beröm och argsinta påhopp. Där har ni tjusningen. Det är få förunnat att dagligen få arbeta med så engagerade människor som jakthundsägare, även om det 10:e samtalet en lördagskväll kan bli lite långrandigt…
Vad många jägare har missat är att vi i Sverige antagligen har världens bästa hundjakt med de frikostigaste reglerna, jämför bara med de mycket striktare och mer detaljerade regelverken i våra grannländer. Svenska jägare och deras hundar har mycket stor frihet under ansvar vilket visat sig vara en framgångssaga. Visst händer en del tokigheter även i svensk hundjakt men man måste alltid betänka att det är en enorm verksamhet vi talar om. Med tanke på att vi har flera miljoner jaktdagar med hund i Sverige varje höst så händer det förvånansvärt lite misstag och olyckor. Jag brukar säga att om vi gör någonting sådär en 3 – 4 miljoner gånger så kommer olyckor och misstag att inträffa, oavsett hur rigida regelverk vi har. Testa själv att hoppa på ett ben eller hämta tidningen 3 miljoner gånger, jag lovar att det kommer att hända något konstigt, men inte behöver vi väl lagstifta eller reglera enbenshoppande eller tidningshämtande för det?
Just nu är våra nya ”råd och riktlinjer för jakt- och jaktträning med hund” ute på remiss i organisationen. Vi har tidigare diskuterat denna skrivning med SKK och Jakthundklubbarna och såväl vår personal som alla andra berörda där ute ska få möjligheten att tycka till. En dylik produkt måste förankras kusligt noga. Jag tror att detta dokument kommer att vara ett av de allra viktigaste för framtidens jakt i landet. Utan bössa och hund blir det liksom ingen jakt.
Men varför ska då vi ta initiativ till ett ”regelverk” ytterligare? Jo, dels fick vi uppdraget från Regeringen att ta fram det och dels så måste vi nog börja värna vår frihet under ansvar och vårda denna frihet noga.
EU styr mycket av vår svenska jakt nu för tiden och ser vi oss om i Europa är svensk hundjakt extremt suspekt. Att släppa hundar som tjoar runt på egen hand, ibland flera mil från föraren, och under lång tid är en förutsättning för den svenska jakten men mycket mystiskt och tvivelaktigt ur en sydeuropés perspektiv. Därför måste vi som jägarnas främsta företrädare förklara denna jakt och även slå fast hur den bör bedrivas ur vårt perspektiv. Vidare ser vi nu hur det fullkomligt väller in förslag, skrivelser och arga brev till makthavare från veterinära organisationer, SNF och andra som vill reglera, inskränka och begränsa vår hundjakt. Då måste vi agera och verkligen visa vad vi står för och visa att svensk hundjakt är kanske den mest etiska och välutvecklade i världen, tack vare, inte trots, avsaknaden av detaljregler. Alternativet är att sticka huvudet i sanden och invänta den lagstiftning som lär komma som ett brev på posten.
Jag är dock inte dummare än att jag efter 5 års jobb med jakthundsfrågor inser att detta arbete lär ge min telefon överhettning och stressymptom de närmaste månaderna och att ena sveriges hundratusentals jakthundsägare är en utopi större än fred på jorden och högvinsten på lotto. Men för den svenska hundjaktens framtid måste vi försöka få till en så bra produkt som möjligt och jag lovar att lyssna på er alla där ute som tycker något i frågan. Helt överens lär vi aldrig bli men vi kan ha förbannat roligt och intressanta diskussioner på vägen, bara vi respekterar varandra och det faktum att vi alla är saliga i vår tro, vårt rasval och vår syn på hur en jakthund ska jobba.
För övrigt är gråhundar de bästa älgskällarna…
Eric: Jag har sett de där bildekalerna… Men nog är det väl en smula underligt att man måste trycka upp dekaler och inte kan nöja sig med att visa vad vovvarna går för i skogen?
Dessutom har jag gått och köpt mig en laika. Herrens vägar äro outgrundliga.
Hejsan Daniel!
Jag bara måste kommentera det där om gråhundar med ett simpelt citat:
-Jämthund, en gråhundsägares dröm
mvh Eric Rehnström
Daniel,
Jag vet inte var du bor, själv bor jag i Norra Västerbotten, så det räknas väl också till ”här uppe i norr”…
jag förstår vad du menar, men jag får mindre och mindre tålamod och förståelse för ”tidtagarmaffian” för vart år som går. Jag har själv hållit på med jaktprov i över 20 år och jagat med stövare i över 30 år, så en liten erfarenhet har man väl skaffat sig…
Fredrik,
Med en hel dag menar jag att hunden är ute på sök m.m menar inte att en hund ska jaga en stackars hare hela dagen. Förstår du mig bättre nu?
Jag kan förstå att 99% såg ut som fågelholkar när du tog upp den här frågan. Jag som ung jägare anser också att jakten är viktigare än sporten. Men man kan kombinera båda delarna. Här uppe i norr har vi haft många dåliga år med hare så de är också en av anledningarna till att man väljer att hålla igen skottet.
För vad är det för mening och ha en stövare när man kanske bara har några enstaka harar på marken? är det gott om hare så är det ju klart man väljer att ta en hare lite då och då.
Daniel,
Ok. Men man ska inte underskatta våra motståndare. De verkar ju göra allt för att stoppa jakt och jakthundar.
OK Fredrik – ibland blir det riktigt tokigt, ledsen för det. Det första stycket borde jag ha förstått att det var ett citat eftersom du satt tecken för detta i början och slutet. Jag lät mig uppenbarligen luras av de först 3 orden ”Kerstin och Bjärven….”
Håller också med dig om att vi bör vara mer självkritiska lite till mans. ”Sporten” jaga hare känner jag f ö inte mycket för. Ha en bra dag!
Kerstin,
Det var inte så jag menade. Jag citerade bara ett tidigare inlägg.
Vad jag menade var att allt för många stövarägare skjuter ALDRIG haren, dom har inte ens med sig bössan ut i skogen. Då har det gått från jakt till sport och då har plötsligt utredningen en poäng, så vi måste nog rannsaka oss själva och inte bara hävda vår egen förträfflighet.
OK Fredrik! Ta nu inte det jag skriver som ett ifrågasättande av din kunskap kring detta, för min egen del är kunskapen kring harjakt i princip 0 (även om jag lyckades skjuta en för en drever för många herrans år sedan, som blev till en mycket smarrig hargryta).
Menar du verkligen att stövarjägare vet vilka harar deras hundar jagar?
På småmarker (500 ha och 6 jägare) som där jag bor, skulle jag kunna tänka mig att man har ”viss” kunskap om var hararna finns, och vilka som varit ute för att jaga dem, men på större marker, och med fler jägare? Tar jägarna normalt alltid kontakt med övriga i jaktlaget när man vill ut och jaga hare så att man vet var och vilken hare som jagas? (Görs inte det så kan ju i princip samma hare bli jagad varje gång någon går ut.)
Ska erkänna att vi inte haft någon hund för harjakt här på många år, så markerna här kan nog hararna se som rena fristaden (om inte sambon lyckas få mig att ”trampa” hare i snön vill säga).
”Kerstin och Bjärven. Det är nog inga problem för jösse att klara av några tim långa drev i veckan. Det kan nog alla som håller på med stövar jakt hålla med om. Stövar jägaren vet oftast om vart han har sina harar och de överlever vintern om ingen räv eller hagel tar den. Har då aldrig varit med om att ”mina” harar försvunnit över vintern bara för man varit ute och låtit hunden jobba en vinterdag. Självklart väljer man en annan hare om man väljer att jaga en andra dag. Sedan finns det ju regler om snödjup som man ska följa och det är ju framför allt för att hunden inte ska jobba ihjäl sig haren klarar sig bra i nästan alla förhållanden om det inte är 2 meter puder snö. Men då går man ju inte heller ut med en hund.”
Det är kanske det som är en del av problemet, att dina harar aldrig har försvunnit trots att hunden jobbat en hel dag…
Grunden till hundanvändningen är att hundarna skall hjälpa oss i jakten. Stövarjakten håller på att urarta till att endast bli en sport, där ändamålet är att hunden ska jobba en hel dag och haren aldrig skjutas. Jag tog upp detta ämne på en stövarfullmäktigemöte för flera år sedan, men 99% av personerna som var närvarande verkade helt oförstående.
Se vad som har hänt med grythundarna, där är all tävlingsverksamhet numera förbjuden. När hunden har klarat av anlagsprov och jaktprov som den skall klara av, så får den ej starta mera på prov. – Kanske ngt att ta efter för flera hundklubbar. Det skulle förmodligen också få till resultat att fler unghundar får möjlighet att starta, vilket i slutändan vore till gagn för hundaveln (vilket är jaktprovens syfte).
Jan: Jag har själv jagat med drever hela mitt liv och upplevt samma beteende som du mer än en gång. Jag har dessutom ofta sett hur hunden blängt surt och gått och gömt sig när man avslutat det roliga med ett skott.
Tyvärr överskuggas 1000 dylika vittnesmål av en enda tokig film på nätet. Vi hade en i höstas där två jägare skrockade gott åt en stövare som jagade en skabbräv i hasorna ute på ett hygge. Idioter. De skulle naturligtvis skjutit räven direkt och gett blanka fan i att föreviga sitt vidriga beteende. Det är dylika tilltag som vi 99,9% ansvarsfulla jägare måste få bort om vi vill behålla vår hundjakt framöver.
Calle: Det verkligt intressanta är att nästan lika många ”sällskapshundar” som jakthundar dör i trafiken, trots att sällskapshundar aldrig, enligt lagen, får löpa lösa i skog och mark. Vi kanske ska förbjuda hundar över huvud taget?
Betänk att vi släpper jakthundar cirka 3-4 miljoner dagar varje år, då är cirka 1000 olyckor en rätt liten risk. Dessutom har vi halverat olyckorna, drygt, på 10 år. Den fara som dock fortfarande ökar och som nu är den absolut största för de som bor i vargrevir är vargen. Därav debatten och det envisa arbetet med att finna ”motmedel”.
Vill du kraftigt minska skadorna och sjukdomarna på våra hundar finns det nog annan verksamhet än jakten att fokusera på…
Varför är dödsorsaken ”Försvunnen under jakt” och ”Försvunnen” inte med i den statistik ni presenterade för en tid sedan.
Den är ju mer vanlig än drunkning.
http://www.agria.se/agria/index.nsf/LinkFrameSet?ReadForm&url=http://www.agria.se/agria/text.nsf/id/3836
”Taxen olycksdrabbad
En tredjedel av taxarnas dödsfall beror på trafikolyckor, att de blir
drunkning eller att de försvinner – under jakt eller på annat sätt.”
http://www.agria.se/Agria/bilder.nsf/LookUpByKey/6986/$file/Vinklar_final_web.pdf
Visst har det blivit bättre iom GPS etc men fortfarande dör ett stort antal hundar på ett mycket vidrigt sätt bara för att några patetiska förväxta småpojkar ska få några timmars nöje i skogen.
Jakthundar av nästan vilken sort det än är väcker känslor hos folk, många tänker säkert på blodtörstiga varelser som med avgrundsvrål jagar en liten hare eller ett stackars rådjur. Vi såg beklämmande exempel på sådant synsätt i ett av debattprogrammen i samband med vargjakten, där ett par trodde våra hundar sliter bytesdjuren i stycken. På tal om det kan jag berätta om en episod i samband med en harjakt på 90-talet. Hunden, en kraftig smålandsstövarhane får upp en fälthare ca 300 meter bort och drevet kommer rakt på mig i den decimeterdjupa snön, 50 meter efter haren sprungit förbi orkar den inte längre utan lägger sig och trycker. Hunden som ligger rätt så tätt på är snart framme, nosar på haren och ser allmänt villrådig ut. Innan jag hunnit fram har hunden upprepade gånger stuckit nosen under haren för att få igång den igen. Slutkontentan av det hela blev att jag avlivade den sjuka haren. Hunden förövrigt var en alldeles utmärkt jakthund, med pris på jaktprov och vann också unghundspriset året därpå
Förresten har ni tänkt på att om en varg eller flera vargar går ifatt och biter ihjäl ett byte då är detta naturligt och bra, det ger starka och livskraftiga viltstammar, eller hur?
”Därmed inte sagt att t ex parforcejakt är okej. Jag vill bara säga att vi måste försvara och förklara vår hundjakt med egna argument, inte med hänvisning till att det finns ”värre avarter” någon annan stans.”
Säger han som gärna pekar på att fler dör i trafikolyckor där sprit är involverat än som dödas i viltolyckor? :o))
JJ: Jag är inte särskilt orolig över SNF´s skrivelse. Inte en enda tidning nappade mig veterligen på den. Det enda syftet med den typen av ”öppna brev” är att provocera jägarna till att komma med korkade och känslobaserade uttalanden som man sedan kan använda och bemöta, så är debatten igång. Att förbjuda hundjakt på det sättet är ett solklart intrång i äganderätten och politiskt helt dött som fråga…
drever: Att hota med att sluta förkorta lidandet för trafikskadat vilt om man inte får som man vill brukar inte ha särskilt bra effekt. Vi jägare vill gärna framstå som de som vårdar viltet och att då hota med trafikeftersöksstrejk är ingen bra idé. Att vi sedan omöjligt kan göra eftersöken utan vältränade och väl injagade löshundar är en självklarhet.
Geisha: Jag kan hålla med dig om att parforcejakt i Franrike och packjakt i största allmänhet är svårt för oss att förstå. Vi ska dock komma ihåg att det finns rätt många miljoner jägare där nere som tycker det är helt OK men är extremt skeptiska till envisa älghundar eller stövare som driver en halv dag. Försöker vi behålla vår hundjakt på deras bekostnad kommer de att svara med samma mynt, gissa vilka som får foga sig…
Därmed inte sagt att t ex parforcejakt är okej. Jag vill bara säga att vi måste försvara och förklara vår hundjakt med egna argument, inte med hänvisning till att det finns ”värre avarter” någon annan stans.
Ja förbjuder dom löshunds jakt så blir det till o ställa in eftersök på trafikskadade djur.
drever….”haren tycker det är roligt att bli jagad”!?….vad har du för belägg för det?….ett påstående i nivå med sandlådan. Väx upp!
Geisaha 56 jag håller med dej bra skrivet. en sak till haren tycker att det är roligt att bli jagad.
Anledningen till att flera vill förbjuda jakten med drivande hund är ju inget annat än att det är det största ”hotet” mot våra svenska vargar. Det var väll så det stod i den motion som SNF fick in på sitt årsmöte tidigare i år? Eller har jag helt fel?
Kerstin och Bjärven. Det är nog inga problem för jösse att klara av några tim långa drev i veckan. Det kan nog alla som håller på med stövar jakt hålla med om. Stövar jägaren vet oftast om vart han har sina harar och de överlever vintern om ingen räv eller hagel tar den. Har då aldrig varit med om att ”mina” harar försvunnit över vintern bara för man varit ute och låtit hunden jobba en vinterdag. Självklart väljer man en annan hare om man väljer att jaga en andra dag. Sedan finns det ju regler om snödjup som man ska följa och det är ju framför allt för att hunden inte ska jobba ihjäl sig haren klarar sig bra i nästan alla förhållanden om det inte är 2 meter puder snö. Men då går man ju inte heller ut med en hund.
hej jag haft både drevrar och stövare nu har jag Wachtel en suverän jakthund spårnoga och därav inte så snabb men när snödjupet går mot 50 cm då släpper jag inte någon jakthund
jag ber er titta på England och Frankrikes jakter med hund där kan man tala om hetsjakt Eu skall ge högaktningsfullt FAN i Vår jakt
Kerstin: Vi har en del gammalt material på just harjakt med hund i djup snö och kyla. De studierna ifrågasatte på intet sätt harjakten med hund då man inte fann några mätbara effekter. Vi ska dock komma ihåg att tekniken förfinas och jag tror att vi har nya studier på gång på vilda djur som jagas av hund. Visar de att vi har problem med viss typ av hundjakt får vi givetvis foga oss och anpassa vår jakt.
Vi ska också vara beredda på att sådana här frågor kan gå mycket snabbt och ta oväntade vändningar, då måste man vara beredd med t ex en liten skrift. Ett typexempel i närtid är rovdjursdrivarna, som plottar och andra. De kritiseras ofta hårt av spetsfolk för att stressa björnen. Vad tror vi stressar en börn mest, en drivande stövare eller en vindande spets som förföljer tyst. Ett klockrent exempel på hur man biter sig själv i arslet som man säger hemma i Hälsingland. Nu tror jag inte björnar stressas särskilt mycket av hundar alls, men vi ska passa oss för att marknadsföra en hundtyp på en annans bekostnad utan torrt på fötterna…
Vi håller dialogen med andra förbund och klubbar levande så jag håler inte för omöjligt att vi alla kan vara överens i detta så småningom. Det finns trots allt inte en enda jägare där ute som medvetet vill plåga viltet, det är jag rätt säker på.
Roland: Jag tror inte vi har några problem med att försvara vare sig harjakt med stövare eller jakt med kortdrivare. Vi måste dock inse att det nog måste göras. För många jägare är denna jakt så självklar att man inte inser att den nu börjar granskas och ifrågasättas. Många, inklusive mig själv, måste nog också inse att vi måste argumentera för detta med fakta och kunskap. Något vi ibland måste skaffa oss.
drever och Bjärven: Nu klarade ni er men det var nära att ni gick i samma fälla som jägare alltid gör när detta ämne kommer upp till diskussion. Så fort du ifrågasätter en jaktform så kontrar ivrarna med att ifrågasätta en annan jaktform som i deras ögon är värre. Av tradition klankar långdrivarna på kortdrivarna och kortdrivarna på grytfolket som klagar på fågelhundsfjantarna som angriper älghundsfolket som hänger ut åteljägarna så är ekorrhjulet igång. Som jag skrev i näst sista stycket, vi måste respektera varandra och tillsammans rensa ut olämpligheter och tveksamheter. Inte på bekostnad av varandra men för allas vår jakts framtid…
Nu kanske jag ger mig ut på ”osäker is”, men om jag förstod dig rätt Bjärven, så medför timslånga drev att djuren gör av med en massa energi som de under vintern behöver för att överhuvudtaget överleva. Då spelar det ingen roll om rådjuret eller haren stannar upp lite då och då. Under hårda vintrar – även om snön inte ligger alltför djup, borde man kanske avstå helt från drev och stötjakt just för att djuren ska slippa ödsla energi på att röra sig för annat än att hitta mat.
Annars håller jag med både Daniel och Bjärven i att det är bättre om jägarna själva klarar av att reglera denna form av jakt, istället för att det sker via lagtexter. Men då krävs det nog att det stöds i ”klartext” av båda jägareförbunden och de aktuella hundklubbarna också.
Under drevjakt med drever o stövare man ser ofta att haren o rådjuren stannar o tar det lungt jag har skjutit både hare o rådjur som ståt stilla o väntat på hunden säkert skytte.
drever!
Håller med, ingen stöthundsjakt i djup snö, har själv en tysk jaktterrier, då blir ju snödjupet lika självreglerande som med en drever. Men med stora skarpa hundar är det på samma sätt viktigt att använda sitt omdöme, släppa en wachtel på rådjur i 50 cm snö är ju inte att rekommendera.
Sedan är stöthundsjakten kort men intensiv, det blir ju bara några minuters förföljande. Men det finns säkert avarter där också.
Jag tror inte att djuren blir stressade av drevet, men håller det på för länge kan reserverna ta slut för drevdjuret.
Stöthunds jakt tala om stress på djuren med stora skarpa hundar en jakt form som borde begränsas när det är snö.
Det jag i alla år ställ mig frågande till är vissa harjägares inställning till att drevet ska gå minst en timme innan skott får avlossas.
Om det är kallt och drevet går några timmar för att hundägaren ska stå och njuta av drevskallet så känns det tveksamt för min del.
Låt säga att det blir inget skott, utan att vi far hem med hunden. Hem till värmen och maten, men haren då, överlever han en kall natt? Jag är inte helt övertygad om det.
Det här kan i o f s hända även om man tillåter skott direkt, men det är ju i såfall inte uppsåtligt.
Det är väl OK om tillåter långa drev i september och oktober, men senare på säsongen känns det lite tveksamt.
Kanske ska drevlängden sk begränsas i jaktproven?
Nu är jag stöthundsjägare och kanske trampar på framför allt stövarjägarnas tår, men jag tror att det är smartare av oss att reglera oss själva än att låta myndigheter som inte vet ett dyft om jakt göra det.
Daniel. Som gammal jaktprovsdommare och jakthundsägare med stövare och tax så är det åtskilliga drevdjur som passerat framför mina ögon. Och jag kan konstatera att det är en försvinnande liten procent av dessa som jag upplevt som stressade. För ett antal år sedan hade jag förmånen att få bjuda den dåvarande högste rovdjursansvarige tjänstemannen på NVV på harjakt. Något som denne erkände att han aldrig varit med om, jösse uppenbarade sig tre gånger innan han den fjärde gången fångades av kärve hagel. Efter sedvanlig procedur med urtagning och hunden fått sin beskärda del så tycktde tjänstemannen att det varså konstigt att han aldrig hade upplevt haren som stressad. Vad jag vill ha sagt med detta är att med rätt information till beslutsfattare och jägare tror jag att vi kan förklara och försvara användningen av våra jakthundar.
Håller med dig om att man måste försvara sin verksamhet.
Nästa helg hålls stövarfullmäktige i Upplands Väsby,
och då man tidigare beslutat om en översyn av jaktprovsreglerna förmodar jag att fullmäktige kommer att diskutera just det vi pratat om.
Jan: Jaktproven är busenkla att försvara. De är en förutsättning för att vi ska kunna ta fram lämpliga hundar, så den verksamheten är på intet sätt hotad. Du har dock rätt i att det kanske ska förtydligas ytterligare vilket också flera remissinstanser påpekat. Sedan är väl all träning inför prov detsamma som jaktträning?
Vad vi vänder oss mot är den jakt där man vill maximera hundjobbets längd på viltets bekostnad. De jaktformerna är starkt ifrågasatta idag och det här är ett försök att genom råd undvika en lagstiftning som sätter maxgränser på hur långt ett förföljande får vara. En mycket vanlig regel utomlands. Åker du till Bryssel idag är det stövarjakten som är klart starkast ifrågasatt, det verkar inte riktigt ha gått fram här hemma… Vi vill gärna tro att det är rovdjursjakten, vildsvinsjakten eller grytjakten som är i fara, så är det nog inte. Det är stövarjägarna som måste ut på barrikaden och förklara och försvara.
Vi får hoppas att det inte gäller våra vanliga drivande raser men från artikeln på SJF sida står att läsa: Noterbart är att i förslaget till råd och riktlinjer tas klar ställning mot att användningen av jakthunden betraktas som en ”sport” i sig där jakthundsanvändningen blir ett självändamål.
”Hunden får endast nyttjas för att lyckas i jakten eller (för) att jaktträna den inför jakten” står det i förslaget.
Skulle detta bli lagstadgat innebär det ett slut på jaktprov samt all träning före jaktproven såvida inte dispenser ges men de kan ju dras in illa kvick som det passar.
Roland: GG hålls väl med fläskstövare? Direktdiskvalificering i min värld.
Jan: Drivkrafterna bakom uppdraget är nog snarare vildsvinsjakten med hund och rovdjursjakten, främst björn- och lojakten. Det är också vid just björn- och lojakt som vi fått de första detaljreglerna rörande hundjakt. Jag håller inte riktigt med dig om att vi vet hur hundjakten påverkar viltet. Kom ihåg att de studier som är gjorda är rätt gamla och med ny teknik riskerar vi att få andra resultat…
Givetvis ska vi värna jaktproven och den nordiska jakthundstraditionen, det är inte tal om annat. Att man sätter på pränt hur jakten ska och bör gå till behöver inte innebära ett hot, snarare en möjlighet. Därför tror jag också att uppdraget snarare är en skänk än en spark. Vi får chansen att reglera oss själva istället för en direkt lagstiftning. Nu vill det bara till att vi sköter oss och får till bra tumregler för hur vi och våra hundar ska fungera där ute.
SJF har alltså fått detta uppdrag från regeringen!
Men även hos regeringen har någon eller några varit pådrivande för att få ut detta på remiss, vad är då syftet?
Naturligtvis att få begränsningar i löshundsjakten som är ett stort problem i vargfrågan.
Vi har i Sverige, Norge och Finland en mycket gammal kultur att jaga med löshundar, förhållandena är ganska likartade och väl lämpade för detta, vi har också en stor och viktig provverksamhet som engagerar väldigt många människor. Vi vet mycket väl hur jakten med våra hundar påverkar både drevdjur och viltstammar. Däremot måste jag vara ärlig och säga att alla de nya stövarliknande raser som väller in över landets gränser, vad för problem detta medför kan jag inte sia om, kanske behövs bättre riktlinjer för just användningen av dessa. Att främmande hundraser kommer hit har ju med växande vildsvinstammar att göra och det blir andra former av jakt.
Nej! Låt bli våra vanliga drivande jakthundsraser och gå inte i fällan som rovdjursvännerna så ivrigt väntar på skall slå igen.
Och hamiltonstövarna de bästa harskällarna! Men det tycker inte GG.