Tio minuter, gör det någon skillnad?
Parlmentsbyggnaden i Strasbourg Foto: Gunnar Glöersen
EU parlamentet flyttar som bekant från Bryssel till Strasbourg en vecka i månaden. Hur man kan försvara en sådan flyttkarusell är för mig obegripligt. Inte bara parlamentariker utan givetvis alla tjänstemän, lobbyister och andra måste givetvis flytta med. Nu behöver jag inte ägna min tid till just den frågan, men i tider när man diskuterar klimatpåverkan och ekonomi borde politikerna ta sig en allvarlig funderare över vilken bild man vill förmedla, speciellt som man förväntar sig att vanligt folk skall ändra sina egna vanor.
Efter en lång resa, kom även jag fram till Strasbourg. På kvällen var det middag med ett par representanter för de slovakiska jägarna och några slovakiska, rumänska och italienska parlamentariker. Från Jägareförbundet var det jag och Anders Grahn, vår internationella sekreterare. Mötet ordnades av FACE, den europeiska jaktorganisationen.
Jag hamnade vid middagen mitt emot en jagande parlamentariker från Rumänien, som var utsedd att vara ordförande för mötet i parlamentet morgonen efter. Det är alltid intressant att diskutera med människor med helt annan bakgrund. Han berättade om rovdjurssituationen i sitt hemland. Vi har 6000 björnar och 4500 vargar, sa han bland annat. Hur inventerar ni, frågade jag. Det bygger på vad våra duktiga jägare säger att de har i markerna, blev svaret. Samma svar fick jag från våra Slovakiska jaktkompisar. ”Det är jägarna som bedömer hur många vi har, några inventeringar genomför vi inte!”
På morgonen var det min tur att ta till orda i parlamentet, på tio minuter skulle jag redogöra för den svenska vargjakten, hur vi inventerar, rovdjurssituationen i Sverige och om jägarnas medverkan i rovdjursförvaltningen. Jag berättade också om riksdagens beslut om regional förvaltning och vargflytt. Allt detta på tio minuter och med en publik där flera inte förstår engelska och därför översätts allt simultant av tolkar. Man kan fundera på vad som egentligen går fram. Själv hade jag fullt upp med att försöka få in rätt språk i mina hörlurar när rumäner och fransmän pratade! Jag blev inte hjälpt av att få in en rumänsk tolk när fransmannen talade.
Flera parlamentariker var på plats, de flesta från Östeuropa, men inte en enda från Sverige. Christofer Fjellner (M) hade dock sin assistent på plats. Han ställde en intressant fråga till mig om hur jag ser på att kommissionen granskar den svenska vargjakten och hur det kan påverka det andra steget i regeringens vargpolitik. Jag fick veta att Fjellner har lämnat en fråga till kommissionen på samma tema.
Även Slovakerna berättade om rovdjurssituationen hos dem. De säger att de har 700-800 vargar på en yta som motsvarar Dalarna. De beviljade tillstånd att skjuta 150 vargar i vintras, 130 fälldes. Det var nytt rekord för Slovakien.
Efter att ha hört våra jägarkollegor och parlamentariker från öst, ställer jag mig återigen frågan. Lönar det sig att vara seriös? Lönar det sig att inventera? Vem granskar fantasisiffrorna på antalet rovdjur som presenteras?
Är det överhuvudtaget möjligt att på tio minuter få förståelse för de problem våra 200 vargar orsakar oss, när den rumänske parlamentarikern som talade före mig sa att de har 4500 vargar på motsvarande yta?
Föresten Kerstin, en travesti på fråga.;)
Vad är det egentligen som gör att vargen – enligt vissa – har större rätt än vildsvinet att leva och frodas i Sverige?
Vi jägare får ju alltid höra hur mycket död och förödelse klövdjuren, inte bara grisen, orsakar i Sverige.
Ja du Kerstin, det här är inte enkelt!
Jag tror helt enkelt att fotbollsspelare och jägare får finna sig i att det finns vildsvin och varg. Att det sedan finns personer som har som mål att dessa arter ska utrotas är något som är lite svårt att göra något åt.
Det handlar om att man över tiden hittar en rimlig balans mellan vad som kan accepteras i skador från båda djurslagen och den stam som krävs för överlevnad.
Som jag skrev i mitt tidigare inlägg tror jag att med regelbunden och ordnad jakt på varg så kommer skyggheten att tillta och man kanske kommer i det läget du beskriver i Lettland där det enligt vad du säger går bra att jaga med hund. Det vore illa om vår fina löshundstradition försvann. Om man jagar grisar på odlingarna håller dom sig i skogen så där fungerar det faktiskt.
Jag tror att både vargen och grisens överlevnad hänger på jakten, jag tror att den på sikt kan skapa acceptans för båda arterna, men fort kommer det inte att gå, vi är ju inte vana med varken gris eller varg.
Sedan får man ju se till proportioner av 250 vargar jämfört med 100.000 vildsvin ställer till med när det gäller skador på hundar. Eftersom du säkert läser Svensk Jakt så kan du ju se skadeutvecklingen över tiden och det går inte att förneka att vargen är överlägset effektivast. Men det är ju en effektiv jägare.
Sedan håller jag inte med dig om köttets värde på vildsvinet, jag tycker du oförtjänt skriver ner detta delika kött.
Jag kan inte yttra mig om varför vissa människor tycker som dom gör. Jag kan heller inte förstå varför fotboll är viktigare än jakt?
Forts Kerstin: annan fäbodägare har givit upp idén med lösgående djur under sommarmånaderna.
En relativt liten grupp i Sverige ser vargen som en fördel och vill ha så många som möjligt. Andra ser vargen som en symbol för att vi människor måste inse att vi inte kan styra över naturen hur som helst om inte alla djur – utan uppenbar och direkt synlig nytta för oss – ska försvinna. För andra upplevs vargen mer och mer som ett besvär och som ett hinder för en speciell livsstil. Folk som bor i lägenhet, inte har hund, eller sällan vistas ute i naturen – bryr sig inte alls.
Både när det gäller vildsvin och varg, så finns det möjlighet att skydda sig själv och sina intressen på olika sätt – om än inte till 100%.
Bjärven – vad är det egentligen som gör att vildsvinet – enligt vissa – har större rätt än vargen att leva och frodas i Sverige?
Till sist, Svenska Rovdjursföreningen baserar sin uppfattning av antalet rovdjur på det sätt du själv föredrar, dvs på de inventeringar som ligger till grund för forskarnas siffror.
OK Bjärven, då är nästa poäng helt klart din. Visst känns det besvärligare med en förändring som innebär något negativt, än att fortsätta leva med något negativt som ändå har funnits där i alla tider. Tiden har gjort att man från början har lärt sig anpassa sig till de negativa ”nödvändigheterna”.
Sedan tycker jag jämförelsen mellan varg och vildsvin är riktigt bra.
Vildsvinet utrotades helt av våra förfäder, och fanns sedan mer än 100 år tillbaka i tiden, enbart i hägn för jaktändamål innan de släpptes ut – eller rymde om man nu hellre vill se det så. Vildsvinet är ett uppskattat vilt för jakt, men efterfrågan på vildsvinskött verkar inte vara så jättestor, och skjuts en galt för att få en trofé, så är köttet i många fall oätbart – eller mals ner till kryddiga korvar. Många hundar har blivit dödade eller svårt skadade av vildsvin, och många ickejägare är rädda för de potentiellt farliga djuren. Månget livsverk för att skapa den trädgård man alltid drömt om, har på en natt förvandlats till ett plöje, och många arrendebönder ser sin försörjning gå om intet.
En relativt liten grupp i Sverige ser vildsvinet som en fördel och vill ha så många som möjligt, medan de för andra mer och mer är till besvär och upplevs som ett problem. Andra grupper ser vildsvinen som en inhemsk art man bör bevara för framtiden. Folk som bor i lägenhet, inte har hund, eller sällan vistas ute i naturen – bryr sig inte alls.
Tittar vi på vargen, så fanns det under första halvan av 1900-talet tillräckligt med vild varg i Sverige för att skjuta dryga 800 individer. Om den någonsin blev helt utrotad är det svårt att visa på. Vargen är knappast ett uppskattat vilt för jakt, och möjligtvis har skinnet ett värde som trofé i dag. Många hundar blir dödade eller skadade av varg, och många (icke jägare?) är rädda för det potentiellt farliga djuren. Det är tveksamt om några ”livsverk” har skadats, men vargen kan vara ett gissel för tamdjur på lösdrift, och har säkerligen gjort att en och ann
Ernie ,det tror jag inte du gör .Jag tycker det var solklart.
Bjärven. Nu har du väl ändå gått vilse. Förklara du istället vari du ser likheterna mellan en vildsvinsk ”predation” av en fotbollsplan med dess konsekvenser och vargens predation av din jycke? Jag försöker verkligen förstå…..
Du har en poäng där, Kerstin. Jag tror alltid att det är svårare att få acceptans för förändringar som är till det sämre. Titta bara på vildsvinen, där blir det ett väldans hallå om dom bökar upp en fotbollsplan. Då skulle man kunna säga till fotbollsspelarna: Ni får väl spela på grus då! Det skulle väl ingen komma på att göra, men när det gäller vargarnas predation på hundar är rådet: Ni får väl sluta jag med löshund! Förklara för mig vari skillnaden ligger?
Sedan tror jag att man kan få acceptans för vargen hos oss under förutsättning att den sprids över större ytor och att jakt tillåts precis som för andra rovviltslag. Nu tillåts jakt i USA även på de återintroducerade vargstammarna, om det varit tillåtet på andra stammar vet jag inte, men det skulle kunna vara en förklaring till toleransen. Men, visst kommer det att ta tid med toleransen hos oss. Men om vargarna får jagas regelbundet kommer dom över tiden att bli mer skygga för människor och hundar och därmed inte ställa till så mycket förtret.
Skrytet om rovdjursstammarnas storlek vet inte jag syftet med, siffrorna verkar ju orimliga om man sätter det i relation till vad en svensk rävkull sätter i sig. Med dom stammarna måste utfodring ske både med klövdjur och boskap. Kanske syftar man till att få acceptans för mer jakt, vad vet jag? Argumentet provas ju även i Sverige.
Att baserar bedömningen av sina viltstammar enbart på vad Jägarnas Riksförbund säger förfaller mig lika korkat som att basera det på vad t ex Rovdjursföreningen skulle säga. Då föredrar jag vårt kanske något kostsamma, men vetenskapliga arbetssätt.
Men du Gunnar! Hur många vargar tror du då det kan finnas i Slovakien? Om de ändå lyckades skjuta 130 vargar på en yta som motsvara Dalarna, så måste det i alla fall ha funnits minst 130 vargar där. Pratades det om hur många som skjutits i Rumänien? (Då skulle man ju kunna få en hyfsat trolig uppfattning om förekomsten)
På liknande sätt kan man väl anta att det är i Estland. Där sköts ca 180 vargar förra vintern, och enligt uppgift lika många denna vinter. Estland är något mindre än Dalarna och Värmland tillsammans – och jag är säker på att du inser att det finns betydligt fler än de som skjuts under en jaktperiod.
Det underliga är att det inte är samma debatt kring vargen där som här. Även i Estland jagar man med hund. De har t o m en inhemsk liten drivande jycke, och jakt på rå och hjort tillåts bara med kortbenta hundar, om jag förstått saken rätt. För vildsvin gäller andra regler.
Kanske är det som amerikanerna i Vålådalen sa: Där vargen har funnits utan avbrott finns inte på långa vägar det motstånd som i områden där den återetableras. Vad tror du själv det kan bero på?
Mycket intressant, men samtidigt mycket tråkigt. Den som sysslat det minsta med inventeringsmetodik vet att det kan vara vanskligt att jämföra siffror framtagna på olika sätt, och inventerar man inte överhuvudtaget ja då känns det ju ganska så poänglöst… Och med argument med den sifferbakgrunden ska politiker ta beslut.
Men den naturliga följdfrågan är ju hur deras ”duktiga jägare” räknar eller uppskattar viltet i sina områden? För på nåt sätt så får dem ju fram en siffra?
earnie, jag har ibland svårt att förstå ditt resonemang. JAg förstår inte vad du menar med att jag skulle ”frisera” det som sades. Nu vet jag inte om det förs några offentliga protokoll från mötena i Strasbourg, men du kan ju undersöka saken om du inte tror mig. Dessutom kan du ju börja räkna på vad det skulle krävas för att föda 4500 vargar, 6000 björnar och 2000 lodjur på en yta som morsvara de fen vargjagande länen i Sverige. Kolla sen deras siffror över klövviltstammarna. Men lever deras rovdjur möjligen på sork och avfall? Jag får i varje fall inte siffrorna att gå ihop.
Gunnar….och hur vet vi att siffrorna som nämndes av dina vänner i österuopa inte ”friserats” till av dig för att passa ditt resonemang? om det vi inget? Enligt din uppfattning är öststatare mindre nogräknade och far med fantasisiffror? Inget att lita på med andra ord. Bara denna föraktfulla inställning får mig att tro mindre på dig.
Du äger en förmåga att censurera mig, det tvingar dock dig till att läsa och sedan välja att publicera kommentarerna, i vart fall så går min mening fram till dig om än inte publikt.
Glesbygdsbo, oavsett vem som inventerar så måste man sträva efter att komma så nära sanningen som möjligt. Men att bara lita på jägares, djurägares eller vargkramares subjektva tyckande har inget med inventering att göra. 4500 vargar som nämndes i parlamentet är t o m 50% högre än de officiella siffrorna för Rumänien. 3000 är också långt ifrån sanningen, det förstår egentligen alla, men att vara ovarsam med sanningen är ju inte direkt ovanligt. Se bara på den tidigare ekonoimiska redovisningen i Grekland. Hur kan man förvänta sig att rovdjurssiffrorna skall vara mera relevanta?
Jösses, är det fantasisiffror ÄVEN när det är jägare som inventerar rovdjuren?
Det är ju annars de som alltid har korrekta siffror när det är fråga om antal björnar, antal vargar, antal lodjur medan alla andra siffror som INTE kommer från jägarna är fantasisiffror, i alla fall här i Sverige:o)