Svår algebra…
För två månader sedan skrev vi en debattartikel i Miljöaktuellt om klövviltets betydelse för mångfalden. Nu har det kommit ett debattsvar, som än en gång trummar samma gamla vanliga argument om hur klövviltstammarna är alldeles för stora. Artikeln är skriven av några forskare och forskarstuderande inom ekologi vid Lunds universitet.
Författarna har en hel svärm olika budskap de försöker förmedla, men huvudspåret förefaller vara att vi behöver fler rovdjur och färre klövvilt. Man anför att klövviltet skadar mångfalden, skogen, växande grödor och trädgårdar och dessutom orsakar viltolyckor. Författarna framhåller att alla medborgare borde få tycka till om hur starka viltstammar vi skall ha i Sverige, eftersom klövviltet ”skadar den biologiska mångfalden och Sveriges ekonomi”.
Intressant nog så nämns jaktens värde bara i förbifarten. I vanlig ordning citeras den famösa Skogsstyrelserapporten, där man bland annat hävdar att jägarna gärna betalar lika mycket för att jaga hälften så många älgar. Andra källor till kostnader förenade med viltet radas upp i artikeln, men viltets betydelse och potential som förnybar resurs nämns inte alls. Inte heller nämns med ett ord att starkare stammar av rovdjur också kommer att innebära en negativ inverkan på lantbruket, i form av enorma stängselkostnader och förlust av tamdjur. Det är minst sagt märkligt att man helt förbigår dessa självklara delar av den samhällsekonomiska ekvation man försöker sätta upp och lösa.
Än mer märkligt är att man vill ha fler rovdjur och färre klövvilt. Här är det inte en ekonomisk, utan ekologisk ekvation man försöker sig på. Jag förstår dock inte hur man tänkt sig att få ihop det på slutet… På samma sätt som älgar äter tall så äter vargar älg. Vill man ha fler vargar måste det väl då finnas fler älgar. Eller?
Om man som författarna förespråkar skall skjuta ner klövviltstammarna till en nivå där man inte längre har skador på skog, grödor osv så måste man lägga sig på en mycket låg populationstäthet. Detta kommer med absolut säkerhet att kraftigt begränsa rovdjursstammarnas reproduktions- och spridningstakt. Vill vi ha många rovdjur, som dessutom sprider sig till nya områden, så måste det finnas ett födounderlag i form av klövvilt. Isynnerhet om man fortfarande skall kunna bedriva någon djurhållning inom lantbruket.
Bedriver man en hållbar markanvändning och viltförvaltning, där man bland annat slår vakt om en stabil förekomst av foder för viltet, så har vi plats för rika och livskraftiga viltstammar, som kan beskattas både av människor och av andra rovdjur. Med positiva effekter på såväl mångfald som möjligheterna till naturupplevelser. Med minimala klövviltstammar går ekvationen om ökande rovdjursstammar helt enkelt inte ihop, även om man helt skulle sluta jaga klövviltet när man får en rovdjursetablering. Det gäller för övrigt i mina ögon såväl för den ekologiska som den samhällsvetenskapliga ekvationen…
p.s. Jag håller inte med lundensarna när det gäller effekterna av klövviltets bete heller, men det kommenterar jag direkt i Miljöaktuellt istället :-)!
Earnie,
nu höll jag med dig ända till näst sista meningen ;-)!
Viltförvaltning är en form av markanvändning och visst försöker vi balansera exempelvis klövviltstammarna mot skogs- eller jordbruksskador. Konstlat? Tja, det beror som du själv säger på hur man ser det. Vi människor är beroende av att bruka/nyttja naturen. För att vi skall kunna göra det långsiktigt krävs det att vårt nyttjande är hållbart. När det gäller viltförvaltningen har vi jägare ett ansvar att bedriva en hållbar förvaltning, när det gäller skogsbruk ligger ansvaret på skogsbrukaren osv.
Själv är jag jägare, naturvårdsspecialist och aktiv brukare. Skulle jag enbart tänka som jägare skulle jag vilja ha mer klövvilt än nu på mina marker, skulle jag tänka enbart som jord- och skogsbrukare skulle jag vilja ha mindre. Som naturvårdsspecialist tycker jag att det är ganska lagom, och de två andra intressena tar ungefär ut varandra. För att minska betestrycket på produktionsstammarna och grödorna väljer jag dessutom att bruka delar av landskapet extensivt med inriktning på att skapa en stabil foderresurs för viltet. Det gynnar även övrig mångfald och innebär dessutom att både jag och lodjuren kan beskatta rådjuren utan att råstammen kraschar och buskmarkerna växer igen.
Alla dessa val skapar förutsättningarna såväl för det jaktbara viltet som för övrig mångfald i det brukade landskapet. Därmed bestämmer de även i stor utsträckning hur olika arter och populationer samverkar och ”balanserar” varandra.
Fredrik…..ja vi hamnar i filosofiska irrgångar med frågor om människans plats i sammanhanget….. att jaga eller inte jaga…jägare och ickejägare…vara eller inte vara. Människan tillhör givetvis ekosystemet och som den till synes mest intelligente också den största boven.
Det rysliga är just människan i sammanhanget, oavsett jägare-ickejägare, som påverkat/påverkar och trott/tror sig veta bäst….Som sagt, jorden var platt en gång och jag är stupsäker att många av dagens teorier kommer att visa sig lika ”platta” om några århundraden eller årtusenden.
Naturen, dess balans och dess förmåga är delikat och finurligt. Jmfr vargens återkomst till Yellowstone och vilka oanande och positiva effekter det i sin tur gav för hela parkens ekosystem och mångfald och som lever i stort fritt från människans påverkan.
Människan lyckas mestadels påverka negativt, det bekräftas tyvärr gång efter gång. Med jakt kan balanser förvärras eller förbättras, vad som sedan är rätt och naturlig balans lämnas till någon ”kloks” tyckanden och gissningar.
Ni ägnar ju er åt sk viltförvaltning, är inte det ert sätt att balansera naturen på konstlad väg för att passa era syften? Det är på ett sätt att sterilsera.
Earnie,
men människan ingår i ekosystemet… Uttrycket ”naturlig balans” ger mig rysningar när det används för ett system som exkluderar människan, när vi ändå påverkar all vår omgivning. Det gäller isynnerhet om man propagerar för att skogsbrukets produktionsskogar ingår i en naturlig balans medan viltförvaltning i form av jakt och viltvård inte gör det…
Debattartikeln lyfter fram skogsskador som ett nationalekonomiskt problem. Man tycks, utan att säga det rakt ut, anse att vi skall skjuta ner klövviltstammarna rejält för att minska produktionsbortfallet för diverse mänskliga aktiviteter. Då skjuter man dock också bort födounderlaget för potentiella rovdjursetableringar i nya områden.
Fritt ur minnet tror jag det finns 60 miljoner avsatta för stängselkostnader per år idag, men om vi skall börja stängsla fårbesättningarna i Götaland också kommer detta vara en droppe i havet… det rör sig om helt andra arealer än där vi nu har starka rovdjursstammar.
Jag argumenterar INTE för att vi inte skall ha rovdjur där, men i debattartikelns räknestycken saknas såväl de fall där kölvviltet har positiva effekter på mångfald och turism, som de negativa posterna för rovdjuren.
Danne,
visst gör de det:
”Kostnaderna översteg dessutom vinsterna trots att flera kostnader inte var inkluderade i analysen, så som skogsägares kostnader för att reparera och förebygga skador, tågolyckor, skador på jordbruksgrödor och minskad biologisk mångfald.”
”Som skogen ser ut idag är det inte hållbart att understödja den täthet på klövviltstammen som vi har i stora delar av Sverige. Det missgynnar, som nämnts, biologisk mångfald, rekreationsvärden och andra samhällsintressen.” osv…
Titeln hoppas jag att de inte satt själva, för ”bättre mångfald” låter väldigt mycket som Animal farms ”All animals are equal, but some are more equal than others”.
Fredrik. Utan att ha läst debattartikeln antar jag att grundbulten i deras resonemang är naturlig balans och att man valt att inte ta hänsyn till jägarna, därför blir era privata intressen underordnade.
Gissar att man anser att det är rimligt att anta att fler rovdjur gör den uppgiften lika bra eller bättre än mänskliga jägare för just mångfaldens skull.
Uteslut för skoj skull jägarna och er s.k. viltförvaltning från resonemanget. Sannolikt kokar naturen själv ned till balans i tillgång-efterfrågan av varorna i skogen. Din mening ”vill man ha fler vargar måste det väl ändå finnas fler älgar” håller därför inte. Det är inte antalet olika djur utan balansen och mångfalden mellan varelser och fauna som jag gissar forskarna pekar på.
Sen får du vänligen förklara ”enorma stängselkostnader”, ge exempel. Förlust av tamdjur är dessutom en försvinnande summa i sammanhanget, ersättning skall dock utgå med fulla värdet, 2000-2500 för en tacka är alldeles för lågt. Era hundar är era bekymmer, det är rent bedrövligt att vi/staten skall ersätta kalkylerade förluster i en hobby men 15000-20000:- för en jakthund! Tackan har mer ett samhälleligt värde, jakt och jakthunden är ytterst ett privat intresse. Ytterst märklig proritering och fördelning.
Säger de verkligen i ren klartext att klövviltet skadar den biologiska mångfalden?