Att leda eller följa
Återigen är det en debatt om jaktpriserna på Sveaskogs amrker i norr. Åsikterna går isär mellan de som jagar i syd kontra nord och det finns också en ganska spretig syn på detta beroende på om man är jägare på Sveaskogs marker eller inte. Helt klart är att ökningar i kostnaden för jakten på mellan 100% till 300% på ett år är mycket att smälta. Att dessutom får si så där en tre veckor att samla jaktlaget och besluta om man ska godta kontraktsförslaget tycker jag är rent oförskämt kort tid! Jag har full förståelse för att jägarna på dessa marker reagerar starkt.
Visst hör man i debatten och från Sveaskog att jakten i norr är väldigt billig i förhållande till kostnaden i södra Sverige. Visst ligger det mycket i det, men det finns en anledning till detta! Det ena är naturligtvis vilttätheten och artrikedomen som är betydligt högre längre söderut. Dels är Norr- och Västerbotten nordliga län med kärvt klimat, dels ligger oftast Sveaskogs marker på de sämre av dessa magra marker. En anna faktor som få lyfter fram är att stora delar av Sveaskogs amrker bara är åtkomliga från skogsbilvägar och många år snöar dessa igen och blir oframkomliga redan i mitten av oktober. Det är alltså en väldigt kort säsong på väldigt stora arealer av de aktuella markerna.
Man kan ha olika synpunkter på om Sveaskog ska ha ett särskilt ansvar för att hålla jaktmarker åt svenska folket eller om allt ska ske på ”marknades villkor”. Sveaskog själva hävdar att de bara marknadsanpassar sina priser, men faktum är att de i dessa landsändar är klart marknadsledande och alltså är de som sätter nivåerna. Visst har jakten ett värde och ska inte vara gratis, men det måste kunna föras en dialog mellan markägare och jägare om vad som är rimligt.
Sveaskog säger själva att detta kan vara ett sätt att fler jägare får jaktmöjligheter. Att höjda priser skulle öka intresset för jakt är jag tveksam till. Möjligen kan det bli andra jägare på markerna, men troligtvis inte fler! Från Sveaskog sägs det att man räknar med att vissa marker kommer att ”frigöras” i och med prishöjningarna. Konkret innebär det att jägare slutar jaga på dessa marker så att andra får plats – det blir inte fler det blir bara andra!
Om man menade allvar med att detta är en tanke man har för att öka antalet jägare i markerna och inte bara ett sätt att öka vinsterna i företaget så finns det andra vägar att gå än att prisa ut jägare från jakten. Det finns tyvärr flera vittnesmål om jägare som inte kommer åt jaktmöjligheter, även i Norrbotten. Detta borde egentligen vara en orimlighet med tanke på hur mycket mark det finns. Under många år har vi för fram budskapet att man bör vara öppnare med att släppa in nya jägare i jaktlaget och att inte älgjaktlaget ska ”sitta på ” småviltjakten utan att nyttja den. De här argument slår nu delvis tillbaka och personer som inte tidigare kommit åt jakt uttalar sig nästan lite skadeglatt över dessa prishöjningar. Kanske förståeligt, men knappast klokt! Jag är övertygad om att ett lågt pris inte ger fler jägare. Däremot borde småviltjakten över stora arealer kunan organiseras lite mer likt det Sveafiskekort som finns, alltså mer korttidsjakt på småvilt. Att vissa älgjaktslag har varit snåla med att släppa in nya medlemmar borde kunna hanteras mot dessa jaktlag och inte slå rakt över samtliag de som har arbetet aktivt med föryngring och förnyelse!
Som sagt det finns många bottnar i detta, men den stora bristen i det jag hör från jägarna är bristen på kommunikation och det mycket tajta tidsschemat för att säga ja eller nej. Att sen företrädare för Sveaskog uttalar sig i pressen om att man räknar med/hoppas att marker ”frigörs” förbättrar knappast relationen mellan markägaren och jägarna.
Vår jordbruksminister sa på Jägareföbundets årsstämma att ett sätt att minska vildsvinsskador kunde vara att markägarna erbjöd billigare jaktmöjligheter – kanske något också för markägare med älg att fundera över även om regeringen inte ville peka med hela handen i denna del av älgfrågan.
Visst Daniel, det kan och är säkert som du säger att det blir effekten på vissa håll. Jag tycker ändå att man som markförvaltare har flera möjligheter att gå vid sidan av prishöjningar och hänvisa till ”marknaden”. Det finns många skäl till att jakten i norr är lägre värderad än i syd. Även i områden med hyfsad älgtillgång så är säsongen kort och att dela jaktmark med renhjordar förbättrar inte jaktmöjligheterna alla gånger. Jag håller med om att det vi ser delvis ska ses som ett misslyckande av jägarna att ta in nytt folk, det har jag sagt tidigare och kan gott upprepa. Men jag står fast vid att en prishöjning i långa loppet inte är den bästa metoden för att få in fler och yngre jägare i jakten!
Som sagt, BEVISLIGEN så innebär prishöjningen i flera fall att fler får möjlighet att jaga på sveaskogs marker!
Jag jagar själv på mycket viltfattig sveaskogmark, där är priset fortfarande lågt. Under 1 kr/ha plus fällavgifter för älgjakten. Samtidigt finns det andra svea marker i norrbotten som har en betydligt tätare älgstam och mångdubbelt högre avskjutning per 1000 ha som faktiskt är i nivå med ”södra sverige”, där är priserna så klart följdaktligen mångdubbelt högre men jag skulle gärna byta och betala mer om jag fick tillfälle!
Som jag har sagt, det är klart att jakten har et värde. Frågan är dels vilket värde den har. Det som kallas ”rekreationsvärde” är inte alltid något man kan översätta i att betala för att gå i skogen. Det som kanske mest sticker i ögonen just nu är att förvaltaren av de statliga skogarna blir kraftigt prisledande. Alltså inte en marknadsanpassning utan en marknadsledande ställning. Att man sen genomför höjningar med det dubbla och mer och begär svar inom någon vecka känns också som att driva igenom prishöjning med piska. Det finns alltså fler bottnar än bara prisnivån i denna debatt.
Men glöm nu inte att Sveaskog även har gått i bräschen i vargfrågan, genom att i insändare och debattartiklar visat på den stora värden som det finns i jakten och hur denna hotas av vargen. Det är väl klart att man då även måste ta betalt, motsvarande de värden man sagt att jakten är värd.
Vi får även med tacksamhet tänka på hur företrädare från Jägareförbundet, och då speciellt dina kollegan Danie Ligne och Gunnar Glöersen, gång på gång, i vargdebatten, har målat upp de stora värden som jakten utgör i skogensnäringen, något som ni nu börjar få utdelning för:o))
Som jag sa så finns det delade meningar om vad man tycker om prishöjnngarna och nivåerna. Daniel skriver att det kan vara bra att dela upp markerna för man behöver inte 8000 hektar för ett lag på 6-7 man. Man ska vara klar över att i de markerna med lägst älgtillgång i Norrbotten behövs det runt 5000 hektar för att få ett A-licensområde! Nu finns det områden som är betydligt bättre än så naturligtvis. Vem avgör då hur många jägare man ska vara per skjuten älg eller vad jakten ska kosta? Ja, i slutändan är det markägarna. Det man reagerar över är att Sveaskog (statlig skog) med de prishöjningar de nu presenterar kommer att ligga klar över övriga bolag i prisläge. Man följer inte marknaden, man sätter taket.
Ska man prata kronor och ören så är det billigt jämfört med södra Sverige. Varierande över området men ett exempel är 25:-/hektar där ett annat bolag höjer till 13:-/hektar. ett annat exempel är 80 000 kronor för en tilldelning på 8 vuxna älgar. Man kan räkna på lite olika sätt, men oavsett hur man räknar så är skillnaderna stora från föregående kontrakt, de har aviserats sent och krav på ett mycket snabbt svar.
Som sagt, frågan är komplex men jag tror inte att den långsiktiga lösningen att få in fler jägare i jakten är att höja priset! Man måste både från markägarhåll och etablerade jägare vara öppna för att släppa in nya jägare och se det som något positivit! Vill man tjäna pengar på jakten så är det ärligare att säga det än att argumentera att höjda jaktpriser är positivt för jägarkåren!
Daniel, du tycker alltså att det är bra att arrendepriserna stiger så att jägarna tvingas bort från iaf delar av marken. En ovanlig och öppenhjärtlig inställning av en företrädare för SJF men du har inte fel! Jakten kan mycket väl bli effektivare på så sätt samtidigt som fler jägare får tillgång till jakt. Men hur ställer sig bolagen till att dela marker, administrationen ökar ju? Är det inte risk att de istället lägger ut hela arealen på anbud och jaktlaget blir av med allt?
Min erfarenhet är att frivilligt minskad areal inte går hem hos våra jaktlag i syd då det innebär mindre älgtilldelning. Istället samarbetar jaktlagen om älg- och grisjakt men jagar småvilt var för sig. I bästa fall alltså, revirtänkandet är fortfarande starkt.
Att marker ”frigörs” betyder inte nödvändigtvis att jägare lägger av, i de fall jag hört talas om nu så är det små jaktlag på stora arealer som i stället för att ta in fler jägare delar marken och fortsätter med sitt lilla jaktlag på en mindre del av marken. Detta resulterar alltså att en del av marken ”frigörs” och det öppnas möjligheter för nya jägare!
Detta är inget önsketänkande utan det är verkligheten på många ställen nu. Det är bra tycker jag för man behöver t.e.x. inte 8000ha till 6-7 jägare, då finns det två alternativ ta in fler jägare eller dela marken!
Vilka belopp talar du om, det vore intressant för oss sydliga jägare att veta? Procentsiffror säger inte så mycket.
Vi markägare får ofta rådet: ”Hyr ut till nya jägare och ta bra betalt” när vi klagar på viltskador. Det rådet fick jag delvis även av bloggare på denna sida… Men ett sådant råd visar bara på jägarkårens misslyckande, man klarar inte att förhindra skador. Ändå borde det ligga i jägares intresse att få så låga arrenden som möjligt, så säger de iaf. Men precis som du antyder i ditt inlägg vill vissa jägare ha dyr jakt för att utestänga andra. Det är samma fenomen som att vissa vill ha obligatoriska skjutprov inför varje säsong, det är bara för att få bort ”ljumma” kollegor så att det blir mer jaktmarker över till dem själva.
MIn erfarenhet är att arrendepriset har liten betydelse för viljan till avskjutning. Teorin att de som betalar mycket skjuter mer för att kompensera utgiften tycks inte stämma.
Många markägare vill upplåta gratis vildsvinsjakt, det är jaktlagen som bromsar. De vill både ha kakan och äta upp den – och absolut inte dela med sig. En hake är att grisjakt är den svåraste och mest krävande jakten här i syd, ovana jägare tillför inte mycket även om de är intresserade. De måste släppas in i jaktlagen och lära sig, just som du skriver.