Kaliber, lika surt som tranbär
Jag blev uppringd av en länsordförande idag, medan jag plockade tranbär.
– Lyssnade du på Kaliber, vilket skitprogram, sa han.
Nej, jag plockar tranbär som jag skall sylta, svarade jag. Vad var det som var så illa, frågade jag sen.
– Programmet var så förbannat vinklat, de tog bara med sådant som talade för det budskap som de vill ha fram.
Så efter att jag hade plockat och syltat klart tranbären, satte jag mig vid datorn. Tyvärr hade han rätt, maken till vinklat budskap får man leta efter. Kalibers tydliga mål var att bevisa att vargjakten inte lett till någon större acceptens för varg och att regeringens politik därmed är misslyckad.
Trots att en majoritet av de tillfrågade från Jägareförbundet svarade Kaliber att man anser att licensjakten mottagits positivt och att den bidrar till större förståelse för flyttning av varg, släpptes inte en enda av dem fram i programmet. De enda som fick utrymme i programmet var de som talade mot acceptens! Inte heller den länsstyrelsepersonal som släpptes fram hade ett enda positivt ord att säga i frågan, trots att det finns motsvarande tjänstemän i andra län som tycker precis tvärt om. Det är så att man skäms å Sveriges Radios vägnar.
Jag och Daniel har nu varit på var sitt möte, i just Dalarna, där vi förklarat rovdjurspolitiken och varför vi ställt oss positiva till vargflytt. 250 personer har lyssnat på oss, många av dem synnerligen negativa till varg. Trots det har mötena hållits i positiv anda och förståelsen för regeringens rovdjurspolitik visar sig vara större än de flesta ens själva insett. Men för att man skall tolerera eller acceptera politiken, måste man förstå den. Men när inte ens P1s undersökande reporter fattat en så elementär detalj som att det var exakt de gravt inavlade vargarna som jakten avsåg, som sköts. Hur kan man då förvänta sig att vanligt folk skall förstå hela rovdjurspolitiken. Speciellt när stora delar av den information de får kommer från journalister med en tydlig egen agenda.
Surt sa räven om tranbären och Kaliber.
Tillagd information: Idag presenterade Göteborgs universitet en studie av licensjakten, bl a framgår det att förståelsen för rovdjurspolitiken har ökat. Snacka om dålig tajming, Kaliber! D.s.
Ja den var ju intressant:
”… tycker det var lite provokativt, det var så generellt. Jag hade
förväntat mig en lite mer riktad jakt under längre period med
expertjägare, det blev rena avrättningen.
”
Ja nu närmar vi oss Gunnar! Att sista kommentaren i filmen är idioti och dummheter håller jag helt med om liksom en del annat också. Filmarna är lurade tror jag. Så långt är jag med. Jag tror inte konflikten har nått dit att någon kommer att skada människor men det är lätt för dem att häva ur sig när de vill spela tuffa. Två intressen sammanföll. Vargkrigarna försökte verka så kraftfulla som möjligt och filmarna ville ha sensation. En sund filmmakare hade ju klipt bort detta liksom en del andra dummheter och villospår som jag tror de försökte plantera ut. Filmen förlorar ju på dummheterna.
Om det är 10-, 100- eller 1000-tals som håller på med tjyvjakt av varg i Sverige vet varken du eller jag Gunnar. Men det är nog betydligt fler än vad Jägareförbundet vill tro. Eran förhandlings och kompromissväg kommer nog inte att hålla i längden. Men det är ju erat jobb att försöka få det att fungera, det förstår jag och respekterar det. Ni har ju fått uppdraget av myndigheterna eller? Frågan är hur mycket lidande och problem vi behöver genomgå innan politikerna tar sitt ansvar. Jägareförbundet kan och skall inte lösa detta problem enligt min mening. Det är politik och ett mydighetsjobb.
Varg hör inte hemma i bebygda trakter och i Norrland går det inte för renens skull. Jag var på landsbygsriksdagen i Sunne i helgen. En kvinlig delegat från Estland kom och talade med mig och var mycket bekymmrad över vargproblemet i Estland.
Jag uppmanar dig igen, läs min bok ”Från torparkultur till miljardindustri”, det tar bara en till två timmar. Kärnan till problemet ligger i att vargen och björnen tar maten från oss och då blir vi förbannade. Ni talar alltid bara om jakten som nöje. Den är viktig men det är bara skördeprocessen i en extensiv djurhållning med 1000-åriga anor. Här förstörs gammal kultur, en livsstil och tar bort livskvalité från människor på landsbygden. Jag rekommenderar också David Broks artickel i DN 6/6. Den handlar om forskning som visar hur viktig människors
Mats, även Peter Andersson anser att budskapet i filmen är att vi måste ändra rovdjurspolitiken för att komma tillrätta med den grova kriminaliteten. ”Samordnaren” i filmen gick t o m ett steg längre. Den som försöker stoppa oss kommer att behandlas som vargarna, sa han.
Hur någon på allvar kan tro att den bilden kommer att gynna våra berättigade krav på bättre rovdjurspolitik är obegripligt för mig. Att du skriver att 1000 tals måste fängslas, visar att du ansluter dig till övertonerna i debatten.
Om du läser det jag skrivit tidigare så har jag precis som Demker framfört att konflikten handlar om värderingar. Så långt är jag helt överens med henne. Hon har också rätt i att någon till sist kommer att förlora. Däremot tror jag att hon har fel när hon inte tror på dialog och kompromisser. Det skulle nämligen innebära fri tillväxt eller utrotning. Valet står inte mellan de ytterligheterna!
Nu tycker jag att du skall fundera en gång till Gunnar. Det spår du nu kör på tar snart slut. Faktiskt fick Kaliber fram konflikten hyggligt även om ekologiska köttproduktionen glömdes bort som vanligt. Ing-Marie Dämpkert från Göteborg formulerade konflikten korrekt. Denna konflikt kan inget jägarförbund eler vargjakt i världen göra något åt. Det är bara att inse det. Det hela måste lösas politiskt. Budskapet från Vargkriget till politiker var, fängsla 100-tals kanske 1000-tals människor eller ändra politiken. Kom igen Gunnar!