Jakt populärare än fotboll!
Räv- och lojakten är över och för de flesta kan man nog säga att jakten går lite på sparlåga nu. Vissa bäverjägare och kråkjägare må tycka annorlunda, men så är det nog i det stora hela. Här uppe är det fortfarande igensnöade skjutbanor så skyttet är några veckor borta fortfarande. I detta vacuum så kan ibland nätet ge lite inspiration för kommande turer ut i naturen. Man kan göra det på flera sätt, antingen bläddra bland kända hemsidor eller göra lite frisökning på olika ord. Inspirerad av senaste Fiskejournalen gjorde jag denna test även på några andra ord, helt ovetenskapligt. Resultatet var onekligen intressant!
Det visade sig att fiske var mer populärt än jakt vilket jag nog kunde ha gissat i förväg. Ser man till aktiva utövare så var försprånget däremot inte så stort. 825 000 träffar på ”jakt” och 915 000 träffar på ”fiske”. Men det var faktiskt lite förvånande att ”fotboll” bara fick 638 000 träffar och ishockey 585 000. Strax efter ishockey kommer friluftsliv med 529 000 träffar. Hur man översätter detta i faktiskt intresse kan inte jag svara på, men det visar ändå på ett stort intresse för vad vi håller på med. Kanke är Sverige lite speciellt för skriver man in sökorden på engelska istället blir utfallet helt olika vad gäller jakt kontra fotboll.
Nätet har gjort mycket gott och mycket mindre bra för många verksamheter. Jag ser ändå ett ökande antal sidor rörande jakt som fokuserar på etisk jakt och gott jägaruppträdande. Jag tror att det är bra att allt fler inom jakten börjar diskutera dessa saker och att ett sätt att minska jaktmotståndet är att bedriva jakten på ett seriöst sätt. Många gånger tror jag att det vi slentrianmässigt kallar ”jaktmotstånd” egentligen mer är ett jägarmotstånd. Ett förslag är att gå in på sidor på nätet som är både för och emot jakt och delta i seriösa diskussioner där. Många gånger blir man trött, som den gången då någon på ett forum på allvar ansåg att den ultimata framtiden var om även rovdjuren skulle inse att det var fel att döda, och de var en vuxen man… Men alla är inte så verklighetsfrånvända! Många gånger kan man faktiskt både ge och få argument som leder framåt till ökad förståelse för varför alla inte tycker som vi i alla frågor. Så nu under ”förfallstid” så kan man arbeta för jaktens framtid på nätet – alla goda ambassadörer behövs därute, häng på!
Dupera är starka ord! I de lägena så är det upp till besiktningsmannen att konstatera om ett påskjutet djur också är skadat. Om den inte räknades av licensen så måste alltså den utredning som gjordes ha visat att djuret efter påskjutning var oskadat. Det är inte fråga om dupering utan en bedömning gjord av länsstyrelsen i det fallet. Så visst kan ordvalet vara viktigt, men det är agerandet som är viktigare!
Ordet påskjutet användes för att dupera tjänstemän på länsstyrelsen i västmanland i samband med lojakten, ett djur var påskjutet men ej återfunnet och då fick jägarna tilldelning på ett lodjur till. Så ordvalet är viktigt.
Calle, du får gärna fortsätta citatet ”Det som är vikigt är hur man agerar”! Men som vanligt plockar man små pärlor som passar eget syfte! Om jag får mothugg av Gunnar så får jag väl ta det då…
Vad gäller påskjuten/skadeskjuten så väljer du att själv tolka hur jägarna använder språket. En vilt är påskjutet så fort ett skott lossats. Det kan sen vara dödskjutet men ännu ej återfunnet, bommat eller i värsta fall skadeskjutet. När man använder det ena eller andra verkar du vara säker på, men det är dina tolkningar och inte några fakta!
En fråga till earnie som återigen återkommer till att jägarna inte ska finna nöje i jakten. Allt tyder på att den som trivs med det man gör också gör det bättre. Alltså är det rimligt att tro att ”grottmänniskorna” som jagade bra och blev mest framgångsrika gjorde det för att de tyckte att det var kul inte bara ett måste för att mätta magarna. Detta är en tes som har hävdats av till exempel Sverre Sjölander som kanske det flest känner till.
Ibland sägs det att jakten borde skötas av statligt anställda jägare för att komma ifrån det ni kallar ”nöjesjägare”. Men tänk den hemska tanke att dessa statliga jägare skulle tycka att det var roligt att gå till jobbet!? Skulle det vara ett grund för avsked!?
”Om man sen använder ordet påskjuten, skadeskjuten, skammad eller något annat ord spelar mindre roll.”
Här tror jag att du får mycket mothugg från dina kollegan som till exempel Gunnar Glöersen för vem vissa ord har en mycket stor betydelse.
Han var ju en av de som gick hårdast ut och kritiserade att man använde ordet TJUVJAKT och ansåg att det var helt fel. I stället skulle man använda sig av ILLEGAL AVLIVNING för att beskriva samma företeelse, allt i syfta att rentvå de stackars jägare i Dalarna och Värmland.
(Illegal avlivning: kriminell veterinär eller en anställd på Scans köttfabriker kan säkert vare inblandat i slikt men så klart inte en jägare)
Så visst har de ord man använder en betydelse.
Påskjuten och skadeskjuten är ju inte samma sak, och att använda påskjuten om ett djur som man VET är träffat är ju bara att förringa det vidriga i vad som hänt och därmed få den person som är orsak till djurets lidande att framstå i bättra dagar, på samma sätt som Gunnar Glöersen vill få det att framstå som om det inte är jägarna som håller på med den illegala jakten.
Sedan misstänker jag starkt att Daniels lilla skrift har fått en mycket större spridning MEN att detta inte gärna får komma ut.
Min misstankar grundar sig i följande citat: ”Detta dokument bör användas och omnämnas med försiktighet, så att det inte kommer på avvägar.”
Björn, skillnaden idag mellan dig och grottmannen är ju den att han hade ett grundläggande behov att stilla, sannolikt kurrade hans och familjens magar. Era magar kurrar inte, ni är ute på nöjestrippar i busken. Jag tror inte grottmannen ens kunde föreställa sig något liknande eller för den delen tänka sig att döda för nöjes skull, han var nog klokare än så, därför överlevde han som den numera starkaste.
Förringar inte grottmannen, han har all min respekt, har inte dragit någon paralell till honom med er!. Han gick ju vidare! Att dra en paralell med er nöjesjägare vore att misskreditera grottmannen. Min syftning med honom gällde endast språkets troliga uppkomst.
Självklart som gammal ringräv vill jag gärna hålla koll på bytet…;-)
Björn: Angående Calle Fs harm över Daniel Lignes skrift så visar det bara att han som jag har påpekat tidigare anser att bara dom som tycker som borde få uttala sig om jakt, och att jägarna inte ska få bemöta okunnigheter, osakligheter och rena lögner för att smutskasta oss. Jag tycker tvärtom att jägareförbundets svaghet är att man inte jobbar mer med korrekt information till allmänheten.
Nu är vi tillbaka i en tidigare nivå på debatt, nämligen att man anser sig säker på att det som sägs inte alls är vad som menas. Varför används ordet ”skammad” vid skadeskjutningar om inte för att skytten borde skämmas över ett dåligt skott. Nä, det anses tydligen vara en ”sanning” att jägare tar det med en axelryckning. Vad finns det för belägg för detta?! Om man sen använder ordet påskjuten, skadeskjuten, skammad eller något annat ord spelar mindre roll. Det som är vikigt är hur man agerar efter man har lossat ett skott mot ett vilt och det inte faller direkt på platsen.
Vad gäller skriften du tydligen fått från Ligné (som inte är adlig förresten) så är det en skrift som togs fram 2005 som en direkt svar på att Djurens Rätt publicerade en skrift som gick till hårt angrepp på jakten. Att man i det läget med ett befarat hårt mediaangrepp på jakten hjälper jägare med motargument är inte förvånande. Skriften är nog ganska bortglömd eftersom kampanjen från Djurens Rätt aldrig fick något större genomslag och det är nog också därför den inte finns för nedladdning på vår hemsida. Det var alltså inte ett sätt att skapa konflikter utan ett svar på en redan inledd konflikt
Nu skrev jag visserligen fel, det ord som används är inte skämmad men skammad, för att beskriva skadeskjuten fågel och det är inte alls så att de som är orsaken skäms på grund av det, snarare är det en liten axelryckning det enda de bjuder på.
Sedan så har vi ordet påskjuten som används flitigt även om det finns gott om tecken på att djuret är träffad. Den diskussion undviker du galant!!!
Hel apropå det du skriver om att skapa motsättningar mellan grupper, så kommer lite citat från en skrift jag fick från din kollega RIKS-jaktvårdskonsulenten Daniel von Ligne, med titeln ”Attacker mot jakten” som precis är ute för att göra så.
Skulle bli spännande att få ta del av din åsikt om denna skriften, och även få veta hur den sprids inom förbundet och varför den inte finns att ladda ner från SJFs hemsida.
o Är all deras argumentation lika osaklig är det mycket anmärkningsvärt att de kunnat få uppdrag i statliga utredningar (pälsdjursutredningen).
o Det är anmärkningsvärt att en organisation som under längre tid spritt grova osanningar får lov att ha ett 90-konto. Finns det ingen koll på vem som får ha sådana?
o Dessa lögner om jakten är inte nya, och villiga verktyg finns för att sprida dem. Exempelvis hade riksdagsledamoten Birgitta Olsson (fp) ett stort antal ordagranna citat ur FDR:s propagandamaterial i en riksdagsmotion 2003.
o Jakten gynnar således hela populationer, ofta också av andra vilt än just de som jagas. Men djurrättsrörelsen verkar ofta glömma att det finns andra djurindivider i naturen än just de som skjuts. Det är en sorglig okunnighet som alltför ofta känns avsiktlig.
o Man frågar sig om den grova osakligheten i den antijaktliga argumentationen är medveten eller omedveten. Vilket är isåfall värst? Att man medvetet för medlemmar och allmänhet bakom ljuset eller att människor som har som yrke att bevaka dessa frågor är så totalt okunniga.
Några kommentarer till kommentarerna kan jag väl kosta på mig till de gamla ”ringrävarna” Calle och earnie! :-)
Till Calles kommentar kan jag bara konstatera att om något så tyder väl språkförskjutningen som du påpekar på att skadeskjutningar tas på mer allvar nu. Att skjuta på ett sätt som gör att man skäms är väl mer tydligt än att man skadeskjuter? Bara nåt att fundera på…
Till earnie så vet jag inte hur pass långt bort i tiden du tror att våra tidigare generationer som var helt beroende av jakt egentligen levde? Jag skulle tro att vi ”reste oss från knogarna” betydligt före vi formade någon form av språk – i alla fall ett svenska språk. Du behöver inte går många generationer bakåt för att hitta de som levde av jakt i Sverige. Att jakten är något som har gjort oss till det vi är idag är helt klart. Att utifrån det försöka misskreditera jägarna genom att antyda att vi på alla sätt är ”grottmänniskor” är bara ett sätt att skapa motsättingar mellan grupper och leder knappast framåt vad gäller att människor lyssnar på dina eventuella andra argument. Men det kanske vi jägare bara ska vara glada för?
Nåja, det är väl dags att plåstra om knogarna och börja dagens jobb nu! :-)
Björn, du är klipsk du…fortsätter du att koka ned språket så kommer du säkert fram till att språket bottnar från några gutturala stön eller yttringar, mycket troligt kring jakt bland annat, av dem som knappt rest sig från knogarna.
Självklart, det var väl ändå där vi startade vår resa och utveckling. Majoriteten gick vidare och använder sig av ett gammalt språkbruk för att tydliggöra det primala i skeendena du beskriver.
För dig och dina kompisar lyser allvaret genom orden, ni är kvar på en annan nivå……
Undrar hur ett mediadrev ser ut bland er i buskarna!!??……en definitiv i grunden jaktlig term?….(Ja. jag märker ord ;-)
Sedan har vi ju ord som tydligen är på väg ut av jägarvokabulären såsom skadeskjuta.
Läs SJFs kråkblogg som ett bra exempel!
Påskjutna eller skämmade fåglar trots att man VET att de är träffade.
Säger ju allt om vilken etik ni som jobbar på SJF egentligen har, en etik och som inte alls stämmer med den ni presenterar i diverse skrifter och propagandamaterial!
Det finns en viss sanning i det Glenn säger, även om det vid en första snabb koll på några sidor visar sig att det faktiskt rör sig om ”vår jakt” i mycket hög grad. Sen tycker jag att det är intressant att människan i grunden är så inställd på jakt att orden har tagit sig in i vardagssvenskan utan att de som är tveksamma till jakt tänker på det! Vi jagar både bollar, puckar, extrapriser och karriärer. Mediadrev är ju definitivt en i grunden jaktlig term. Vi lurpassar på tillfällen .. ja listan över hur vårt jaktliga intresse avspeglar sig i språket kan göras hur lång som helst! :-)
En ”vild” gissning att jakt har så många träffar skulle ju kunna vara att ordet ”jakt” inte måste förknippas med just den jakt vi jägare tänker på.. Det kan ju t.ex. vara en biljakt, jakt efter guld osv.. ja ja ni fattar men vad vet jag.. fotboll har ju dock oftast bara en betydelse
Som sagt synpunkten är ovetenskaplig och en berättigad fråga är om man kan jämställa intresse med popularitet. Säkert inte och troligen döljer sig en hel del sidor med mindre förskönande skrivningar om jakt under Googlesökningen på det ordet gissar jag. Men ett tankeväckande påstående ska ju vara just det – tankeväckande. Sen vad slutsatsen blir vet man inte förrän man har tänkt färdigt.
Eller som någon har sagt – ”slutsatser är för de som inte orkar tänka längre” :-)
Och varg är mer populär än älg, rådjur och vildsvin bland läsarna av Tjakt och Tjägare enligt en undersökning jag gjorde för en tid sedan!