Påskharetrauma…
Hade tänkt haft några dagars semester så här inpå påsken. Jag insåg dock när jag på påskafton konstaterade att jag passerat hundrastrecket både vad avser mail samt missade samtal på mobilen, att den semestern får jag nog ta en annan gång. Därför stegs det upp klockan fem imorse och som den ansvarstagande far jag är stuvades 3 hundar och 2 ungar vänligt men bestämt in i Hondan för färd söderut under ivrig sång och glada tillrop. Sent på eftermiddagen anlände vårt sällskap till Öster Malma och det var en rätt sliten far som vid det laget skulle stuva in hela gänget i hus samt hundgård. Då inträffade påskharetraumat. Påskharen har varit en mycket from Herre under senaste tiden och lämnat såväl legorymdskepp som godis och lite annat smått och gott i påskäggen och nu hade den rackaren flyttat in i vår hundgård.
Undertecknad anlände alltså hundgården med två barn och tre hundar. I dörren in till hundgården mötte vi en vettskrämd hare och drevskallen var det inget fel på. Jag tror inte heller ni klagat på mitt surfande efter hundarna i leran ut över åkern. Det var väldigt snyggt, i alla fall så länge jag stod upp. När haren satt sig i säkerhet i ett slånsnår och hundarna tjudrats i några björkar tilltog traumat.
1,5-åringen hade nu upptäckt att påskharen ruvade på en liten harunge och med en vilja av stål skulle han klappa den medan storebrodern, med pappas ord ringande i öronen om att inte släpa hem ”övergivna” djurungar och definitivt inte ta i dem, försökte brotta omkull honom och stänga in honom i hundkojan. Kampen var hård och inte förrän fadern övermannat minstingen och spänt fast honom i bilbarnstolen under högljudda protester kunde läget analyseras.
Påskharen har alltså under påsken fött en unge inne i vår hundgård, kanske finurligt, men fruktansvärt opraktiskt. Fadern försökte då förklara för 6-åringen att påskharen föder 2 kullar till under våren så nästa års påskhareföryngring står och faller nog inte med denna unge eller om vi varsamt flyttar ut den i gräset utanför hundgården. Inget fick dock lämnas åt slumpen, här stod såväl legorymdskepp som godis på spel, och inte minst måste man ”vårda det vilda”, för det har pappa sagt.
Så nu står hundgården outnyttjad och vi går i skift för att från köksfönstret bevaka om Påskharen anländer för att flytta sin unge ifrån denna gudsförgätna plats. Håll tummarna för att han dyker upp inatt och att vi imorgon kan återgå till att bearbeta älgförslag, trafikeftersöksförslag och alla andra frågor som av någon anledning anlände precis samtidigt som påskharen…
Nästa års påskhare?
Roland: Jag tror det är säkrast att harjägaren spar det lilla livet över nästa påsk så han hinner leverera ett legorymdskepp. Men jag är säker på att sonen inte har några problem med att hans artfränder eller syskon blir till ett oförglömligt jaktminne och en läcker nyårsmiddag.
Daniel! Vårda denna jösse ömt och tänk på att han kanske kommer att skänka någon stövarjägare ett oförglömligt
drev, och sen förvandlas till en läcker julhare.